Lite juldekorationer i oktober 2020

I vanliga fall har butikerna plockat fram juldekorationerna som de säljer redan i slutet av augusti eller början av september, men i år verkar de ha väntat lite längre, det vill säga till början av oktober. Tobias tog de här bilderna från PriceSmart då han var in ett varv 5 oktober. Själv har jag inte varit in i en butik igen på ett bra tag, så har inte sett dekorationer själv i år ännu. För er som älskar julen och juldekorationer: här kommer nu bilder på "typiska" juldekorationer för 2020 på den hör sidan Atlanten.

Totalt utegångsförbud från och med onsdag 1.4

Jepp. Nu har vi då totalt utegångsförbud här i Panama - med vissa få undantag. Butiksbesök, bankärenden och apoteksbesök har den senaste veckan fått göras under vissa speciella tider (max totalt 2h), och de tiderna är orubbligt beroende av vad ens cedula eller pass slutar på för nummer. Från och med i morgon träder följande begränsning i kraft: måndagar, onsdagar och fredagar får endast kvinnor vara ute under sin 2h långa lucka; tisdagar, torsdagar och lördagar endast män och på söndagar får ingen vara ute under den givna 2h långa perioden. T.ex. så får Tobias göra sina ärenden kl.16:00 - 17:00, dvs han får starta tidigast en halvtimme före hans tid börjar och måste vara hemma igen senast en halvtimme efter att hans tid slutar, därav totalt max 2h. Som hemmasittande latmaskar berörs vi knappt av de här nya förordningarna - förutom då för de alltid lika viktiga butiksbesöken såklart, men visst känns det konstigt att rörligheten begränsas så pass drastiskt.

Bilden ovan har Tobias lånat från internätet, men den beskriver ganska långt känslan man har varje morgon då man kollar nyheterna från Finland och Panama, och världen över lag...

Ett besök till "the Merca"

Att ha tillgång till färska frukter och grönsaker året om är en av de bästa sidorna med Panama, och förra söndagsförmiddagen (2.2) fick jag stifta bekantskap med en av de bättre organiserade "bondemarknaderna" (så påstår Google att det heter...) i Panama City. Det är alltså frågan om ett planlagt och nyligen klargjort område nära Puente Centenario där producenterna själva säljer sina produkter: olika frukter, grönsaker, majskolvar med bladen på sig ännu, hela bananklasar, färska örter, ägg, torkde bönor i olika storlekar och färger och även en liten del färdiga produkter så som palmsocker, färskpressad sockerrörssaft, kokosolja, honung och chilisås.

Nytt rekord?

Vi var idag och "bunkrade" dvs köpte basvaror till PriceSmart i Costa Verde, vilket vi brukar göra tillsammans för att få allt och lite till köpt på en gång. Sådant som toalettpappersbalar, större köttbitar och familjeförpackningar av alla de slag finns att köpa i PS, och då blir priserna lite lägre där jämfört med vår lokala Riba Smith-butik. Små mängder och fram för allt lokalproducerade färskvaror brukar vi nog köpa i RS, men just de större grejerna blir förmånligare att köpa i PS även om det är en bit att köra. Trafiken brukar inte vara så dålig mitt på dagen, speciellt om vi startar före kl10. Vilket jag säkert skrivit om i flera tidigare blogginlägg som berör PriceSmart. I alla fall. Jag hade ju faktiskt något att dela med mig om PriceSmart, och något som nästan är ett nytt rekord, nämligen när de släpar fram juldekorationerna! Idag hade de nästan två hyllrader fyllda redan, och då är det inte ens september ännu! Lär komma mer av sorten, för nu hade de inga julgransbollar ännu i hyllorna.

En snabb titt i butikshyllan

Ibland blir man lite förvånad eller porsitivt överraskad då man är i vår lokala handelsbod. Ett ypperligt exempel är från början av januari, då vi hittade Annas pepparkakor i kexhyllan. 😄 Missade tydligen att få med priset på fotot, vi köpte inte och jag minns inte priset heller... MEN det viktigaste är att det faktiskt ibland finns bekanta produkter i butikerna. Apetina-fetaost/salladskuber har vi köpt flera gånger från PriceSmart och lokala Riba Smith har också blåmögelost, President-märket har bland annat smör, Lurpak-finns i flera butiker, likaså Absolut Vodka och i vinhyllan finns ett par-fem bekanta etiketter. Annas pepparkakor är däremot det nyaste tillskottet i matväg med sådant vi känner igen hemifrån, och av sådant som gör hemlängtan lite mindre - stundvis i alla fall.

Blev ett kort inlägg idag, men vi återkommer!

