 |
| Solen lyser ganska rakt ner här i trakten - i alla fall om man ser på skuggorna. (21.8.2017) |
Dags att göra en liten uppdatering av hur vi har det här i Panama. Tiden går fort (som vanligt), och även om inte så mycket har hänt de senaste veckorna så går visumprocessen sakta (saaaaaakta) framåt. Idag fick vi veta att vi båda ska till migrationsverket på torsdagen, och vad HR (arbetsplatsens kontaktperson) meddelat så torde det bara vara en formalitet där de sätter nya stämplar i passet (tar 48 timmar att göra den processen och att vi får tillbaka passen) och istället får vi våra först residens-id-kort. Fritt fram att resa efter att de nya stämplarna är i passet (och vi fått tillbaks dem) utan risken att inte komma in i landet igen. Hurra! När visumsaken är ur världen kommer det att bli diverse utbildnings- och arbetsresor för hubbys del, och jag får fortsätta finna mig i livet som hemmafru på heltid/gräsänka på deltid. Hittills har vi ju varit hemma båda två - förutom då hubby varit till kontoret för att lite bekanta sig med omgivningen och kollegerna. Ska bli intressant att se hur det går när gubben är borta flera dagar och framförallt nätter. Går nästan att räkna de nätterna vi varit åtskilda (sedan vi flyttade ihop) på tio fingrar...
Igår hade vi en partiell solförmörkelse, men utan vettiga skyddsglasögon ser man ju inte sådant så bra. Dessutom så var vi och utforskade Westland Mall, ett köpcentrum nära La Chorrera just då fenomenet var som bäst synligt. Blev alltså inga fina foton på solförmörkelsen, och för att vara ärlig blev det inte ens mörkt. På bilden ser man nästan tydligt att det är något "fel" med solen, typ en liten böld ovanför solen. Bättre än så blev det inte vad vi såg. Molnen kan ha gjort sitt också, eftersom himlen mer eller mindre är täckt av ett tunt eller tjockt lager med moln här nästan hela tiden. Tur det egentligen, för vi lär inte bränna oss om vi råkar gå ut och utsätta oss för solstrålarna tack vare molntäcket.
Köpcentret vi besökte, dvs Westland Mall, är alltså mindre än Albrook Mall, men helt tillräckligt för stort för vår smak. Utbudet består av ett antal mindre shoppar med random grejer, telefon/teknik-butiker, några större kedjor så som Arrocha, Conway, Do It Center och så ett tiotal (MINST) skobutiker. Vi var inte till butikerna, men passade på att äta lunch, vilket efter ett antal minuters funderande blev Burger King. En hamburgarmåltid åt hubby och en hönasallad åt mig (samt det mesta av hubbys franskisar/franare/pommes frites). Sedan gick vi förbi ett stort antal skobutiker igen på vägen till bilen för att åka tillbaks mot Panama Pacifico. Tydligen är skorna här i landet antingen billigare eller sämre eller bättre än i Finland, eftersom det finns ett klart överflöd av skobutiker i jämförelse till antalet andra butiker.
På vägen hem från Westland Mall hann vi i varje fall njuta lite av vyerna, i och med att det för en gångs skull inte regnade. Måste medge att jag inte var så motiverad av att åka så pass långt eftersom jag glömde passet hemma när hubby hämtade mig (han var ett par timmar på kontoret före det), men kändes riktigt skönt i slutändan att se lite nya vyer. För tillfället är allting grönt och frodigt, men det lär bli väldigt brunt och torrt under sommarmånaderna (från nyår till april-maj), då det inte regnar alls. De små skogbeklädda kullarna som finns spridda över landskapet gör att man på vissa ställen inte ser ett dugg för att några hundra meter senare ha fri utsikt i flera kilometer. Höjdskillnaderna är också ganska mycket större än i Österbotten. Längsmed de öppna vägrenarna växer det olika gräs, vissa över 2 meter höga och då vägen slingrar sig mellan skogspartier kan man se diverse palmer, fruktträd och klängväxter. Tydligen är det vanligt att stanna längsmed vägen om man känner för det, och vi har sett en hel del bilar på de mest konstiga ställen, helt kallt parkerade på sidan av vägen (oftast med minst två hjul på yttre sidan av det vita sträcket). Frukt- och drickastånd finns också på vissa ställen, så att bilisterna kan få sig en uppfriskande paus. Vi talar alltså nu om en väg som i Finland sku klassas som en tvåfilig riksväg eller en motorväg...
