Hotellweekend i Panama City

Trots att vi varit i Panama i över ett år nu, känns det som att vi egentligen inte sett så mycket av landet. Inte ens Panama City är direkt bekant, och vi har säkert tio restauranger på listan över ställen vi vill äta, bara vi sku få tummen ur och verkligen göra något åt det. Det är ju inte så ofta som man "turistar" i den närmaste större staden - sett från där man bor. Dessutom är det ju en helt annan känsla att umgås då ingendera behöver fundera på matlagandet och fram för allt inte diskandet. Så är det ju också helt roligt att göra något lite annorlunda emellanåt.

En tur till Casco Viejo

Casco Viejo - även kallad Casco Antiguo - har länge varit på vår lista över ställen att besöka, och under den gångna helgen hade Tobias bokat in en hotellnatt på Central Hotel Panamá för oss - utan att meddela om det för mig före. En riktigt trevlig liten överraskning! Lite spänning i planen blev det däremot i och med att jag i början av förra veckan ringde en pålitlig firma (där de t.o.m talade engelska!) och bokat in service för luftkonditioneringsenheterna, vilket skedde på lördag förmiddag. Först händer inte så mycket alls, och så händer det massor på samma gång. 😉

Vi sparade kyrkorna och muséerna till en annan gång, så vi har en orsak att komma tillbaka. Dessutom är hela Casco Viejo mer eller mindre fylld med byggställningar och upprivna gator, så det görs en hel del restaureringar där som bäst. Med tanke på mängden arbete som görs i stadsdelen tyder det på att det även i framtiden kommer att finns en hel del att se i den äldsta bebodda delen av Panama City.

Ärenden och lunch på stranden

Är tydligen torsdag idag, och för sällskapets skull åkte jag med när Tobias hade lite ärenden inne i Albrook-stadsdelen. Inget shoppande den här gången, men lite bankbesök och sådant som inte kunde fixas här i Panama Pacifico. Skönt med navigator på telefonen, annars hade vi nog varit lite borttappade långt innan vi hittat till rätt kvarter. Skyltningen här är ganska bra, men man måste vara i rätt fil när skylten kommer, annars  missar man avtaget. Så en navigator är inte helt fy skam.

Vi hade förberett oss på att det skulle ta typ halva dagen, men till vår stora förvåning gick det ungefär 1,5h från det att vi startade hemifrån till det att ärendet var gjort. Så relativt snabbt! På hemvägen körde vi den "vanliga" vägen, dvs den vägen vi åkt de flesta gångerna då vi kommit från Panama City, och den här gången lyckades jag få lite bättre bild på ett av de större minnesmärkena som finns längsmed vägen. På den bågformade väggen bakom statyn står det Dr. Arnulfo Arias M. Servidor de la Nacion Panameña, och är alltså tillägnat doktorn A. Arias Madrid för det han gjorde för Panama i en tid då USA ännu hade ett stort inflytande på landets politik. Vill man läsa mera om denna man, berättar Wikipedian bland annat att han var läkare och politiker, president tre gånger och dog i exil i Florida, USA 1988. Bland annat alltså.

På vägen tillbaks till Panama Pacifico tog vi en tur längsmed vägen som går förbi Playa Venao (även kallad Playa Veracruz, eftersom vägen fortsätter in i Veracruz, ett samhälle som man helst inte ska besöka utan lokala guider) och längsmed den vägen ser man de stora hotellen som finns vid stranden nära porten in till Panama Pacifico. När vi kommit till Playa Venao (efter en polisspärr där de endast kollade id-handlingar, inte körkort eller försäkringspapper) beslöt oss för att äta lunch vid Veramar, det första stället vi åt lunch här ute i Panama. Veramar är en av många restauranger som ligger på stranden, och de serverar väldigt god lokal mat, troligen den bästa på stranden eftersom det aldrig är tomt där under lunchrusningen. Stranden var nästan öde när vi kom dit, och vi var tydligen de första som kom för att äta lunch för dagen. De lokala brukar börja ta lunch vid 12-tiden, och vi var där redan lite efter 11:30. Servicen var bra, och idag talade servitörskan till och med engelska, så jag behövde inte ens försöka använda min nästan befintliga spanska. Ja, mina spanskakunskaper har blivit bättre, och att beställa är inte så svårt om man kan peka på en lista med både spanska och engelska förklaringar av rätterna. Det blåste friskt idag och vi kunde konstatera att solglasögonen var fulla med små små saltstänk redan efter några minuter vid bordet. Vyerna var som vanligt fina och vågornas brus när de rullade upp för stranden lika lugnande som alltid.

Hubby tog ett foto för att lägga på FB. Inget dåligt lunchställe, nej. 

Redan innan förrätten kom in började det dyka upp annat folk, och mera personal likaså. Det blev vatten till lunchen idag också, även om det säkert sku ha smakat med en öl för Tobias. 😉 Vi beställde arañitas till förrätt, serverade med remoulad och en gul-orange limeskiva (troligen någon form av lokal lime-citron-korsning, för de inhemska limón-frukterna vi köpt i Riba har också varit gula/orange i köttet till skillnad från de utländska som oftast är nästan gröna).  Arañitas är alltså kalamare/bläckfisk-tentakler, panerade och friterade och smakar underbart. Huvudrätten idag bestod av det som de flesta äter på Veramar; helstekt corvina-fisk med patacones (tillplattade och friterade plantains dvs kokbanan) och husets smakrika men extremt starka chilisås.

