Vädret

Nu kan ni följa med vädret osv. 💁 (Luftkvalitetsmätaren är tills vidare placerad i soffan, men torde fås utomhus inkommande helg...)

Uppdatering: Luftkvalitetsmätare är nu proffsigt installerad utomhus, tillsammans med en söt liten installationsgecko. 🦎

Totalt utegångsförbud från och med onsdag 1.4

Jepp. Nu har vi då totalt utegångsförbud här i Panama - med vissa få undantag. Butiksbesök, bankärenden och apoteksbesök har den senaste veckan fått göras under vissa speciella tider (max totalt 2h), och de tiderna är orubbligt beroende av vad ens cedula eller pass slutar på för nummer. Från och med i morgon träder följande begränsning i kraft: måndagar, onsdagar och fredagar får endast kvinnor vara ute under sin 2h långa lucka; tisdagar, torsdagar och lördagar endast män och på söndagar får ingen vara ute under den givna 2h långa perioden. T.ex. så får Tobias göra sina ärenden kl.16:00 - 17:00, dvs han får starta tidigast en halvtimme före hans tid börjar och måste vara hemma igen senast en halvtimme efter att hans tid slutar, därav totalt max 2h. Som hemmasittande latmaskar berörs vi knappt av de här nya förordningarna - förutom då för de alltid lika viktiga butiksbesöken såklart, men visst känns det konstigt att rörligheten begränsas så pass drastiskt.

Bilden ovan har Tobias lånat från internätet, men den beskriver ganska långt känslan man har varje morgon då man kollar nyheterna från Finland och Panama, och världen över lag...

2 år i Panama och mer resefunderingar

Den 5 juni var 2 år sedan vi steg på planet i Vasa för att påbörja vår resa hit till Panama. Tårögda (okej, Tobias grät inte) och aningen osäkra, med tre kappsäckar i check-in, och med vetskapen om att hela vårt bohag hade påbörjat sin månadslånga båtfärd över Atlanten. Värre än osäkerheten om hur våra värdsliga egendom sku klara sig (det är ju bara saker egentligen) eller insikten om att vårt nya liv inte kom med någon handbok, var vetskapen om att de kommande åren skulle innebära begränsad kontakt med nära och kära. Alla sociala medier och andra tekniska framsteg har varit till stor hjälp för att hålla kontakten, och utan dem sku hela det här äventyret vara betydligt svårare att klara av. Det är ju inte direkt möjligt att åka hem över ett veckoslut så där bara, men hem vill man ju nog alltid emellanåt. Därför är det nu dags för Finlandsresa nr2 och det betyder lite nya logistiska lösningar för vår del, eftersom det sällan går som man planerat.

Parken i Woodlands som inte var klar då vi flyttade in. 

Bankärenden på agendan

Idag fick vi äntligen våra efterlängtade nya bankkort! Det är inte bara korten som är nya, det är även banken vi nu har. Så ifall du är det minsta intresserad av hur bankväsendet fungerar i den här delen av världen (eller i den här delen av Panama i alla fall) är det bara att fortsätta läsa. Om inte kan det löna sig att sluta läsa redan i det här skedet, då det blev ett texttungt och ganska långt inlägg...

Elektriska avbrott och andra normala (?) händelser

De senaste veckorna har vi haft vatten- och elavbrott minst tre gånger i veckan. Vattenavbrotten kommer ju ganska automatiskt i och med att vattenförsörjningen i vårt husbolag kräver elektricitet för att fungera, men likväl har vi haft vattenavbrott utöver elavbrotten. Därför har vi börjat ha en eller två hinkar med vatten färdigt upptappade dygnet runt nu. Bästa med det är kanske att växterna på så sätt får luftat vatten när jag vattnar dem innan jag tappar upp nytt vatten i hinkarna. Mest typiskt är de oplanerade elavbrotten under helgerna, speciellt då att det ofta är lördag kväll eller söndag eftermiddag som är mest drabbade. Om man ska försöka hitta nåt positivt med det, så betyder det att det är ganska så tyst och lugnt i området då strömmen är borta. Däremot är det betydligt trevligare att laga mat (så som lördagens sous vide biff med ugnsgrönsaker) när man har ström.

Upp för Ancon Hill och en dag på Taboga

Vi närmar oss slutet på den här "turistvågen", men ännu är det några utfärder kvar att skriva lite om. Tisdagen den 8 januari gjorde Ica och jag en vandring upp till Ancon Hill, den större kullen på andra sidan Panamakanalen och kullen där den panamanska flaggan vajar året om och dygnet runt.