Blogginlägg och arbetsresa

Har spenderat hela förmiddagen i sängen och kunnat se att det är en ganska solig dag där ute. Låter inte så effektivt kanske, men jag har faktiskt suttit vid datorn och förberett ett par blogginlägg. Det ena ska jag finslipa lite ännu - vill ha med så många vinklar som möjligt om det där med att resa hit till Panama som turist - och det andra kommer jag att publicera 24.10 kl.10:24 (lokal tid). Valet av tid och datum ger en liten inblick i temat. Jepp, temat är julen och mer specifikt juldekorationer. Så inte bara slappande idag, trots allt. Gjorde ju brunch åt oss också här lite före kl11. 😊

Nu i eftermiddag blir det (förhoppningsvis) ett besök till butiken, troligen PriceSmart, om vi orkar oss dit ända. Närmaste ligger i La Chorerra, en halvtimme härifrån ungefär, beroende på trafiken. Måste passa på och bunkra lite mat så jag klarar mig medan Tobbe är ute och på - hans första arbetsresa börjar närma sig. Ska bli intressant att se hur det går, både för honom och för mig. Måste medge att jag är lite spänd över det här att vara gräsänka, men inte direkt orolig. Det här blir första gången sedan december 2013 som vi kommer att spendera mer än 3 nätter på rakan på olika håll. Tur nog finns det ett par olika sätt att hålla kontakten - annars sku det vara lite värre. Dessutom har hubby sällskap av en kollega som gjort sådana här resor flera gånger redan, så jag vet att Tobbe är i goda händer. Dags att fundera på inköpslistan! Brukar vara bra att ha med en sådan då vi ska handla, och inte bara för att komma ihåg allt utan också för att hålla oss på rätt spår. Det finns alltid en risk att det kommer med lite oplanerat annars. 😉

Uppdatering av läget (22.8.2017)

Solen lyser ganska rakt ner här i trakten - i alla fall om man ser på skuggorna. (21.8.2017)

Dags att göra en liten uppdatering av hur vi har det här i Panama. Tiden går fort (som vanligt), och även om inte så mycket har hänt de senaste veckorna så går visumprocessen sakta (saaaaaakta) framåt. Idag fick vi veta att vi båda ska till migrationsverket på torsdagen, och vad HR (arbetsplatsens kontaktperson) meddelat så torde det bara vara en formalitet där de sätter nya stämplar i passet (tar 48 timmar att göra den processen och att vi får tillbaka passen) och istället får vi våra först residens-id-kort. Fritt fram att resa efter att de nya stämplarna är i passet (och vi fått tillbaks dem) utan risken att inte komma in i landet igen. Hurra! När visumsaken är ur världen kommer det att bli diverse utbildnings- och arbetsresor för hubbys del, och jag får fortsätta finna mig i livet som hemmafru på heltid/gräsänka på deltid. Hittills har vi ju varit hemma båda två - förutom då hubby varit till kontoret för att lite bekanta sig med omgivningen och kollegerna. Ska bli intressant att se hur det går när gubben är borta flera dagar och framförallt nätter. Går nästan att räkna de nätterna vi varit åtskilda (sedan vi flyttade ihop) på tio fingrar...

Igår hade vi en partiell solförmörkelse, men utan vettiga skyddsglasögon ser man ju inte sådant så bra. Dessutom så var vi och utforskade Westland Mall, ett köpcentrum nära La Chorrera just då fenomenet var som bäst synligt. Blev alltså inga fina foton på solförmörkelsen, och för att vara ärlig blev det inte ens mörkt. På bilden ser man nästan tydligt att det är något "fel" med solen, typ en liten böld ovanför solen. Bättre än så blev det inte vad vi såg. Molnen kan ha gjort sitt också, eftersom himlen mer eller mindre är täckt av ett tunt eller tjockt lager med moln här nästan hela tiden. Tur det egentligen, för vi lär inte bränna oss om vi råkar gå ut och utsätta oss för solstrålarna tack vare molntäcket.

Köpcentret vi besökte, dvs Westland Mall, är alltså mindre än Albrook Mall, men helt tillräckligt för stort för vår smak. Utbudet består av ett antal mindre shoppar med random grejer, telefon/teknik-butiker, några större kedjor så som Arrocha, Conway, Do It Center och så ett tiotal (MINST) skobutiker. Vi var inte till butikerna, men passade på att äta lunch, vilket efter ett antal minuters funderande blev Burger King. En hamburgarmåltid åt hubby och en hönasallad åt mig (samt det mesta av hubbys franskisar/franare/pommes frites). Sedan gick vi förbi ett stort antal skobutiker igen på vägen till bilen för att åka tillbaks mot Panama Pacifico. Tydligen är skorna här i landet antingen billigare eller sämre eller bättre än i Finland, eftersom det finns ett klart överflöd av skobutiker i jämförelse till antalet andra butiker.

