Morgonpromenad i grannskapet

Var idag ute och vandrade lite runt kvarteret där vi bor nu, och det första som jag reagerade på var att +26°C inte är så väldigt varmt om man går i normal promenadhastighet (lokalt sett, enligt oss stressade nordbor är det snarare i snigelhastighet jag vandrade). Först då jag verkligen satte i en högre växel började svetten tränga fram, men likväl blev det inte alls lika svettigt som flera andra gånger då vi varit ute i +30°C eller mer. Kanske det äntligen händer oss att våra kroppar börjat anpassa sig till det obekanta klimatet! Ser lovande ut, speciellt som hungern och törsten och alla kroppsfunktioner (måste bara skriva ut det, förlåt) fungerar som vanligt.

 

Det andra jag reagerade på var hur säkert hela området känns. Till och med de tomterna där inget händer för tillfället, alla tomma radhus, djungeln ut mot stora vägen, ja allt, känns rofyllt eller i varje fall saknas den där gnuttan av misstänksamhet och oron över att någon smyger omkring och iakttar ens alla steg. Vet ju inte om jag/vi höll på att drabbas av paranoia vid P.H. Mosaic, men alla olustiga känslor som fanns närvarande dygnet runt, alla de är som bortblåsta. Kanske det beror på att vi inte vet om här hänt några rån eller andra våldsbrott, vilket vi vet att det hänt närmare centrum av P. Pacifico, till och med rakt utanför Riba Smith. Vi har båda konstaterat att det var ett bra, kanske det bästa av alla möjliga, beslut att hyra lägenheten just här i Woodlands.

 

 

Några bilder från området följer. Ser ganska folktomt it på bilderna, men det var nog en och annan hundägare eller hurtbulle ute och gick samma tid som jag var ute. Blev en halvtimme, och kändes väldigt skönt att veta att jag nog vågar ut mig igen något tag. Skönt också att det var mulet, eftersom det säkert höll temperaturen lite lägre. Solen brukar kunna värma ganska så snabbt, och eftersom ingendera av oss ännu bränt sig (har inte ens använt solkräm mer än ett par gånger) eller ens fått någon direkt solbränna, var det skönt att den här morgonpromenaden inte blev säsongsöppningen för kräftsäsongen för min del.

 



 

Jag vandrade alltså runt området längsmed de större vägarna idag, och yrade inte på bland radhusen. Blir till en annan dag det, eftersom jag främst ville få en inblick i hur stort det redan byggda området är. Det är kanske inte så stort, men längs vägarna ser man hur mycket nytt som håller på att växa fram. Nya bostadskvarter ploppar upp som svampar efter regn, och det blir både rader av egnahemshus och höghus. Det är stora planer som gäller för det här området!

 

Mellan Woodlands och den stora vägen som leder in till Panama Pacifico växer en så gott som orörd djungel. Ljudet av diverse syrsor och fåglar blev ställvis nästan öronbedövande. Otroligt vackert, och grönt. Och myggigt. Stannade för att ta ett par bilder och genast hade jag två stycken som bet mig på benen. Blev därför ingen lång stund att stå där och beundra grönskan och djurlätena, utan jag gick fort vidare innan resten av myggorna hittade mig.

 

Några nya byggprojekt på gång... Förklarar i varje fall varför det kör lastbilar med jordfyllda flak!

 

Så jo, det kommer att komma några hushåll till i Woodlands inom en (kanske) snar framtid.