På onsdagen hade Tobias ledigt från jobbet och då åkte vi alla tre på en heldagsutflykt till ön Taboga, "blommornas ö". Det är en halvtimmes färd med båt från hamnen vid Amador Causeway, Panama City ut till Taboga. Tobias och jag spenderade en kväll på Taboga i december 2017, då vi var och åt på La Vista, men då såg vi inte så mycket av ön. Blogginlägget från den upplevelsen finns att läsa under den här länken.

Kokbok: Panamá - Ruta de Manjares

I våras köpte vi vår andra lokala kokbok; Panamá Ruta de Manjares, av Bertha de Paláez tillsammans med några av de bästa och mest kända professionella kockarna i Panama. Varje provins i Panama behandlas och utöver recept för områdesspecifika rätter - eller rätter inspirerade av de lokala råvarorna - presenteras provinsen med bakgrundsfakta, sevärdheter och andra små egenheter. Även den här kokboken är på både spanska och engelska, precis som den förra vi köpte, vilket underlättar en hel del!

1:a maj - Arbetets dag

Första maj. Arbetets dag även här i Panama. Ledig dag för de flesta, men likväl sitter Tobias i ett möte via det interna "skype"systemet. Precis som en del andra anställda inom samma firma. Dagens tema kommer väldigt nära ett ämne som diskuterats ganska mycket med vänner och släktingar som har ett litet intresse för det ekonomiska; lönerna i Panama. Från och med 1.1.20180 gäller en ny förordning om minimilönerna här i landet, och eftersom de är offentliga dokument kan vem som helst komma åt att se dem. Länken om minimilönerna, går till MITRADEL dvs Ministerio de Trabajo y Desarollo Laboral, och texten där är såklart bara på spanska. De här lönerna gäller främst lokala arbetare och firmor, och det finns folk som får bättre lön än givna minimilön. Klart är i alla fall att en stor del av de som saknar ordentlig utbildning inte har mycket andra alternativ än att jobba, oberoende av lönerna.

Sjävständighetsdagarna - Fiestas Patrias

Fiestas Patrias är det kollektiva namnet för alla de fem helgdagarna som hör ihop med självständighetsfirandet, och kan löst översättas till självständighetshelgdagar. Fiesta betyder dessutom fest, så det passar ju bra med de karnevaler, parader och andra festligheter som brukar bli av under de här helgdagarna. Fast å andra sidan ska varje tillfälle för en fest tas till vara här i Panama, och varje fest ska firas ordentligt. 😁 

I Panama firas självständigheten i princip under hela november månad. Orsaken är ganska självklar när man är lite insatt i Panamas geografi och dess inverkan på landets historia, och då man börjar inse vilka olika militära och politiska makter som haft ett finger i syltburken allt sedan de första européerna kom till Nya Världen. Från det att de första spanjorerna anlände i början på 1500-talet till det att de sista amerikanska trupperna lämnade Panamakanalen 1999 har en hel del hunnit hända, och här firas varje steg som ledde mot ett självständigt land. 

Här i Woodlands sattes panamanska flaggor upp i rondellerna redan på tisdagen, och från onsdagen framåt vajar flaggor i lyktstolparna vid infarten. Mängder med små flaggor sticker också upp i gräset på innergården. De älskar verkligen sin flagga här i Panama, och man ser de där små versionerna i var och varannan bil på vägen. Vi har inte ännu införskaffat en panamansk flagga, men vi ska i varje fall inte flagga med den finska och reta upp grannarna... 😉

Kuna-kvinnor med sina hantverk. Foto: Nina

Jag lägger med lite bilder i det här inlägget med sådant som vi börjat se som "typiskt panamanskt", även om jag är väl medveten om att de flesta maträtterna och indianhantverket  förekommer i olika variationer i så gott som alla Karibiska, Centralamerikanska och Sydamerikanska länder. Bilderna på Kuna-kvinnorna och deras hantverk togs av Nina under intensivkursen i att vara hemmafru, så tack till henne för bilderna! (Jag har beskurit dem lite för att få hantverket i fokus.)

Carimañolas; yuca-piroger med maletköttfyllning. Friterade såklart. 

3 november - "Día de la Separación de Colombia"

Den första helgdagen med anknytning till självständighetsfirandet börjar den 3.11 med dagen för separationen från Colombia. Efter att ha varit en spansk koloni i nästan 300 år (1538-1821) var Panama en provins i Colombia fram till 3.11.1903. I samband med att USA tog kontrollen över Panamakanalbygget, fick Panama hjälp att "slänga ut" colombianerna och bilda en egen nation. Helt självständigt var det inte eftersom USA hade Panamakanalen i sina händer ända till 1999, då de sista (främst militära) områden återlämnades till Panama.

