Äntligen ett riktigt soffbord

En av de få möblerna vi inte tog med oss i flytten var det tudelade och tyvärr ganska söndriga soffbordet som Tobias skaffat. Vi ville inte ta med det och hade inte skaffat ett nytt, men det har harmat lite att vi inte haft ett bord att ställa kaffekopparna på då vi sitter i soffan. Tobias har kollat efter mindre bord på nätet/FB, och vi har båda dräglat efter lite annan design än de vanliga IKEA-borden vi hade i Finland. För snart två veckor sedan meddelade han att han hittat ett inte allt för dyrt soffbord, och de hade erbjudit hemtransporten på köpet, så vi bestämde att vi slår till. Efter lite om och men anlände det efterlängtade bordet på lördagsförmiddagen, en dryg vecka efter att det blivit beställt, och nu har vi då äntligen ett riktigt soffbord! Bordet före det här fungerade nog, men en pafflåda med IKEA-ben är inte direkt det mest stabila bordet man kan sätta sin kaffekopp på. 😉

Ommöblering med domino-effekt

Det har sina fördelar med att vara ensam hemma, och ge efter för diverse impulser, så som att mitt i allt bestämma sig för att fundera lite inredning istället för städning. Roxys gamla registerplåt har nu kommit in, blivit tvättad och på fredagen fick den en tillfällig plats under flaskliljan i vardagsrummet. På lördagen beslöt jag mig sedan för att göra något åt den råddiga bokhyllan bredvid min sida av sängen. Den här gången nöjde jag mig inte med att plocka ut och sortera böckerna, damma av och plocka bort sådant som inte hörde hemma i den, vilket i efterhand säkert skulle ha varit aningen enklare och snabbare. Nej, jag valde att möblera om och flytta en byrå från sovrummet till gästrummet och en liten byrå därifrån till sovrummet, utöver valet att flytta bokhyllan till en annan vägg i sovrummet. Passligt lördagsprogram, även om det känns lite i kroppen ännu nu på måndagen.

Skrivbord av lokalt bygge

Äntligen har vi fått skrivbord! Skrivborden har varit en av de möblerna vi saknat mest under de senaste månaderna, men eftersom trävaror inte är så lätt överkomliga - speciellt då man inte vet var man ska söka - blev det inget eget bygge. Tobias beställde dem istället av en allt-i-allo-snickare, som gjorde dem enligt våra önskningar. Relativt lokalt snickrade dessutom, då han som gjorde dem jobbar hemifrån i Arraijan, vilket är ganska nära Panama Pacifico - fågelvägen i varje fall. Bilvägen ska vi inte gå ihop med på detaljnivå, annat än att vägen Arraijan - Panama Pacifico innebär en närmare 2h lång omväg via Panama City och innebär korsande av två olika vägbroar över Panamakanalen om du är på väg österut vid "fel" tidpunkt av dygnet, d.v.s. då polisen stänger alla filer som går in mot huvudstadsregionen för att underlätta trafikkaoset med bilister som vill ut ur Panama City. Näpp, trafiken fungerar ändå inte. Bara att koncentrera sig på det positiva, vilket är att borden är gjorda och levererades igår lite före kl20 (vilket visserligen betydde att vi inte fick bära upp dem, då det räknas som flytt tydligen, men vi fick i varje fall lämna dem under biltaket), och att vi fick dem uppburna idag d.v.s. på lördag förmiddag! Eftersom det kommer gäster nästa lördag, lämnade vi det ena bordet som matbord, och det andra står på sin plats i arbetsrummet/biblioteket. 

