En snabb titt ut ur vår lilla bubbla

De två senaste månaderna har vi levt lite som i en egen liten bubbla, nästan oberörda av det som händer runt oss. Inte för att vi kunnat lämna huset heller mer än för läkarbesök och en eller annan promenad på egen hand, men vi har haft lite annat i tankarna.. Tobias har fortsättningsvis skött om alla inköp och butiksbesök, och så har han varit till MBE och tagit ut alla paket som kommit från Amazon, varifrån vi beställt en hel del nu när alla butiker är antingen stängda eller för långt borta för att en av oss sku ha hunnit dit under sin 2h långa utevistelse. Restriktionerna inom provinserna Panamá och Panamá Oeste (dit vi hör) har alltså inte ändrats sedan 7 juni, men från och med måndagen den 24 augusti verkar det börja öppnas upp igen lite, om allt går som planerat alltså.

Hospital Paitilla. I barackerna till höger sker en del av Covid-19-testerna i Panama City.

Inga lättnader på utegångsförbudet...

Efter nästan 6 dygn med lättare restriktioner (1 - 6 juni) är vi alltså fortfarande under "totalt utegångsförbud" här i Panama Oeste (Västra Panama) och Panamá (provinsen dit Panama City hör). I praktiken betyder det att vi har max 6h var per vecka att vara ute (Tobias mellan 4 och 5,5 timmar beroende på hur de gör med lördagarna då utegångsförbudet börjar tidigare och han tappar en halvtimme), och fortfarande på våra utsatta dagar (kvinnor och karlar på olika dagar) och tider beroende på slutsiffran i cédulan/passet. I klartext betyder det alltså att vi inte kunnat vara ute samtidigt - (förutom då vi åker till läkaren för att kolla att allt är ok med Bebidjuret och hem igen) sedan första veckan i juni, och före det var den sista mars, dvs en enda dag mellan två veckors hemkarantän efter att Tobias kom hem från Ecuador och dagen före dags- och tidsbegränsningarna trädde i kraft den första april. Tyvärr kommer det här inlägget alltså inte att måla ut en solig och "allt-är-superbra"-bild av vår tillvaro här för stunden, men vi är båda friska och vi lider ingen direkt nöd. Det handlar främst om lite frustrationer och orosmoln som lyckats få fäste en sådan här måndgasmorgon i ett Panama som sakta men säkert börjar befinna sig i ett snart ohanterligt kaos...

Midsommar & förlängt flygförbud

Imorgon är det Midsommarafton, och igår meddelade myndigheterna att Tocumen (flygfältet i Panama City) hålls stängt ytterligare 30 dagar från och med 22 juni. I klartext betyder det att de första internationella reguljärflygen (som inte är av humanitär karaktär) teoretiskt sett kan börja flyga från och med 23 juli. I praktiken är det såklart ännu väldigt oklart och omöjligt att säga när det händer. Vissa säger att det kommer att dra ut till december eller början av 2021 innan det händer, men andra, mer realistiska (?) personligheter i medierna tippar på att Panama följer samma linje som Argentina och Kolombien som båda satt flygförbudet till och med sista augusti (källa: newsamericasnow.com), även om myndigheterna skjuter upp det en månad i taget istället för att bestämma det nu redan, till en massa människors förtret...

Oavsett så betyder det att vi inte kommer hem till Finland den här sommaren, och vi får fira vår andra midsommar i Panama. Det blir den första sedan 2017, då vi just hade anlänt till Panama några veckor före midsommar, och 6.6. firade vi nämligen 3 år i Panama. Eller att vi "firade" är lite att ta i; vi kunde konstatera att vi varit här i 3 år då, men någon festlig tillställning blev det nog inte, och inte blir det så mycket midsommarsfiranden i år ändå. Förhoppningsvis blir det god mat och en lugn helg med regn och åska - perfekt mysväder då det håller temperaturen nere runt knappa +30 grader istället för +35 eller liknande nivåer. Något positivt är väl att midsommar inte firas i Panama över huvudtaget, så vi borde slippa bölande och vrålande grannar i alla fall, om de då inte festar annars bara - vilket brukar kunna hända vart och vartannat veckoslut. Så därför hoppas vi också på lite regn och sämre väder så att grannarna håller sig lugna. 😉 Typ som förra veckans lilla skur då gräsmattan blev lite översvämmad! Ja, gräsmattan borde klippas, men det får bli till en annan dag och en annan vecka.