Kuna-hantverk. Foto: Nina

4 november - "Día de la Bandera"

Flaggans dag utmärks av militära parader och vördnad för den panamanskan flaggan. Över lag är det kanske en mindre festlig dag, i alla fall i jämförelse av karnevaler på vissa andra dagar, men likväl firas den med största respekt och är den dagen den panamanska militären visar upp sig i all sin prakt.

Mera traditionella mola-broderier. Foto: Nina

5 november - "Día de Colón"

Det sista colombianska motståndet (en bataljon) höll sig kvar i staden Colon till den 5.11.1903 (trots att Panama deklarerade sin separation från Colombia 3.11). Colon-dagen firas därför för att memorera den sista striden för separationen från Colombia, och dagen då det colombianska styret tog slut.

Detalj av det mola-hantverket som jag köpte då i september.

10 november - "Día del Grito de Independencia" eller "El Primer Grito de Independencia"

"Det första ropet för självständighet" memorerar början på en (förvånansvärt nog lugn och blodlös) revolution  i Panama för att få självständighet från Spanien 1821. Den ställföreträdande guvernören José de Fábrega (i den lilla byn Villa de los Santos) passade på att utropa Panama självständigt från Spanien medan guvernör Mourgeón blev tvungen att lämna landet för att kuva separatister i Ecuador, och snart spred sig ropen till huvudstaden. Självständighetsdeklarationen skedde några veckor senare, dvs den 28.11.1821 Värt att nämnas är att självständigheten från Spanien till en början inte alls var panamanernas egna idéer, då Panamas speciella läge (och specifikt kanalen) utgjorde ett strategiskt läge för större planer som flera andra länders ledare hade. De första (misslyckade) försöken att frigöra Panama från Spanien kom därför så tidigt som 1787 från Sydamerikanskt håll, men även skotten Gregor MacGregor gjorde ett försök år 1819.

Patacones; friterad och tillplattad kokbanan. Typiskt för regionen, och gott!

28 november - "Día de la Independencia de España"

Den här dagen firas alltså självständigheten från Spanien och året var 1821. Rebellerna lyckades ta över Panama City genom att muta de spanska trupperna, och den 28.11 kunde Fábrega utropa Panama självständigt. Av rädsla för spanska vedergällningar beslöt man på ett öppet möte (där de med makt i samhället var närvarande; eliten, markägare och köpmän) för att låta Panama bli en del av Storcolombia, en federation som på den tiden bestod av en stor del av områden i den nordliga delen av Sydamerika samt Centralamerika. Storcolombia upplöstes 1830, men Panama förblev som tidigare nämnts en colombiansk provins till 3.11.1903.

Friterade yuca-bitar. Definitivt något som äts här!

Alla ovanstående fem dagar är nationella helgdagar, och förutom de större butikerna är det många jobb som har helt stängt alla dessa dagar. Det är tydligen också vanligt att ta ut några lediga dagar i samband med de här helgdagarna för att få långledigt, vilket är helt förståeligt då en stor del av befolkningen jobbar från måndagen till (halva) lördagen här i Panama. Wärtsilä håller också sina kontor stängda under de ovan nämnda helgdagarna, så hubby får långledigt han också det här veckoslutet. 😉 

Empanadas; en typisk majs-pirog, ofta serverat till frukost med stekt ägg och ost här i trakten.

Källa för de historiska delarna är Wikipedian,

så ber om ursäkt på förhand om det smugit med sig några felaktigheter. 😕

Tips för Panama-resenärer

Lovade här för ett tag sedan åt en kompis, att jag sku ge lite tips inför det första besöket hit till oss här i Panama. För att fler ska kunna ta till sig av de här tipsen blir det i form av ett blogginlägg. Jaa, och de här tipsen är ju inga absoluta sanningar (och jag har säkert glömt en hel del viktiga saker som borde ha varit med), utan just tips, och vissa av dem är givna med en liten baktanke. 😏

Soluppgång lite efter kl 06 och solnegång lite efter kl 18, så ingen midnattssol här inte.

Telefon (och kamera) brukar höra till den obligatoriska packningen, och under en resa  brukar man behöva ladda batterierna till sina apparater. Där kommer det ett litet problem då vi talar om finska stöpslar och  panamesiska vägguttag och fram för allt elnätets spänning/styrka. Här är nämligen uttagen lite annorlunda än i Finland, så man behöver en "mellandel" (adapter), och till skillnad från spänningen i Finland (230V/50 hertz) är spänningen här i Panama 110V och 60 hertz. Så de apparater som klarar spänningen här i Panama behöver endast en adapter medan de som inte klarar 110V/60hz behöver dessutom en konverterare. Så bra att kolla att telefon- och kameraladdare klarar av spänningen här. Mera info finns på den här sidan om stöpslar och spänningar i världen.