På vägen hem från Westland Mall hann vi i varje fall njuta lite av vyerna, i och med att det för en gångs skull inte regnade. Måste medge att jag inte var så motiverad av att åka så pass långt eftersom jag glömde passet hemma när hubby hämtade mig (han var ett par timmar på kontoret före det), men kändes riktigt skönt i slutändan att se lite nya vyer. För tillfället är allting grönt och frodigt, men det lär bli väldigt brunt och torrt under sommarmånaderna (från nyår till april-maj), då det inte regnar alls. De små skogbeklädda kullarna som finns spridda över landskapet gör att man på vissa ställen inte ser ett dugg för att några hundra meter senare ha fri utsikt i flera kilometer. Höjdskillnaderna är också ganska mycket större än i Österbotten. Längsmed de öppna vägrenarna växer det olika gräs, vissa över 2 meter höga och då vägen slingrar sig mellan skogspartier kan man se diverse palmer, fruktträd och klängväxter. Tydligen är det vanligt att stanna längsmed vägen om man känner för det, och vi har sett en hel del bilar på de mest konstiga ställen, helt kallt parkerade på sidan av vägen (oftast med minst två hjul på yttre sidan av det vita sträcket). Frukt- och drickastånd finns också på vissa ställen, så att bilisterna kan få sig en uppfriskande paus. Vi talar alltså nu om en väg som i Finland sku klassas som en tvåfilig riksväg eller en motorväg...

Panama Pacifico - vårt avtag från Carr. Panamericana. Abborren har flyttat in sedan första veckan då vi hade Roxy, dvs bilen. Blev namnet Roxy som till slut kändes bäst, eller som var enklast eftersom hon har ett klistermärke på "rumpan" (bagageluckan) som det står Roxy på. Tack i varje fall för alla förslag! Blev ingen namngivningsceremoni, men radbandet hänger på sin plats i backspegeln. Hubby sa här om dagen att det verkar som att diverse portkontroller (finns bemannade portar på ett antal ställen i Fort Kobbe) börjat löpa smidigare sedan radbandet kom upp, och jag är inte förvånad om det stämmer i det här väldigt katolska landet. En stor del av de bilarna jag sett har ett radband hängande i backspegeln, så tror att Roxy smälter bra in i mängden med sitt lite slitna utseende, sin Panama-registrerade registerplåt och nu då det katolska radbandet i trä. Har däremot inte sett några andra tyg-abborrar i de lokala bilarna, men det är ju att vänta sig: de har inga finska abborrar här...

Idag hade vi igen en liten söt morgonrodnad, inte lika imponerande som förra veckan, men i varje fall. Nu har himlen klarnat upp lite, och solen skiner mellan molnsjoken. Vad annat har det hänt... Ja, blev införskaffat en riskokare här förra veckan för att åtgärda en "gör-det-själv"-snussats (köpt i Haparanda hösten 2013), och hubbys första egenbyggda snus ligger nu i kylskåpet och mognar. Får se om det blir ett helt eget inlägg om det projektet i ett senare skede, eftersom bilder och steg-för-steg-beskrivningarna finns färdigt för ett sådant inlägg. Efter att snuset var klart "svettat" (som det så fint heter) i riskokaren diskade hubby ur den ordentligt, och följande sats i riskokaren blev kokosmjölksris. Vi är helt förstummade över hur det riset blev. Inte ens en smula grötigt! Helt otroligt fluffigt och nästan det bästa hemkokade riset vi ätit, någonsin! Vi har i några år konstaterat att en riskokare är helt överskattad för att koka ris i, men hädanefter kommer vi att koka riset i riskokaren - inte bara för att vi nu äger en utan för att resultatet är i en helt annan klass än det man kokar i kastrullen. I varje fall den första satsen kokosmjölksris var det, så blir nog en stor besvikelse om följande sats inte håller måttet...

Vad annat... Basilikafröna/örterna jag sådde förra måndagen har börjat komma upp, ananassarna mår bra, batatplantan har skjutit några nya blad och igår köpte vi ananasse nr 3. Gasen är fortfarande avstängd (vi hoppas på att den tidtabell husbolagsstyrelsen angivit om att den ska kopplas tillbaks den här veckan håller) och kallduscharna är fortfarande inget kul. Tvättmaskinen fungerar ju tur nog, men endast kallvattenstvätt, och ingen gas = ingen torktumlare heller. Saker och ting börjar så småningom hitta sina platser i hushållet, och skafferiet är påfyllt med diverse konserver och baslivsmedel för ett bar veckor framöver. Vi var alltså och kollade in Westland Mall, men matinköpen gjorde vi i lokala handeln i alla fall. I den här värmen vill man inte ha färska köttprodukter utan kylväska i mer än 10 minuter.. Hubbys lön rullar in trots att han varit hemma, alla räkningar verkar gå att betala via internetbanken (som fortfarande inte är logiskt uppbyggd). Så finns ett och annat som ännu är lite på hälft, men  i det stora hela har vi det riktigt bra.