Lite mera frihet på kommande!

Från och med måndagen den 1 juni öppnas följande block (som återöppningsplanerna kallas här) av restriktionerna som införts på grund av pandemin. Nu kommer då det totala utegångsförbudet att sluta gälla, och ett mera liberalt utegångsförbud träder i kraft. Bland annat innebär det slopandet av könsindelningen och de på förhand bestämda tiderna beroende på slutsiffran i passet eller cedulan (id-kortet), och istället gäller utegångsförbudet från kl.19:00 till kl.05:00 alla veckodagar, även söndagarna - som alltså varit totala utegångsförbud-dagar för alla som inte hör till de livsviktiga arbetarna i samhället. Trafiken mellan provinserna/länen är fortfarande spärrad för alla utan tillräckligt vägande orsak (doktorbesök eller liknande), och stränderna öppnas inte heller ännu. Däremot kommer gym, simhallar och andra företag att få öppna, men bara med 25% av den normala mängden folk tillåtet i lokalen på samma gång. Så sakta men säkert börjar Panama att förbereda sig för det "nya normala" - bara några block kvar då innan flygtrafiken öppnas igen.

Samma som vanligt men ändå inte

Livet här i Panama Pacifico går sin stilla gång, och regnperioden är äntigen här. Vi sitter snällt hemma 24/7 och försöker hålla de flesta av de rutiner vi haft före det här hela började. Vanlig väckning och frukost, sedan jobbar Tobias eller sitter i möten medan jag växer fast i mitt hörn i soffan, lite mer för varje dag. Skämt å sido, men det är svårt att få in några längre promenader då man inte är tillåten att lämna huset. Däremot delar vi ganska bra på hushållsysslorna, och vissa lördagar har vi spenderat med att sitta och spela datorspel. Så det känns inte som att det är så stor skillnad i hur dagarna ser ut här, egentligen. Vi är båda tacksamma över att vi är så pass introverta att vi inte klättrat kring väggarna allt för mycket över att måsta sitta inne under den här tiden, och att vi båda kan ta och får ha egen tid då det behövs istället för att gå varandra på nerverna. För visst är det annorlunda att vara så här mycket tillsammans, dygnet runt, jämfört med då Tobias varit på kontoret eller på arbetsresa i ett-par-tre veckor på rakan!

Livet direkt efter flytten

Vi har nu bott i huset i två veckor och ett par dagar, och även om det ännu är långt ifrån organiserat eller ens helt fungerande, så har det gått ganska bra. Lådorna flyter på ännu, men det är helt väntat eftersom vi har en hel del annat att syssla med mellan varven. Tobias har dragit nätverkskablar lite kors och tvärs i gamla telefonledningshålen så att vi har fungerande internet i hela huset, jag har tvättat bort flyttfläckar från väggarna, påtat lite med växterna och röjt/flyttat lådor i de rummen vi använder mest. Ute på gården händer det också lite, och palmerna som vajar längsmed rondellen närmast huset bidrar med sin charm. Helt annorlunda känsla av grönt när man bor på gatuplan, även om vyn utöver Panamakanalen var bra den med.

