Helgmys på Taboga och The Beach House

Lördagen var vår första "ute-på-äventyr"-kväll på flera veckor, och samtidigt en liten bemärkelsedag över att vi nu varit här i lite på 6 månader. Tobias tyckte att vi kunde göra något speciellt, och han bokade därför platser för oss på "The La Vista Experience", och en hotellnatt på The Beach House vid Amador Causeway. En 6-rätters middag med tillhörande drycker ute på ön Taboga (som ligger utanför Panama City, nästan rakt söder om Panama Pacifico/Veracruz), och en hotellnatt i en junior svit med king size säng väntade alltså på oss som helgmys och "date night". Behöver jag nämna att vi såg mest fram emot båtfärden och maten? 😉

Vy från balkongen på hotellet i riktning mot Panama City och färjfästet. Trots diset ser man Panama City längsmed horisonten, och de låga husen med rött tegeltak inhyser ett antal mindre barer och restauranger. På de ställen där vägen går över öar finns det lekparker och olika mat- och dryckesställen, och speciellt under veckosluten är det mycket familjer som är ute och cyklar och går längsmed Amador Causeway. Lekparken till höger i bilden var fylld med barnfamiljer på lördagen, även efter kl23 när vi återvände från La Vista! Julsång spelades och juldekorationerna lyste i många olika färger, försäljare sålde popcorn, läskedrycker och godis - det var lite karnevalkänsla över det hela. Orsaken att det blev en hotellnatt var framför allt den sena återkomsten från Taboga, speciellt som trafiken bort från Amador Causeway är nästintill omöjlig redan efter klockan 16, och att köra hem mitt i natten var inget alternativ eftersom det mousserande vin och vin till maten hörde till i La Vista-paketet. Alternativet att sova över på hotell var ganska så lockande, och det är ju sällan man tar sig möjligheten att bo på hotell så pass nära hemma.

Glada och förväntansfulla satt vi på balkongen en stund, innan värmen jagade in oss. Termometern påstod att det var +32 grader, och att det kändes som +36, så inte så konstigt att det kändes lite varmt där ute trots de friska havsbrisarna. Vi hade en dryg timme på oss att slappna av på hotellet innan vi började söka oss mot färjfästet, och en liten kopp kaffe kändes mycket bra ute på balkongen. Hotellen här i trakten verkar ha en liten kaffekokare i de flesta rummen och ett färdigt paket med lite kaffe och socker/mjölkpulver, så ingen vattenkokare och snabbkaffe här inte.

Hotellrummet var som nämnt en junior svit, och takbjälkarna var en trevlig inredningsdetalj. Det är möjligt att de faktiskt håller upp taket också, och att de inte enbart är en inredningsdetalj, men fint att de lämnat fram dem och målat dem svarta. En stor tv fanns det också i rummet, och det viktigaste (som syntes på bilden av oss på balkongen) - en fungerande luftkonditionering! Rummet var så pass svalt på natten att vi kunde sova under täcket, för första gången på länge. Här hemma har jag nog haft en filt på mig några nätter, men ett ordentligt täcke är alltid skönare än endast påslakan.

Vyerna nere vid hamnen medan vi väntade på att färjan skulle avgå var inte så dåliga de heller. Som sanna finländare var vi på plats i god tid, vilket betydde att vi efter att ha fått våra armband (kändes lite konstigt och påminde mest om inträdesarmband till en nöjespark) hade vi ännu 50 minuter på oss att vandra fram och tillbaka innan färjan avgick (en kvart försenat dessutom). Färjan ut till Taboga är en överbyggd katamaran, och på utvägen serverades "champagne", och inte bara ett glas utan servitörerna gick runt med flaskor och fyllde på i glasen under hela den halvtimmes långa båtresan. Till paketpriset hörde alltså båtresan ut till Taboga, biltransport till hotellet och tillbaka till färjan samt middagen med 6 rätter och levande musik samt dryckerna på båten och till middagen. När vi hade kommit ombord på katamaranen  fick vi var sitt glas mousserande vin, och medan kaptenen styrde ut från hamnen började mörkret lägga sig. Synd egentligen att det var så pass mörkt, eftersom det varit kul att se lite mer än lamporna på alla fartyg som väntade på sin tur att köra genom Panamakanalen. Många olika fartyg såg vi i varje fall, och medan vi rundade den yttersta ön vid Amador kände vi vågskvalpet under båten och salta stänk från Stilla Havet.

