Turister i buskaget och en del naturbilder

Två veckor med besök hemifrån avslutades på tisdag kväll med att vi körde C till flygfältet. Hon och jag hann ta det lugnt medan Tobias var i Kolombien; vi läste böcker och tidningar, slappade vid poolen (med böckerna) och simmade lite, promenerade och fotograferade växter och djur inne på området och promenerade till butiken till och med. Utöver slappandet gjorde vi nog en hel del annat också, speciellt då Tobias kommit hem igen. Det blev en helg i Río Hato då vi spenderade nästan hela lördagen på Playa Farallón, och veckan före det lyckades vi också ta oss till Muséet för Biodiversitet (betydligt mer tid spenderat ute i planteringarna än inne i själva muséet), Amador Causeway (blev i två etapper då tiden tog slut på hälft första försöket) och såklart Miraflores (kanalmuséet och slussarna). När avfärdsdagen närmade sig beslöt vi oss för att besöka Ancon Hill på måndagen, och fick på så sätt också in den andra etappen av Amador Causeway efter djungelpromenaden. Den här gången var vi båda beväpnade med ordentliga kameror, inte bara telefonkamera (vilket jag hade med förra gången jag var uppe på Ancon Hill). 

Torrperioden går mot sitt slut

Snart svänger det om till "vinter" här i Panama, och med det slutar torrperioden dvs "sommaren". Under de senaste tre månaderna har vi fått minimalt med regn, men helt regnfritt har det inte varit. Till och med våra gäster fick ju sig en regnskur i februari. De lokala på kontoret menar att det är ett ovanligt fenomen, något som vanligen inte händer under torrperioden. Trots nästan daglig bevattning ser gräsmattorna ganska så gula ut här i området, och ute längsmed vägarna ser man ställvis att gräsen torkat helt och ett flertal trädarter verkar fälla löven under torrperioden. Kala grenar och små lövstormar som påminner om höstlövens dans har inte varit ovanligt de senaste månaderna. Det är väl ungefär det - och den blåa himmeln med små molntussar - som är det enda som påminner om Finland här för tillfället...

Fågelinvasion?

Medan vi (hubby jobbar hemifrån idag) satt i soffan med vårt morgonkaffe märkte vi att himlen utanför kryllade av fåglar av lite olika storlekar, men främst gamar och andra rovfåglar av den storleksklassen. Flockarna av fåglar verkade dra fram i sakta mak och bildade små "spiraler" längsmed hela himlen. De höll sig dock ganska högt uppe, och folk var ute och gick med sina små hundar utan att rovfåglarna dök ner i jakt på frukost. Av det utgick vi från att det inte var frågan om en invasion eller ett gamkalas i kvarteret. Mängden fåglar var dock imponerande, och helt klart var att det rörde sig om något speciellt.

Tobias var vänlig och sökte lite information om vad det kunde röra sig om medan jag stod ute på balkongen och fotograferade, så nu vet vi att det rör sig om en årlig migration för bland annat ett antal olika rovfågelsarter. Tydligen är en del nordamerikanska gamar och hökar flyttfåglar och spenderar en del av året i Sydamerika. Orsaken till att det är så mycket fåglar samtidigt över Panama, är att de här fåglarna flyger över land och inte över havet, och landmassan krymper här mellan den Nordamerikanska och den Sydamerikanska kontinenten. Lite som en flaskhals alltså, och därför packas fåglarna ihop här och kan ses i sådana enorma mängder då de flyger över Panama.

Nästan lika fort som det började var fågelmassorna borta, och himlen var lugn igen. Får se om det är ett återkommande fenomen eller om det var allt för den här flyttsäsongen. Helt klart är det dock att det händer varje år, så vi lär få se en motsvarande migration när fåglarna åter söker sig norrut. Synd bara att nästan alla bilder blev i motljus, men man ser ju vad det handlar om i alla fall. 😊

Vill du läsa mera finns det mer detaljerad info om fågelmigrationen t.ex. på Panama Today. Artikeln är på engelska.