Kläder: Packa för varmt väder och myggor/knott. Medeltemperaturen här är aningen högre än under en finsk sommar, så resväskan behöver inte fyllas med varma kläder. Toppar och korta kjolar är inga dumma alternativ om man vill få lite sol, men kom ihåg att en del restauranger har krav på att man är anständigt klädd för att bli serverad mat. Bekväma skor är bra att ha, speciellt om man vill vandra. Simdräkt behövs också, och ifall man har en tendens att bli röd rekommenderas solkräm. UV-indexet kan vara extremt, och även om det är lite mulet kan man bli röd. Jag vet, jag har testat det. Långärmat och långbyxor är också bra att ha, speciellt om man sitter utomhus sent på kvällen, men det är mer på grund av de enorma mängder med småkryp som gillar smaken av människoblod än på grund av temperaturen/vinden. Myggmedel är alltså bra att ha.

Mer info om vädret finns på internet, t.ex. http://www.holiday-weather.com/panama_canal/averages/

På tal om småkryp... Myggorna här i Panama har vissa små sjukdomar som kan vara skäl att vaccinera sig emot. Framför allt rekommenderas vaccinet mot gula febern, men också vaccin mot hepatit A och hepatit C kan löna sig att ha i skick. Malaria finns det flera olika varianter tydligen, men i varje fall här i trakten är det inte den dödliga strängen. Denguefeber finns också, vilket är lite värre, men över lag är det inga större grejer som man behöver oroa sig för. Kom ihåg att genast ta kontakt med sjukvården i Finland om du börjar känna dig febrig/sjuk när du kommit hem!

Vissa småkryp blir ganska så goda då de tillretts... 😋

Hygien är en bra grej att komma ihåg både under resan hit och på plats. Tvätta händerna med desinficeringsmedel ("handsprit"), undvik att äta suspekt mat, råa grönsaker och sallader och så vidare. För oss som redan fått den lokala bakteriefloran i systemet är vattnet som kommer ur kranen här hemma helt drickbart, men för övrigt så lönar det sig inte att dricka kranvatten eller drinkar med isbitar riktigt var som helst. Vissa säger att det är bra, rent vatten, medan andra säger att kranvattnet inte är drickbart... Vi har inte haft några problem med kranvattnet varken i lägenheterna eller på restaurangerna, men vi åt också mjölksyretabletter de första 1,5 månaderna. Mjölksyretabletter är ett bra tillskott i resapoteket. Kom ihåg att ta med receptet om du har receptbelagda mediciner!

Man kan hitta lite allt möjligt gott att äta och dricka,
men det är bra att komma ihåg vad ens mage tål, så man slipper semester-magbesvär.

Bokningen av biljetter är en stor grej det också. Var ute i god tid ifall du vill ha biljetter för en specifik tid, eftersom det kan hända att priserna stiger - precis som de brukar göra för andra flyg också. Högsäsongen är i början av året, dvs under "sommaren", också känd som torrperioden. Under torrperioden regnar det alltså inte, så vill man "sola och bada med piña colada" är det tiden från halva december till halva april som är bästa tiden att besöka Panama. Kolla gärna in den officiella hemsidan för turister i Panama!

Ifall du har planer på att boka hotell för din vistelse är det bara att boka och anlända, men meddela gärna om och i så fall när du har tid att träffas "på stan". Om du däremot funderar på att boka inkvartering i vårt lilla gästrum eller på soffan, kan det löna sig att kolla att vi har ledigt för den tiden du tänkt vara här och i så fall göra en preliminär bokning. Boka i tid för att försäkra dig om en sovplats! Vi har ett begränsat antal sovplatser och det är först till kvarn som gäller. 😉

Angående turistvisum

Finland finns på Panamas lista över de så kallade vänliga nationer ("friendly nations"), dvs man borde inte behöva ansöka om turistvisum separat då man bokar flygbiljetten. (Bra att kolla upp före avfärd utifall att läget ändats!) Om man har en returbiljett (max tid i landet med turistvisum är 180 dagar) och kan uppge ett hotell eller ett namn och en adress där man ska bo (frågas på flygfältet då man anlänt) borde det inte vara några problem. Vi kom visserligen in utan att ha en detaljerad adress för boendet (uppgav bara Panama Pacifico som adress), men då hade vi ju en hel del andra dokument inklusive en returbiljett. Har man ingen returbiljett är risken väldigt stor att man inte kommer in i landet, men det torde inte vara ett problem för dig som funderar på en två veckor lång semesterresa för att sedan åka hem till avundsjuka kolleger. 😉