Finlandsresan 2019 - del 4

Lördagen den 3 augusti, dagen då Tobias åkte från Finland mot kurserna i Fort Lauderdale. Tidigt på morgonen förde jag och I honom till flygfältet, och vinkade av honom. Sedan körde vi mot Lovisa och två dagar på tumanhand, vilket alltid är lika roligt, trots att min egen avfärd började närma sig. Den här gången var det inplanerat en seglats från Lovisa med paketjakten Österstjernan till Fagerö, Pyttis på lördagen, och söndagen spenderades i Lovisa tills I körde hem mig igen till Sibbo.

Trots det mulna vädret såg vi fram emot dagen, och I pekade ut lite "sevärdheter" nere i hamnen. Bland annat de nya automatiserade toaletterna blev testade medan vi väntade på att resten av sällskapet sku anlända. Ute i god tid som vi var så hann vi beundra Österstjernan från bryggan medan det endast var några få ombord. Vackert fartyg, och en väldigt intressant historia om hur hon kom till. I slutet av dagen hade vi köpt oss var sin bok av kaptenen för dagen om hur och av vem hon byggdes i Lovisa, endast ett par hundra meter från där hon låg vid bryggan just denna augustimorgon.

Ett museum för sjöfarten i Lovisa finns också nere i hamnen.

Seglatsen började i småbåtshamnen i Lovisa, och före kl.09 hade vi kastat loss (okej, jag och I hjälpte mest till med att inte vara i vägen). Besättningen bestod främst av medlemmar ur föreningen som bildats i samband med byggandet av själva fartyget, och nere under däck serverades kaffe och smörgåsar under seglatsen. Vi hade med glutenfritt för mig, men en kaffe tog jag nog. I fick "min" smörgås, men ingen verkade räkna hur många smörgåsar folk åt.

Svala vindar och regnskurar, men vilken utsikt på vägen ut till Fagerö (Kaunissaari), Pyttis. 

Holmen har en hel del besökare sommartid, och småbåtshamnen är väl skyddad bakom ordentliga vågbrytare. När vi kom iland gick vi direkt genom "centrum" ner till en strand på ena sidan, och där tog vi en liten matpaus och bara njöt av tillvaron. I berättade det hon visste om Fagerö, då hon varit där tidigare och kunde peka ut var hon bodde då och på vilka stenar hon slog fötterna då hon varit och simmat i samband med bastubadandet.

Små sandvägar går kors och tvärs över Fagerö, och de flesta använder antingen cykel eller små fyrhjulingar som fortskaffningsmedel. Det finns nog några bilar på holmen också, men när det är fint väder får man mer ut av att promenera längsmed vägarna för att i lugn och ro se på husen. 

Förr var Fagerö mer av en fiskeby, men idag är det sommargäster och båtfolk som är den mest synliga befolkningen. Vi var faktiskt in via den lokala handelsboden, och de har verkligen allt man kan tänkas behöva. Nostalgiska minnen för oss båda då vi funderade på Gunni och Bergarholmens butik, varifrån skäriborna köpte mjölk, öl, gul jaffa, bränsle och lite annat smått och gott då man inte ville eller orkade köra ända till fastlandet.

En liten ryssja...

Efter att ha promenerat runt lite på Fagerö i ett par timmar sökte vi oss tillbaka till Österstjernan där det serverades en underbar laxsoppa. Vi satt uppe på däck och åt, och njöt för fulla muggar.

Passligt påklädda var vi i alla fall! På hemvägen fick jag också några bilder på Svartholms fästning.

Vilken underbar seglats! Vi skyndade sedan tillbaka till Is lägenhet och nästan rusade ner till källaren då det var hennes bastutur, och i Finland ska man bada bastu! Efter bastun åkte vi in till centrum igen och beställde var sin kebabportion, och tog dem tillbaka till lägenheten. För omväxlings skull orkade vi inte sitta uppe hela natten och tala, men visst hann vi diskutera ett och annat, som vi brukar.

På söndagen vaknade vi ganska tidigt, åt ett ordentligt morgonmål och sedan tog vi en liten promenad. Vi vandrade längsmed den Södra Åsen och njöt av den finska naturen.