En promenad och ett antal växter

En av höjdpunkterna med att gå ut och se mig omkring här i Panama är definitivt växterna och de få djur man ser. Naturen här är så annorlunda jämfört med den finska, och det finns så mycket nytt att se och identifiera. Det börjar vara någon vecka nu sedan jag senast fått mig själv utsläpad på en morgonpromenad, men idag lyckades jag äntligen! Den största orsaken att det inte blivit av mer är säkert lättja, men att gå ut i +30 gradig värme lockar inte direkt, speciellt inte om man är medveten om att svetten ska spolas bort i en kall dusch efteråt. Vi har nu haft gas igen i en vecka, och eftersom hubby sku på ett infomöte till klockan 08 imorse, fann jag mig själv relativt pigg redan före det. 08-tiden var temperaturen ännu relativt låg (endast 29 grader), så då passade jag på att släpa ut mig en dryg halvtimme. Kändes skönt att vandra lite utomhus utan att svettas allt fr mycket, och är alltid intressant att se hur grannskapet förändrats. Här händer det saker hela tiden.

Redan den första promenaden såg vi att ett område i utkanten av Woodlands inte var bebyggd, och senare såg vi att de kört fyllningsjord hit och slätat ut området. Nu börjar det likna en gräsmatta, och här är det alltså planerat att det ska bli en park eller ett grönområde. Ska bli intressant att se hur det blir när de fått lite mer planterat än bara gräsmattan. Jag fortsatte min vandring och tog vägen i utkanten av bostadsområdet dvs den vägen som går längsmed en orörd djungel. En frid för ögat, men i sandaler ska man inte röra sig mycket utanför den cementerade gångvägen om man vill undvika myror och andra "pukakräk" dvs insekter och spindlar. Så mycket respekt har jag i varje fall för djuren (om än mikroskopiska) att jag gärna håller fötterna långt borta från gräs och buskar. Det måste ju finnas en vettig orsak till att det går en gubbe med en "rökblåsare" runt planteringarna här i området. Tänker inte ta reda på vad det är som inte ska trivas i buskarna - nöjer mig för tillfället att försöka identifiera växtligheten...

Träden med de orangeröda blommorna är afrikanska tulpanträd (Spathodea campanulata), ett prydnadsträd som används mycket i subtropiska områden världen runt eftersom de kan blomma året om. På engelska heter det African Tulip Tree, men också Flame of the Forest; Skogens flamma. Kan tänka mig att fullvuxna träd, översållade av blommor kan bli väldigt imponerande, speciellt i en skog omgiven av hundratals nyanser av grönt.  Vi såg visserligen av dem också på Teneriffa i våras, men där hade vi så dåligt med internetanslutning och väl hemma glömde jag bort det, så det tog tydligen så här länge att identifiera trädarten.

Palmerna är imponerande då de fått växa i lugn och ro. Det i förgrunden är ett träd som jag inte ännu hittat ett namn på (trots en dryg timmes sökande på internet), men söta små blommor har det! Samma sak i bilden nedan;med busken med de lila blommorna, de vita blommorna och en hel del andra växter här i trakten har jag ingen aning om vad de är för arter. Fina att se på är de, och kanske jag inom en snar framtid kommer mig för att sätta ner mig och söka reda på vad det är jag ser. Tills dess får jag bara njuta av dem i naturen och försöka ta bilder på dem så att de går att identifiera.

Kannor (Canna) är i varje fall lite enklare att identifiera, och de finns lite här och där på området - och på andra ställen också i Panama - eftersom de helt klart blommar fint och länge. De lär inte förfrysa här heller, vilket är risken i Finland och orsaken till att de måste förvaras frostfritt för att blomma i de kalla regionerna. Här är det ingen risk för sådant, så därför behöver man inte göra så mycket annat än rensa ogräs runt dem (och se till att de inte torkar bort helt) för att få vackra gula, orange och röda blommor året om.

Lekparken mellan par/radhusen har kannor men också andra växter. Rutschkanor finns det också ett par-tre stycken. Kalliandran (Calliandra) är häckplantan med de röda blommorna (bilden nedan) är en vanlig syn i Panama, och ofta bildar den täta bestånd med knoppar, blommor och frökapslar på en och samma gren. Den verkar tåla beskärning bra (ärtväxt som den är) och de röda blommorna är nästan alltid fulla av bi och andra pollensökande insekter. 