Om att deklarera sitt bagage

Det är viktigt att fylla i en resedeklaration där man då fyller i vad man har med sig. Reser flera från samma familj räcker det att en fyller i en blankett, men annars ska varje resenär fylla i en egen. T.ex. kryssa i "food" (sku minnas att de inte hade en separat ruta för godis) på blanketten om du råkar ha finsk salmiak och fazers blå med dig. 😉 Det lönar att kolla vad man får ta med sig (restriktionerna ändrar ibland), men vi rekommenderar att du lämna alla färska varor, även ostar, köttkonserver och alla former av plantdelar/frön hemma. Allt som kan innehålla sjukdomar eller som kan uppfattas som ett hot mot den lokala floran och faunan är förbjudet att ta in i landet. De är däremot inte lika noggranna här som i t.ex. Australien, där mylla/frön på skorna utlöser hysteri, men onödigt att riskera böter eller värre på grund av slarv eller lättja. OBS: Surströmming är definitivt förbjudet! Likaså elddon, vapen, vätskor osv.

Man får ha med sig 500g tobak per person, så flyg helst via Stockholm och köp en stock löst snus per person, även om ni själva inte snusar... Lössnus är hårdvaluta här hos oss 😉 Mängden godis per person ligger på 500g (om vi minns rätt), så packa inte halva kappsäcken med godis (även om de knappast bryr sig om det - men man vet aldrig). När vi anlände till Tocumen, Panama (PTY), hade vi med oss lite godis, snus, kryddor och Tobias receptbelagda mediciner (samt mjölksyretabletter och sådant i necessären), och eftersom vi kryssat i att vi hade mat (godiset och kryddorna), tobak, och mediciner ville de inte ens kolla i våra väskor - vilket de hade gjort någonstans i tullen i Vasa eller på Arlanda. Om det berodde på personalen som var på jobb just då, eller om det är som det brukar vet vi inte. Så bäst att vara ärlig, och lämna hem sådant som inte är tillåtet. Och framför allt: ta inte med knark. Knark är dåligt! Och igen: kom ihåg att deklarera mediciner/tabletter (vi är lite osäkra om mjölksyretabletterna räknas hit, men alla piller kan väl tolkas att vara potentiella mediciner?), och se till att ha receptet till hands om du har receptbelagd medicinering.

Att shoppa i Panama kan gå snabbt och smärtfritt, eller så får du söka den där ena saken i flera veckor, helt beroende på om de råkar ha det du söker i butiken eller inte. Ser du något du vill ha; köp det genast, för det finns ingen garanti för att det finns kvar när du kommer tillbaks nästa gång eller att det finns i följande butik, även om de hör till samma kedja. (Se mer om shoppandet i de två inläggen som handlar om träningen i att vara hemmafru.) Priserna är inte jättebilliga, men vissa varor är prisvärda. Allt importerat har en extra skatt på sig, så lönar sig att fundera vad och var man shoppar - om det är shoppande man vill göra under sin vistelse.

När det regnar går det bra att springa i butiker, t.ex. i Albrook Mall.

I samband med shoppande finns det ju alltid risken för ficktjuvar, och beroende på var man befinner sig finns det även lite värre kriminella aktiviteter. Undvik alltså (precis som i alla andra storstäder) att vara ett lätt offer. Gå inte ensam, undvik folktomma gator speciellt nattetid, undvik att besöka/gå igenom vissa delar av Panama City, ha pass och plånbok och telefon i en väska med dragkedja (och ha den stängd och under uppsikt!), bär inte dyrbara smycken eller accessoarer... Det där vanliga. Var försiktig helt enkelt.

Trafiken är inget att leka med här heller. Tempot går från hårt till snigelfart - ibland på några sekunder. Vi kör alltid med dörrarna låsta och försöker undvika att köra i mörker. Inte för att skrämma någon, men livssituationen för de fattiga är inte direkt dräglig, och kriminaliteten är hög i vissa områden. Till skillnad från den finländska trafikkulturen ger folk väg i trafiken, och det hela är ett ologiskt men organiserat kaos. Själva trafiksystemet och förarna här i landet förtjänar ett eget blogginlägg i något skede, så lär komma mer om det senare. Tips: gå på toaletten före du åker iväg, eftersom du aldrig vet exakt hur länge en sträcka tar tidsmässigt. Om möjligt: ha med en flaska vatten.