Efter maten blev det också en kopp kaffe innan vi tog in notan. Totala summan (med lite över $3 i dricks inberäknat) landade på $50, så kanske inte världens billigaste lunch, men väl värt sitt pris för generösa portioner av smakrik mat, mycket vänlig service och den otroliga utsikten! Stranden framför restaurangen är oftast ganska välstädad, men redan ett par meter bakom restaurangbyggnaden ser man hur stränderna här i trakten egentligen ser ut om ingen är ute och plockar bort skräpet. Högar av ihopsamlade plastpåsar, flaskor, engångstallrikar och annat skräp tillsammans med drivved och rester av kokosnötter. Inte direkt det man vill se, men verkligheten är ju att alla världens hav börjar vara fyllda med skräp som inte förmultnar, utan flyter på och dessutom dödar djur av alla storlekar. 😢

I varje fall är själva stranden imponerande med sin gula sand, och den lär se helt annorlunda ut då det är ebb. Jag har endast sett den då det varit flod, men Tobias har sett den under ebb, och då lär den ha varit "magisk, helt enkelt magisk - enhörningar och regnbågar överallt!". Jag tror att han skämtar, men den är i varje fall ganska så annorlunda då det är ebb. Vi tog ingen lång promenad på stranden idag, men så pass att jag äntligen fick plocka mina första små strandfynd! Vi höll oss långt från de inrullande tidvattensvågorna, men några lokala innevånare gick nog ut i bränningarna för att svalka sig lite. Vi nöjde oss med den saltiga, fuktiga havsbrisen, och åkte hemåt, igenom samma polisspärr som då vi kom, och de kollade id-handlingarna igen, inget annat.

Jag satte mina strandfynd (musselskal och en liten söndrig snäcka) i vattenbad för att få loss sand och salt, men de är så små att de kommer att försvinna i jorden om jag använder dem som dekorationer i krukorna. Stranden vid Veracruz var översållad av söndriga snäckor, så jag misstänker att de snäckor och musselskal som kommer in på stranden helt enkelt slås sönder mot sanden. Synd, men man måste ju börja någonstans! Tobias var  mindre imponerad av min samling, men han lär ha kommit över samlingsivern redan då han var en liten pojke och plockade snäckor i Australien... 😉

Väl hemma igen hann vi inte mycket annat än byta om till mjukiskläder och sätta oss i soffan innan himlen blev mörk och vattnet började ösa ner. Det dagliga regnet kom som det brukar, och även om det inte var någon direkt åskskur föll dropparna ganska så tungt - synd att bilen står under tak, annars hade hon fått sig en välbehövd dusch. 😁 Nu sitter vi (igen) vid var sin dator, men ska nog bli lite DuoLingo-spanskaövningar för min del om en stund, och så ser vi när vi orkar börja laga middag ikväll. Mätt och belåten är man verkligen efter en så pass ordentlig lunch! 😊

P.S. Du/ni/de som tänker komma hitåt i februari: vi kommer troligen att besöka Veramar och Playa Venao någon dag i februari - om det passar. 😉 D.S.

Tips för Panama-resenärer

Lovade här för ett tag sedan åt en kompis, att jag sku ge lite tips inför det första besöket hit till oss här i Panama. För att fler ska kunna ta till sig av de här tipsen blir det i form av ett blogginlägg. Jaa, och de här tipsen är ju inga absoluta sanningar (och jag har säkert glömt en hel del viktiga saker som borde ha varit med), utan just tips, och vissa av dem är givna med en liten baktanke. 😏

Soluppgång lite efter kl 06 och solnegång lite efter kl 18, så ingen midnattssol här inte.

Telefon (och kamera) brukar höra till den obligatoriska packningen, och under en resa  brukar man behöva ladda batterierna till sina apparater. Där kommer det ett litet problem då vi talar om finska stöpslar och  panamesiska vägguttag och fram för allt elnätets spänning/styrka. Här är nämligen uttagen lite annorlunda än i Finland, så man behöver en "mellandel" (adapter), och till skillnad från spänningen i Finland (230V/50 hertz) är spänningen här i Panama 110V och 60 hertz. Så de apparater som klarar spänningen här i Panama behöver endast en adapter medan de som inte klarar 110V/60hz behöver dessutom en konverterare. Så bra att kolla att telefon- och kameraladdare klarar av spänningen här. Mera info finns på den här sidan om stöpslar och spänningar i världen.

Kläder: Packa för varmt väder och myggor/knott. Medeltemperaturen här är aningen högre än under en finsk sommar, så resväskan behöver inte fyllas med varma kläder. Toppar och korta kjolar är inga dumma alternativ om man vill få lite sol, men kom ihåg att en del restauranger har krav på att man är anständigt klädd för att bli serverad mat. Bekväma skor är bra att ha, speciellt om man vill vandra. Simdräkt behövs också, och ifall man har en tendens att bli röd rekommenderas solkräm. UV-indexet kan vara extremt, och även om det är lite mulet kan man bli röd. Jag vet, jag har testat det. Långärmat och långbyxor är också bra att ha, speciellt om man sitter utomhus sent på kvällen, men det är mer på grund av de enorma mängder med småkryp som gillar smaken av människoblod än på grund av temperaturen/vinden. Myggmedel är alltså bra att ha.

Mer info om vädret finns på internet, t.ex. http://www.holiday-weather.com/panama_canal/averages/

På tal om småkryp... Myggorna här i Panama har vissa små sjukdomar som kan vara skäl att vaccinera sig emot. Framför allt rekommenderas vaccinet mot gula febern, men också vaccin mot hepatit A och hepatit C kan löna sig att ha i skick. Malaria finns det flera olika varianter tydligen, men i varje fall här i trakten är det inte den dödliga strängen. Denguefeber finns också, vilket är lite värre, men över lag är det inga större grejer som man behöver oroa sig för. Kom ihåg att genast ta kontakt med sjukvården i Finland om du börjar känna dig febrig/sjuk när du kommit hem!