Vi låter lackeringen torka i fred ännu ett par dagar innan vi börjar placera allt för mycket saker på borden, men ytan känns redan mycket torrare än då vi bar upp dem för 3 timmar sedan.Golvtassar/gummiplöppar under skrivbordsbenen skyddar golvet från metallen, så det går att flytta borden lite i varje fall utan att förstöra golvkaklet. Riktigt bra för bord som väger en hel del mer än vad som är hälsosamt att lyfta ensam. 😀

Köksbordet och lite till

Efter många om och men har köksbordet äntligen kommit på plats! Visst har det fungerat att äta vid soffan eller i sängen, men det kändes lite snopet att inte kunna äta vid köksbordet när det nu äntligen är här. Det har varit halvvägs in i "matsalen" nu sedan 28 juli, och idag tog jag lådorna vid hörnen och flyttade om lite så att jag fick bordet där det troligen kommer att stå en tid framöver. Eftersom det blev lite fler hyllor än planerat i den delen av köket, satte jag ihop bordet dvs tog helt kallt och placerade mittersta delen under de två andra bordsskivorna. Nu ryms bordet och alla fyra stolarna riktigt bra utan att det blir omöjligt att komma åt hyllorna och lådorna. 😊

 

I samma städiver fick jag (trots att det är måndag) vardagsrummet (eller soffhörnet i varje fall) uppstädat och så röjde jag lite i det blivande gästrummet. Nu ser man soffan, och den första större mattan är på en tillfällig(?) plats. Nallarna har också fått en plats i soffan (och solen).

 

 

Trots alla flyttlådor (tomma sådana nu) känns det som att det börjar reda upp sig. Får verkligen hoppas att Canal Movers kommer efter de tomma lådorna, annars blir det att bo med dem under en lite längre tid. Tur nog har vi fått dem komprimerade, annars sku det vara aningen trångare här i lägenheten.

 

I gästrummet fick vi sängen ihopskruvad i helgen, och efter dagens lilla röjning kan man till och med lägga sig ner på den. Vi har inte ännu börjat hänga upp tavlor, men tids nog. Redan att ha dem ut ur sina förpackningar känns bra, och eftersom det är en hyreslägenhet måste vi fråga hyresvärden om lov innan vi gör allt för stor åverkan på lägenheten. Gjorde det idag, och lär inte vara något problem bara alla väggar är i skick då vi flyttar ut. Vill definitivt inte borra fler hål än nödvändigt, då man vet att hålen ska spacklas och väggarna målas innan följande hyresgäst flyttar in. Så även om en flytt (förhoppningsvis) inte är aktuellt ännu på ett bra tag ska varje tavelplats planeras lite i förväg. Eller så kan vi använda oss av specialdesignade "väggkrokar", som egentligen är effektiva klistermärken. Spikar lär vi inte behöva då alla väggar är betong. Nå, huvudsaken är att vi får upp en del av tavlorna i varje fall, i något passligt skede. Härligt att ha en så förstående hyresvärd.

På tal om hyresvärden: fick idag besök av henne och en av hennes väninnor, och de tyckte båda att vi har ett mysigt hem med fina möbler. Speciellt bokhyllorna (IKEAs Expedit) var intressanta för väninnan, och allt annat som också är IKEA verkade vara exotiskt. Så om vi vill sälja bokhyllorna har vi en köpare redan. De svarta Malm-byråerna i köket kunde hon också tänka sig att köpa... Båda tyckte att sängmöblemanget var ett kap. Ja, folk är folk även här i Panama. 😉 Fick också äntligen fixat så att vi kan komma in på poolområdet, men måste dit något tag ännu på kontorstid så att hubby också kan gå dit utan mig som övervakare. Men betyder i klartext att vi börjar ha det mesta under kontroll, eller i varje fall det som vi själva kan påverka. Fick i samband med besöket till poolområdet veta att gasen troligen inte kommer tillbaks på ett par veckor, så vi får fortsätta med kallduscharna. Tur nog kan tvättmaskinen användas även om den endast tvättar med kallt vatten. Blir alltså att inhandla en torkställning sen också. Aningen frustrerande i och med att vi lämnade vår egna där hemma i Finland, men det är väl ganska typiskt att sådant händer när man flyttar hela sitt hushåll till en annan ort, och speciellt så här till en annan kontinent.