Finsk tallskog. Själen vilar i dessa landskap! I Lovisa finns det två gravgårdar, och vi besökte den gamla, där de äldsta gravplatserna finns. På andra sidan åsen ligger den nya, men dit gick vi inte.

På tillbakavägen gick vi via Kukkustenen och utkikstornet, varifrån man ser ut över fjärden.

Innan I körde hem mig hann vi ännu ett varv ner via stranden och strandbodarna. Den vanliga stoppen var Karamaloo, där de säljer afrikanska hantverk. Tyvärr hade jag väskorna fulla redan med annat som sku komma hem till Panama, men kanske lika så bra - det finns alltid något som verkar vilja fastna. En liten tur via sommarbutiken är däremot aldrig fel, även om man inte köper något. Efter Karamaloo sökte vi oss mot bilen och med lite omvägar kom jag tillbaka till Sibbo.

En stor del av de sista dagarna spenderade jag med "trädgårdsterapi", dvs jag röjde lite på mamma och pappas gård. Övre sidan av huset fick sig ett ansikstlyft, och jag hittade växter jag planterat där för säkert 10 år sedan. Ogräset fick spad-behandling, och några växter som inte riktigt trivdes där de var blev flyttade. Stenarna låg kvar också, under ett 5-centimeters lager av ogräsrötter. Spännande hur snabbt det växer igen! Fast å andra sidan är det väl närmare 10 år sedan jag rensat ordentligt i den här delen av trädgården, så egentligen är det imponerande att så mycket fanns kvar!

Av några få upprivna stenbräckor (Saxifraga urbium, nedre högra halvan av bilden) har det nu bildats en matta. Det måste vara närmare 10 år sedan de blev planterade i en liten skreva i berget, men där är de ännu, och verkar blomma fint på våren med tanke på mängden torra blomstänglar.

Idegran, mossa, funkior (Hosta) och strutbräken från svärföräldrarnas gård på Replot, planterade bakom en liten rabattkant av gamla torvblock som är färdigt överväxta med lavar och mossor. Stenarna satt kvar under lagret av ogräsrötter, och de få jag flyttade var för att göra en ordentligare kant mot husväggen, där pappa planerar att lägga markduk och fylla på med stenar eller grus. Kantstenarna visar mest var gränsen för hans projekt går, och var planteringarna börjar. 😉

Det här projektet tog några dagar, då vi såklart gjorde annat också, men jag blev riktigt nöjd med slutresultatet. Nu kan mamma också se ut på "den japanska" trädgården från köksfönstret. De rostiga metallurnorna låg under idegranen, och astilben fick ett nytt hem under körsbärsträdet. Alla stenar fanns redan gömda i vegetationen, så det var bara att gräva fram dem och placera om dem.

Också körsbärsträden fick sig en hårdhänt beskärning, vilket inte är att rekommendera egentligen. Då de inte odlas för bärens skull, utan mer som prydnad - och de har redan alla sorters sjukdomar - så beslöt vi att det var viktigare att det såg bra ut och att gården inte blir helt igenväxt. Den lilla springbrunnen (som inte var igång i sommar) flyttades närmare berget, så att det går att komma åt stigen längsmed huset. 

Bakom idegranen gömmer sig en helt annan vy, dvs en klassisk trädgårdsplaneringslösning. Mellan trädgårdssysslorna hann jag träffa en del vänner och släktingar, och god mat blev det ju såklart också!

Höst i luften, och vindruvorna hemma i Sibbo växte till sig.

