Det tar sig, sa byråkraten...

Kalendern påstår att det är den första mars idag. Två veckors "semester" med goda vänner på besök hos oss avslutades på lördagen den 24.2, och på måndagen hade vi inbokat ett besök till de panamanska migrationsmyndigheterna här i Panama Pacifico. HR meddelade (för omväxlings skull) att vi båda måste vara på plats på kontoret för besöket som var bokat till kl. 11:00, och ha med våra tillfälliga id-kort samt passena såklart. Vi var i god tid, och juristen sprang iväg med passen och id-korten redan före kl. 11:00. Till vår stora häpnad startade vi från kontoret i tid, så att vi faktiskt var vid migrationsverket vid utsatt tid. Vi fick gå in genast utan att vänta i korridoren, och 12 minuter senare var vi tillbaka vid kontoret! Allt de ville ha var 1 foto och 2 underskrifter var, och sedan printade damen bakom skrivbordet ut våra nya id-kort. Vi har nu då efter mycket om och men fått permanent uppehållsrätt/arbetsvisum här i Panama! Eller Tobias har fått visumet, och jag är bara med på ett hörn. Tekniskt/byråkratiskt sett. Praktiskt sett skulle vi inte vara här om inte vi båda varit med på det här äventyret redan från början. Eller om jag inte uppmuntrat Tobias att söka tjänsten. 😏 Här är vi ännu och visumprocessen är äntligen över!

SKÅL! för "residente permanente"-id-korten...

En liten uppdatering av läget i oktober

Blir inget jättelångt inlägg idag, men en uppdatering av hur vi har det ska det nog bli. 😊

 

För tillfället har vi det riktigt bra (precis som tidigare), och förra fredagens besök till migrationsverket gick bra. Inga problem den här gången (förutom språkliga), alla dokument var som de borde vara och vi fick våra tillfälliga id-kort (eller vad de nu sen är för kort). Jag fick tillbaka mitt pass genast efter att vi var klara från migrationsverket, men Tobias väntar ännu på sitt (stämplingen lär ta 2-3 dagar), eftersom hans pass ska stämplas för att han ska kunna börja resa innan hela visumsprocessen är över. Det gäller alltså "multiple entry" dvs rätten att komma in i Panama vid flera tillfällen på samma visum. Med den här stämpeln i passet kan han (äntligen?) börja göra arbetsresor, vilket kommer att vara en ganska stor del av hans arbetsuppgifter. Så nu ser det ut som att visumprocessen rör sig i rätt riktning igen. 😊

 

Vi äter gott (fortfarande), och på söndagen gjorde jag lite mer sylt på papaya och passionsfrukt. Fungerade bra med sylt på kladdkakan (färdig mjöl-choklad-mix), och eftersom det blivit en hel del pannkakor på veckosluten tog de två syltburkarna jag lagade här tidigare slut för ett par veckor sedan. Oraffinerat socker (ca 2,5 dl), ett drygt kilogram papaya (en halv frukt vägde 1,39 kg!) körd i matberedaren, saften och fröna av 6 passionsfrukter och saften av en halv lime gav 3 fulla burkar sylt. Tror vi klarar oss en stund på det. 😉 Vill ni veta priset på papayan? $1.74 per kilogram, så en halv frukt kostade $2.75. En halv papayafrukt på nästan 1,4 kilogram. Glömde ta bild på den, men lär bli fler inköp av de lokala frukterna. Jepp, jag älskar de lokala livsmedlen!

 

Förutom syltkokande har det blivit mat av olika slag, lite friterade hönsklubbor och jätteräkor, patacones (plantain/kokbanan), gorgonzola-tilapia-gräddsås, tortillaplättar med maletköttsås (vi kan inte äta oss trötta på tortillaplättar verkar det som, men så kan man variera innehållet nästan oändligt) och såklart glutenfri pasta och ris i olika tappningar med kött/fisk/skaldjurssås. Så i matväg lider vi ingen större nöd heller. Testade annars att sätta med hackad mörk choklad i en sats pannkakssmet, och det fungerade riktigt bra det också! 😁

Balkongen är fortfarande bra att ha. Det mesta växer som tidigare riktigt bra, och förra veckan köpte vi två olika myntor från grönväxtavdelningen vid Riba Smith. Jag fick också äntligen ihoptejpat ett stöd för gullrankan på balkongen förra helgen efter lite om och men. Bataten verkade behöva lite hjälp med att hållas upprätt, så den fick ett par röda snören att klänga i. Det röda snöret är för övrigt det som finns inne i rören där man ska dra antennkabel/nätkabel - de kablarna är ju inte färdigt dragna här i byggnadsfasen, utan dras senare när de behövs. I helgen fick hubby (med lite hjälp av mig i en ända) draget nätkabeln till vardagsrummet från biblioteket och sovrummet, så ingen blå nätkabel som ligger på golvet i hallen nu längre. Underlättar städandet ganska mycket, kan jag berätta. 😊

Nästan visumet fixat

Jahapp, så blev det då inget visum godkänt idag heller. Tydligen saknades det två små  Apostille/notariestämplar på straffregisterutdragen, och endast stämpeln från själva instansen räckte inte för de lokala pappersvändarna. Nya brottsregisterutdrag fick vi dock behändigt beställda via internettjänsten direkt till Finland (istället för att måsta skicka de gamla med post dit) men så ska de då föras till någon notarius publicus eller magistraten för att få den där andra stämplingen. Det måste göras i Finland eller i en ambassad (närmaste är i Mexico och vi får inte resa ut ur landet så länge som visumprocessen håller på). Nu blir det då att mobilisera någon av familjemedlemmarna i Österbotten för att fixa den stämpeln. Jaaa, inte är det lätt att lyckas på första försöket. Vi trodde ju naivt nog att juristen som är anställd av firmaW hade kollat igenom alla femtio papper som vi lämnade in (i början av juni), och att allt var i ordning. Mest typiskt är ju det att det bankbrevet vi beställde från banken går ut 1 september, så nu måste vi dessutom beställa ett nytt sådant. Bara $100 direkt i slasken.. Nåja, sådant händer och allt ordnar ju sig till slut, på nåt sätt. Ska definitivt bli skönt när det här papperskriget är avslutat, för det kommer nog att komma fler byråkratiska fallgropar innan allt är som det borde vara...

*censurerade svordomar av hubby*