Vissa småkryp blir ganska så goda då de tillretts... 😋

Hygien är en bra grej att komma ihåg både under resan hit och på plats. Tvätta händerna med desinficeringsmedel ("handsprit"), undvik att äta suspekt mat, råa grönsaker och sallader och så vidare. För oss som redan fått den lokala bakteriefloran i systemet är vattnet som kommer ur kranen här hemma helt drickbart, men för övrigt så lönar det sig inte att dricka kranvatten eller drinkar med isbitar riktigt var som helst. Vissa säger att det är bra, rent vatten, medan andra säger att kranvattnet inte är drickbart... Vi har inte haft några problem med kranvattnet varken i lägenheterna eller på restaurangerna, men vi åt också mjölksyretabletter de första 1,5 månaderna. Mjölksyretabletter är ett bra tillskott i resapoteket. Kom ihåg att ta med receptet om du har receptbelagda mediciner!

Man kan hitta lite allt möjligt gott att äta och dricka,
men det är bra att komma ihåg vad ens mage tål, så man slipper semester-magbesvär.

Bokningen av biljetter är en stor grej det också. Var ute i god tid ifall du vill ha biljetter för en specifik tid, eftersom det kan hända att priserna stiger - precis som de brukar göra för andra flyg också. Högsäsongen är i början av året, dvs under "sommaren", också känd som torrperioden. Under torrperioden regnar det alltså inte, så vill man "sola och bada med piña colada" är det tiden från halva december till halva april som är bästa tiden att besöka Panama. Kolla gärna in den officiella hemsidan för turister i Panama!

Ifall du har planer på att boka hotell för din vistelse är det bara att boka och anlända, men meddela gärna om och i så fall när du har tid att träffas "på stan". Om du däremot funderar på att boka inkvartering i vårt lilla gästrum eller på soffan, kan det löna sig att kolla att vi har ledigt för den tiden du tänkt vara här och i så fall göra en preliminär bokning. Boka i tid för att försäkra dig om en sovplats! Vi har ett begränsat antal sovplatser och det är först till kvarn som gäller. 😉

Angående turistvisum

Finland finns på Panamas lista över de så kallade vänliga nationer ("friendly nations"), dvs man borde inte behöva ansöka om turistvisum separat då man bokar flygbiljetten. (Bra att kolla upp före avfärd utifall att läget ändats!) Om man har en returbiljett (max tid i landet med turistvisum är 180 dagar) och kan uppge ett hotell eller ett namn och en adress där man ska bo (frågas på flygfältet då man anlänt) borde det inte vara några problem. Vi kom visserligen in utan att ha en detaljerad adress för boendet (uppgav bara Panama Pacifico som adress), men då hade vi ju en hel del andra dokument inklusive en returbiljett. Har man ingen returbiljett är risken väldigt stor att man inte kommer in i landet, men det torde inte vara ett problem för dig som funderar på en två veckor lång semesterresa för att sedan åka hem till avundsjuka kolleger. 😉

Om att deklarera sitt bagage

Det är viktigt att fylla i en resedeklaration där man då fyller i vad man har med sig. Reser flera från samma familj räcker det att en fyller i en blankett, men annars ska varje resenär fylla i en egen. T.ex. kryssa i "food" (sku minnas att de inte hade en separat ruta för godis) på blanketten om du råkar ha finsk salmiak och fazers blå med dig. 😉 Det lönar att kolla vad man får ta med sig (restriktionerna ändrar ibland), men vi rekommenderar att du lämna alla färska varor, även ostar, köttkonserver och alla former av plantdelar/frön hemma. Allt som kan innehålla sjukdomar eller som kan uppfattas som ett hot mot den lokala floran och faunan är förbjudet att ta in i landet. De är däremot inte lika noggranna här som i t.ex. Australien, där mylla/frön på skorna utlöser hysteri, men onödigt att riskera böter eller värre på grund av slarv eller lättja. OBS: Surströmming är definitivt förbjudet! Likaså elddon, vapen, vätskor osv.

Man får ha med sig 500g tobak per person, så flyg helst via Stockholm och köp en stock löst snus per person, även om ni själva inte snusar... Lössnus är hårdvaluta här hos oss 😉 Mängden godis per person ligger på 500g (om vi minns rätt), så packa inte halva kappsäcken med godis (även om de knappast bryr sig om det - men man vet aldrig). När vi anlände till Tocumen, Panama (PTY), hade vi med oss lite godis, snus, kryddor och Tobias receptbelagda mediciner (samt mjölksyretabletter och sådant i necessären), och eftersom vi kryssat i att vi hade mat (godiset och kryddorna), tobak, och mediciner ville de inte ens kolla i våra väskor - vilket de hade gjort någonstans i tullen i Vasa eller på Arlanda. Om det berodde på personalen som var på jobb just då, eller om det är som det brukar vet vi inte. Så bäst att vara ärlig, och lämna hem sådant som inte är tillåtet. Och framför allt: ta inte med knark. Knark är dåligt! Och igen: kom ihåg att deklarera mediciner/tabletter (vi är lite osäkra om mjölksyretabletterna räknas hit, men alla piller kan väl tolkas att vara potentiella mediciner?), och se till att ha receptet till hands om du har receptbelagd medicinering.

Att shoppa i Panama kan gå snabbt och smärtfritt, eller så får du söka den där ena saken i flera veckor, helt beroende på om de råkar ha det du söker i butiken eller inte. Ser du något du vill ha; köp det genast, för det finns ingen garanti för att det finns kvar när du kommer tillbaks nästa gång eller att det finns i följande butik, även om de hör till samma kedja. (Se mer om shoppandet i de två inläggen som handlar om träningen i att vara hemmafru.) Priserna är inte jättebilliga, men vissa varor är prisvärda. Allt importerat har en extra skatt på sig, så lönar sig att fundera vad och var man shoppar - om det är shoppande man vill göra under sin vistelse.

