Lördagen den 3 augusti, dagen då Tobias åkte från Finland mot kurserna i Fort Lauderdale. Tidigt på morgonen förde jag och I honom till flygfältet, och vinkade av honom. Sedan körde vi mot Lovisa och två dagar på tumanhand, vilket alltid är lika roligt, trots att min egen avfärd började närma sig. Den här gången var det inplanerat en seglats från Lovisa med paketjakten Österstjernan till Fagerö, Pyttis på lördagen, och söndagen spenderades i Lovisa tills I körde hem mig igen till Sibbo.
Trots det mulna vädret såg vi fram emot dagen, och I pekade ut lite "sevärdheter" nere i hamnen. Bland annat de nya automatiserade toaletterna blev testade medan vi väntade på att resten av sällskapet sku anlända. Ute i god tid som vi var så hann vi beundra Österstjernan från bryggan medan det endast var några få ombord. Vackert fartyg, och en väldigt intressant historia om hur hon kom till. I slutet av dagen hade vi köpt oss var sin bok av kaptenen för dagen om hur och av vem hon byggdes i Lovisa, endast ett par hundra meter från där hon låg vid bryggan just denna augustimorgon.
Ett museum för sjöfarten i Lovisa finns också nere i hamnen.
Seglatsen började i småbåtshamnen i Lovisa, och före kl.09 hade vi kastat loss (okej, jag och I hjälpte mest till med att inte vara i vägen). Besättningen bestod främst av medlemmar ur föreningen som bildats i samband med byggandet av själva fartyget, och nere under däck serverades kaffe och smörgåsar under seglatsen. Vi hade med glutenfritt för mig, men en kaffe tog jag nog. I fick "min" smörgås, men ingen verkade räkna hur många smörgåsar folk åt.
Svala vindar och regnskurar, men vilken utsikt på vägen ut till Fagerö (Kaunissaari), Pyttis.
Holmen har en hel del besökare sommartid, och småbåtshamnen är väl skyddad bakom ordentliga vågbrytare. När vi kom iland gick vi direkt genom "centrum" ner till en strand på ena sidan, och där tog vi en liten matpaus och bara njöt av tillvaron. I berättade det hon visste om Fagerö, då hon varit där tidigare och kunde peka ut var hon bodde då och på vilka stenar hon slog fötterna då hon varit och simmat i samband med bastubadandet.
Små sandvägar går kors och tvärs över Fagerö, och de flesta använder antingen cykel eller små fyrhjulingar som fortskaffningsmedel. Det finns nog några bilar på holmen också, men när det är fint väder får man mer ut av att promenera längsmed vägarna för att i lugn och ro se på husen.
Förr var Fagerö mer av en fiskeby, men idag är det sommargäster och båtfolk som är den mest synliga befolkningen. Vi var faktiskt in via den lokala handelsboden, och de har verkligen allt man kan tänkas behöva. Nostalgiska minnen för oss båda då vi funderade på Gunni och Bergarholmens butik, varifrån skäriborna köpte mjölk, öl, gul jaffa, bränsle och lite annat smått och gott då man inte ville eller orkade köra ända till fastlandet.
En liten ryssja...
Efter att ha promenerat runt lite på Fagerö i ett par timmar sökte vi oss tillbaka till Österstjernan där det serverades en underbar laxsoppa. Vi satt uppe på däck och åt, och njöt för fulla muggar.
Passligt påklädda var vi i alla fall! På hemvägen fick jag också några bilder på Svartholms fästning.
Vilken underbar seglats! Vi skyndade sedan tillbaka till Is lägenhet och nästan rusade ner till källaren då det var hennes bastutur, och i Finland ska man bada bastu! Efter bastun åkte vi in till centrum igen och beställde var sin kebabportion, och tog dem tillbaka till lägenheten. För omväxlings skull orkade vi inte sitta uppe hela natten och tala, men visst hann vi diskutera ett och annat, som vi brukar.
På söndagen vaknade vi ganska tidigt, åt ett ordentligt morgonmål och sedan tog vi en liten promenad. Vi vandrade längsmed den Södra Åsen och njöt av den finska naturen.
Finsk tallskog. Själen vilar i dessa landskap! I Lovisa finns det två gravgårdar, och vi besökte den gamla, där de äldsta gravplatserna finns. På andra sidan åsen ligger den nya, men dit gick vi inte.
På tillbakavägen gick vi via Kukkustenen och utkikstornet, varifrån man ser ut över fjärden.