Calliandra (en: Powder Puff)

Nära oss finns det också en del palmer, och den här med orange-färgade stjälkar verkar vara populär just som prydnadsbuske. Här och där ser man dem i långa rader, och på vissa mindre gårdar är de planterade som solitärer (ensamma). Det vitrandiga gräset (?) är också välanvänt och om man tittar noga ser man att det har små små vita och lila blommor. Formen påminner om ampelliljans blommor, men bladen är betydligt stabilare och grövre än den sorten jag hade som krukväxt där hemma. Så ja, det var väl det mesta och ändå endast en liten del av de växter som finns i de allmänna planteringarna inom ett par-tre kvarter från oss för tillfället. De privata små trädgårdarna ser man inte från gatan, och idag blev det inga försök till att ta bilder av de planteringarna som finns på gatusidan. Kanske en annan dag stannar jag och tar bilder på de mycket varierande planteringarna. Får hoppas att det inte  orsakar paranoia hos invånarna...

Sakta men säkert...

Fredag igen (vart far de här veckorna?!), och blev lite storhandlat idag vid lokala butikerna, både Novey och Riba Smith. Har egentligen blivit ganska många steg framåt idag på vår väg mot att känna oss hemma istället för att ha "semesterfiilis", men riktigt verkligt är det nog inte ännu. Blir säkert lite mer allvar och mindre lek sedan när containern med våra möbler och saker och resten av kläderna kommer. Nå, nu är det i varje fall dags att uppdatera läget här på den här sidan Atlanten, igen ett varv.
 

 

Idag fick vi äntligen bilen! Det blev alltså en lite större bil än de vi är vana med från Finland, men i den här trafiken är allt som påminner om ett militärfordon på larvfötter en fördel. Dessutom sitter man ganska mycket högre upp i den än i en vanlig personbil, så snabba stopp i trafiken, vattensamlingar (små sjöar), gropar (raviner eller sandtag) i vägen och random tölpar som kryssar fram och tillbaka mellan filerna och vägrenen syns betydligt bättre än i en bil med förarsätet 15cm från marken. Bilen har inget namn ännu, så ifall någon har bra förslag är det bara att skriva det nedanför som en kommentar eller kontakta oss den vanliga vägen. 😉 Lite annorlunda, jo. Rattväxel, automatlåda och den efterlängtade V8-motorn är alla med, och såklart har bilen AC. Inget annat alternativ för oss i det här klimatet! Modellen är en Chevrolet Sonora (typ mexikobyggd C. Tahoe) från 2001. Teknisk rappakalja får hubby skriva in senare om han vill och orkar. 😁

 

 

Hubby fick köra hem bilen från östra sidan av kanalen där förra ägaren bor, och vi passade på att stanna och ta bort de vita klistermärkena med texten "Se Vende" (till salu) med förra ägarens telefonnummer vid minnesmärket som är rest till minne av den kinesiska närvarons 150-årsjubileum i Panama. Blev några bilder, en söt katt som ville ha mat (men vi hade ingen 😭), rysningar då vi såg en gigantisk spindel i ett träd  och förundran över de mästerverk som bron och kanalen är trots alla inblandade ingenjörer.

 

Uppe i vänstra hörnet av förra bilden syns spindeln. Ganska så stor i och med att den var ett par meter från min telefon. Vi försökte inte ens mäta den, men var säkert över 10cm i diameter. Stannade inte och väntade på att se den röra på sig! Så efter att vi turistat lite och fått bort klistermärkena fortsatte vi mot P. Pacifico. Vi hamnade såklart mitt i någon form av fredagsrusning. Efter att vi stannat för att tanka kom vi tillbaka ungefär på samma ställe i trafiken som vi var då vi lämnade den Pan-Amerikanska motorvägen.

Efter vi for till butiken åkte vi ett varv via WPA för att ta kopior på de papper som kom med bilen. Också ett besök till Agencia Panamá Pacífico efter våra omtalade och efterlängtade APP-id-kort klämde vi in, och fick våra foton tagna för det. Blev nästan som ett brottsregisterfoto - igen... Efter att den lilla proceduren (som tog närmare 45 minuter eftersom betalningen skedde bakom låsta dörrar i andra ändan av huset, inga skyltar utsatta var man sku gå in osv osv). Så jo, nu har vi äntligen id-korten att komma in på området utan att uppge adress och namn och passnummer - eller bli insläppta av den äldre herremannen vid porten. Nu borde vi då kunna gå till husbolagets egna lilla kontor och registrera oss så att vi kommer in på poolområdet och grillarna. Inte för att vi känt för att simma ännu, men sku ju vara kul att kunna gå dit och se hur det hela fungerar utan att behöva hänga över staketet och skrämma småbarnsfamiljerna...

