Slutet på torrperioden närmar sig

Vi börjar äntligen vara på slutrakan av torrperioden - hoppas vi i alla fall, i dagens läge är årstiderna inte alltid riktigt som de brukar vara här heller. Trädgården har definitivt tagit stryk av månader utan regn (och obefintlig bevattning), men allt som växer i krukor är ännu i liv, till skillnad från stora delar av (okej, hela) gräsmattan, som inte ännu varit så här gul och brun under vår tid i det här huset. Något positivt med det är ju att största delen av ogräsen torkar bort de med, men det ser inte så mysigt ut med en uttorkad gräsmatta när det mesta andra är grönt och frodigt. Största orsaken till att det inte blivit av är lättja och att jag inte prioriterat vattnandet av gräsmattan lika högt som krukorna. Dessutom tar det närmare 2 timmar att vattna alltihopa ordentligt, och några små droppar kan göra mer skada än total torka i längden. Gräs har ju en tendens att "gå i dvala" och börja växa igen när förhållandena igen är gynsamma. Några små lätta regn har vi fått nu i mars, och vindarna har börjat bli svagare, vilket är tecken på att vi närmar oss regnperioden. Blommande guayacana-träd är en annan indikator för att torrperioden börjar närma sig sitt slut. De blommar i gult, ljuslila, ljusrött och vitt, beroende på sorten, men gemensamt för dem är de trumpetliknande blommorna som kommer i stora klasar på nästan bara kvistar. Speciellt de gula har en tendens att översållas helt med blommor, medan de andra är lite mer sparsamma, i varje fall här på området. Vackra att se på är de då allihopa!

Sömnskola, puréer och promenader

Torrperioden som började i december har hittills varit ganska torr, och det märks speciellt bra i vår allt mer gulnande gräsmatta - plus att alla krukor på gården är kruttorra om jag glömmer att vattna dem ett par dagar på rakan. Ananassarna växer bra, och en del "hitteväxter" verkar trivas bra med lite torrare om rötterna mellan bevattningarna, så det är inte bara negativt med torrperiod för växterna. Dessutom har vi haft friska vindar nästan alla dagar nu senaste veckorna, och det har varit lite trevligare att vara ute och promenera. Svettigt är det oberoende, så allt som underlättar tillvaron är välkommet.

Bankärenden på agendan

Idag fick vi äntligen våra efterlängtade nya bankkort! Det är inte bara korten som är nya, det är även banken vi nu har. Så ifall du är det minsta intresserad av hur bankväsendet fungerar i den här delen av världen (eller i den här delen av Panama i alla fall) är det bara att fortsätta läsa. Om inte kan det löna sig att sluta läsa redan i det här skedet, då det blev ett texttungt och ganska långt inlägg...

Turister i buskaget och en del naturbilder

Två veckor med besök hemifrån avslutades på tisdag kväll med att vi körde C till flygfältet. Hon och jag hann ta det lugnt medan Tobias var i Kolombien; vi läste böcker och tidningar, slappade vid poolen (med böckerna) och simmade lite, promenerade och fotograferade växter och djur inne på området och promenerade till butiken till och med. Utöver slappandet gjorde vi nog en hel del annat också, speciellt då Tobias kommit hem igen. Det blev en helg i Río Hato då vi spenderade nästan hela lördagen på Playa Farallón, och veckan före det lyckades vi också ta oss till Muséet för Biodiversitet (betydligt mer tid spenderat ute i planteringarna än inne i själva muséet), Amador Causeway (blev i två etapper då tiden tog slut på hälft första försöket) och såklart Miraflores (kanalmuséet och slussarna). När avfärdsdagen närmade sig beslöt vi oss för att besöka Ancon Hill på måndagen, och fick på så sätt också in den andra etappen av Amador Causeway efter djungelpromenaden. Den här gången var vi båda beväpnade med ordentliga kameror, inte bara telefonkamera (vilket jag hade med förra gången jag var uppe på Ancon Hill). 

