Med full fart in i det nya året

Jul och nyår är nu överlevda, och de senaste två veckorna har varit fyllda med aktiviteter av alla de slag. Världens bästa Ica var på besök, och under de drygt två veckorna hon var här hann vi uppleva mer än under det senaste halvåret! Nyår inne i Panama City på Hard Rock Hotel, två nätter & tre dagar med sandstrand så långt ögat når, mat i mängder och snäckplockning i Playa Farallón, Rio Hato på Hostel Acuarela, en söndag i Casco Viejo med promenader och souvenirshoppande, en hel måndag vid Miraflores (Panamakanalens sydligaste slussar) samt middag på Bucaneros, en snabb tur till Albrook Mall och en vandring upp till Ancon Hill på tisdagen, och som sista utfärd blev det en hel onsdag på ön Taboga, där det finns sandstränder, västra hemisfärens nästäldsta kyrka och dit man åker ut med båt från Isla Flamenco, Amador. Tobias hade tyvärr jobb att ta hand om efter nyårsfirandet, men han kunde ta några dagar ledigt (utan lön då såklart) för Rio Hato- och Taboga-utfärderna. God mat, härligt sällskap och  närmare 1700 bilder blev saldot för de första veckorna av 2019.

Tre glada turister uppe på 62:a våningen på Hard Rock Hotel i Panama City

Julen var en lugn tid för oss, och kanske lika så bra med tanke på vad nyåret och de tv¨efterföljande veckorna innebar. Torsdagen efter julafton anlände Ica, det gamla årets sista besökare och den första för 2019. De första dagarna tog vi det lugnt och firade också julafton nr2, fick in ett matbutiksbesök och promenerade inom Woodlands för att se juldekorationerna samt slappade en stund nere vid poolen. I det här inlägget blir det mer bilder än text och endast från nyåret och Playa Farallón-utfärden för att det inte ska bli oläsligt långt. Casco Viejo och de andra utfärderna kommer att tas upp i ett eller två andra blogginlägg.

Samma gata på dagen och på kvällen - vissa satsar defintivt på sina juldekorationer!

Julafton nr2 - med skumppa, julmat och julklappsutdelning - följdes av ett par lugna dagar. På nyårsaftonen tog vi en Uber in till Panama City då tomten hade bokat en hotellnatt för oss alla tre vid Hard Rock Hotel. Tydligen hade vi alla varit snälla... Vyerna från hotellets nattklubb var imponerande! Det är inte alla dagar man ser Panama City, Cinta Costera (vägen på vattnet utanför gamla stan) och Casco Viejo ur den här vinkeln.

Det segelformade huset är det 70 våningar höga JW Marriott Panama, före detta The Bahia Grand Panama. Skyskrapan är kanske mest känd för sitt tidigare liv som Trump International Hotel & Tower Panama (tidigare Trump Ocean Club), och det var en hel del rubriker här i medierna då namnskylten på huset togs bort och personalen blev uteskorterade ur huset i mars 2018. Från Hard Rock Hotel kan man se en hel del intressanta skyskrapor, en del nästan som konstverk. "Skruvkorkstornet" i bilden nedan är F & F Tower, en inte helt vanlig kontorsbyggnad.

Nattklubben finns på våning 62, så en bra bit upp är det. Bra att hotellet har fungerande hissar!

Sushi till lunch! Och alltid måste det väntas när folk ska ta bilder på maten...

Ica simmade såklart också i hotellpoolen, vi andra var badkrukor igen... Nyårsmiddagen åt vi på buffé (vi glömde boka bord på den finare hotellrestaurangen och den var ju såklart full) och sedan satt vi uppe på baren/terrassen på 62:a våningen (där barpersonalen ignorerade oss helt, så det blev ingen skumppa vid tolvslaget). Vi besökte därför en av barerna nere på andra sidan vägen, och fick skålat med skumppa för det nya året innan vi sökte oss till sängs, redan före kl03. Nyårsdagens morgonmål åt vi i lugn och ro innan vi checkade ut och gick ett varv via Hard Rock-shoppen.