Panama Pacifico - vårt avtag från Carr. Panamericana. Abborren har flyttat in sedan första veckan då vi hade Roxy, dvs bilen. Blev namnet Roxy som till slut kändes bäst, eller som var enklast eftersom hon har ett klistermärke på "rumpan" (bagageluckan) som det står Roxy på. Tack i varje fall för alla förslag! Blev ingen namngivningsceremoni, men radbandet hänger på sin plats i backspegeln. Hubby sa här om dagen att det verkar som att diverse portkontroller (finns bemannade portar på ett antal ställen i Fort Kobbe) börjat löpa smidigare sedan radbandet kom upp, och jag är inte förvånad om det stämmer i det här väldigt katolska landet. En stor del av de bilarna jag sett har ett radband hängande i backspegeln, så tror att Roxy smälter bra in i mängden med sitt lite slitna utseende, sin Panama-registrerade registerplåt och nu då det katolska radbandet i trä. Har däremot inte sett några andra tyg-abborrar i de lokala bilarna, men det är ju att vänta sig: de har inga finska abborrar här...
Idag hade vi igen en liten söt morgonrodnad, inte lika imponerande som förra veckan, men i varje fall. Nu har himlen klarnat upp lite, och solen skiner mellan molnsjoken. Vad annat har det hänt... Ja, blev införskaffat en riskokare här förra veckan för att åtgärda en "gör-det-själv"-snussats (köpt i Haparanda hösten 2013), och hubbys första egenbyggda snus ligger nu i kylskåpet och mognar. Får se om det blir ett helt eget inlägg om det projektet i ett senare skede, eftersom bilder och steg-för-steg-beskrivningarna finns färdigt för ett sådant inlägg. Efter att snuset var klart "svettat" (som det så fint heter) i riskokaren diskade hubby ur den ordentligt, och följande sats i riskokaren blev kokosmjölksris. Vi är helt förstummade över hur det riset blev. Inte ens en smula grötigt! Helt otroligt fluffigt och nästan det bästa hemkokade riset vi ätit, någonsin! Vi har i några år konstaterat att en riskokare är helt överskattad för att koka ris i, men hädanefter kommer vi att koka riset i riskokaren - inte bara för att vi nu äger en utan för att resultatet är i en helt annan klass än det man kokar i kastrullen. I varje fall den första satsen kokosmjölksris var det, så blir nog en stor besvikelse om följande sats inte håller måttet...
Vad annat... Basilikafröna/örterna jag sådde förra måndagen har börjat komma upp, ananassarna mår bra, batatplantan har skjutit några nya blad och igår köpte vi ananasse nr 3. Gasen är fortfarande avstängd (vi hoppas på att den tidtabell husbolagsstyrelsen angivit om att den ska kopplas tillbaks den här veckan håller) och kallduscharna är fortfarande inget kul. Tvättmaskinen fungerar ju tur nog, men endast kallvattenstvätt, och ingen gas = ingen torktumlare heller. Saker och ting börjar så småningom hitta sina platser i hushållet, och skafferiet är påfyllt med diverse konserver och baslivsmedel för ett bar veckor framöver. Vi var alltså och kollade in Westland Mall, men matinköpen gjorde vi i lokala handeln i alla fall. I den här värmen vill man inte ha färska köttprodukter utan kylväska i mer än 10 minuter.. Hubbys lön rullar in trots att han varit hemma, alla räkningar verkar gå att betala via internetbanken (som fortfarande inte är logiskt uppbyggd). Så finns ett och annat som ännu är lite på hälft, men i det stora hela har vi det riktigt bra.