Så i det stora hela börjar vi ha grovjobbet gjort vad gäller möbleringen av lägenheten. Även om det kommer att ta ett tag innan alla små detaljer är på plats så är vi på rätt väg. Bara gästerna som saknas nu, och några mindre grejer som kan vara bra att ha fixade innan det. Tips: Är kanske värt att vänta och se hur det blir med hubbys arbetsvisum innan ni börjar boka resebiljetter hit. Meddelar nog så fort vi vet något mer om det. 😉

 

Från en lägenhet till ett hem







Kokböckerna har hittat till köket! 😃

 

Förra fredagen anlände våra möbler och andra saker som utgör vårt hushåll! Det är 2 månader nästan på dagen från det att Victor Ek-gubbarna var och packade ihop så gott som alla våra ägodelar. Det har varit stunder (speciellt i P.H. Mosaic, men även här) då det känts som att vi bor i något som endast kan kallas en lägenhet, inte ett hem. Och då var förra lägenheten möblerad. När vi fick sängen på plats och lite bättre köksutrustning började den här lägenheten kännas lite mer som vårt blivande hem, men vi har saknat våra egna möbler och fram för allt soffan. Misstänkte att vi sku "bo" i soffan nu efter att den anlände, men blev TV i sovrummet istället för vardagsrummet, så har inte blivit så mycket soffpotatisleverne ännu i varje fall. Kan ju också ha nåt att göra med att grannarna i huset bredvid har full insyn till soffan, så känns lite väl utsatt för att vara behagligt i längden. Trodde dock aldrig att den dagen sku komma som jag frivilligt går med på att ha TV:n i sovrummet, men där är den nu...

 

Hemnes (IKEA) på plats i sovrummet bredvid TV:n

 

Vi väntade på att den lokala flyttfirman sku ta kontakt, och meddela att vårt flyttlass är på kommande, men vi vågade inte tro på det förrän bilen stod på gården och lådorna, möblerna och allt annat började bäras upp. Kanske lite pessimistiskt? Känns mer som realistiskt i det här landet. Före de meddelade att containern anlänt gav vi inte möblerna så mycket tankar, förutom soffan som endast ryms på ett sätt och i ett rum. Då vi fick meddelandet om att containern anlänt till Panaman började vi tillsammans funderat lite över hur alla möblerna ska placeras, och vilka lådor som ska till vilket rum. I brist på annat att göra (man kan bara tvätta golven 2-3 ggr per vecka utan att det börjar kännas överdrivet...) spenderade jag en del av mina dagar den efterföljande veckan med att mäta upp de olika rummen och "placerade" våra möbler fram och tillbaka för att se hur det sku fungera. Misstänker att hubby hann tröttna på min entusiasm några gånger.

Så här mycket lådor hade vi i köket i ett skede.

 

När de äntligen meddelade att de kommit så långt i förtullningen att de började planera själva leveransen av containerinnehållet blev den stora frågan; vilka lådor ska vi öppna själva? Vilka ska Canal Movers (lokala Victor Ek) öppna? Vilket rum ska de olika lådorna sättas i? Och fram för allt - hur ska vi ha rum med alla våra saker? Blev en hel del random saker nerpackat då i slutet av maj... Vi valde således att packa upp alla lådor själva, men de större möblera fick CM ta fram ur sina skyddsförpackningar. Skönt att i lugn och ro (nästan) gå igenom och diska/tvätta innan sakerna sattes i skåp eller lådor. Synd bara att gasen fortfarande är borta, annars sku vi ha klädrummet och skåpen fyllda med rena kläder redan. Lär vara flera lägenheter som har läckage i sina gasledningar/ventiler - inne i lägenheterna alltså. Lika så bra att de fixar det nu, så det inte sker någon större olycka i framtiden. Måste däremot tillstå att en varm dusch sku vara ganska så underbart...

