Efter nästan 6 dygn med lättare restriktioner (1 - 6 juni) är vi alltså fortfarande under "totalt utegångsförbud" här i Panama Oeste (Västra Panama) och Panamá (provinsen dit Panama City hör). I praktiken betyder det att vi har max 6h var per vecka att vara ute (Tobias mellan 4 och 5,5 timmar beroende på hur de gör med lördagarna då utegångsförbudet börjar tidigare och han tappar en halvtimme), och fortfarande på våra utsatta dagar (kvinnor och karlar på olika dagar) och tider beroende på slutsiffran i cédulan/passet. I klartext betyder det alltså att vi inte kunnat vara ute samtidigt - (förutom då vi åker till läkaren för att kolla att allt är ok med Bebidjuret och hem igen) sedan första veckan i juni, och före det var den sista mars, dvs en enda dag mellan två veckors hemkarantän efter att Tobias kom hem från Ecuador och dagen före dags- och tidsbegränsningarna trädde i kraft den första april. Tyvärr kommer det här inlägget alltså inte att måla ut en solig och "allt-är-superbra"-bild av vår tillvaro här för stunden, men vi är båda friska och vi lider ingen direkt nöd. Det handlar främst om lite frustrationer och orosmoln som lyckats få fäste en sådan här måndgasmorgon i ett Panama som sakta men säkert börjar befinna sig i ett snart ohanterligt kaos...
Som att det inte sku vara tillräckligt begränsat att röra sig ute i samhället just nu för oss som följer reglerna, så rekommenderar dessutom hälsomyndigheterna ett 15 dagar långt "absolut utegångsförbud", då inte ens butiks- eller "onödiga" läkarbesök ska tillåtas inom Panamá Oeste, Panamá och Chiriqui. Orsaken till det här är att det registreras runt 1000 (1301 igår!!!!) nya fall varje dag här under de senaste veckorna, och de här 3 provinserna har de största antalet nya fall. Minsa (Hälsovårdsministeriet) har inte ännu bestämt vad de gör, men de borde meddela senast onsdag, och "i god tid" före - vilket sku vara en första gång.... I alla fall. Eftersom det endast är en liten liten del av oss som bor här som har ekonomisk möjlighet att faktiskt stanna hemma 24/7 (och som dessutom tror att det här hela pandemi-talet inte är en konspiration organiserad av valfri "samhällsbov"), betyder det att folk inte kan stanna hemma, inte ens då de redan testat positivt! Totalt ignorerande av restriktionerna är vad det är - under hot att annars svälta ihjäl. En del av utlänningarna här i landet rör sig ute obehindrat och struntar i restriktionerna, trots att de sku ha ekonomisk möjlighet att hjälpa till genom att stanna hemma. Myndigheterna får man ju inte kritisera, men det är lite oklart om de har någon annan plan än att stänga in folket på obestämd tid, vilket bevisligen inte fungerar. Vi är priviligerade i och med att Tobias kan jobba hemifrån, men den lösningen gäller inte många procent av befolkningen i det här landet, och det är väl där den riktiga problematiken ligger.
Källa: La Prensa igår 12.7.2020
Inga arbetslöshetsstöd, matkassar eller sociala hjälpformer har hittills delats ut i sådana mängder att det sku hjälpa majoriteten av alla låginkomsttagare - eller de tusentals som inte har en inkomst alls nu på grund av nedstängningen av en massa arbetsplatser och näringsgrenar. Vissa stöd har delats ut, men de gånger de gått till dem som behöver dem (och inte utdelarnas familj och vänner) är de allt för små för att mätta en hel familj, eller måste lösas ut av den som fått dem - i speciella butiker, inom en viss tid och i person för att inte personen ska gå misste om matpengarna - också fast personen i fråga redan testat positivt för covid-19 (som det nu finns i alla fall 3 identifierade olika strängar av, om man ska tro nyheterna). En annan orsak är att vissa har kunnat köpa sig lite exra frihet, och en stor del av de lokala stora pamparna har salvoconductos för att åka till landet/stugan/strandlägenheten/golfbanan var och varannan helg för att festa och leva ett så gott som normalt liv, vilket resulterar i flera nya fall. Totalt har över 600 000 sådana "passera fritt"-lov sålts/skrivits ut - och då räknas de ca 250 000 som delats ut till sjukhuspersonal m.fl. essentiella arbetare separat. De här personerna är alltså ute och på helt hur de vill med familj och vänner, och polisen orkar inte längre hålla koll på vem som har lov att vara ute och alla de andra. Och så undrar myndigheterna varför deras strategi att låsa in folket inte längre fungerar....