När det händer så händer det

Det här året har hittills varit den ena händelsen efter den andra, och väldigt lite "bara-vara"-tid. Undrar om resten av året kommer att gå i samma banor? De senaste två veckorna har i alla fall fortsatt på det temat året började med, och den ena händelsen har avlöst den andra i snabb takt. Tur nog har det handlat så gott som uteslutande om positiva händelser, och vi ser fram emot fler inplanderade gäster och andra roligheter. Inga tråkiga eller händelselösa dagar här inte, och det mesta har hållit sig till det som planerats, vilket alltid underlättar tillvaron.

Cinta Costera på vägen hem från Tocumen, med Puente de las Americas i bakgrunden.

Elektriska avbrott och andra normala (?) händelser

De senaste veckorna har vi haft vatten- och elavbrott minst tre gånger i veckan. Vattenavbrotten kommer ju ganska automatiskt i och med att vattenförsörjningen i vårt husbolag kräver elektricitet för att fungera, men likväl har vi haft vattenavbrott utöver elavbrotten. Därför har vi börjat ha en eller två hinkar med vatten färdigt upptappade dygnet runt nu. Bästa med det är kanske att växterna på så sätt får luftat vatten när jag vattnar dem innan jag tappar upp nytt vatten i hinkarna. Mest typiskt är de oplanerade elavbrotten under helgerna, speciellt då att det ofta är lördag kväll eller söndag eftermiddag som är mest drabbade. Om man ska försöka hitta nåt positivt med det, så betyder det att det är ganska så tyst och lugnt i området då strömmen är borta. Däremot är det betydligt trevligare att laga mat (så som lördagens sous vide biff med ugnsgrönsaker) när man har ström.

Med full fart in i det nya året

Jul och nyår är nu överlevda, och de senaste två veckorna har varit fyllda med aktiviteter av alla de slag. Världens bästa Ica var på besök, och under de drygt två veckorna hon var här hann vi uppleva mer än under det senaste halvåret! Nyår inne i Panama City på Hard Rock Hotel, två nätter & tre dagar med sandstrand så långt ögat når, mat i mängder och snäckplockning i Playa Farallón, Rio Hato på Hostel Acuarela, en söndag i Casco Viejo med promenader och souvenirshoppande, en hel måndag vid Miraflores (Panamakanalens sydligaste slussar) samt middag på Bucaneros, en snabb tur till Albrook Mall och en vandring upp till Ancon Hill på tisdagen, och som sista utfärd blev det en hel onsdag på ön Taboga, där det finns sandstränder, västra hemisfärens nästäldsta kyrka och dit man åker ut med båt från Isla Flamenco, Amador. Tobias hade tyvärr jobb att ta hand om efter nyårsfirandet, men han kunde ta några dagar ledigt (utan lön då såklart) för Rio Hato- och Taboga-utfärderna. God mat, härligt sällskap och  närmare 1700 bilder blev saldot för de första veckorna av 2019.

Tre glada turister uppe på 62:a våningen på Hard Rock Hotel i Panama City

Snart är det jul igen

Vi går nu mot den andra julen här i Panama, och trots att vi har de vanliga "julgrejerna" på plats känns det stundvis väldigt ojuligt, om man nu kan skriva så. Så länge man inte ser ut genom fönstret eller behöver vistas i den allt mer stekande solen (vi närmar oss torrperioden dvs sommaren) så är det nästan möjligt att känna stämning, och grannarnas blinkande julbelysningar i alla de färger är ju klara bevis på att vi närmar oss julafton. Paketen under granen är fler i år än de varit på många år (i alla fall under vår gran), och julfiskarna ligger i sina respektive plastpåsar i kylskåpet och gravas. Alla tecken tyder på jul. Förutom då man tittar ut på balkongen eller ser palmerna vaja i vinden längsmed vägarna. Konstigt att inse att det kalla decembermörkret i Finland har en så stor del att göra med den "vanliga" julstämningen. Kanske valet att hänga musselskal - från Karibiska Havet - i granen inte direkt hjälpte att återskapa en autentisk finländsk jul.

Det regnade idag!