Första bokhyllan blev ihopskruvad i sovrummet på onsdagen.

 

En sista minuten-stress/ångest lyckades vi också få med. Dagen före möblerna och lådorna sku anlända meddelade vår hyresvärd att bostadsbolaget planerat in underhållsreparation av hissarna i alla husen i komplexet, från fredag till söndag. För att göra den historien kort, så kontaktade CM-kontaktpersonen bostadsbolaget och det visade sig att vårt hus hade inplanerad service till lördagen, inte till fredagen vilket det stod på pdf:en som de skickat ut. Så jo, vi fick våra grejer på fredagen, precis som planerat! Tur det, annars sku vi säkert ha betydligt mindre uppackat i det här skedet. Som det syns på bilderna har en del av sakerna redan hittat en (troligen) tillfällig plats. Tar nog ett tag ännu innan allt är på sin "rätta plats", men en bra början är det. Lönade sig nog att fundera lite extra på placeringen av möblerna före de var inburna, och hubby får ju faktiskt sätta ihop de flesta isärskruvade möblerna själv, med lite hjälp av mig, precis som han ville. Att göra det själv bidrar till känslan av att det här är vårt hem, våra möbler och vårt liv. Vi har definitivt en släng av "kan-det-själv!"-syndromet på gång här också, precis som i Finland...


Största bokhyllan är ihopskruvad igen i "arbetsrummet/biblioteket".

 

Idag skruvade hubby (och jag) ihop den största av de tre bokhyllorna vi har, och den plus en av de mindre (likadan som den i sovrummet) kommer alltså att bli i arbetsrummet/biblioteket. I varje fall för tillfället, eftersom det finns begränsat med passliga väggar i lägenheten. Vi ska kanske skruva ihop den tredje och sista bokhyllan ännu idag, och så får jag börja fylla hyllorna med hubbys historieböcker. Är ju lättare att sortera dem om man har färdig hyllplats, och tror inte vi orkar börja flytta dem fram och tillbaka allt för mycket. Gästrummet ser liknande ut som då Canal Movers dumpat alla lådor och grejer där i fredags. Sängstommen måste nämligen limmas (för att vi med gott samvete ska våga låta någon vuxen sova i den), men det visste vi redan före stommen plockades i bitar och packades ner. En IKEA-säng tål nog en del stryk, men lite extra trälim skadar inte för att garantera att ingen vaknar halvt på golvet/i sängstommen mitt i natten. Det finns betydligt trevligare sätt att vakna upp här i Panama. 😉



Gästrummet är alltså lite på hälft ännu...

 

Så längre än det här har vi inte kommit ännu. Känns bra att ha fått in det mesta i köksskåpen/på hyllorna, några tavlor och dekorationer framplockade, ett par bokhyllor ihopskruvade och några möbler flyttade, för även om det är ett bra tag innan allt är på plats så börjar det definitivt se ut - och framförallt kännas - som vårt hem. Nästan heimane i skick alltså. 😉

Packa upp tar tid

De senaste två dagarna har varit ganska fullspäckade med program, så har inte gett mig tid att uppdatera vad som händer just nu. Igår, fredag, kom våra saker från Smedsby! Vi är glada men trötta för tillfället, så blir att återkomma med ett lite längre inlägg vid en senare tidpunkt. Vi har fortfarande en hel del lådor ouppackade, eftersom vi valde att packa upp det mesta själva. Känns lite som julafton att se vad som gömmer sig i lådorna, speciellt som vi inte packade ner sakerna själv. Var mer än nästan glädjetjut för en stund sedan när hubby hittade sina SMB-knivar. 😉

Våra saker ser lite "fel" ut på något sett mot den här utsikten... 😆

 

Gamla, kära kärl och möbler

 

Trots betydligt mindre skåputrymme i köket känns det nästan som att det här är vårt hem nu. Att få våra egna saker hit hjälper massor för att skapa känslan av ett hem, vårt hem. För det är ju vad det här är, oberoende hur overkligt det här hela äventyret känns fortfarande. Att vi har bekanta möbler och saker här borde ju vara nog med bevis för våra yrande hjärnor och trötta kroppar för att inse att det här ÄR vårt hem. 