Rambutan - en frukt med morrhår

När vi senast var till butiken såg vi att de hade rambutan för $2.15 per kilogram, så vi köpte en liten förpackning av dem. Rambutan är släkt med litchi-frukten, som saknar "morrhåren", men smaken är ganska liknande, söt syrlig och med en stor nöt i mitten, som gör att det är omöjligt att få bort allt fruktkött utan att man biter loss delar av själva nöten, och den är bitter kan jag berätta! Inte lika bitter som skalet och nötterna i mangostan-frukten, men tillräckligt för att man inte ska vilja tugga på dem allt för mycket. Det finns typ två sätt att äta dem; skär bort fruktköttet och ät det, eller tugga bort så mycket som möjligt av fruktköttet utan att snaska allt för mycket på den bittra nöten. Hubby läste på internet att nötterna kan rostas, och då får de tydligen lite hallucinogena egenskaper. Men allt som står på internet är ju inte sant, så ingen risk att vi börjar testa nåt sånt. 😉

 



Rambutan i sitt skal

"Öppnad" rambutan.

Frukterna utan skal. Nöten i mitten är ungefär dubbelt så stor som en mandel, vilket är cirka halva frukten.

Vi har tidigare ätit inlagd litchi, men den färska rambutansmaken är nog aningen godare! Synd bara att fruktköttet ska sitta så bra fast i nöten. Vi kommer att peta fruktkött från tänderna ett par dagar efter det här.... Men gott var det! 😁 Och som hubby sa; han är litchi underlig.. 😃

Sakta men säkert...

Fredag igen (vart far de här veckorna?!), och blev lite storhandlat idag vid lokala butikerna, både Novey och Riba Smith. Har egentligen blivit ganska många steg framåt idag på vår väg mot att känna oss hemma istället för att ha "semesterfiilis", men riktigt verkligt är det nog inte ännu. Blir säkert lite mer allvar och mindre lek sedan när containern med våra möbler och saker och resten av kläderna kommer. Nå, nu är det i varje fall dags att uppdatera läget här på den här sidan Atlanten, igen ett varv.
 

 

Idag fick vi äntligen bilen! Det blev alltså en lite större bil än de vi är vana med från Finland, men i den här trafiken är allt som påminner om ett militärfordon på larvfötter en fördel. Dessutom sitter man ganska mycket högre upp i den än i en vanlig personbil, så snabba stopp i trafiken, vattensamlingar (små sjöar), gropar (raviner eller sandtag) i vägen och random tölpar som kryssar fram och tillbaka mellan filerna och vägrenen syns betydligt bättre än i en bil med förarsätet 15cm från marken. Bilen har inget namn ännu, så ifall någon har bra förslag är det bara att skriva det nedanför som en kommentar eller kontakta oss den vanliga vägen. 😉 Lite annorlunda, jo. Rattväxel, automatlåda och den efterlängtade V8-motorn är alla med, och såklart har bilen AC. Inget annat alternativ för oss i det här klimatet! Modellen är en Chevrolet Sonora (typ mexikobyggd C. Tahoe) från 2001. Teknisk rappakalja får hubby skriva in senare om han vill och orkar. 😁

 

 

Hubby fick köra hem bilen från östra sidan av kanalen där förra ägaren bor, och vi passade på att stanna och ta bort de vita klistermärkena med texten "Se Vende" (till salu) med förra ägarens telefonnummer vid minnesmärket som är rest till minne av den kinesiska närvarons 150-årsjubileum i Panama. Blev några bilder, en söt katt som ville ha mat (men vi hade ingen 😭), rysningar då vi såg en gigantisk spindel i ett träd  och förundran över de mästerverk som bron och kanalen är trots alla inblandade ingenjörer.

 

Uppe i vänstra hörnet av förra bilden syns spindeln. Ganska så stor i och med att den var ett par meter från min telefon. Vi försökte inte ens mäta den, men var säkert över 10cm i diameter. Stannade inte och väntade på att se den röra på sig! Så efter att vi turistat lite och fått bort klistermärkena fortsatte vi mot P. Pacifico. Vi hamnade såklart mitt i någon form av fredagsrusning. Efter att vi stannat för att tanka kom vi tillbaka ungefär på samma ställe i trafiken som vi var då vi lämnade den Pan-Amerikanska motorvägen.