När det regnar går det bra att springa i butiker, t.ex. i Albrook Mall.

I samband med shoppande finns det ju alltid risken för ficktjuvar, och beroende på var man befinner sig finns det även lite värre kriminella aktiviteter. Undvik alltså (precis som i alla andra storstäder) att vara ett lätt offer. Gå inte ensam, undvik folktomma gator speciellt nattetid, undvik att besöka/gå igenom vissa delar av Panama City, ha pass och plånbok och telefon i en väska med dragkedja (och ha den stängd och under uppsikt!), bär inte dyrbara smycken eller accessoarer... Det där vanliga. Var försiktig helt enkelt.

Trafiken är inget att leka med här heller. Tempot går från hårt till snigelfart - ibland på några sekunder. Vi kör alltid med dörrarna låsta och försöker undvika att köra i mörker. Inte för att skrämma någon, men livssituationen för de fattiga är inte direkt dräglig, och kriminaliteten är hög i vissa områden. Till skillnad från den finländska trafikkulturen ger folk väg i trafiken, och det hela är ett ologiskt men organiserat kaos. Själva trafiksystemet och förarna här i landet förtjänar ett eget blogginlägg i något skede, så lär komma mer om det senare. Tips: gå på toaletten före du åker iväg, eftersom du aldrig vet exakt hur länge en sträcka tar tidsmässigt. Om möjligt: ha med en flaska vatten.

Sist men definitivt inte minst: TÅLAMOD. Vi rekommenderar att du packar med en stor kappsäck med tålamod, och lämnar stressen där hemma. I Panama (precis som överallt i världen) kommer man ingen vart med att stressa, bli irriterad eller rent ut sagt vara oartig. Du kan få vänta 10 - 20 minuter i en kö för ett ärende som tar 2 minuter, men det är som det är. (Vanligaste frasen man hör när man suckar över det; Välkommen till Panama!) Alla är i samma situation (om du inte råkar känna någon och i misstag muta dem, vilket INTE är att rekommendera), och det blir inte bättre av att ropa och skrika eller stampa foten i golvet. Tyvärr, att vänta och köa är en del av kulturen. Var ute i tid, men räkna inte med att alla är det. Samma gäller ute på vägarna, så räkna inte med att hinna göra och se hur mycket som helst på en och samma dag. Värmen gör sitt här också; du orkar helt enkelt inte med samma mängd aktiviteter då det är +40 grader som om det är +20. Ta det lugnt, drick tillräckligt, få i dig tillräckligt med salt, ta en siesta, vandra lugnt (snigelfart enligt finsk standard, men ganska medelhastighet här i landet) och igen; ta det lugnt.

Vi hade ganska svårt att komma in i den här mentaliteten, men tyvärr är det så det går till här, och det finns inget man kan göra för att det ska bli annorlunda. Ett stort problem kan vara att du vill hinna med en massa olika saker på en och samma dag, men på grund av trafiken kan det hända att du i så fall sitter fast i en bil halva dagen på vägen från ställe till ställe. Att undvika rusningstrafiken är nästintill omöjligt, eftersom tidpunkten varierar från dag till dag, men genom att lite kolla kan man i varje fall undvika den då den är som värst, dvs morgon- och eftermiddagstrafiken.

Bra exempel på att träna sitt tålamod; vi fick vänta nästan 30min på en kall sallad i ett nästan tomt café/sushiställe just före lunchrusningen. Helt normalt här i Panama. 😆

Genom att ta reda på lite om Panama på förhand vet du lite mer om vad du gett dig in på. Det finns en hel del information på nätet om Panama, och också vad och vart man ska åka ifall man besöker landet, t.ex. Lonely Planets Panama-inlägg. Bara att surfa (går även att göra här, inte endast på internet) och kolla vad det finns som du vill se och göra. Vi tar inte illa upp ifall du kommer hit för att se mer på Panama och mindre på oss; det här landet har en hel del att erbjuda, och en massa vackra vyer och trevliga människor att möta. Så kolla lite vad Panama-upplevelsen går ut på, packa väskan och ta dig en avslappnande semester på den här sidan av jordklotet.

Lycka till och välkommen till Panama!

Hårdträning lektion 4 och lite till

Sådärja. Äntligen hittade jag tid och ork att sätta ner mig igen ett varv framför datorn och fortsätta redogöra för den sista lektionen för den här delkursen i hemmafru-kunskap. Det har varit en hel del aha-upplevelser, mysiga stunder med lärarna och framför allt tröstande att inse att en del (i varje fall) av de funderingar jag har inte är mina hjärnspöken, utan en realitet som de flesta andra hemmafruar också tampas med. Nu talar jag då om lite andra funderingar än vilken färg på nagellacket/halsbandet/vinet man ska välja, eller om den nya väskan passar ihop med ens gamla skor eller om man måste köpa nya skor också - de frågorna är mycket viktiga, och bör inte tas allt för lättvindigt. En hemmafru ställs ofta inför beslut, och det är inte lätt att veta vilket av de många alternativen som ger det bästa resultatet. Kunskapen och insikten i vilka potentiella scenarion som de olika alternativen kan medföra kommer dock att öka för varje beslut man gör. 