 

Igår röjde vi lådorna i sovrummet, och idag har vi kommit igenom två tredjedelar av lådorna med köksgrejer. Hubby har packat upp och jag har diskat undan allt efter som kärlen kommit fram. De flesta Tupperware-kipporna är ännu odiskade, men största delen av tallrikarna, glasen och hälften av muggarna är nu rena och insatta i diverse skåp och lådor. Kan bara konstateras; vi saknar vårt gamla kök...

 

 

 I samband med att Canal Movers hämtade alla grejer valde vi också att själva (i ett senare skede)bygga ihop gamla sängen och alla tre bokhyllorna, och ett par andra nermonterade hyllor. Soffan och alla hela men inpackade möbler fick de däremot packa upp, så den första stora möbeln som såg den här lägenheten var självklart soffan. Skönt med ett ställe att sätta ner sig på,  speciellt nu när det blivit en hel del springande och stående. Ska bli skönt att få ordning på torpet. Även om det tar ett par veckor eller mer.

Sängbygget

Som redan tidigare nämnt (åtskilliga gånger, tror jag) så har vi sovit på madrassen i vardagsrummet den senaste veckan. Det blev eftersom gaveln till nygamla sängen har 12 tonade speglar och hela härligheten väger ett ton då alla speglarna är på plats. Orkade helt enkelt inte bära upp den för trapporna. Så igår gick vi ner till källaren där sänggaveln väntat sedan förra torsdagen, och med hjälp av lite verktyg fick hubby loss speglarna! Visade sig att de är limmade på var sin spånskiva, så redan en glasskiva väger närmare 2kg, definitivt mer än 1,5kg. Alla speglarna med tillhörande spånskiva kom bra loss, så inga krossade speglar igår. En spegel var sprucken redan då vi köpte sängen, men den höll ihop trots det milda våldet den blev utsatt för igår. Tur finns det små kärror nere vid ingången till huset, så vi lastade speglarna i en sådan och tog upp dem med hissen. Lat får man vara men inte dum. Det fungerade också bra att få upp spegelbyrån med en sådan kärra då vi flyttade in.



 

 

Hubby satte sig på golvet och började peta bort lite av spånskivans baksida. Speglarna var fastsatta med två skruvar och två metallpluggar, så spånskivan blev lite misshandlad där som pluggarna rostat in i träet. Det fick ganska lätt att skära bort den utbuktande spånskivan och de flesta speglarna fick bra att sätta fast igen. Efter att spånskivorna var fixade tvättade hubby av dem. Wifey torkade av delarna till sängstommen under tiden, och sedan var det bara att skruva ihop dem. Spegelbyrån med en saknad spegel på mittersta lådan hör till samma serie och kom med i köpet.



 

Den spegellösa sänggaveln. Utan speglarna gick det bra att bära upp den.

Musik hjälper alltid när man pysslar och fixar utan eldrivna verktyg. 😉

 

Wifey placerade speglarna på rätt ställe och hubby skruvade fast dem.

 

 

Den ihopskruvade sängen med spjälbotten och nattduksbord på plats.

 

Så här mysigt är det nu i sovrummet! ❤

Bara ett par sänglampor och lite av våra egna saker så är det där.

Kanske ett par växter också ryms in i sovrummet...