Tidigt på morgonen den 14.8 startade jag och pappa mot flygfältet efter en natt utan ordentlig sömn. Pappa hade sovit ett par timmar, och jag vilade men somnade inte ordentligt. Lyckades inte somna på flyget mellan Frankfurt och Tocumen heller, så glömde att starta om telefonen, vilket ledde till att mitt lokala sim-kort vägrade starta och jag inte hade något internet, dvs ingen Uber. Tog emot ett erbjudande på 40 dollar (vilket är ett bra erbjudande!) av en turisttaxi, så jag och mina två väskor fick åka hem i en minibus. Tur nog fungerade mitt finska bankkort för typ första gången på jättelänge! Blev lite orolig redan ett tag, då jag insåg att jag inte hade tillräckligt mycket kontanter att betala taxin och det panamesiska kortet är endast debit, vilket inte fungerade i taxins kortläsare. Väl inne pustade jag ut, åt lite ost och skivad serranoskinka innan jag säkte mig i säng lite efter klockan 21. Ja, och så var jag ju förstås ett varv via balkongen för att kolla läget. Eftersom det var mörkt då redan tog jag bilden nedan dagen efter, och som det syns så hade nanassen definitivt blommat klart!

Några dagar senare kom Tobias hem, och så var det med den här sommarens semesterresa!

En liten början

Imorgon är det den första oktober, och vår sista månad i den här lägenheten börjar. Trots att kontraktet är skrivet och både garantihyran och första månadshyran är betalda känns det overkligt att vi ska vara utflyttade om en månad, och inflyttade i ett hus. Idag började jag småskaligt att packa ihop lite i arbetsrummet/biblioteket, då Tobias lyckades hitta en nyinflyttad som ville bli av med lite lådor på veckoslutet. Visst är det en del våta söndriga lådor (det är ju trots allt regnperiod i landet), TV-lådor, konstiga kartongbitar och hushållsapparatlådor bland med flyttlådorna, men de var gratis och är betydligt bättre än de lådorna vi inte har. Några lådor (mindre till storleken) är nu fyllda med böcker, och den första tejprullen är slut. Det bästa med att packa själv är ju att man får sakerna i någorlunda vettig ordning, och att lådorna inte blir för tunga. Speciellt inte då man använder sig av små lådor. Jag misstänker att det kommer att ta en stund att packa, och en stund att packa upp också.

Regnperioden är här!

Vägarna här i Woodlands var våta i morse, och för tillfället duggregnar det, vilket är ovanligt då de flesta regnskurarna kommer på eftermiddagen, inte kl:09 på morgonen. Det har dessutom regnat minst varannan dag den senaste veckan, så går väl nog att påstå att regnperioden har börjat. På gott och ont då såklart. I naturen har det definitivt skett en förändring mot det grönare, och gräsmattorna behöver inte vattnas lika mycket, men vindarna har minskat drastiskt och luftfuktigheten ökar sakta men säkert. Några mindre åskväder har vi även haft, men inget "ordentligt" ännu, så det väntar vi ännu på. Som hittills tar vi dagen som den kommer, så det har inte dykt upp några nya eller revolutionerande tankar kring vår existens och vistelse här i Panama, oberoende om det är torr- eller regnperiod. Nu måste man bara ge akt lite mer på vädret om man tänker sig utanför dörren, och kanske ta med ett paraply eller två.

Andra halvan av april i ett nötskal

De senaste veckorna har igen gått alldeles för fort. Jag har fortsatt att peta i vår "receptsamling", och vi har därför gjort både Ropa Vieja och Sancocho, båda två typiska panamanska rätter. Det har till och med bakats kokos-chokladkex här hos oss, och det brukar inte hända allt för ofta! Receptet hittar du i inlägget, men som alltid är temperaturen och tiden lite oklara, eftersom gasugnar inte är lika samarbetsvilliga med att ge jämn temperatur som elektriska ugnar med cirkulation. Väderleksmässigt har vi haft ett och annat åskväder, och regnperioden börjar komma igång på allvar. På andra sidan kanalen har de haft ordentliga översvämningar till och med, vilket inte är så roligt för dem vars bilar flutit iväg. Det märks klart att regnfronterna som kommer österifrån sällan orkar sig över Panamakanalen, så hittills har vi klarat oss utan större problem.

Kokos-chokokex