LEKTION 4

Fredag 15 september 2017

Tema manikyr/pedikyr, lunch, shoppingtips

Ett av de många alternativen för lektion 4 var ett besök till Altaplaza Mall tillsammans med de två lärarna jag haft under kursens gång. Först på dagsschemat stod manikyr/pedikyr med ett glas vittvin per ingrepp (näpp, inte för mig den här gången, men kanske jag lyckas testa på det en annan gång). Istället stod jag och köade i en kassa i 15 minuter med kontanter och en schal (inte mina) medan de två hemmafru-proffsen njöt i skönhetssalongen. Ett litet problem med manikyr/pedikyr är att det ibland bara finns en eller två som gör dessa behandlingar, så då måste man vänta lite innan man får sin manikyr/pedikyr. I väntan på behandlingen kan man då gå runt lite och kolla in utbudet i butikerna, och ifall man hittar något men måste rusa tillbaks till salongen är det faktiskt ganska bra att ha med en som inte har något emot att bli kvar och köa till kassan. Behandlingarna tog en dryg halvtimme per ingrepp, och mina båda lärare var nöjda med sina val av behandling och färgen på nagellacket. Det krävs en viss inställning till att kunna njuta av att bli bortskämd med manikyr/pedikyr, och som hemuppgift fick jag att försöka mig på någotdera före nästa kurs börjar. Eftersom klockan blivit ganska mycket när de var klara tog vi lunch vid Leños & Carbon. Jag valde en hönsfilé med blåmögelostsås, och tillbehören fick man välja själv vid buffén; 5 olika sorter och beslutsångesten var ganska stor då det mesta såg gott ut. Mina val föll på två sorters yuca, karamelliserad plantain, coleslaw och en kall champinjonsallad. Gott var det!

TIPS: Lunch innebär en viktig del av dagen, och då man äter ute är vatten INTE en riktig dryck. Vatten dricker man vid sidan om den riktiga drycken, så beställ även en läskedryck, en öl eller ett glas vin till maten. Smooties och milkshakes duger också som matdryck i Panama (i varje fall enligt lokalbefolkningen). 

Efter lunchen var det shoppande på temat. Samma sak som tidigare; det viktigaste är inte att köpa något för att köpa det, utan att kolla vad det finns och köpa det du behöver. Juldekorationerna har redan funnits i butikerna sedan början av september, och vi tittade in till Steven's och gick igenom deras juldekorationsutbud (samma kedja som vi gick in till på måndagen i Albrook Mall). Som tidigare var allt (utom belysning och plastgranar nedsatta med 50%), vilket känns aningen konstigt då man är van med att rean börjar i mellandagarna. Den här dagen hittade jag julgransbelysning (2 st 60 LED-lampor, vita) och en snögubbe som ville följa med hem. Julgransbelysningen har några olika lägen; den kan blinka i 6 olika takter eller lysa konstant, vilket är den funktion vi är ute efter. Snögubben ser ganska sympatisk ut i sina stora läderskor, randiga sockor och yllehalsduk, och kontrasten till de glitterfyllda julgubbarna (som finns i många olika färger) är ganska stor. Tror snögubben och halmgrisen (som vi tog med från Finland) kommer att bli riktigt goda vänner...

I köpcentret hade de någon form av liten marknad med lokala hantverk, och vi såg även barn och vuxna i traditionella dräkter. Jag fastnade för Kuna-indianernas mola-hantverk (en av många saker jag har på min lista över saker jag gärna vill skaffa medan vi är här i Panama), och speciellt då deras traditionella, mörka och stiliserade djur, växter och geometriska mönster. De visade säkert 30 olika varianter, både traditionella och modernare med starkare färger och vackra fåglar. Slutligen blev det en modernare version, men kan nog hända att jag blir tvungen att skaffa en riktigt traditionell också i något skede... Tusen tack till Nina som lånade (men inte fick tillbaks) den sista dollarn så jag fick hem broderiet! Hade $29.93, och den kostade $30, och de tog endast kontanter. De tre bilderna nedanför är också hennes.

Så här ser broderiet ut. Imponerande handarbete!

Förutom broderiet och snögubben samt julgransbelysningen från Steven's hittade jag några små korgar att sätta i badrummen, så nu har vi likadana korgar på alla tre lavoarerna i lägenheten. Bra att sätta smått och användbart som våtservetter i, då vi (i något skede förhoppningsvis) har gäster. Slutade nästan med att jag hade mest saker i bilen då vi åkte från Altaplaza Mall, men tur nog bara nästan. Så trots mina tidigare väldigt små framsteg i hemmafru-utbildningen blev jag i varje fall inte underkänd efter den här lektionen. Började nästan misstänka att  mina två lärare hade tvivel om mina förutsättningar för att klara av det tuffa livet som hemmafru, men nu känns det som att det ännu finns hopp för mig!

3 TIPS FÖR EN BRA SHOPPINGRUNDA 

1. Ta alltid en tillräckligt stor bil till ett shoppingcenter; du vet aldrig om du hittar något stort som du behöver. Hittar du något du letat efter och som du vet att du vill ha eller behöver - tveka inte att köpa det då du hittar det! Ifall du lämnar det oköpt och tänker att du kan komma tillbaks om en dag eller några timmar är sannolikheten stor att den produkten är slutsåld då du kommer efter den nästa gång. Det brukar inte löna sig att fråga efter när nästa leverans kommer - de vet knappast det, eftersom de inte beställer samma produkter hela tiden. Det här gäller även många andra latinamerikanska länder, inte bara Panama!

2. Parkera bilen så nära som möjligt eftersom det kan bli aktuellt att föra inköpen till bilen. De flesta större butikerna har nämligen ofta en väktare som står vid ingången, och påpekar att de öppna plastpåsarna bör läggas i en och samma större väska. Gör som proffsen och ha med en ordentlig resväska med hjul och handtag, och sätt in dina inköp i den ann efter, så slipper du springa omkring med halvtomma plastpåsar och orsaka gråa hår åt väktarna. Ficktjuvar finns det också, så undvik att sätta värdeföremål i ytterfickor, öppna plastpåsar eller väskor som inte går att stänga. De lokala ficktjuvarna är snabba och finns i alla former och storlekar!