Båtresan tog alltså något mellan 30 och 45 minuter, och Taboga syntes som en stor mörk fläck tills mörkret lade sig helt över havet, så endast julbelysningarna från husen på ön syntes som vägvisare mot det håll vi var på väg. Nere vid hamnen väntade två vita minibussar, och eftersom det var två större grupper med besökare fick de åka först, medan vi, två andra par och de sista av personalen som följde med till hotellet fick vänta på att den ena minibussen kom tillbaka efter oss. Medan vi väntade talade vi med Austin, som är en av dem som organiserar hela La Vista-upplevelsen, och fick veta lite om Taboga och hur ön har utvecklats under de 6 åren han bott i Panama och organiserat de här upplevelserna. Bland annat fick vi veta att kyrkan som finns på ön är den nästäldsta i hela den västra hemisfären. När minibussen återvände packade vi in oss och så åkte vi genom den lilla byn - på vägar knappt bredare än minibussen - och upp för en brant backe (där vi förstod varför alkoholen hörde till priset, så brant backe var det!) och så stannade minibussen framför en vit villa; Hotel Villa Caprichosa och vi visades upp till vår middag.

Vi blev placerade vid ett hörnbord för två, och så började serveringen av vatten och vin till maten. Vi fick inte några bilder tagna då vi kom till bordet, men så här såg det ut då middagen var över. Inte så dåligt ställe att äta god mat på en "date night". Friska vindar blåste in genom de öppna fönstren, och fläktade i värmen. Helt otroligt fortfarande att kunna sitta utomhus i flera timmar utomhus i kortärmat utan att ens bli lite frusen! Eftersom vi kom med den sista minibussturen började matserveringen ganska genast efter att vi fått vatten och var sitt glas rödvin, så nu följer en kort redovisning över rätterna, inklusive våra åsikter och iakttagelser.

Första rätten: Kolumbianskt majsbröd, så kallad arepa, med fiskröra. Majsbrödet var varmt, lite segt i konsistensen och smakade lite som en potatiskaka men med jämn och len textur. Fiskröran var väldigt mild i smaken, och själva fisken verkade mer gravad eller inlagd än kokad. Mycket milda smaker som sagt, även om paprikapulvret gav en liten spark på smaklökarna.

Andra rätten: Kokos-citrongrässoppa med legymer, chiliolja och majskornskrutonger. Vilka smaker alltså! Själva soppan hade klara smaker av kokos och citrongräset, och den lilla minimajsen, morotsbiten och brysselkålsbiten som var med var fortfarande knapriga och hade sina egna smaker. Krutongerna var stora rostade majskorn (likadana som de vi åt på Teneriffa i våras) och passade bra med soppan och chilioljan som var ringlad med på ytan. Soppan var definitivt en av middagens höjdpunkter, och vi kommer nog att göra ett försök på en liknande soppa i något skede! 

Tredje rätten: Flamberad bläckfisk med potatishalvor, smaksatt olja och två sorters majonnäskräm; den gröna hade (troligen) vattenkrasse i sig, och den ljusa hade helt klart vitlök i sig. Riktig vitlök, med det "sting" som de vitlöksmajonnäser vi gör här hemma har. Bläckfiskarmarna var kanske lite sega, men de var färska i smaken, inga djupfrysta tentakler här inte! De små potatishalvorna och majonnäskrämerna gav en bra balans till rätten, och oljan fungerade också bra i helheten.

Fjärde rätten: Stekt biff av något slag (nötkött i varje fall) med senapskräm, svampar, ett grönt blad (mangold?) och en bit av en majskolv med smör. Allt i rätten var gott, men stjärnan var nog den lilla majskolsbiten; så söt och saftig majs har vi aldrig ätit tidigare! Senapskrämen påminde om finländsk senap, och fungerade förvånansvärt  bra med köttet. Vi tyckte stekgraden var perfekt, men märkte att ett par andra gäster skickade tillbaka sina tallrikar för att få en mer genomstekt köttbit.