Efter vi for till butiken åkte vi ett varv via WPA för att ta kopior på de papper som kom med bilen. Också ett besök till Agencia Panamá Pacífico efter våra omtalade och efterlängtade APP-id-kort klämde vi in, och fick våra foton tagna för det. Blev nästan som ett brottsregisterfoto - igen... Efter att den lilla proceduren (som tog närmare 45 minuter eftersom betalningen skedde bakom låsta dörrar i andra ändan av huset, inga skyltar utsatta var man sku gå in osv osv). Så jo, nu har vi äntligen id-korten att komma in på området utan att uppge adress och namn och passnummer - eller bli insläppta av den äldre herremannen vid porten. Nu borde vi då kunna gå till husbolagets egna lilla kontor och registrera oss så att vi kommer in på poolområdet och grillarna. Inte för att vi känt för att simma ännu, men sku ju vara kul att kunna gå dit och se hur det hela fungerar utan att behöva hänga över staketet och skrämma småbarnsfamiljerna...

På tal om grillar... Vi är fortfarande utan gas, och ser inte ut att bli åtgärdat den här veckan. Idag var vi som sagt till Novey, och köpte en egen elektrisk "spis" med två plattor. Blev dessutom en stekyta så vi inte behöver steka i stekpannan på plattorna, och så har det varit en dröm att ha en sådan, så varför inte? Speciellt nu som vi faktiskt kan ha nytta av den. Blir troligen en gasgrill sen senare i något skede, men för tillfället borde vi klara oss med det vi har. Och mera kommer det ju bara förtullningsprocessen är över.

 

Vid R.S. köpte vi mat för ett par-fem dagar, inklusive lite lokala frukter av sorten mangostan, som är i högsäsong för tillfället. "Dyra" frukter, $5.15 per kilogram, och bara den inre delen som är ätbar. Smaken påminner lite om inlagda persikor enligt hubby, min mangostan hade också en liten nyans av citrus. Den dominerande smaken kunde ingendera av oss sätta fingret på, så definitivt en ny bekantskap smakmässigt! En riktigt god frukt, och definitivt exotisk att skala. Skalet är oätbart, bittert och doftar rödbeta... 😲 Blev också lite nachos (1kg per påse, $5.99), tetravin ($2.98 per liter), Castellos vitmögelostar (en brie och en camembert för $4.69 per styck), oregano ($1.56 för 110 gram), avokado 2st (vägde totalt 1,550kg och kostade $6.08), glutenfri pannkaksmjölmix med äpple och kanel för $5.29 (375g)lite öl för $0.96 per burk (35,5 centiliter) och Seco Herrerano-passionsfruktsdricka för $1.01 per burk (också 35,5cl). Blev såklart lite annat också, men där har ni ett litet utbud på random produkter och deras priser.

 

 

 

Albrook Mall version 2

Blev en tur till Albrook Mall idag. Vi hade en del ärenden att sköta, och de flesta blev gjorda trots att halva Panama City också var där. Första anhalten var Claro, så nu har jag ett panamesiskt telefonnummer! Blev pre-paid kort för första gången i livet, men betyder i varje fall att jag inte kommer att kolla mitt finska nummer allt för ofta i framtiden... Huvudsaken med det lokala är ju att jag har tillgång till internet även när hubby är på jobb, vilket vi hoppas att han snart är. Är lite svårt att uppdatera bloggen eller svara på WhatsApp utan internet. 😉

 

Solen sken när vi gick ut till porten. Ett av de många områdena med hus i Woodlands.

 

Förutom Claro var vi till Do it center, där de har det mesta en lokal medelsvensson kan behöva till hus och hem. Endast ätbart verkade saknas i deras sortiment. Där hittade vi en del smått och gott; en besticklåda, några glasunderlag (har många på väg hit i containern, men börjat bli trött på vattenpölarna under glasen nu redan), ett skärbräde, en liten sopborste med skyffel, lite fönster/glasrengöringsmedel och en grön städhink. Allt för att göra wifey glad. Sedan sökte också en sladd som ska vara mellan hubbys arbetsdator och de två skärmarna har, men de har inte annat än hdmi-kablar i det här landet, tydligen... Nå, försökte med flera butiker, så verkar nog inte vara standardutrustning för de lokala användarna. Hittade inte någon datorbutik, men de kanske har?

Efter några timmars sökande efter Cable Onda (lokal internet- och kabeltvfirma) hittade vi äntligen deras butik, men eftersom det var kö ända ut till dörren gav vi upp, och började söka oss hemåt. Blev Uber igen. Ute regnade det ganska ordentligt och åskade, så vägarna var ställvis ganska så översvämmade. Det gav oss igen ett svar på frågan varför en hög bil är att rekommendera i det här klimatet. Tur nog regnade det betydligt mindre när vi kom till Woodlands. Ubern fick vi lämna vid porten igen då vi inte har våra APP-id-kort ännu heller, men såklart kom en av portvakterna igen och frågade var de är. Det var samma som då vi fick sängen levererad i torsdags, så han kände i varje fall igen oss. Eller så sa han att han har ögonen på oss.. Vår spanska är som sagt lite begränsad.