3. Undvik sena eftermiddagar och veckoslut ifall du vill shoppa i lugn och ro. De flesta ställena fylls upp runt lunchtid (mellan 12 och 14), så satsa istället på att vara på plats så fort som köpcentren öppnar. De flesta hotellen har dessutom gratis transport till bl.a. Albrook Mall, med start tidig förmiddag, och returbussarna går några gånger på eftermiddagen. Det lönar sig att försöka undvika eftermiddagsrusningstrafiken, vilken kan bidra till att en resa som tog 10min på förmiddagen kan ta upp emot 45min på tillbakavägen. OBS: Köpcentrens printade kartor och de som finns på internet är tyvärr inte alltid helt uppdaterade, så ibland är en butik inte riktigt där det står att den ska vara och ibland har den slutat existera när du väl är där.. 

Avslutning av kortkursen:

Sen middag vid Os Segredos Da Carne (brasiliansk restaurang) i Panama City

Efter utfärden till Altaplaza Mall hade vi planerat att äta middag med Nina och Kalle (dvs hemmafru-bransch-experten och hubbys chef, som säkert de som känner till omständigheterna redan räknat ut). Eftersom det inte alltid är så lätt att få en Uber här i Panama Pacifico, hann klockan bli närmare "normal" mattid för lokalbefolkningen innan vi kom oss till hotellet och vidare till restaurangen. Middagen påbörjades alltså närmare 21 och utbudet ganska så smakligt! Brasiliansk "grillmat" med köttet serverat från spett direkt till bordet var imponerande - speciellt imponerade var vi av att servitörerna ignorerade de små lapparna som man fick vända efter behag; eller så kanske vi missade att både den gröna och den röda sidan betydde "ja tack, mera kött!". Buffén var fylld med mängder av sallader, ceviche, varmrätter och röror, och de faten blev kanske lite väl duktigt länsade. Köttmängden på tallriken blev därför förvånansvärt liten med tanke på hur gott det var, men hubby fick i varje fall äntligen smaka på ett färskt ostron!

Vi kom oss hem just före midnatt, mycket mätta och belåtna och aningen trötta.
Tar på det här hemmafrulivet...

På lördagen slöade vi här hemma, och mitt i allt blev det att ta en Uber igen till en avslappnad middag på Friday's vid det redan några gånger besökta hotellet. Härligt att sitta utomhus i en varm bris, och trots den något långsamma servicen var maten god. Blev en riktigt gemytlig kväll med varierande samtalsämnen och dessutom kom vi hem med två söta drinkglas med kaktusfot! Nina hade köpt glasen tidigare i veckan när vi var och shoppade, men de här kaktusarna kom alltså inte med hem till dem. Vi ska ta och laga en drink nån kväll i dem och skåla lite och tänka på er! Tack!

Tack Nina för en oförglömlig intensivkurs i att vara hemmafru!

Vi tar fortsättningskursen nästa gång... 

Hårdträning i att vara hemmafru

Ibland behöver man lite proffshjälp för att förstå vad vissa saker egentligen innebär. Tobias/hubbys inlägg igår var en bra början på hur det här med att vara hemmafru i den här delen av världen fungerar. Jag blev alltså erbjuden en relativt kort men intensiv kurs i hemmafru-livet som hittills bestått av tre informativa lektioner utspridda på lika många dagar med ett verkligt proffs inom branschen; hubbys chefs fru. Texten är alltså skriven med glimten i ögat (ber om ursäkt på förhand för min dåliga humor...) och kursinnehållet bör definitivt inte tas på allvar! 

LEKTION 1

Tema: shoppingcenter (introduktion) & lunch & drinkar 

Eftersom lektion 1 var den första gången vi träffades bestämde vi oss för att träffas vid deras hotell direkt på morgonen, och där möttes vi i receptionen lite efter kl09. Vi började med en mjukstart på måndag förmiddag; vi åkte med gratisbuss till Albrook Mall på en shoppingrunda, vilket i princip betyder att man vandrar runt i ett shoppingcenter i behaglig takt, diskuterar dittan och dattan, tittar på utbudet i de olika skyltfönstren och ifall man ser något intressant eller fint går man in och tittar lite noggrannare. Att köpa något är inte poängen utan just att kolla in vad det finns och var det finns vad. Det är helt möjligt att göra en shoppingrunda på egen hand, men har man sällskap är det dubbelt så trevligt. Speciellt att luncha med en väninna är aldrig fel, liksom att stanna och dricka något under dagens gång; kaffe eller "smoothie" (vilket vi valde) ger en välförtjänad paus mellan butiksbesöken, och i synnerhet om man köpt något är det skönt att vila fötterna och armarna lite, och samtidigt kanske diskutera sådant som bäst görs med ögonkontakt. 

Under måndagens lektion hittade vi även ett par större butiker, och i en hade de juldekorationer till halva priset. En viktig del av att vara en ekonomimedveten hemmafru är att kunna ta till vara sådana erbjudanden då man ser dem. Juldekorationer behövs ju varje år, och inom Latin-Amerika är det helt standardförfarande att byta färgtemat varje år - det är alltså inget fel i att vilja ha en helt ny uppsättning julgransbollar, glitterband och dekorationer varje år. De mest älskade föremålen kan man såklart återanvända, men inte varje år och definitivt inte alltihopa år efter år. 

