Igår åt vi vår middag - ärtsoppa på gröna ärter och en ugnssmörgås - på en av de finare tallrikarna vi har här i hushållet; Suomi 100 för två personer. Vi fick dem av Tobias mamma innan vi flyttade hit, och vilka tallrikar kan väl vara mer passande för en självständighetsmiddag än just de här? Eftersom maten blev så pass enkel (även om den tog över 4 timmar att koka) så passade jag på att duka fint och min mommos två silverljusstakar fick sig en omgång med silverputs. Även den lilla ljusstaken i mitten blev putsad (den har tillhört min mofas pappa) och fungerade bra som blomvas (utan vatten i) för en liten bukett bougainvillea och några timjankvistar. Silverskedarna är också arvegods - av min gumor Mippe - och det är inte varje dag vi har silverbestick på bordet kan jag säga! Dagen till ära blev det därför en liten nostalgitripp med en dukning fylld med föremål som har en speciell koppling till Finland.
En blå linneduk som min mamma haft och iittalas glas fick också sätta lite feststämning på dukningen. Temat för dagen och dukningen blev som väntat blå-vitt. Tobias var via lokala butiken på hemvägen efter lite mousserande vin (ingen champagne den här gången), och till maten drack vi vatten. Så här när jag ser på fotona i efterhand är det lite svårt att missa alla lösa grejer som fortfarande verkar flyta omkring här i hemmet, men stämningen blev riktigt gemytlig trots oredan. Man blir ju lite närsynt och hemmablind när det kommer till sådant som ligger i knutarna varje dag.
18 karats mousserande vin (prosecco) i guldflaska, var sin liten ugnssmörgås och så den hackade råa löken i soppan. Gick nog ner utan problem och även om det inte smakade som mommo Anjas eller mommo Etels ärtsoppa var det nog så nära man kan komma en riktig finländsk ärtsoppa. Hubby tyckte i varje fall om den, och konsistensen var precis rätt liksom förhållandet mellan ärter och kött: ju mer kött desto bättre. Ugnssmörgåsen med smör, vitlök och cheddarost fungerade också riktigt bra - i varje fall i brist på rågbröd. Som det nu är vågar jag inte baka rågbröd, men det finns faktiskt rågmjöl i vår närmaste butik, så en dag ska jag nog göra det, om jag bara får koll på den där surdegsroten.
Ärtsoppan bestod av gröna ärter, griskött, lök, kryddor och den buljong som blev över efter att jag kokade grisfötterna och som jag frös ner genast den svalnat lite. Det blev alltså lite mer kryddor än det brukar vara i ärtsoppan, men smaken var definitivt ärtsoppig, och lite färsk timjan satte jag med i slutet av koket dessutom. Det blev en hel del soppa på 340g torkade ärter och 1 kg griskött, och det behövdes nog ingen pannkaka för att mätta magarna igår.
En sådan självständighetsmiddag blev det alltså, och idag äter vi rester - trots att Tobias tog med en stor burk till kontoret så att de som vill kan få smaka på en "riktig" finländsk ärtsoppa. En av dem som sitter på kontoret har faktiskt talat om ärtsoppa och pannkaka flera gånger under de senaste månaderna, så nu får kontorsråttorna då testa på en version av ärtsoppa - utan rågbröd och pannkaka med sylt och vispad grädde visserligen. Vi kan ju inte bjuda på alla nationalskatter/rätter på en och samma dag. 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.