Snart är det jul igen

Vi går nu mot den andra julen här i Panama, och trots att vi har de vanliga "julgrejerna" på plats känns det stundvis väldigt ojuligt, om man nu kan skriva så. Så länge man inte ser ut genom fönstret eller behöver vistas i den allt mer stekande solen (vi närmar oss torrperioden dvs sommaren) så är det nästan möjligt att känna stämning, och grannarnas blinkande julbelysningar i alla de färger är ju klara bevis på att vi närmar oss julafton. Paketen under granen är fler i år än de varit på många år (i alla fall under vår gran), och julfiskarna ligger i sina respektive plastpåsar i kylskåpet och gravas. Alla tecken tyder på jul. Förutom då man tittar ut på balkongen eller ser palmerna vaja i vinden längsmed vägarna. Konstigt att inse att det kalla decembermörkret i Finland har en så stor del att göra med den "vanliga" julstämningen. Kanske valet att hänga musselskal - från Karibiska Havet - i granen inte direkt hjälpte att återskapa en autentisk finländsk jul.

Självständighetsmiddagen 2017

Igår åt vi vår middag - ärtsoppa på gröna ärter och en ugnssmörgås - på en av de finare tallrikarna vi har här i hushållet; Suomi 100 för två personer. Vi fick dem av Tobias mamma innan vi flyttade hit, och vilka tallrikar kan väl vara mer passande för en självständighetsmiddag än just de här? Eftersom maten blev så pass enkel (även om den tog över 4 timmar att koka) så passade jag på att duka fint och min mommos två silverljusstakar fick sig en omgång med silverputs. Även den lilla ljusstaken i mitten blev putsad (den har tillhört min mofas pappa) och fungerade bra som blomvas (utan vatten i) för en liten bukett bougainvillea och några timjankvistar. Silverskedarna är också arvegods - av min gumor Mippe - och det är inte varje dag vi har silverbestick på bordet kan jag säga! Dagen till ära blev det därför en liten nostalgitripp med en dukning fylld med föremål som har en speciell koppling till Finland.

Finland 100 år

Självständighetsdag för Finland 6 december 2017

Republikens 100 års dag

Lite andra vyer än vi tänkte oss för den här dagen då vi firade självständighetsdagen ifjol i Smedsby. Men där ser man, livet kan ta en på spännande stigar bara man är villig att ta en omväg lite nu och då, och inte kan vi ju klaga på det vi varit med om hittills på det här äventyret. Självständighetsdagen är något speciellt, och efter att ha upplevt hur de fem panamanska självständighetsdagarna firats i november, känns det ännu mer speciellt att Finland har en enda dag. Den här dagen symboliserar så mycket mer än ett tillfälle att äta och dricka gott, hinka Koskenkorva och bada bastu innan presidentens mottagning på slottet börjar på TV. Att gå ihop med alla de tankar och känslor som är kopplade till Finland - släkt och vänner, kulturerna, krigen och frederna, jämlikheten och diskrimineringen - är inte ett tema jag tänker gå in på nu, men visst är vi lite stolta över att vara finländare. Speciellt för Tobias som idag är på kontoret där de har en liten tillställning eftersom firmaW ju de facto är finländskt, även om det lokala kontoret är i Panama. Den finska flaggan på bilden ovan får också delta, så grannarna slipper fundera allt för mycket varför vi har en sådan flagga på balkongen nu på dagen i varje fall - ikväll kommer den att stå på sin plats igen. 😄

Sjävständighetsdagarna - Fiestas Patrias

Fiestas Patrias är det kollektiva namnet för alla de fem helgdagarna som hör ihop med självständighetsfirandet, och kan löst översättas till självständighetshelgdagar. Fiesta betyder dessutom fest, så det passar ju bra med de karnevaler, parader och andra festligheter som brukar bli av under de här helgdagarna. Fast å andra sidan ska varje tillfälle för en fest tas till vara här i Panama, och varje fest ska firas ordentligt. 😁 

I Panama firas självständigheten i princip under hela november månad. Orsaken är ganska självklar när man är lite insatt i Panamas geografi och dess inverkan på landets historia, och då man börjar inse vilka olika militära och politiska makter som haft ett finger i syltburken allt sedan de första européerna kom till Nya Världen. Från det att de första spanjorerna anlände i början på 1500-talet till det att de sista amerikanska trupperna lämnade Panamakanalen 1999 har en hel del hunnit hända, och här firas varje steg som ledde mot ett självständigt land. 