Hemuppgift: Återvänd några gånger i december och kolla in juldekorationerna och eventuella julgranar som sätts upp i Albrook Mall. Ta bilder och framför allt sök inspiration för kommande jul! Kolla även skyltfönstren efter "julfönster" och speciellt då om det finns en "adventskalender" där nya luckor öppnas varje dag. OBS: Kolla när mellandagsreorna är, annars missar du dem!

Vi åt även lunch på Albrook Mall - om man ska orka gå runt i ett shoppingcenter i flera timmar är det viktigt att dricka och äta så att kroppen får bränsle att arbeta med. Annars är risken för huvudvärk och extrem trötthet överhängande. Vi valde även att ta gratistransporten tillbaka till hotellet, men annars fungerar Uber riktigt bra. Viktigt är att ha en lokal telefonnummer med internetuppkoppling om man vill använda Uber eller kolla något medan man är ute och på. Inne i Albrook Mall finns det visserligen gratis wifi, men eftersom det är många som använder det kan det vara lite långsamt.

Panama City sett ur minibussen (på vägen tillbaka till hotellet) från den relativt nya bron som går ut en bit i Stillahavet runt Casco Antiguo och San Felipe. Fina vyer är det nog, men om den här vägen var tänkt att lätta trafikkaoset in och ut ur staden misslyckades det, eftersom alla vägar möts på samma ställe fortfarande. Som en väg för fina bilder/vyer fungerar den däremot jättebra!

Efter en ganska lång dag på Albrook Mall avslutade vi lektionen vid poolen, men där fanns ingen poolbar, så det blev restaurangen Fridays istället. Vi satt ute på terrassen och hann med några drinkar, varav endast en var alkoholhaltig; det var min första Piña Colada här i landet dessutom, och den var GOD! Mycket god... Lektionen fortsatte således i att helt lugnt sitta och njuta av vyerna, sällskapet, lugnet, uppmuntra hubby att ensam gå till butiken och fixa mat åt sig, för att när det börjat skymma konstatera att det kanske börjar vara dags att söka sig hemåt med en Uber...

Klockan hann bli närmare halv 8 på kvällen innan jag var hemma igen. Tur nog hade hubby börjat laga mat då redan, så behövde inte laga mat (eller lunch) på måndagen. Huby lagade även morgonmålet på måndagen, så jag kunde koncentrera mig helt på intensivkursen. 

 

LEKTION 2

Tema promenad & chill vid poolen

Tisdagens lektion var lite kortare än måndagens, men desto intensivare. Jag fick specialundervisning i hur en hemmafru ska vara klädd på promenader, men inser att den rätta klädseln kräver en hel del träning i form av bättre solbränna. På tisdagen nöjde jag mig med lite mer döljande/skyddande klädsel, eftersom jag inte ännu lyckats få en vackert brun solbränna. Dagen var också speciell i  och med att jag hade två handledare och fick på så sätt två experters utlåtande om mina små framsteg. En viktig sak är nämligen också att kunna tala om männens jobb utan att nämna allt för mycket om själva jobbet. Kolleger kan nämnas, men man bör ju vara försiktig med att skvallra, eftersom alla har olika erfarenheter av olika personer. Vissa gemensamma erfarenheter kan dock skapa en trevlig samhörighet. Liknande uppfattningar och upplevelser i visumprocessen, männens arbetstider och sådant är bara några exempel på diskussioner som kan inträffa.

Min andra lärare; frun till en av mellancheferna på kontoret. Vi var ute och gick på golfbanan som finns i området, och njöt av solen. Ett plus som hemmafru lär vara golfkunskaper, men ingen av mina lärare verkade direkt intresserade av det, så det är inget måste för att vara inom hemmafru-branschen. Fördelar med att inte kunna golf är däremot att det är helt okej att boka tid hos en ung, sexig golftränare (även om man inte är intresserad av golf). Misstänker dock att temperaturen här i landet och golfklädkoden kommer att inverka negativt på ett eventuellt golfintresse för min del.

Vi hade ganska jämn fart ända tills vi kom till ett område av vägen där det fanns mängder med olika hibiskus-buskar (kinarosor). Mina två lärare väntade vänligt nog en stund, medan jag stod med näsan i buskarna och fotograferade blommorna.

Golfcentret lär vara på väg att utökas med fler hål, så även om det var ganska tomt på banorna på tisdagen verkar det finnas ett stort intresse för det även i Panama. Att jag är mer intresserad av växterna bredvid golfbanan lär inte komma som en överraskning... Efter promenaden gick vi ner till husbolagets pool, och spenderade ett par - fyra timmar med att simma och solbada. Tips för nybörjare inom hemmafru-branschen; om du inte redan är solbränd kommer du att bli det i den här workshopen/kursdelen. Solkräm är ett måste. Jag försökte fuska lite, och nu är jag röd som en kokt hummer... Tur nog är det inte på hela kroppen, men helt tillräckligt. Solhatt hjälper lite och skuggan är också bra besöka mellan varven. Vatten, vatten och mera vatten plus något saltigt är obligatoriska material för att klara det här momentet i utbildningen utan huvudvärk och värmeslag.

När tisdagens lektion var över var det dags att uppsöka kontoret för att lifta hem med våra respektive, och vår värdinna var vänlig nog att köra oss till dit. Väl hemma hjälpte jag hubby att laga middag, och sedan var det bara att slappa resten av kvällen efter en mycket tung dag för oss båda.

LEKTION 3

Tema shoppingcenter (inte helt nybörjare)

På onsdagen lagade jag frukost, och efter disken blev det dags för lektion 3 med hemmafru-proffset. Vi beslöt att ta en Uber från hotellet till Multiplaza-shoppingcentret inne i Panama City, eftersom vi ingendera varit där tidigare, och det lär vara ett av de nyare och finare. På vägen till Multiplaza Pacific fick vi en massa information om Panama City av vår chaufför (på spanska såklart), och jag var väldigt glad att jag inte var ensam i bilen, utan hade en tolk med mig.