 

 

Snart blir det för oss att söka oss ut igen, den här gången till Riba Smith. Onödigt att riskera att skithuspappret tar slut ikväll. Kylskåpet börjar också vara lite på tomma sidan, men det blir ju så när man inte vill storhandla som vanligt eftersom vi inte ännu har egen bil, och att släpa allt med Uber lockar inte. Tur är det inte så lång väg till butiken, och så äter vi upp betydligt mer nu än hemma i Smedsby då vi köpte en del onödigt som bara blev liggande i kylskåpet.

 

 

Det viktigaste inhandlat inför flytten

Tillbaka i P. Pacifico, och hunnit pusta ut en stund i soffan. Tar på att åka in till Panama City, köpa säng med tillbehör, vandra några kvarter, luncha på den lite finare luftkonditionerade restaurangen Café Mar i Bella Vista och sedan åka tillbaks till P. Pacifico och köpa dynor, sängkläder, kärl och lite kastruller och köksredskap! Ja, eller värmen är den delen som gör det hela tungt... Obligatorisk blombild igen. Den här sötnosen är som kantväxt bl.a. på båda sidorna av vägen längsmed  hela Amadorbanken. Samma växt finns tydligen i gult också.

 

Vi överlevde alltså bra turen till P. City och Avenida Balboa, och damen som sålde sängmöblemanget var riktigt trevlig. Google translate fick fungera som tolk några gånger, men det är ju att vänta sig i en stad (och ett land) som har spanska som enda officiella språket. Börjar sakta men säkert snappa upp lite bekanta ord nu i varje fall, så kanske det blir nästan spansktalande folk av oss ännu. Det bästa är ju att man verkligen hör spanska i butikerna och restaurangerna, och inte engelska eller finska som på Teneriffa. Lyckades till och med att ta en bild av kanalen på vägen tillbaks mot P. Pacifico! Näpp, inte det lättaste att få bilder genom fönsterglaset på en körande Uber ovanpå Bridge of the Americas (eller vad de nu kallar den)... Nå, bättre än ingen bild!

 

 



Restaurangen vi åt på var tydligen ett ganska populärt ställe, även om den var helt tom då vi klampade in. De hade medelhavssmaker och biffar och på en annan meny olika former av sushi. Spännande kombination, men då vi var klara med vår lilla ensalada de pulpo - potatissallad med bläckfisk - var alla bord inne i den luftkonditionerade delen upptagna. Priset för en liten sallad var nästan $16, men smakerna goda och tillräckligt mycket bläckfisk i relation till potatisen.

 

Efter lunchen tog vi en Uber tillbaks till P. Pacifico, och gjorde ett besök till Novey, där de har typ allt för hemmet och en del för trädgården (förutom möbler). Vi hittade som sagt dynor, sängkläder samt skyddslakan för madrassen (vilket du vill ha i det här klimatet, onödigt att svetta ner madrassen genast), en startbox för matlagning, ugnsformar i glas, vinglas 4-pack (kommer inte att klara oss utan det tills containern kommer, så mycket goda rödvin som finns här), ett startpaket med bestick, glas, muggar och tallrikar, ett paket med 6 st olika stora plastskålar med lock och en vinöppnare. Kändes lite fel att måsta köpa sådant vi har i containern, men ska vi överleva minst 3 veckor, kanske över 4 veckor, så behöver vi lite mer än en stekpanna och engångsgrejer. Dessutom slänger de allt i samma soptunna (eller längs med vägarna) här, så känns fel att bidra med en massa skräp. Blir nog ändå en del matlagningsrelaterat förpackningsmaterial.

 

 

Följande och kanske den hittills största utmaningen blir att få allt vårt stuff till Woodlands, men en av hubbys blivande kolleger (som vi båda träffat några gånger och som bor i Woodlands) har lovat ställa upp med bil och bärhjälp imorgon. Eftersom vi inte fått våra APP-id-kort ännu är vi lite nervösa för det här med att komma in på området. Imorgon på morgonen ska sängen & co komma, så då hoppas vi ju att vi får in den bilen på området också. Får hoppas vi får våra APP-id-kort snart, men det ordnar sig väl på något sätt det också. Folk som bor här har sagt att trots mañana-kulturen får de faktiskt saker gjorda i det här landet, till slut. 😉

 

Patacones - första försöket

Vi har under de senaste veckorna sett och själva också ätit patacones till maten ett par gånger. Faktiskt båda gångerna som vi ätit dem har det varit till friterad fisk, men patacones hör till de obligatoriska panamanska sidorätterna tillsammans med pommes frites/franskisar, sallad, ris och friterad yuca. Så vad är patacones egentligen?

Patacones är friterad kokbanan. Rätten har flera andra namn beroende på var i världen du befinner dig, men i Panama och de omkringliggande spansktalande länderna kallas den patacones. Kokbananen är som namnet säger en banan, men till skillnad från den "vanliga" bananen blir den godast som tillredd. Sökte en kort stund på internätet för att hitta recept, och det fanns nog en hel del. De flesta var i varje fall väldigt enkla; skala, skär i bitar, fritera, platta ut, låt svalna och fritera på nytt. Servera direkt med önskat tilltugg, men passar bäst med saltig mat.