Femte rätten: Stekt vit fisk, basmatiris, en morot och en tomatbaserad sås. Kvällens minst imponerande rätt. Fisken var undersaltad, basmatiriset lite underkokt och tomatsåsen saknade något, precis som hela rätten egentligen. Fiskrätten fungerade bra som en palettrensare, men efter köttet kändes det som om fiskens smak inte klarade av att komma igenom och till sin rätta. Moroten var i varje fall riktigt god, och basmatiriset och tomatsåsen passade nog bra till rätten. Bara avsaknaden av en lite starkare smak saknades - enligt oss.

Sjätte och sista rätten: En socker- och kanelkaramelliserad bullabit med chokladsås. Trots att Tobias meddelade att jag ville ha en glutenfri middag hade den informationen försvunnit någonstans, för den här rätten innehöll definitivt gluten. Konsistensen var som en lyxigare version av fattiga riddare, med en degig bullabit, helt täckt i karamelliserat socker och kanel. Chokladsåsen var inte jättesöt, och rätten fungerade väldigt bra som en avslutning på middagen. God var den alltså, och mätta var vi då vi bänkade oss i den sista minibussturen ner till hamnen och den väntande katamaranen. På vägen till båten tog vi en annan väg så att vi körde förbi den gamla kyrkan, vilket var en vänlig gest av vår värd. Väl nere vid hamnen hann jag ta ett par foton på stranden innan vi tog oss ner för rampen till båten, och serverades ett sista glas mousserande vin medan kaptenen styrde mot Amador igen. 

Stranden vid färjfästet på Taboga.

När vi kommit tillbaka till Amador Causeway lite före 23:30 gick vi mot hotellet och kunde konstatera att det inte blev en sista drink - alla barer var antingen redan stängda eller höll på att stänga. De få ställena som ännu hade öppet låg närmare en kilometer från hotellet, så vi gick upp på rummet och tog en tidig kväll istället. Sömnen smakade ganska så bra efter att ha andats in havsluft i över 6 timmar. 

Söndag 17.12

På söndagen vaknade jag redan före klockan 07, men försökte i varje fall somna om ända till lite efter kl09 då jag gav upp och släppte in solen - vilket gjorde att Tobias också vaknade. Vi hann för en gångs skull ner till hotellfrukosten - vilken inte var direkt imponerande - och satt en halvtimme och avnjöt en för mig främst fruktbaserad frukost. 

Varken bacon, äggröra eller vettiga saltiga pålägg fanns det, och allt bröd var vanligt, inga spår av glutenfria produkter - förutom de sockrade majsflingorna och yoghurten. Höjdpunkten var nog de färska fruktbitarna ananas, papaya och vattenmelon. Kaffet var också riktigt gott.

Efter frukosten gick vi upp på rummet igen och slappade ett par timmar vid tv:n och såg Master Chef Brasilien - dubbat till mexikans spanska. Det var ganska så intressant att försöka följa med i dialogerna och mer eller mindre gissa oss till vad de sade, men matlagning är ju ett eget språk och inte beroende av fullständig förståelse av talade eller skrivna språk. Kan nog hända att vi kan lära oss lite bättre spanska om vi börjar följa något matlagningsprogram. Vid tolvtiden checkade vi ut och tog en Uber hem. Resten av dagen spenderade Tobias med Xboxen, spelandes något skjuta-utomjordingar-spel och jag har suttit vid datorn och förberett blogginlägg samt slängde ihop en middag bestående av frysta pommes frites och grädd-curry-tilapia i ugnen. Slut på helgmyset blev det alltså när vi kom hem, men kanske bra med lite egen tid också. Summa summarum: vi hade ett riktigt lyckat veckoslut med god mat och dryck, en hel del matdiskussioner och nya resplaner och en hel del nya idéer för kommande måltider här hemma.