Idag, första dagen på länge, hade vi åska med blixt och dunder, och ett ordentligt regn. Ancon Hill och övriga landmärken försvann för en dryg timme in i dimma och regn, och himlen lystes upp några gånger av ordentliga blixtar. Tobias såg tre stycken i rad på samma ställe nära kontoret, så det finns tydligen något som fungerade bra som åskledare i den delen av Panama Pacifico.

Luften känns nu frisk och ren igen, när största delen av allt damm och all smuts regnade ner istället för att flyga omkring och sätta sig i lungorna på alla som dristar sig ut. Tyvärr är alla ytterfönster spräckliga av regndroppar och gammalt damm som sitter som cement, och de flesta av fönstren är omöjliga att tvätta utan att först lyfta bort ett annat + myggnätet, och sedan lyfta in det fönster man ville tvätta i första hand. Det är nog önsketänkande att husbolaget sköter om den delen, så nu får vi bara leva med smutsiga utsidor på fönstren. Kan bara hoppas att en stor del av dammet spolas bort under regnperioden.

Torrperioden går mot sitt slut

Snart svänger det om till "vinter" här i Panama, och med det slutar torrperioden dvs "sommaren". Under de senaste tre månaderna har vi fått minimalt med regn, men helt regnfritt har det inte varit. Till och med våra gäster fick ju sig en regnskur i februari. De lokala på kontoret menar att det är ett ovanligt fenomen, något som vanligen inte händer under torrperioden. Trots nästan daglig bevattning ser gräsmattorna ganska så gula ut här i området, och ute längsmed vägarna ser man ställvis att gräsen torkat helt och ett flertal trädarter verkar fälla löven under torrperioden. Kala grenar och små lövstormar som påminner om höstlövens dans har inte varit ovanligt de senaste månaderna. Det är väl ungefär det - och den blåa himmeln med små molntussar - som är det enda som påminner om Finland här för tillfället...

Växtsäsongen fortsätter

En sak jag inte kan klaga på här i tropikerna är den enorma växtkraft vissa växter har. Det mesta verkar växa så gott som obegränsat - ända tills de slokar och dör utan förvarning. Våra myntor duckade under lite efter nyår: plötsligt var de bruna och bladen hade torkat bort. Kanske de frodats längre om de fått större krukor, men nu är det lite sent för deras del. Helt klart är i varje fall att odlingssäsongen här i Panama sträcker sig runt hela året, speciellt då man kan vattna det som växer på balkongen. Torrperioden hittills har inneburit mindre regn, men definitivt inte regnfritt. Så sent som igår regnade det ett par timmar, och även idag är det allt annat än molnfritt. Ganska skönt egentligen med lite moln, då temperaturen ändå ligger på +33 grader där ute. De enda som inte verkar misstycka är växterna, och till skillnad från mig som börjar svettas redan efter en knapp halvtimme där ute, verkar de flesta av våra växter föredra att det är varmt. Eller det är den slutsatsen jag dragit efter att ha suttit och jämfört deras tillväxt från någon vecka tillbaka. Ibland är det bra att ta fotografier för att ha något att jämföra med då man undrar om balkongen krympt eller om växterna blivit större...

Slutet på regnperioden är här

Nu är det snart sommar (torrperiod) här i Panama, och sakta men säkert har de dagliga regnskurarna uteblivit för att ge rum för friska vindar och solsken. Den senaste veckan har vi sett klarblå himmel utan ett endaste moln, och det märks ganska bra att luften rör på sig mer än den gjort hittills medan vi varit här. (Räknar inte med några få enstaka åskskurarna med ordentliga vindbyar.) Att vindarna ökat är enkelt att se ute i naturen. Palmbladen är bra vindindikatorer då de börjar svaja vid minsta lilla vindpust, och de är sällan helt stilla nu sedan månadsskiftet till december. Vi satt här om dagen och funderade över när vi senast hade en ordentlig regnskur, och vi kom fram till att det måste vara över en vecka sedan i varje fall. Varmt är det ju fortfarande, men det är en lite torrare värme nu. Även om svetten bryter fram lika snabbt som tidigare så fort man vistas utomhus, så svalkar vindarna ganska bra och tur nog är det inte konstant klar himmel bara för att det inte regnat så mycket de senaste veckorna.