Favorit i repris: Skaldjurssoppa på sillsallad

För något år sedan gjorde vi en lite annorlunda soppa på resterna av julens sillsallad dvs rosolli med anjovis. Då blev det med smörstekta hummerstjärtar som tilltugg, och nu blev det ett nytt försök med cangrejo rojos (dvs röda räkor) och dillgravad corvina. För att vara säkra på att ha alla ingredienser frös vi in sista sillsalladen, så den säkert inte sku gå hädan då vi ville laga soppan till nyår. Våra traditionella skaldjurssoppor brukar vara ganska enkla, med minimalt antal steg och ingredienser, och den här är inget undantag, då de mesta smakerna kommer från buljongen och sillsalladen.

Soppa på sillsallad och hummer

Ibland blir man tvungen att ta det som finns i kylskåpet och slå ihop det till något i hopp om att slutresultatet ska vara ätbart. På tisdagen var det en sådan dag här i hushållet. Trots goda försök blev det ingen "utöver-det-vanliga" nyårsmiddag i år, och sillsalladen som var tänkt till förrätt - liksom de två upptinade hummerstjärtarna - väntade snällt i kylskåpet på att få bli uppätna. I brist på en bättre förklaring blev det alltså en hummer-sillsallad-soppa.

Ris med svampsås, höna och bönor

Vi kokade ris här för ett par dagar sedan, och nu börjar det bli aktuellt att åtgärda det innan det går hädan. Igår blev det över ungefär 1,5 deciliter champinjonsås och också en del bönor, så kallade pigeon peas ("duv-ärter") som jag kokade igår. Eftersom vi varit ute och gått en liten halvtimme idag på eftermiddagen och klockan närmade sig 16:30, blev det en ganska snabbt ihopslängd och krämigare version av en av de panamanska nationalrätterna; arroz con pollo, dvs ris med höna.

Nästan restmat: Penne med scampi-hummer-gräddsås

Igår gjorde vi av med resterna från söndagens hummermiddag (Hummer på två sätt); en liten kastrull med vitlökssmörssås (den som hummerstjärtarna simmade i). Det går också att se det som hummer på ett tredje sätt. Hummersåsen piffade jag upp med ett par nävor jätteräkor (klippta på hälften på längden), ca 1,5dl grädde och några kryddmått salt. Kokade alltså (glutenfri) pennepasta, till al dente och hällda bort vattnet. Den ännu ångande pastan blandade jag sedan ihop med den färdiga såsen. När pastan och såsen var ihoprörd slängde jag med två ordentliga nävor riven cheddarost och lät alltihopa koka upp ett varv. Så gott blev det att Tobias tog en andra portion, skrapade kastrullen tom och slickade av sleven. 😉 

Patacones - första försöket

Vi har under de senaste veckorna sett och själva också ätit patacones till maten ett par gånger. Faktiskt båda gångerna som vi ätit dem har det varit till friterad fisk, men patacones hör till de obligatoriska panamanska sidorätterna tillsammans med pommes frites/franskisar, sallad, ris och friterad yuca. Så vad är patacones egentligen?

Patacones är friterad kokbanan. Rätten har flera andra namn beroende på var i världen du befinner dig, men i Panama och de omkringliggande spansktalande länderna kallas den patacones. Kokbananen är som namnet säger en banan, men till skillnad från den "vanliga" bananen blir den godast som tillredd. Sökte en kort stund på internätet för att hitta recept, och det fanns nog en hel del. De flesta var i varje fall väldigt enkla; skala, skär i bitar, fritera, platta ut, låt svalna och fritera på nytt. Servera direkt med önskat tilltugg, men passar bäst med saltig mat.

Vi hade alltså rester, både tilapiasåsen och gårdagens burgundigryta, och de fungerade riktigt fint ihop, konstigt nog. Så nu när vi är mätta och belåtna kan vi mysa i soffan till lite Antony Bourdain ute och på i stora  världen - på Netflix. Fredagsmys på hög nivå, och blir kanske popcorn ännu sen senare ikväll något tag. Ha en trevlig helg gott folk!

 

 

 

En gång friterad kokbanan. Använde en vanlig glasburk för att trycka ut dem.

 

 

 

  

 

Friterad en andra gång, serverad med burgundigryta t.v. och tilapia-kokossås t.h. Burp!