Här i Woodlands sattes panamanska flaggor upp i rondellerna redan på tisdagen, och från onsdagen framåt vajar flaggor i lyktstolparna vid infarten. Mängder med små flaggor sticker också upp i gräset på innergården. De älskar verkligen sin flagga här i Panama, och man ser de där små versionerna i var och varannan bil på vägen. Vi har inte ännu införskaffat en panamansk flagga, men vi ska i varje fall inte flagga med den finska och reta upp grannarna... 😉

Kuna-kvinnor med sina hantverk. Foto: Nina

Jag lägger med lite bilder i det här inlägget med sådant som vi börjat se som "typiskt panamanskt", även om jag är väl medveten om att de flesta maträtterna och indianhantverket  förekommer i olika variationer i så gott som alla Karibiska, Centralamerikanska och Sydamerikanska länder. Bilderna på Kuna-kvinnorna och deras hantverk togs av Nina under intensivkursen i att vara hemmafru, så tack till henne för bilderna! (Jag har beskurit dem lite för att få hantverket i fokus.)

Carimañolas; yuca-piroger med maletköttfyllning. Friterade såklart. 

3 november - "Día de la Separación de Colombia"

Den första helgdagen med anknytning till självständighetsfirandet börjar den 3.11 med dagen för separationen från Colombia. Efter att ha varit en spansk koloni i nästan 300 år (1538-1821) var Panama en provins i Colombia fram till 3.11.1903. I samband med att USA tog kontrollen över Panamakanalbygget, fick Panama hjälp att "slänga ut" colombianerna och bilda en egen nation. Helt självständigt var det inte eftersom USA hade Panamakanalen i sina händer ända till 1999, då de sista (främst militära) områden återlämnades till Panama.

Kuna-hantverk. Foto: Nina

4 november - "Día de la Bandera"

Flaggans dag utmärks av militära parader och vördnad för den panamanskan flaggan. Över lag är det kanske en mindre festlig dag, i alla fall i jämförelse av karnevaler på vissa andra dagar, men likväl firas den med största respekt och är den dagen den panamanska militären visar upp sig i all sin prakt.

Mera traditionella mola-broderier. Foto: Nina

5 november - "Día de Colón"

Det sista colombianska motståndet (en bataljon) höll sig kvar i staden Colon till den 5.11.1903 (trots att Panama deklarerade sin separation från Colombia 3.11). Colon-dagen firas därför för att memorera den sista striden för separationen från Colombia, och dagen då det colombianska styret tog slut.

Detalj av det mola-hantverket som jag köpte då i september.

10 november - "Día del Grito de Independencia" eller "El Primer Grito de Independencia"

"Det första ropet för självständighet" memorerar början på en (förvånansvärt nog lugn och blodlös) revolution  i Panama för att få självständighet från Spanien 1821. Den ställföreträdande guvernören José de Fábrega (i den lilla byn Villa de los Santos) passade på att utropa Panama självständigt från Spanien medan guvernör Mourgeón blev tvungen att lämna landet för att kuva separatister i Ecuador, och snart spred sig ropen till huvudstaden. Självständighetsdeklarationen skedde några veckor senare, dvs den 28.11.1821 Värt att nämnas är att självständigheten från Spanien till en början inte alls var panamanernas egna idéer, då Panamas speciella läge (och specifikt kanalen) utgjorde ett strategiskt läge för större planer som flera andra länders ledare hade. De första (misslyckade) försöken att frigöra Panama från Spanien kom därför så tidigt som 1787 från Sydamerikanskt håll, men även skotten Gregor MacGregor gjorde ett försök år 1819.

Patacones; friterad och tillplattad kokbanan. Typiskt för regionen, och gott!

28 november - "Día de la Independencia de España"

Den här dagen firas alltså självständigheten från Spanien och året var 1821. Rebellerna lyckades ta över Panama City genom att muta de spanska trupperna, och den 28.11 kunde Fábrega utropa Panama självständigt. Av rädsla för spanska vedergällningar beslöt man på ett öppet möte (där de med makt i samhället var närvarande; eliten, markägare och köpmän) för att låta Panama bli en del av Storcolombia, en federation som på den tiden bestod av en stor del av områden i den nordliga delen av Sydamerika samt Centralamerika. Storcolombia upplöstes 1830, men Panama förblev som tidigare nämnts en colombiansk provins till 3.11.1903.

Friterade yuca-bitar. Definitivt något som äts här!

Alla ovanstående fem dagar är nationella helgdagar, och förutom de större butikerna är det många jobb som har helt stängt alla dessa dagar. Det är tydligen också vanligt att ta ut några lediga dagar i samband med de här helgdagarna för att få långledigt, vilket är helt förståeligt då en stor del av befolkningen jobbar från måndagen till (halva) lördagen här i Panama. Wärtsilä håller också sina kontor stängda under de ovan nämnda helgdagarna, så hubby får långledigt han också det här veckoslutet. 😉 

Empanadas; en typisk majs-pirog, ofta serverat till frukost med stekt ägg och ost här i trakten.

Källa för de historiska delarna är Wikipedian,

så ber om ursäkt på förhand om det smugit med sig några felaktigheter. 😕