Ja. Det är ingen rosig tillvaro vi har här just nu, och bättre verkar det inte bli i första hand. Ansiktsmasktvånget fotrsätter, men det hjälper ju knappast när folk måste sitta fast i varandra i bussarna och köa i butikerna utan ordentliga säkerhetsavstånd. Inte ens förstagångsböter på $50 000 för dem som testat positivt och blir tagna på bar gärning ute i samhället (andra gången blir det dubbelt upp, påstås det i alla fall) stoppar folket, då ingen har råd att betala sådana böter ändå. Vi håller oss såklart till reglerna, eftersom lagen i Panama är olika för lokalisarna och för oss "gringos", och våga riskera att få bilen bortförd plus få dyra böter bara för att vi är ute utan legitim orsak. Tur nog fick Tobias äntligen spjälsängen betald och hämtad från Clayton på lördagen - på andra försöket, och orkar inte ens gå ihop med detaljerna idag om varför första försöket sket på sig. Vi kan väl konstatera att "Panama hände"...
Tyvärr börjar det alltså bli lite svårt att hålla humöret uppe hela tiden, speciellt nu när min nattsömn börjar vara si som så, och den enda fungerande luftkonditionsenheten är den vi fick utbytt till en ny i sovrummet i början på december. Alla andra har nämligen slutat fungera, och senast den i vardagsrummet nu för ett par veckor sedan. Reparationsgubbarna har varit här flera gånger, och en kontrollmodul fick de utbytt på tredje försöket - för att konstatera att kompressorn också är sönder, och den reservdelen finns i ett lager i Colón som är stängt p.g.a corona. De booooooorde komma åt den delen så att de kan fixa enheten under nästa vecka, men eftersom det inte är bara en eller två gånger de lovat utan att leverera är hoppet ganska obefintligt. Temperaturen är inte det som är jobbigast med endast en fungerande enhet - luftfuktigheten är betydligt jobbigare, då allt känns klibbigt och vi börjar bli oroliga över var vi ska hitta de första mögelfläckarna.
Största delen av de få bebikläder, nya handdukar och spytrasor vi tror oss behöva är nu i alla fall beställda via Amazon, och vi väntar med spänning på en låda från bebins Fammo och Faffa också 💖! Det enda vi kan göra är att be och hålla tummarna för att myndigheterna låter post/paketleveranserna fortsätta tills våra paket anländer till MBE här i Panama Pacifico - oberoende av vad de besluter angående framtiden. Inte för annat, men med rådande omständigheter har vi inte ännu fått köpt allt inför Bebidjurets ankomst som vi behöver - och då syftar jag inte på söta kläder och leksaker, utan sådant som t.ex. ett ordentligt bilsäte för att ens få hem bebin från sjukhuset. För att inte tala om försäkrings-systemet här som är helt annorlunda än i Finland, eftersom vi inte ens får besöka sjukhuset före vecka 35, då det ska göras ett kontrakt mellan läkaren, försäkringsbolaget och den barnmorska/läkare som ska sköta förlossningen, så efter det kan vi besöka sjukhuset - förutsatt att allt inte är stängt på grund av coronan då såklart. Så ja, det är ännu en hel del detaljer som är långt ifrån klara, och det skrämmer mig mer än jag sku vilja erkänna, och det finns inget jag kan göra åt det heller...
Det var int riktigt så här jag hade fantiserat förberedelserna för vårt första barn, men vi är ju i alla fall friska och hela fortsättningsvis! Försöker att se fram emot nästa läkarbesök (som borde bli i slutet på den här veckan eller under nästa vecka) då läkaren sa att hon sku ta lite mera detaljerade ultraljud av bebin. Inget datum eller klockslag ännu, men de klarnar väl när myndigheterna beslutat om hur de ska göra för att "få ordning" på situationen, och läkaren vet hur de får ha upp mottagningen... Och egentligen är det inte hela världen om man lite nere en dag nu och då, för precis som allt annat så är det bara övergående och saker och ting har en tendens att ordna upp sig i slutändan. Behövde väl bara få skriva ur mig lite av det vi går igenom just nu, och den maktlöshet vi står inför då vi inte kunnat förbereda oss på vår kommande livssituation med en bebi i huset riktigt så som vi tänkt oss.
Vi köpte spjälsängen av en finska som flyttat hem i våras till Finland.
Madrassen plus nå random sängkläder kom på köpet.
Nå, Bebidjuret behöver i alla fall inte sova första natten i en tvättkorg trots allt nu med spjälsängen i huset. Bara att möblera om då så vi får den på "rätt plats" i sovrummet så småningom. och att hoppas på en lite bättre dag imorgon, med förhoppningsvis lite mera moln och regn så temperaturen är lite mer dräglig - men då stiger ju luftfuktigheten istället... Aldrig är man helt nöjd. 😏
Magen växer annars också, bild från förra veckan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.