På tal om grillar... Vi är fortfarande utan gas, och ser inte ut att bli åtgärdat den här veckan. Idag var vi som sagt till Novey, och köpte en egen elektrisk "spis" med två plattor. Blev dessutom en stekyta så vi inte behöver steka i stekpannan på plattorna, och så har det varit en dröm att ha en sådan, så varför inte? Speciellt nu som vi faktiskt kan ha nytta av den. Blir troligen en gasgrill sen senare i något skede, men för tillfället borde vi klara oss med det vi har. Och mera kommer det ju bara förtullningsprocessen är över.

 

Vid R.S. köpte vi mat för ett par-fem dagar, inklusive lite lokala frukter av sorten mangostan, som är i högsäsong för tillfället. "Dyra" frukter, $5.15 per kilogram, och bara den inre delen som är ätbar. Smaken påminner lite om inlagda persikor enligt hubby, min mangostan hade också en liten nyans av citrus. Den dominerande smaken kunde ingendera av oss sätta fingret på, så definitivt en ny bekantskap smakmässigt! En riktigt god frukt, och definitivt exotisk att skala. Skalet är oätbart, bittert och doftar rödbeta... 😲 Blev också lite nachos (1kg per påse, $5.99), tetravin ($2.98 per liter), Castellos vitmögelostar (en brie och en camembert för $4.69 per styck), oregano ($1.56 för 110 gram), avokado 2st (vägde totalt 1,550kg och kostade $6.08), glutenfri pannkaksmjölmix med äpple och kanel för $5.29 (375g)lite öl för $0.96 per burk (35,5 centiliter) och Seco Herrerano-passionsfruktsdricka för $1.01 per burk (också 35,5cl). Blev såklart lite annat också, men där har ni ett litet utbud på random produkter och deras priser.

 

 

 

Morgonpromenad i grannskapet

Var idag ute och vandrade lite runt kvarteret där vi bor nu, och det första som jag reagerade på var att +26°C inte är så väldigt varmt om man går i normal promenadhastighet (lokalt sett, enligt oss stressade nordbor är det snarare i snigelhastighet jag vandrade). Först då jag verkligen satte i en högre växel började svetten tränga fram, men likväl blev det inte alls lika svettigt som flera andra gånger då vi varit ute i +30°C eller mer. Kanske det äntligen händer oss att våra kroppar börjat anpassa sig till det obekanta klimatet! Ser lovande ut, speciellt som hungern och törsten och alla kroppsfunktioner (måste bara skriva ut det, förlåt) fungerar som vanligt.

 

Det andra jag reagerade på var hur säkert hela området känns. Till och med de tomterna där inget händer för tillfället, alla tomma radhus, djungeln ut mot stora vägen, ja allt, känns rofyllt eller i varje fall saknas den där gnuttan av misstänksamhet och oron över att någon smyger omkring och iakttar ens alla steg. Vet ju inte om jag/vi höll på att drabbas av paranoia vid P.H. Mosaic, men alla olustiga känslor som fanns närvarande dygnet runt, alla de är som bortblåsta. Kanske det beror på att vi inte vet om här hänt några rån eller andra våldsbrott, vilket vi vet att det hänt närmare centrum av P. Pacifico, till och med rakt utanför Riba Smith. Vi har båda konstaterat att det var ett bra, kanske det bästa av alla möjliga, beslut att hyra lägenheten just här i Woodlands.

 

 

Några bilder från området följer. Ser ganska folktomt it på bilderna, men det var nog en och annan hundägare eller hurtbulle ute och gick samma tid som jag var ute. Blev en halvtimme, och kändes väldigt skönt att veta att jag nog vågar ut mig igen något tag. Skönt också att det var mulet, eftersom det säkert höll temperaturen lite lägre. Solen brukar kunna värma ganska så snabbt, och eftersom ingendera av oss ännu bränt sig (har inte ens använt solkräm mer än ett par gånger) eller ens fått någon direkt solbränna, var det skönt att den här morgonpromenaden inte blev säsongsöppningen för kräftsäsongen för min del.