Sist men definitivt inte minst: TÅLAMOD. Vi rekommenderar att du packar med en stor kappsäck med tålamod, och lämnar stressen där hemma. I Panama (precis som överallt i världen) kommer man ingen vart med att stressa, bli irriterad eller rent ut sagt vara oartig. Du kan få vänta 10 - 20 minuter i en kö för ett ärende som tar 2 minuter, men det är som det är. (Vanligaste frasen man hör när man suckar över det; Välkommen till Panama!) Alla är i samma situation (om du inte råkar känna någon och i misstag muta dem, vilket INTE är att rekommendera), och det blir inte bättre av att ropa och skrika eller stampa foten i golvet. Tyvärr, att vänta och köa är en del av kulturen. Var ute i tid, men räkna inte med att alla är det. Samma gäller ute på vägarna, så räkna inte med att hinna göra och se hur mycket som helst på en och samma dag. Värmen gör sitt här också; du orkar helt enkelt inte med samma mängd aktiviteter då det är +40 grader som om det är +20. Ta det lugnt, drick tillräckligt, få i dig tillräckligt med salt, ta en siesta, vandra lugnt (snigelfart enligt finsk standard, men ganska medelhastighet här i landet) och igen; ta det lugnt.

Vi hade ganska svårt att komma in i den här mentaliteten, men tyvärr är det så det går till här, och det finns inget man kan göra för att det ska bli annorlunda. Ett stort problem kan vara att du vill hinna med en massa olika saker på en och samma dag, men på grund av trafiken kan det hända att du i så fall sitter fast i en bil halva dagen på vägen från ställe till ställe. Att undvika rusningstrafiken är nästintill omöjligt, eftersom tidpunkten varierar från dag till dag, men genom att lite kolla kan man i varje fall undvika den då den är som värst, dvs morgon- och eftermiddagstrafiken.

Bra exempel på att träna sitt tålamod; vi fick vänta nästan 30min på en kall sallad i ett nästan tomt café/sushiställe just före lunchrusningen. Helt normalt här i Panama. 😆

Genom att ta reda på lite om Panama på förhand vet du lite mer om vad du gett dig in på. Det finns en hel del information på nätet om Panama, och också vad och vart man ska åka ifall man besöker landet, t.ex. Lonely Planets Panama-inlägg. Bara att surfa (går även att göra här, inte endast på internet) och kolla vad det finns som du vill se och göra. Vi tar inte illa upp ifall du kommer hit för att se mer på Panama och mindre på oss; det här landet har en hel del att erbjuda, och en massa vackra vyer och trevliga människor att möta. Så kolla lite vad Panama-upplevelsen går ut på, packa väskan och ta dig en avslappnande semester på den här sidan av jordklotet.

Lycka till och välkommen till Panama!

Vi mår bra!

Även idag skiner solen från en halvmulen himmel. Här är allting så som det brukar - lugnt och sömnigt fram tills de lokala markbyggnadsgubbarna satte igång med dagens jobb. De senaste dagarna har däremot varit ganska spännande och inte på ett direkt bra sätt. Öarna i Karibiska havet har varit utsatta för stormen Irma, och stora områden, ja hela öar, har blivit så gott som jämnade med marken. Översvämningar, raserade hus, fallna träd och allt möjligt hemskt har de blivit utsatta för, och tydligen är det fler stormar på kommande. Här i Panama Pacifico har vi inte mörkt någon större skillnad i väderleken, och  eftersom vi är på Stillahavskusten berörs vi aldrig direkt av det som händer på norra sidan av landet. Enligt den information vi hittat lär det vara 60 år sedan en storm från Karibiska Havet nått Panama, så i det skedet det händer är stormen så gott som över. De översvämningar som däremot förekommer här är helt enkelt en kombination av regn (ibland även tropiska stormar), dålig planering och igentäppta översvämningskanaler (eftersom de tyvärr oftast är fyllda av skräp).

Hubby fixade fram en bild av läget idag. Pilen pekar ut Panama Pacifico.

I natt kom det dessutom epost av utrikesministeriet att det varit en jordbävning utanför kusten i Chiapas, Mexiko, 07:49 finsk tid. Jordbävningen mätte visst 8 på Richterskalan, så inget litet skalv, och UM meddelade också att det finns risk för lokala tsunamivågor. Nedan en bild (som hubby också fixade) på jordbävningen och den röda pilen visar ungefär vår position i förhållande till epicentret. Vi är alltså på Stillahavskusten, vilket blir i den södra ändan av Panamakanalen, direkt på vänstra sidan utanför Panama City-pricken. Så ifall det kommit tsunamivågor hitåt skyddas vi ganska bra av den lilla halvön som sticker ut söderut på vår västra sida. 