När vi lämnade hotellet började vi vandra längsmed en mindre gata mot Avenida Balboa och i riktning mot Cinta Costera och Casco Viejo. Det var ganska soligt och varmt, men vinden fläktade lite i alla fall. Värre var att vi inte hade tillräckligt med vatten med oss, vilket är en riktig amatörmiss.

Diablo rojo-bus på Avenida Balboa. Vyn är i riktning mot hotellet, så vi gick åt motsatt håll.

Turguiden Tobias ledde oss på diverse intressanta vägar.

Juldekorationer i Parque Urracá, Panama City

Inga små juldekorationer där inte, och ljus i dem alla, inkulsive alla träd!

Hotellet ligger till höger av mitten av bilden, passligt bakom en gatulykta.

Nyårsdagens promenad avslutades då vi kom fram till utkanten av Casco Viejo, där Cinta Costera möter gamla stan och fiskmarknaden Mercado de Mariscos, och därifrån tog vi en Uber hem. Dagen efter tog vi det ganska lugnt, Tobias var på jobb och jag och Ica vandrade till Sushi House, som ligger ca 1,5 km från oss i riktning mot centrum av Panama Pacifico. Vi mötte Tobias där, och årets första hämtmat blev beställd: sushi! Gott var det och mätta blev vi också. På torsdag förmiddag packade vi oss i bilen (med allt för mycket saker med oss) och styrde kosan mot Playa Farallón, Rio Hato. Metrolinjen till Arraijan är på gång fortfarande och flera hektar med skog har fått stryka med, liksom en hel del jord för att terrasseringarna ska kunna byggas upp.

Lite irrelevant information! Taxin har stannat vid Señora Rosas parasoll för att köpa kokosnötsvatten, agua de pipa på lokalspråk. Direkt drucket ur kokosnöten med ett sugrör kallas det pipa fria - så länge nöten är kyld alltså. Det testade vi på Taboga, men det är en helt annan historia.

Vägen till Playa Farallón kantas av små byar, berg och djupa dalar, samt lite plattare områden.

Den lilla byn El Farallón de Chirú och Playa Farallón.

Hit kom vi också i februari ifjol, då med Ica och Jonas.

Före vi checkade in på hostellet tog vi lunch på Pipa's Beach, precis som förra gången vi var här.

Bakgården av Acuarela Hostal, hostellet där vi försökte sova två nätter utan ordentlig AC. Mysigt litet hostell, vänlig personal/ägare, bra frukost och trevlig bakgård med spindlar och grannens hönor. Vi passade på att gå ner till stranden, vi plockade snäckor och sedan gick vi för att kolla in solnedgången. Tyvärr syntes den inte över havet, och molnen gjorde också sitt bästa för att skymma den nedgående solen. Vackert var det i alla fall, och vi hittade en hel del snäckor. Och Ica fick simma.

Där vi ifjol (i februari 2018) kunde vada över gick nu en stor flod och stora båtar kom nerkörandes längsmed den då vattnet var som högst (flod och ebb är klart synliga på Stilla Havssidan). Mörkret kom lika snabbt som alltid här i Panama, så vi var glada över att Tobias hade tagit med en ficklampa.

Tobias klättrade ganska långt ut på vågbrytaren(?), vi andra stannade lite längre in mot stranden. Abborren fick också komma med och njuta av vyerna och den friska vinden tillsammans med Tobias.

  

På tillbakavägen stannade vi på Nico's Beach på middag och några kalla öl innan vi gick tillbaka till hostellet genom den väldigt tysta och lugna byn. Mörkret kom - som alltid i Panama - väldigt fort, så vi var glada över att Tobias hade med en ficklampa i ryggsäcken. Vi var också väldigt glada över att vi var tre, inklusive en storväxt man, som gick tillbaka till hostellet och kunde låsa porten bakom oss. Trots att Farallón är en relativt lugn by, med mycket turister, är nattetid ingen bra tidpunkt att vandra ensam längsmed gatorna, speciellt inte om du är kvinna.

Dag två i Farallón började med frukost på bakgården av hostellet, och sedan tittade vi på byn till fots.