 



 

Jag vandrade alltså runt området längsmed de större vägarna idag, och yrade inte på bland radhusen. Blir till en annan dag det, eftersom jag främst ville få en inblick i hur stort det redan byggda området är. Det är kanske inte så stort, men längs vägarna ser man hur mycket nytt som håller på att växa fram. Nya bostadskvarter ploppar upp som svampar efter regn, och det blir både rader av egnahemshus och höghus. Det är stora planer som gäller för det här området!

 

Mellan Woodlands och den stora vägen som leder in till Panama Pacifico växer en så gott som orörd djungel. Ljudet av diverse syrsor och fåglar blev ställvis nästan öronbedövande. Otroligt vackert, och grönt. Och myggigt. Stannade för att ta ett par bilder och genast hade jag två stycken som bet mig på benen. Blev därför ingen lång stund att stå där och beundra grönskan och djurlätena, utan jag gick fort vidare innan resten av myggorna hittade mig.

 

Några nya byggprojekt på gång... Förklarar i varje fall varför det kör lastbilar med jordfyllda flak!

 

Så jo, det kommer att komma några hushåll till i Woodlands inom en (kanske) snar framtid.

En liten besökare



Vi hade en fjäril på besök här i veckan. Stackarn hade fått lite skador på vingarna, men fladdrade nog på lite efter att jag försiktigt petade på den. Vad gör man inte för att få se de utslagna vingarna..

 



 

Naturens nattliga fyrverkerier

Värmen och de geografiska betingelserna verkar vara en intressant cocktail; vi verkar ha blixtar var och varannan natt här. Synd att det ska vara så besvärligt att få dessa underbara (om än dödliga) företeelser på bild! Lyckades inte helt med ett enda fotografi förra kvällen, men frekvensen av blixtar lockar definitivt till att börja försöka ännu hårdare. Nästa gång! Nästa gång ska jag få en lyckad bild på dessa skimrande nattliga moln som lyses upp av flimrande ljus, om de så är skapta av Thors svingande av Mjölner eller gnistorna av bockarnas hovar mot himlavalvet! Så ja, åska med blixt (utan dunder) verkar vara en ganska vanlig företeelse här i Panama. Orkade tyvärr inte upp när följande åskväder kom senare på natten, något tag mellan midnatt och kl02, så nästa gång...

Får se fram emot att vår följande lägenhet (förhoppningsvis den vi var och se på igår i Woodlands) har potential för att njuta av åskväder, eller i varje fall bättre förutsättningar än där vi bor nu. Största delen av himmeln blockeras av andra lägenheter/byggnader för tillfället. Yay... Näpp. Måste få se himmeln, måste få se ens en glimt av horisonten. Ens en liten glimt... Måste tyvärr tillstå att det känns väldigt instängt att inte kunna se varken horisonten eller gatuplan. Ser som bäst endast innergården (våning 1, inte gatuplan) och trädena som skymmer det som inte ens är horisonten. Inte helt optimalt efter att ha varit van med Östnylands böljande kullar och Österbottens vida slätter... Men efter gårdagens lägenhetsjakt ser det ljusare ut, och inte bara på natthimlen. Vi har inte skrivit på kontraktet ännu, men vi håller på och lusläser det för eventuella fallgropar i mikroskopisk fontstorlek. Så kanske det kommer goda nyheter ännu i slutet av veckan. 😊
 

 

Obligatoriska växtbilder

En blogg om Panama måste ha lite bilder på växter, både blommor och träd, så här är nu de bilderna. 😁 Tänker inte tråka ut någon/alla med vetenskapliga namn på växterna (eftersom jag inte vet dem), så passa på att bara njuta av bilderna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Har tyvärr noll koll på en stor del av växternas namn, men hoppas på att förbättra den kunskapen så fort som vår container med alla mina trädgårdsböcker anlänt! Men i väntan på dem får jag bara njuta av växternas och blommornas skönhet. 💕