Så summa summarum; vi mår bra och har inte blivit fysiskt berörda av Irma eller jordbävningen. Psykiskt/emotionellt är det en helt annan sak, eftersom i varje fall en av hubbys kollegor har släkt på en av de små holmarna som drabbats värst, och också andra bekanta har befunnit sig i Irmas väg, tur nog i utkanten av det hela. Så även om vi inte drabbats direkt har vi nog berörts av situationen, men som nämnt, vi är säkra, oskadda och så trygga man kan vara i den här delen av världen. 🙂

Midsommar 2017

Midsommar firas inte i Panama. Det är en helt vanlig dag här, och egentligen är det inte ens sommar nu utan vintern har ju just börjat. Fast de kallar det regnperiod. Sommaren är torrperioden. Inte riktigt som där hemma i Finland. I ett försök att återskapa lite finska vibrationer har vi köpt potatis (och glömde dillen fast det finns i Riba Smith) och kanadensisk sill packad i USA. Lite amerikansk majonnäs, danskt smör och lokal ceviche samt ett par tre olika konserver får agera tillbehör. Blir nog bra det här, potatisarna kokar snart. Till efterrätt har vi sparat ett par plattor Fazers popcornschoklad och köpt lokala jordgubbar samt en flaska chilensk skumppa. Tror vi överlevt den här midsommaren också. Var ju inte någon risk för frostskador i varje fall.

 

Bordet är dukat, och tallrikarna fyllda med läckerheter. Potatis med danskt smör, lokal citron-ceviche på någon vit fisk (hade samma konsistens som skomakarlax), majonnäs, sillen, rökta ostron, inlagd sardin och bläckfisk i kryddolja. Mums! En riktigt god midsommaraftonsmiddag med andra ord.

 

Och den passande avslutningen; mousserande vin, Fazers popcornschoklad och jordgubbar.

 

Obligatoriska växtbilder

En blogg om Panama måste ha lite bilder på växter, både blommor och träd, så här är nu de bilderna. 😁 Tänker inte tråka ut någon/alla med vetenskapliga namn på växterna (eftersom jag inte vet dem), så passa på att bara njuta av bilderna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Har tyvärr noll koll på en stor del av växternas namn, men hoppas på att förbättra den kunskapen så fort som vår container med alla mina trädgårdsböcker anlänt! Men i väntan på dem får jag bara njuta av växternas och blommornas skönhet. 💕

 

För en vecka sedan...

 

Idag kväll har det gått en vecka sedan vi landade vid flygfältet Tocumen. Vi satt i mittersta raden (stort plan med 3 bänkrader och 2 gångar, KL757 var numret) mellan Amsterdam och Panama, så störde inte oss att vi hade molnigt så gott som hela vägen. På grund av molnen så var det endast de sista minuterna man kunde se ut över havet och kullarna (bergen?) runt flygfältet. Kontrasten till vyerna när vi startade från Vasa på måndag kväll var ganska stor. Höjder, grönt, och ett myller av hus i Panama City med omnejd.

 

Landningen gick snabbt och säkert. Sedan började cirkusen... Efter att vi äntligen kom ut ur planet (vi satt nästan längst bak, så vi tog ingen stress över att pressa in oss i sardinburksträngseln) började jakten på våra väskor. Eftersom det tog ganska länge att för det första komma av planet och för det andra att gå till hallen med bagaget gissade vi att våra väskor hunnit komma dit före oss. Vi hade rätt, och någon vänlig själ hade lyft ner dem från bandet dessutom. Alla tre väskorna var där, och inga synliga skador på dem heller. Fyllde i tulldeklarationslappen också, vilket alla som stannar i Panama bör göra. Mat, medicin och sånt sku kryssas i, eftersom vi hade med bland annat lite kryddor från Teneriffa och Fazers popcornschoklad. Kommer att smaka extra gott med den chokladen på midsommaren...

 

 

Följande steg var att hitta toaletterna. 11h på flyget med relativt mycket vatten och juice, samt ett par koppar kaffe, krävde det. Wifey hade nog besökt toaletten på flyget efter drygt halva tiden, men lika bra att göra ett besök innan vi sku gå genom tullen och före det visumsbehandlingsluckorna. Så mycket har vi lärt oss av diverse flygfälts-serier; det lönar sig inte att vara kissnödig när man står med sitt turistvisum och förklarar varför man inte har ett hotell bokat, eftersom den blivande arbetsgivaren borde ha fixat en lägenhet någonstans i Panama Pacifico-området.

