Är tydligen torsdag idag, och för sällskapets skull åkte jag med när Tobias hade lite ärenden inne i Albrook-stadsdelen. Inget shoppande den här gången, men lite bankbesök och sådant som inte kunde fixas här i Panama Pacifico. Skönt med navigator på telefonen, annars hade vi nog varit lite borttappade långt innan vi hittat till rätt kvarter. Skyltningen här är ganska bra, men man måste vara i rätt fil när skylten kommer, annars missar man avtaget. Så en navigator är inte helt fy skam.
Vi hade förberett oss på att det skulle ta typ halva dagen, men till vår stora förvåning gick det ungefär 1,5h från det att vi startade hemifrån till det att ärendet var gjort. Så relativt snabbt! På hemvägen körde vi den "vanliga" vägen, dvs den vägen vi åkt de flesta gångerna då vi kommit från Panama City, och den här gången lyckades jag få lite bättre bild på ett av de större minnesmärkena som finns längsmed vägen. På den bågformade väggen bakom statyn står det Dr. Arnulfo Arias M. Servidor de la Nacion Panameña, och är alltså tillägnat doktorn A. Arias Madrid för det han gjorde för Panama i en tid då USA ännu hade ett stort inflytande på landets politik. Vill man läsa mera om denna man, berättar Wikipedian bland annat att han var läkare och politiker, president tre gånger och dog i exil i Florida, USA 1988. Bland annat alltså.
På vägen tillbaks till Panama Pacifico tog vi en tur längsmed vägen som går förbi Playa Venao (även kallad Playa Veracruz, eftersom vägen fortsätter in i Veracruz, ett samhälle som man helst inte ska besöka utan lokala guider) och längsmed den vägen ser man de stora hotellen som finns vid stranden nära porten in till Panama Pacifico. När vi kommit till Playa Venao (efter en polisspärr där de endast kollade id-handlingar, inte körkort eller försäkringspapper) beslöt oss för att äta lunch vid Veramar, det första stället vi åt lunch här ute i Panama. Veramar är en av många restauranger som ligger på stranden, och de serverar väldigt god lokal mat, troligen den bästa på stranden eftersom det aldrig är tomt där under lunchrusningen. Stranden var nästan öde när vi kom dit, och vi var tydligen de första som kom för att äta lunch för dagen. De lokala brukar börja ta lunch vid 12-tiden, och vi var där redan lite efter 11:30. Servicen var bra, och idag talade servitörskan till och med engelska, så jag behövde inte ens försöka använda min nästan befintliga spanska. Ja, mina spanskakunskaper har blivit bättre, och att beställa är inte så svårt om man kan peka på en lista med både spanska och engelska förklaringar av rätterna. Det blåste friskt idag och vi kunde konstatera att solglasögonen var fulla med små små saltstänk redan efter några minuter vid bordet. Vyerna var som vanligt fina och vågornas brus när de rullade upp för stranden lika lugnande som alltid.
Hubby tog ett foto för att lägga på FB. Inget dåligt lunchställe, nej.
Redan innan förrätten kom in började det dyka upp annat folk, och mera personal likaså. Det blev vatten till lunchen idag också, även om det säkert sku ha smakat med en öl för Tobias. 😉 Vi beställde arañitas till förrätt, serverade med remoulad och en gul-orange limeskiva (troligen någon form av lokal lime-citron-korsning, för de inhemska limón-frukterna vi köpt i Riba har också varit gula/orange i köttet till skillnad från de utländska som oftast är nästan gröna). Arañitas är alltså kalamare/bläckfisk-tentakler, panerade och friterade och smakar underbart. Huvudrätten idag bestod av det som de flesta äter på Veramar; helstekt corvina-fisk med patacones (tillplattade och friterade plantains dvs kokbanan) och husets smakrika men extremt starka chilisås.
Efter maten blev det också en kopp kaffe innan vi tog in notan. Totala summan (med lite över $3 i dricks inberäknat) landade på $50, så kanske inte världens billigaste lunch, men väl värt sitt pris för generösa portioner av smakrik mat, mycket vänlig service och den otroliga utsikten! Stranden framför restaurangen är oftast ganska välstädad, men redan ett par meter bakom restaurangbyggnaden ser man hur stränderna här i trakten egentligen ser ut om ingen är ute och plockar bort skräpet. Högar av ihopsamlade plastpåsar, flaskor, engångstallrikar och annat skräp tillsammans med drivved och rester av kokosnötter. Inte direkt det man vill se, men verkligheten är ju att alla världens hav börjar vara fyllda med skräp som inte förmultnar, utan flyter på och dessutom dödar djur av alla storlekar. 😢
I varje fall är själva stranden imponerande med sin gula sand, och den lär se helt annorlunda ut då det är ebb. Jag har endast sett den då det varit flod, men Tobias har sett den under ebb, och då lär den ha varit "magisk, helt enkelt magisk - enhörningar och regnbågar överallt!". Jag tror att han skämtar, men den är i varje fall ganska så annorlunda då det är ebb. Vi tog ingen lång promenad på stranden idag, men så pass att jag äntligen fick plocka mina första små strandfynd! Vi höll oss långt från de inrullande tidvattensvågorna, men några lokala innevånare gick nog ut i bränningarna för att svalka sig lite. Vi nöjde oss med den saltiga, fuktiga havsbrisen, och åkte hemåt, igenom samma polisspärr som då vi kom, och de kollade id-handlingarna igen, inget annat.
Jag satte mina strandfynd (musselskal och en liten söndrig snäcka) i vattenbad för att få loss sand och salt, men de är så små att de kommer att försvinna i jorden om jag använder dem som dekorationer i krukorna. Stranden vid Veracruz var översållad av söndriga snäckor, så jag misstänker att de snäckor och musselskal som kommer in på stranden helt enkelt slås sönder mot sanden. Synd, men man måste ju börja någonstans! Tobias var mindre imponerad av min samling, men han lär ha kommit över samlingsivern redan då han var en liten pojke och plockade snäckor i Australien... 😉
Väl hemma igen hann vi inte mycket annat än byta om till mjukiskläder och sätta oss i soffan innan himlen blev mörk och vattnet började ösa ner. Det dagliga regnet kom som det brukar, och även om det inte var någon direkt åskskur föll dropparna ganska så tungt - synd att bilen står under tak, annars hade hon fått sig en välbehövd dusch. 😁 Nu sitter vi (igen) vid var sin dator, men ska nog bli lite DuoLingo-spanskaövningar för min del om en stund, och så ser vi när vi orkar börja laga middag ikväll. Mätt och belåten är man verkligen efter en så pass ordentlig lunch! 😊
P.S. Du/ni/de som tänker komma hitåt i februari: vi kommer troligen att besöka Veramar och Playa Venao någon dag i februari - om det passar. 😉 D.S.