Väl inne i köpcentret vandrade vi igen i lugn takt runt och gick in i ett antal butiker för att se på kläder, glasföremål och dekorationer över lag (hemförsköningsföremål), och även om jag inte hittade nåt så var det riktigt trevligt att se att det finns butiker med speciell inriktning så som strandhus och specialbutiker för vissa klädesmärken. Misstänker att en del våra potentiella gäster kommer att vilja besöka en eller fler av dessa butiker i något skede, och då hör det till att (som en välutbildad hemmafru) kunna bidra med information för sina gäster om var de kan finna olika butiker. Som hemmafru behöver man inte shoppa i alla butiker, men man bör ha lite kunskap om vilka olika ställen det finns.

De två sista bilderna (samt alla andra som jag är med på bild) togs av lärarna i intensivkursen för nya hemmafruar, och utan hennes bilder sku ni inte fått se några bilder på mig alls. 😉 Gårdagens lektion blev väldigt kort, eftersom jag kände på mig att hubby ville ha lite hjälp med matinköpen. Dessutom blev han utan lunch alla tre kursdagarna....

Jag kände på mig i morse att jag var tvungen att ta dagen ledigt för att få vila ut lite - speciellt efter det hektiska tempot som helt tydligt hör till för alla som är i hemmafru-branschen. Så idag har jag slappat ordentligt genom att diska, tvätta alla golven i lägenheten och tvättat/vikt in en hel del kläder. Som det nu ser ut kommer kursen kanske att innefatta en fjärde lektion imorgon (fredag), så kan vara bra att vara utvilad för det! 😁 Manikyr/pedikyr torde höra till fortsättningskursen, eftersom de inte kan räknas som passande för riktigt nybörjare. Det lär vara riktigt tungt, och man behöver vissa baskunskaper som kommer naturligt först efter en tids anpassande till "det hårda livet" som hemmafru.

Det viktigaste inhandlat inför flytten

Tillbaka i P. Pacifico, och hunnit pusta ut en stund i soffan. Tar på att åka in till Panama City, köpa säng med tillbehör, vandra några kvarter, luncha på den lite finare luftkonditionerade restaurangen Café Mar i Bella Vista och sedan åka tillbaks till P. Pacifico och köpa dynor, sängkläder, kärl och lite kastruller och köksredskap! Ja, eller värmen är den delen som gör det hela tungt... Obligatorisk blombild igen. Den här sötnosen är som kantväxt bl.a. på båda sidorna av vägen längsmed  hela Amadorbanken. Samma växt finns tydligen i gult också.

 

Vi överlevde alltså bra turen till P. City och Avenida Balboa, och damen som sålde sängmöblemanget var riktigt trevlig. Google translate fick fungera som tolk några gånger, men det är ju att vänta sig i en stad (och ett land) som har spanska som enda officiella språket. Börjar sakta men säkert snappa upp lite bekanta ord nu i varje fall, så kanske det blir nästan spansktalande folk av oss ännu. Det bästa är ju att man verkligen hör spanska i butikerna och restaurangerna, och inte engelska eller finska som på Teneriffa. Lyckades till och med att ta en bild av kanalen på vägen tillbaks mot P. Pacifico! Näpp, inte det lättaste att få bilder genom fönsterglaset på en körande Uber ovanpå Bridge of the Americas (eller vad de nu kallar den)... Nå, bättre än ingen bild!

 

 



Restaurangen vi åt på var tydligen ett ganska populärt ställe, även om den var helt tom då vi klampade in. De hade medelhavssmaker och biffar och på en annan meny olika former av sushi. Spännande kombination, men då vi var klara med vår lilla ensalada de pulpo - potatissallad med bläckfisk - var alla bord inne i den luftkonditionerade delen upptagna. Priset för en liten sallad var nästan $16, men smakerna goda och tillräckligt mycket bläckfisk i relation till potatisen.

 

Efter lunchen tog vi en Uber tillbaks till P. Pacifico, och gjorde ett besök till Novey, där de har typ allt för hemmet och en del för trädgården (förutom möbler). Vi hittade som sagt dynor, sängkläder samt skyddslakan för madrassen (vilket du vill ha i det här klimatet, onödigt att svetta ner madrassen genast), en startbox för matlagning, ugnsformar i glas, vinglas 4-pack (kommer inte att klara oss utan det tills containern kommer, så mycket goda rödvin som finns här), ett startpaket med bestick, glas, muggar och tallrikar, ett paket med 6 st olika stora plastskålar med lock och en vinöppnare. Kändes lite fel att måsta köpa sådant vi har i containern, men ska vi överleva minst 3 veckor, kanske över 4 veckor, så behöver vi lite mer än en stekpanna och engångsgrejer. Dessutom slänger de allt i samma soptunna (eller längs med vägarna) här, så känns fel att bidra med en massa skräp. Blir nog ändå en del matlagningsrelaterat förpackningsmaterial.

 

 

Följande och kanske den hittills största utmaningen blir att få allt vårt stuff till Woodlands, men en av hubbys blivande kolleger (som vi båda träffat några gånger och som bor i Woodlands) har lovat ställa upp med bil och bärhjälp imorgon. Eftersom vi inte fått våra APP-id-kort ännu är vi lite nervösa för det här med att komma in på området. Imorgon på morgonen ska sängen & co komma, så då hoppas vi ju att vi får in den bilen på området också. Får hoppas vi får våra APP-id-kort snart, men det ordnar sig väl på något sätt det också. Folk som bor här har sagt att trots mañana-kulturen får de faktiskt saker gjorda i det här landet, till slut. 😉