Sömnskola, puréer och promenader

Torrperioden som började i december har hittills varit ganska torr, och det märks speciellt bra i vår allt mer gulnande gräsmatta - plus att alla krukor på gården är kruttorra om jag glömmer att vattna dem ett par dagar på rakan. Ananassarna växer bra, och en del "hitteväxter" verkar trivas bra med lite torrare om rötterna mellan bevattningarna, så det är inte bara negativt med torrperiod för växterna. Dessutom har vi haft friska vindar nästan alla dagar nu senaste veckorna, och det har varit lite trevligare att vara ute och promenera. Svettigt är det oberoende, så allt som underlättar tillvaron är välkommet.

Liam njuter verkligen av våra promenader, och huvudet går från sida till sida när han har så mycket att se på hela tiden. Man måste ju ha lite koll på vad som händer runt en även fast man inte ens är 6 månader ännu. Efter incidenten när Puppe flög ut ur vagnen har vi tagit lite förebyggande åtgärder, och nu är det mjukisdjuret som kommer med fastbundet i ena sidan av vagnen så vi inte behöver vara oroliga att Puppe eller någon annan försöker sig på en oplanerad flygtur. 

Nästa vecka luckras restriktionerna upp lite igen, och separata shoppingdagar för kvinnor och män försvinner. För den här gången. Hur länge det håller är ju en helt annan sak, men det betyder i alla fall att smittospridningen minskat lite här i Panama. Vi fortsätter troligen som vanligt, dvs att inte båda gå in till butiken för att handla. Går mycket snabbare så också, då man inte står och funderar allt för länge tillsammans över saker som inte är med på inköpslistan.

Vi har börjat med någon form av "sömnskola" och testar nu sedan några nätter tillbaka på att låta Liam sova utan sitt "gröna får-bo", den stoppade hästskoformade madrassen han haft sedan första natten här hemma. Resultatet är inte direkt imponerande i det här skedet, men vi hoppas på att han snart greppar konceptet av att sova hela natten och kan börja somna om själv mitt i natten. Hittills har han somnat helt okej vissa kvällar utan tuttflaska, men det går två steg framåt och ett steg tillbaka... Ibland tre steg tillbaka känns det som. Tålamodet är inte direkt bäst framåt morgonnatten när man redan vaknat några gånger, så trots att man borde försöka få honom att somna om utan tuttflaska eller kroppskontakt blir det inte riktigt så. Eftersom vi inte vill ha honom att gråta sig till sömns så får han flaskan minst en gång per natt, och ofta dricker han hela 120 ml innan han somnar om. Det är nog en lång väg ännu tills att vi alla tre får sova en hel natt utan nattliga aktiviteter.... 

Vissa dagar sover Liam (igen) ordentliga tupplurar på dagen, upp till 1 eller 2 timmar till och med (t.ex. nu då jag skriver det här inlägget), och andra dagar nöjer han sig med max 20 - 30 minuter åt gången, 2 - 3 gånger under dagens lopp. Det är lite svårt att veta på förhand hur länge han sover, och ofta vaknar han om jag börjar något tidskrävande projekt som att koka fruktpuré... Sitter jag och skrollar på telefonen kan han däremot sova en timme utan att röra ett finger. Ja, och slänger jag upp fötterna för att ta en tupplur själv är han vaken på 2 sekunder. Spännande hur de här småttingarna fungerar. Vi har fortsatt med att ge honom främst hemlagade puréer, och hittills verkar han äta det mesta: morot, yucca (cassava-rot), potatis, pumpa, broccoli, ärter, spenat och såklart fruktpuréer på kokade äppel, päron, papaya och ananas. Rekommendationen för protein är höna, men vi har nog gett små mängder andra kött också, och de har gått ner bra de med. Om det är något tecken på åt vilket håll han är lagd så kan jag avslöja att han älskar smör och bacon...

Till och med spenaten är annorlunda här... Vi har tre små plantor i fönstret i köket, och tar några blad nu och då när vi lagar Liams puréer. Snusburken är för att ge en uppfattning om hur stora spenatblanden är. Kökssaxen berättar väl också lite om att det inte är direkt många blad som behövs för lite puré. Tur vi har en relativt stor frysdel, så att Liam inte behöver äta samma mat hela tiden. Tacksamma över att han äter det mesta är vi definitivt, och därför fortsätter vi att ge olika smakupplevelser för honom, så att vi kanske inte behöver tampas med att han inte vill ha något alls i framtiden. Hoppas kan vi i alla fall!

Ja, och så har vi hittat ett kolibribo under biltaket! Men det blir ett eget inlägg, för bilderna jag tagit på det är i kameran ännu, och de måste föras över till datorn innan jag kan editera dem lite. Så jag har i alla fall ett inlägg i planeringsfasen för tillfället, bara jag får tiden att fixa det. Nu ska jag avsluta här och se om jag hinner göra något annat ännu innan Liam vaknar. Finns en liten chans i alla fall...