 

Visumbehandlingen gick relativt smärtfritt trots allt, och tanten i luckan tog bilder och fingeravtryck av oss. Hemresedatum på biljetten hjälper alltid! Rekommenderar inte att åka hit utan returbiljett, även om man inte tänker använda den... Tulldeklarationslappen var tydligen bra ifylld, för efter genomlysningen sa tanten i den luckan att allt var bra, bara att ta väskorna och gå ut och möta värmen. Tur hade vi en lokal herreman som sku köra oss till lägenheten, och efter lite sökande lyckades vi hitta honom. Gudarna vet hur länge han väntat  oss, men glad och vänlig var han. Vi tog vårt pick och pack, och styrde mot bilen. Värmeböljan som kom emot när ytterdörrarna från terminalen gick upp var minst sagt chockerande. Det var som att stiga in i en svensk bastu fullt påklädd. Och fuktigheten sedan - efter max 10 sekunder hade vi båda två ett vått lager över hela kroppen.

 



 

Efter lite pusslande fick vi in alla våra väskor och oss själva i bilen, och vår chaufför började köra mot Panama City, för att sedan ta diverse mindre vägar förbi stan och vidare mot Fort Kobbe, Panama Pacifico. Vi hade tydligen anlänt mitt i kvällsrusningen, så trots att alla inte använder de större vägarna med vägtull var trafiken väldigt livlig. Eller tja, knappast efter lokal standard, men efter våra erfarenheter av rusningstrafik. Gerbykorsningen är inget jämfört med det här!

 

Tur hade vi så mycket nytt att se på så den värsta dödsångesten infann sig aldrig helt. Konstaterade i varje fall att en stor del av trafikstyrandet behöver poliser på vägen, och speciellt i livligare korsningar stod det minst en polis och viftade åt bilisterna hur de sku köra. Trafikljusen gick inte att följa i dessa korsningar (heller). Efter lite mera småvägar och modiga omkörningar parkerade vår lokala chaufför bilen utanför huset där vår nuvarande lägenhet finns. Nycklarna vi fick i ett vitt kuvert funkade, och hissen likaså. Inne i lägenheten var vi lite efter kl19, dvs över 2h efter att vi landat. Vi dumpade väskorna i lägenheten, bytte om till sandaler och svalare kläder och sedan hasade vi oss iväg mot Riba Smith efter det nödvändigaste. Myggor och knott hann bita oss redan den första kvällen...

 

Nu, en vecka senare, känns den första delen av färden väldigt avlägsen. Värmen känns fortfarande tryckande och fuktigheten påverkar definitivt vardagen. Inte ens chans att få nåt torrt i 89% luftfuktighet... Men i stora drag känns det bra, fortfarande lite osäkert i och med att vi har en del på hälft med visumprocessen, bankkontot och en egen hyreslägenhet. Men jag ska inte klaga, fick ju hela lägenheten städad idag medan jag själv satt i soffan och inte gjorde så hemskt mycket...

 

Ja, bloggen har ju redan skördat sitt första offer, så du är härmed varnad. Vi tar inget som helst ansvar för läsarnas eventuella reaktioner på inläggen! 😉

 

 

 



En tur runt kvarteret

I det här komplexet ligger alltså Wartsila Panama Services, dvs där hubby ska börja jobba. Vi har båda varit dit några gånger för att skriva på diverse visumansökningspapper, och fått träffa de blivande kollegerna. Så många nya namn och ansikten! Men är spännande att få börja från noll, så att säga. Spännande och skrämmande.

Riba Smith (den närmaste stora butiken) ligger på andra sidan stora vägen, ett par stenkast från där vi nu bor. Vissa tider av dygnet är det lite svårt att ta sig över, eftersom det finns väldigt få övergångsställen, inga trafikljus (sku knappast fungera ändå, eller de verkar i varje fall vara mer som förslag för bilisterna, inte uppmaning med lagens tyngd), och när det är rusningstider kommer det bilar från alla håll, och de kommer fort! Utbudet är riktigt bra, och trots att personalen endast talar spanska har vi lyckats riktigt bra med våra butiksbesök. Ja, inte det första eftersom kortbetalningar är något ovanliga, så nu är det då kontantbetalning som gäller. Enklare och fram för allt säkrare, eftersom internetuppkopplingen verkar vara ganska så jämförbar med rysk roulett; ibland funkar den, oftast inte...

Vårt närmaste café ligger i grannhuset, och dit var vi på onsdag morgon efter varsin kaffe. De har också bakverk av alla de sorter, och specialkaffe så som irländskt kaffe med Jack Daniels. Det beställs även på förmiddagen, tydligen. Tack vare den colombianska servicekulturen går det undan på det här stället! Den lilla parken mellan "vårt" hus och det här grannhuset är en fin grön oas 💚