Vi hade alltså rester, både tilapiasåsen och gårdagens burgundigryta, och de fungerade riktigt fint ihop, konstigt nog. Så nu när vi är mätta och belåtna kan vi mysa i soffan till lite Antony Bourdain ute och på i stora  världen - på Netflix. Fredagsmys på hög nivå, och blir kanske popcorn ännu sen senare ikväll något tag. Ha en trevlig helg gott folk!

 

 

 

En gång friterad kokbanan. Använde en vanlig glasburk för att trycka ut dem.

 

 

 

  

 

Friterad en andra gång, serverad med burgundigryta t.v. och tilapia-kokossås t.h. Burp!

 

Albrook Mall - vi överlevde!

Vi överlevde alltså ett besök till Albrook Mall! Varmt, svettigt, mycket folk, många matställen, många butiker. För många butiker... Enda direkt givande butiken för oss båda var Arrocha, som har typ allt plus eget apotek. Köpte oss en stekpanna helt i stål (inget teflon här, tack), fyra knivar (inte bästa möjliga, men bättre än de som finns i vår nuvarande lägenhet, så nu kan vi äntligen kanske börja njuta av matlagningen!), en hårborste åt wifey och en hårklippare åt hubby (som börjat klaga över att håret hans är för långt igen), och kunde konstatera att vi kommer att behöva besöka den butiken igen, senast när vi ska flytta till Woodlands. Bra utbud på kärl, bestick, köksapparater osv, och inte helt omöjliga prisklasser. Dvs man får vad man betalar för, och finns något för varje budget. Påminner om en välsorterad supermarket i nästan vilket land som helst. Fick till och med uppleva ett strömavbrott medan vi var inne i butiken, men de hade egna generatorer, så blev ett kortvarigt sådant. En stor del av Albrook Mall var däremot mörkt ännu en halvtimme senare, och en del butiker hade helt kallt stängt tills strömmen kom tillbaks. (När vi kom tillbaks till lägenheten så hittade hubby information i en grupp för expats i Panama som menade att det var ett ganska så stort strömavbrott som berörde stora delar av Panama City, inte bara Albrook Mall.) 

Vi gick runt några timmar i köpcentret, och kollade då också såklart in ställen att äta på. Det finns alltså allt från smörgåsar till hamburgare och sushi. En hel del glassbarer och smoothieställen finns det också. Vi  fastnade till sist för ett litet mexikanskt ställe som heter Chihuahua. Beställde (tydligen) panerad fiskfilé med sås, sallad och patacones, dvs friterade kokbananer. Vi drack vatten till, och slutsumman landade på $28 inklusive dricks. De räknar alltså inte med dem i slutsumman, så man får väl ge vad man tycker, typ? Riktigt gott! Servitrisen gav oss i alla fall ett litet leende när vi betalade, annars var det nog mest likgiltighet hon utstrålade. Lugnt ställe och luften rörde sig faktiskt lite där vi satt. Gott med mat och portionerna var ganska passliga för en medellätt lunch. Som sagt var fisken panerad, men måste ju testas om vanlig mat är ätbart, så det där med "glutenfri" sku gå att skippa. De har inte direkt koll på allergener i det här landet, bara att acceptera. Efter Albrook Mall var vi ännu in via Riba Smith, där vi köpte lite grönsaker, lite kött och en ananas. Och fiskfileér! Tilapia, tydligen. 😁 Ska se om vi lyckas få kronan av ananasen att börja växa. Ananasen kostade btw $1,40/kg. Ei paha. Abborren beundrar ananaskronan på bilden nedan.

 

Det där med pengar är över lag ett kapitel för sig. Tycker att alla dollarsedlar ser likadana ut, och för övrigt påminner de mest om monopolpengar. Att betala med kort är att utmana ödet i ett land där telefon/bankförbindelserna fungerar ibland. Men att få ut kontanter kan också vara lite svårt.  Försökte idag ta ut lite pengar från bankomaten i RS och före det i en i Albrook Mall, men tydligen är det mer eller mindre rysk rulett, för idag funkade inte mitt över huvud taget. Härligt. Tur att vi är två och att hubbys kort fungerade. Måste väl testa på nytt någon dag snart och om inte annat kontakta banken där hemma - bara de nu får serviceavbrottet avklarat först! Vi har alltså inte ännu skaffat bil, inte ens hyrt en, så det har varit uber-taxi som gällt hittills. Funkar relativt bra här, i varje fall om man inte förväntar sig att chaufförerna ska kunna engelska. I princip funkar väl det mesta riktigt bra här så länge man har den inställningen. 😉

Till sist en liten bild av oss glada shoppare i väntan på att strömmen sku komma tillbaks till butikerna och matställena i Albrook Mall. Har inte velat ta foton när vi åkt med taxin eller stått i stora människohav ännu, men kanske det blir mer av det ännu något tag.