Jaaa, containern är i landet, så förtullningsprocessen lär ska börja

imorgon, måndag. Det närmar sig alltså att få hit vårt bohag. 😊

 



Flyttfunderingar

Idag är vår sista dag i lägenheten i P.H. Mosaic, och sedan är det Woodlands som gäller för hela slanten. Vi har lite funderingar redan för var våra egna möbler (som för tillfället guppar någonstans på Atlanten) ska stå, och soffan kunde vi placera in mentalt genast vi kom innanför dörren vid första besöket. Det mesta vi behöver köpa innan containern hittar till Panama (och framför allt lossnar från tullen) är inhandlade nu i varje fall. I värsta fall kan det ta upp till 2 veckor efter det att containern anlänt till hamnen innan den är genomröntgad och undersökt och vi får tillbaka vår älskade soffa + allt annat som blev medpackat. Så vi får se, den borde anlända 12.7 till Panama, men ingen aning om när den lokala Victor Ek-firman kommer och bär in allt.

Var ska man då hitta en vettig säng? Det finns en del butiker som har sängstommar och madrasser, och så finns det såklart en del fb-grupper och internetsidor där folk säljer nästan nya (och mindre nya) möbler av alla de slag. Största utmaningen blir alltså egentligen att få sängen/madrassen till Woodlands, inte att hitta en till ett överkomligt pris. Vi kollade lite på olika sängar i butikerna, och i genomsnitt är priserna liknande som i Finland. Vissa produkter har typ IKEA-priser, men det finns nog riktiga lyxprodukter också (ofta importerade från USA). Inte helt oväntat är designen på dessa produkter ganska långt från Skandinavisk minimalism/funktionalism. 😉

Eftersom vi har en hel del möbler från den svenska bygg-ihop-din-egen-möbel-jätten, inser vi att lokalt producerade eller importerade lackade trämöbler troligen inte passar in i helheten. Trots det så hoppas vi på att i något skede kunna införskaffa några (mindre) typiska möbler från den här delen av världen. Måste ju ha några souvenirer när vi kommer hem också, och vad sku vara bättre än något som är användbart, hela tiden står framme och påminner oss om den här episoden i våra liv? Nå, en sak i taget, och först ska vi göra oss hemmastadda och få visumen i skick innan vi börjar köpa en massa nya saker. En bil sku också vara ganska bra att ha så småningom... Och en egen dator. Jepp, finns en hel del med saker som vi börjat uppskatta mer och mer nu när vi lever utan dem.

På tal om att sakna saker när man inte längre har dem... En sak från P.H. Mosaic som vi inte kommer att sakna är kloaklukten som kommer emot en i dörren då man kommer in lägenheten. Väl inne blir man ju van med den, men den kommer emot varje fång vi varit ut, om ens dör ett par minuter. Urk säger jag bara. Ibland märker vi också av den mitt i natten. Att vakna till den stanken är ingen fröjd. En annan sak är städerskan. Kan inte det här med att ha en främmande människa som kommer och städar undan vårt smuts. Det känns bara så fel. Men kanske det känns annorlunda sedan när man bekantat sig med städerskan i fråga. Nå, får se, kanske det är något som jag kommer att sakna (och återinföra) när jag städat nya lägenhetens alla 132 kvadratmeter några gånger. Jisses vad stor lägenhet egentligen. Hmm.. Och så sysselsätter städandet en person också ett par timmar i veckan. Måste nog fundera lite till på det där med en "maid" en gång i veckan trots allt. Den tredje saken är vyerna. Missförstå mig rätt: att se poolarna är inget fel i sig, men att inte se mycket annat än andra balkonger och poolarna är väldigt begränsande. Som jag tidigare skrivit: jag/vi behöver se mer än endast en liten strimma himmel.

Bortskämda? Privilegierade? Definitivt. Vi lever la dolce vita här jämfört med en majoritet av befolkningen, och klagar på en massa petitesser - även om vi har så mycket mer redan än vad de flesta här ens kan drömma om. Bara att inse att vi är lyckligt lottade, både för att vi får vara med om det här äventyret, men också för att vi har tillfället att se hur lyckligt lottade vi egentligen är.