Innan I körde hem mig hann vi ännu ett varv ner via stranden och strandbodarna. Den vanliga stoppen var Karamaloo, där de säljer afrikanska hantverk. Tyvärr hade jag väskorna fulla redan med annat som sku komma hem till Panama, men kanske lika så bra - det finns alltid något som verkar vilja fastna. En liten tur via sommarbutiken är däremot aldrig fel, även om man inte köper något. Efter Karamaloo sökte vi oss mot bilen och med lite omvägar kom jag tillbaka till Sibbo.
En stor del av de sista dagarna spenderade jag med "trädgårdsterapi", dvs jag röjde lite på mamma och pappas gård. Övre sidan av huset fick sig ett ansikstlyft, och jag hittade växter jag planterat där för säkert 10 år sedan. Ogräset fick spad-behandling, och några växter som inte riktigt trivdes där de var blev flyttade. Stenarna låg kvar också, under ett 5-centimeters lager av ogräsrötter. Spännande hur snabbt det växer igen! Fast å andra sidan är det väl närmare 10 år sedan jag rensat ordentligt i den här delen av trädgården, så egentligen är det imponerande att så mycket fanns kvar!
Av några få upprivna stenbräckor (Saxifraga urbium, nedre högra halvan av bilden) har det nu bildats en matta. Det måste vara närmare 10 år sedan de blev planterade i en liten skreva i berget, men där är de ännu, och verkar blomma fint på våren med tanke på mängden torra blomstänglar.
Idegran, mossa, funkior (Hosta) och strutbräken från svärföräldrarnas gård på Replot, planterade bakom en liten rabattkant av gamla torvblock som är färdigt överväxta med lavar och mossor. Stenarna satt kvar under lagret av ogräsrötter, och de få jag flyttade var för att göra en ordentligare kant mot husväggen, där pappa planerar att lägga markduk och fylla på med stenar eller grus. Kantstenarna visar mest var gränsen för hans projekt går, och var planteringarna börjar. 😉
Det här projektet tog några dagar, då vi såklart gjorde annat också, men jag blev riktigt nöjd med slutresultatet. Nu kan mamma också se ut på "den japanska" trädgården från köksfönstret. De rostiga metallurnorna låg under idegranen, och astilben fick ett nytt hem under körsbärsträdet. Alla stenar fanns redan gömda i vegetationen, så det var bara att gräva fram dem och placera om dem.
Också körsbärsträden fick sig en hårdhänt beskärning, vilket inte är att rekommendera egentligen. Då de inte odlas för bärens skull, utan mer som prydnad - och de har redan alla sorters sjukdomar - så beslöt vi att det var viktigare att det såg bra ut och att gården inte blir helt igenväxt. Den lilla springbrunnen (som inte var igång i sommar) flyttades närmare berget, så att det går att komma åt stigen längsmed huset.
Bakom idegranen gömmer sig en helt annan vy, dvs en klassisk trädgårdsplaneringslösning. Mellan trädgårdssysslorna hann jag träffa en del vänner och släktingar, och god mat blev det ju såklart också!
Höst i luften, och vindruvorna hemma i Sibbo växte till sig.
Tidigt på morgonen den 14.8 startade jag och pappa mot flygfältet efter en natt utan ordentlig sömn. Pappa hade sovit ett par timmar, och jag vilade men somnade inte ordentligt. Lyckades inte somna på flyget mellan Frankfurt och Tocumen heller, så glömde att starta om telefonen, vilket ledde till att mitt lokala sim-kort vägrade starta och jag inte hade något internet, dvs ingen Uber. Tog emot ett erbjudande på 40 dollar (vilket är ett bra erbjudande!) av en turisttaxi, så jag och mina två väskor fick åka hem i en minibus. Tur nog fungerade mitt finska bankkort för typ första gången på jättelänge! Blev lite orolig redan ett tag, då jag insåg att jag inte hade tillräckligt mycket kontanter att betala taxin och det panamesiska kortet är endast debit, vilket inte fungerade i taxins kortläsare. Väl inne pustade jag ut, åt lite ost och skivad serranoskinka innan jag säkte mig i säng lite efter klockan 21. Ja, och så var jag ju förstås ett varv via balkongen för att kolla läget. Eftersom det var mörkt då redan tog jag bilden nedan dagen efter, och som det syns så hade nanassen definitivt blommat klart!
Några dagar senare kom Tobias hem, och så var det med den här sommarens semesterresa!
