Imorgon, torsdag, åker MJ-hunden hem efter 16 nätter hos oss. På det stora hela har det gått väldigt bra, speciellt inomhus men också utomhus - i varje fall så länge vi fått promenera och snusa på träd och buskar för oss själva. Det är inte många gånger som MJ störts i sina sniffningar av andra hundar, men då det verkar finnas mer hundar här än barn (och då känns det ibland som att det finns lika mycket barn som vuxna här i Woodlands) är det lite svårt att undvika att träffa på andra som är ute och promenerar. Så länge både de andra hundarna och MJ är i koppel har det inte varit några problem, även om MJ inte verkar förstå sig på att leka med de andra hundarna. Tur nog behöver han inte träffa andra hundar hela tiden, utan får köra sitt eget lopp, med promenader i egen takt, slöa stunder ute på balkongen i skuggan/solen, och mat två gånger i dygnet med eventuella frukt- eller grönsaksbitar som eftermiddagsmellanmål eller nattamat.
Jepp, han är fortfarande vegetarian och endast råa ägg passar hans diet. Han är den samma glada lilla beagle-vovven vi hade här i våras, och den här gången har han haft mer intresse av att leka och busa med oss båda, vilket borde vara säkra tecken på att han är nöjd med tillvaron och känner sig säker här i hushållet. Ja, och mattorna älskar han fortfarande. De är bra till mycket, så ryggkliande, ansiktstvätt efter maten och åka "skit-kälke" har han sysslat med de senaste veckorna.
De första Halloween-dekorationerna kom upp i grannskapet redan förra fredagen, trots att det är några veckor dit ännu. En av fördelarna med att vara ute och gå med MJ är ju att man ser vad som sker i området, och ibland hinner man faktiskt ta några foton också, om han hittar något trevligt att snusa på just passligt där man vill fotografera. Vilket är typ nästan aldrig... Därför är det riktigt trevligt att vara ut med honom tillsammans med Tobias, för då kan jag fotografera medan han håller i MJ. Någon effektiv promenad blir det ju sällan, men ibland har den lilla vovven enorma mängder energi och vi har alla tre blivit trötta av den snabba takten. Lite frisk luft och långsamma promenader är nog ändå betydligt bättre än att växa fast i soffan framför TVn kväll efter kväll.
MJ är inte ens måttligt intresserad av växter som ingen kissat på, men det hindrar ju inte mig från att titta på de olika växterna när vi är ute. På måndagen när Tobias kommit hem passade vi på att gå ut med honom båda två, och medan Tobias höll i kopplet fotograferade jag lite prydnadsingefära (som inte egentligen ens är släkt med ingefäran) och kanske norpade med mig några gamla blomklasar där de nya plantorna växer fram. Väldigt fascinerande för min del, och snart har vi ju rum med lite fler större krukor, och ett par blommande växter är ju inte helt fel om det sku kunna locka lite fjärilar och kolibrin till gården. Tobias lyssnade tålmodigt med kopplet i handen och MJ snusade runt innan han hittade några blad som intresserade mer än det jag sysslade med.
Det blev också en liten sittpaus under en pergola med tak, efter att en liten hund utan koppel tyckte att det var okej att nafsa MJ i bakbenen medan ägaren (eller hushållerskan?) som var ute med ett barn och hunden inte lyckades få den att sluta. Nafsandet slutade då jag ställde mig mellan hundarna och damen sa något på spanska i upprörd ton, men vi har ingen aning om vad hon sa. Ingen blev skadad i den här uppgörelsen, vilket var bättre än det som hände utanför hissarna på gatuplan kvällen före, dvs på söndagskvällen, då jag och MJ kom in efter en efter-maten-promenad och möttes av en dam med tre hundar, varav en var utan koppel (som vanligt).
Varning! Följande stycke innehåller en del starka åsikter och bitterhet över att vissa här i området inte tar sitt ansvar som hundägare. Bland annat det alltså.
I stadgorna för husbolaget står det att hundarna måste gå i koppel, men tyvärr är det några här som anser att det inte berör dem, och framför allt inte deras "väluppfostrade" små pinsar och prinsessor. De verkar tycka att det är helt okej att ha hundarna lösa även inne i korridorerna och hissarna där det inte finns några ställen för kopplade hundar att ta vägen - annat än uppåt. Sådana möten blir oerhört stressiga för hundar som MJ som inte ens försöker försvara sig med skall och bett. Dessa hundägare sku må bra av att lära sig hur man ska handskas med hundar, och ens försöka inse att det finns en orsak till varför det finns koppel och varför det bör användas! Ett litet blått bitmärke i min högra vad påstår nämligen att koppeltvånget uttryckligen berör dessa små hundar och deras ägare. Tur att man har stelkrampsvaccinet i skick! MJ blev tur nog inte skadad i någondera av de två episoderna då ägaren inte fick pli på sina okopplade djur, och för en som inte är van med små argsinta hundar kan det hända att jag överreagerar. Som utbildad 4H-dogsitter anser jag dock att det är ägarens ansvar att se till att risken för eventuella situationer där hunden kan skada någon ska undvikas, oberoende av hur lydigt djuret är i vanliga fall. Vad de gör hemma eller på en ingärdad gård är deras egensak, men när man är ute bland andra djur och människor ska hunden vara kopplad. Alltid.
Foto: Tobias
Slutet av MJs tid här fick kanske en lite bitter nyans, men endast på grund av ett antal icke-bättre-vetande hundägare. Vi har fortsatt att gå ut som tidigare, men vi är ju på vår vakt lite extra mycket efter det som hände. Imorgon när MJs husse och matte kommer ska vi höra om hon vill skriva till administrationen om det här med lösa hundar och hur det ignoreras i området/huset med söndagens och måndagens händelser som exempel, och om hon gör det kan det förhoppningsvis blir en liten förbättring. Knappast, men vi kan ju hoppas, eftersom våra snart före detta hyresvärdar äger lägenheten och deras ord väger aningen tyngre än våra, speciellt som vi hyr, bara är "gringos" och inte kan tillräckligt bra spanska för att kommunicera om ett för oss viktigt ämne. Att vi ska flytta från det här höghuset och husbolaget är vi däremot inte det minsta ledsamma över längre efter de senaste veckornas "hundägar-simulering". Tvärtom ser vi fram emot att kunna gå förbi grannens dörr och öppna den egna ytterdörren utan att deras hundar skäller som besatta, vilket de gjort till och från det senaste halvåret. Vi har verkligen höga förhoppningar om att bo i hus, så vi hoppas att vi inte blir alldeles förkrossade då verkligheten tränger sig på. Eller då spindlarna och andra småkräk tränger sig in i huset... Om inte annat så kan MJ se fram emot att få leka på bakgården nästa gång han kommer på besök, skyddad från ilskna småhundar och deras ägare av en två meter hög betongmur och en låst port!
Om du vill kolla in huset så fanns det ännu idag 9.10.2019 på encuentra24.
Annonsen är av en annan mäklare än den vi hade kontakt med.