Får återkomma när vi vet mera, nu frukost och sedan se hur det blir med sängmöblemanget. 😊

Det viktigaste inhandlat inför flytten

Tillbaka i P. Pacifico, och hunnit pusta ut en stund i soffan. Tar på att åka in till Panama City, köpa säng med tillbehör, vandra några kvarter, luncha på den lite finare luftkonditionerade restaurangen Café Mar i Bella Vista och sedan åka tillbaks till P. Pacifico och köpa dynor, sängkläder, kärl och lite kastruller och köksredskap! Ja, eller värmen är den delen som gör det hela tungt... Obligatorisk blombild igen. Den här sötnosen är som kantväxt bl.a. på båda sidorna av vägen längsmed  hela Amadorbanken. Samma växt finns tydligen i gult också.

 

Vi överlevde alltså bra turen till P. City och Avenida Balboa, och damen som sålde sängmöblemanget var riktigt trevlig. Google translate fick fungera som tolk några gånger, men det är ju att vänta sig i en stad (och ett land) som har spanska som enda officiella språket. Börjar sakta men säkert snappa upp lite bekanta ord nu i varje fall, så kanske det blir nästan spansktalande folk av oss ännu. Det bästa är ju att man verkligen hör spanska i butikerna och restaurangerna, och inte engelska eller finska som på Teneriffa. Lyckades till och med att ta en bild av kanalen på vägen tillbaks mot P. Pacifico! Näpp, inte det lättaste att få bilder genom fönsterglaset på en körande Uber ovanpå Bridge of the Americas (eller vad de nu kallar den)... Nå, bättre än ingen bild!

 

 



Restaurangen vi åt på var tydligen ett ganska populärt ställe, även om den var helt tom då vi klampade in. De hade medelhavssmaker och biffar och på en annan meny olika former av sushi. Spännande kombination, men då vi var klara med vår lilla ensalada de pulpo - potatissallad med bläckfisk - var alla bord inne i den luftkonditionerade delen upptagna. Priset för en liten sallad var nästan $16, men smakerna goda och tillräckligt mycket bläckfisk i relation till potatisen.

 

Efter lunchen tog vi en Uber tillbaks till P. Pacifico, och gjorde ett besök till Novey, där de har typ allt för hemmet och en del för trädgården (förutom möbler). Vi hittade som sagt dynor, sängkläder samt skyddslakan för madrassen (vilket du vill ha i det här klimatet, onödigt att svetta ner madrassen genast), en startbox för matlagning, ugnsformar i glas, vinglas 4-pack (kommer inte att klara oss utan det tills containern kommer, så mycket goda rödvin som finns här), ett startpaket med bestick, glas, muggar och tallrikar, ett paket med 6 st olika stora plastskålar med lock och en vinöppnare. Kändes lite fel att måsta köpa sådant vi har i containern, men ska vi överleva minst 3 veckor, kanske över 4 veckor, så behöver vi lite mer än en stekpanna och engångsgrejer. Dessutom slänger de allt i samma soptunna (eller längs med vägarna) här, så känns fel att bidra med en massa skräp. Blir nog ändå en del matlagningsrelaterat förpackningsmaterial.

 

 

Följande och kanske den hittills största utmaningen blir att få allt vårt stuff till Woodlands, men en av hubbys blivande kolleger (som vi båda träffat några gånger och som bor i Woodlands) har lovat ställa upp med bil och bärhjälp imorgon. Eftersom vi inte fått våra APP-id-kort ännu är vi lite nervösa för det här med att komma in på området. Imorgon på morgonen ska sängen & co komma, så då hoppas vi ju att vi får in den bilen på området också. Får hoppas vi får våra APP-id-kort snart, men det ordnar sig väl på något sätt det också. Folk som bor här har sagt att trots mañana-kulturen får de faktiskt saker gjorda i det här landet, till slut. 😉