Skylt mitt i byn (ungefär): 9325km till Tyskland, 8734km till Frankrike, 95km till Panama City. 

Vi gick och gick (och hade tillräckligt med vatten med oss den här gången!), men hittade ingen allmän stig som ledde ner till havet, då strandlinjen är kantad med hotell och privata villor och ingärdade tomma tomter. Det blev att gå tillbaka då vi kom till en återvändsgränd, dvs en liten väg med hus och små hostell, alla med låsta bommar och höga stängsel. Då vi kommit tillbaka till byn tog vi paus från vandrandet och åt en saltig bit på restaurang Fogata; ceviche och räkcocktail samt kallt att dricka. Ägarna är en lokal dam (hon är också kocken) och hennes schweiziska man, och hon berättade att de haft finländska pensionärer i restaurangen! Både hon och maken hälsade oss därefter "Tervetuloa!", också då vi betalt och begav oss vidare. Spännande var det i alla fall, och Fogata är ett lite annorlunda och fint ställe med god ceviche och räkcocktail. Tyvärr blev det inget andra besök den här gången, då Fogata ligger lite längre bort från hostellet än vad vi orkade gå på kvällen.

En - tyvärr - allt för vanlig syn i Panama är plastpåsar och annat skräp.

Törstiga - trots pausen vid Fogata - efter att ha promenerat genom byn fram och tillbaka i jakt på en väg ner till stranden. Tur nog har Nico's Beach allt vi kunde önska oss just då: kall öl, piña colada, vessor och så ligger det så gott som på stranden. Ica fick simma i Stilla Havet igen och vi plockade en hel del snäckor den dagen också. Lunchen intog vi igen vid Pipa's Beach, innan vi tittade på solnedgången och sökte oss tillbaka till hostellet. Vi återvände till Nico's Beach för middag, vilket blev varma nachos med ost och maletköttsås samt friterade räkor och bläckfiskar med friterad yuca.

Hemfärden började med frukost på Acuarela och en snabb tur i havet för Icas del. Jag var med för att fotografera och för att blöta ner fötterna en sista gång för den här utfärden.

"Sjöhästar" på stranden.

Efter den snabba strandturen blev det bilpackande och utcheckning 12-tiden. Vi ville starta hemåt i god tid den här gången, för att slippa sitta i trafiken allt för länge - och för att slippa köra i skymning/mörker. Efter det blev det ett stopp vid Nico's Beach på en avfärdsdricka. Vi stannade också i en av de lokala souvenirbutikerna - som vi kollat in dagen före - och därifrån kom det med några "julgransbollar" för vår del. På vägen hemåt såg vi ett antal andra butiker med spännande produkter, men vi stannade inte för att kolla in dem närmare. Det var mest keramik och olika dekorationer, plantor och stenar för trädgårdar, så inte riktigt den sortens souvenirer som söktes. 😉

Vägen hem gick bra, då de flesta andra bilisterna var på väg i motsatt riktning.

Snäckskörden tvättades (även vår del) av Ica på balkongen när vi kommit hem. Misstänker att vi har sand ännu från Playa Farallón här i lägenheten, trots att dammsugen varit framme ett antal gånger den senaste veckan. Smällar man får ta när man går på en sandstrand, barfota i solen och blöter ner fötterna i Stilla Havets saltiga vågor. 😎

🌺🌴🌺🌴🌺

Så var då de första utfärderna redogjorda för. Blev som sagt ett lite långt inlägg, och mycket mer finns att skriva om det hela. Kan hända att jag måste göra ett eget inlägg om allt gott vi hunnit äta under besöket, då vi ätit mer ute än hemma de senaste veckorna, eller så känns det i alla fall. Helt otroligt roligt hade vi i alla fall - sol, salta vågor, kalla drycker och god mat samt såklart sällskapet. Dagen efter, söndag som det var, besökte vi Casco Viejo, men den utfärden kommer i nästa inlägg.

P.S. Ica gav lov att nämna hennes smeknamn och sätta med bra bilder på henne.