 

"Den luktar nors..."

Du vet den där känslan då du för första gången doftar på något nytt, den där spänningen efter att få nya doftupplevelser? Exotiska, främmande och helt enkelt nya doftkombinationer? Något du aldrig kunnat föreställa dig att en grönsak, frukt eller krydda kan dofta? Då du febrilt försöker hitta något bekant i en doft eller smak, ens en gnutta av igenkännande? Den upplevelsen...

Vi har försökt att ta till oss lokala livsmedel, och då framförallt grönsaker, frukter och kryddor. Tisdagens butiksbesök förde med sig att vi hittade två, för oss obekanta: Guayaba och chayote. Hubby kollade upp vad de heter/kallas på svenska, och lite klokare blev vi i alla fall. Guayaba är en sort av guava, och chayoten kallas antingen grönsakspäron eller Mexikogurka (Sechium edule). Så två nya bekantskaper har vi då gjort den här veckan; en med behaglig citrusnyans och en med en doft som fick mig att tänka tillbaks på vinterfiske med Mofa. Mexikogurkan; den luktar nors. Som i nyfångad, slemmig, sprattlande nors. Tillredd påminner konsistensen mest om potatis/gurka, och kryddorna i dagens hönsgryta tog över så verkar som att den inte har så mycket egensmak. Sätter inte med receptet nu, men kanske jag kommer tillbaka till det i ett senare inlägg.

Så här ser mexikogurkan ut som hel och halverad. Den har ett litet frö i nedre ändan, och det lär vara ärbart och smakar lite nötigt. Smakade på det, men hittade nog ingen nötsmak i det, så petade helt kallt bort det. Det såg ut att vara långt ifrån färdigt, så utgick från att chansen att få det att gro var obefintlig. Har inte heller någon mylla ännu att så och plantera eventuella växter i. Ännu.

Jag återkommer med mer om guayaban/guavan senare, när vi testat äta den. Doften var alltså väldigt behaglig, fräsch, söt och citrusaktig. Kanske det går att sätta med den i en kanna sangria på veckoslutet. Hållbarheten verkade lovande i varje fall. Annars måste vi väl mixa en kanna imorgon kväll istället. Känns ju ännu som semester. 😉

Kaffet är drickbart!

Före vi åkte var det en och annan som var orolig för hur vi ska överleva utan finskrostat kaffe. Tanken att fylla en väska med diverse nödvändiga livsmedel slog oss, men i ärlighetens namn rymdes inte ens allt annat vi sku ha med i resväskorna. Alternativet containern fungerade inte heller, eftersom alla livsmedel (och en hel del annat) inte får placeras där. Kvar var alternativet att hitta drickbart kaffe på ort och ställe. Borde ju inte vara så svårt, resonerade vi.

Första morgonen i Panama blev det ju att besöka det närmaste caféet, och deras kaffe var helt okey. Inte direkt så starkt som det kunnat vara, men smaken var helt bra. Från den lokala butiken har vi nu testat två sorter, varav den första var Palo Alto från Panama. Ganska bra, kanske lite väl mildrostat för hubbys smak, men jag gillade det. Jakten på starkare kaffe hade börjat.

Till hubbys stora lättnad har vi nu, på andra försöket, hittat ett ganska bra surrogat. Duran, från Panama, smakar nästan som det där hemma, och svart blir det! Väldigt svart... Grundsmaken är besk/syrlig och påminner mest om lättflytande råolja/tjära. Kan tänka mig att en halv liter mjölk per kopp kunde göra det lättare för mig att verkligen njuta av det. Eftersmaken är tur nog riktigt god, så helt bortkastat är det inte med en halv kopp svart kaffe till frukosten. 😉

 

En tur runt kvarteret

I det här komplexet ligger alltså Wartsila Panama Services, dvs där hubby ska börja jobba. Vi har båda varit dit några gånger för att skriva på diverse visumansökningspapper, och fått träffa de blivande kollegerna. Så många nya namn och ansikten! Men är spännande att få börja från noll, så att säga. Spännande och skrämmande.

Riba Smith (den närmaste stora butiken) ligger på andra sidan stora vägen, ett par stenkast från där vi nu bor. Vissa tider av dygnet är det lite svårt att ta sig över, eftersom det finns väldigt få övergångsställen, inga trafikljus (sku knappast fungera ändå, eller de verkar i varje fall vara mer som förslag för bilisterna, inte uppmaning med lagens tyngd), och när det är rusningstider kommer det bilar från alla håll, och de kommer fort! Utbudet är riktigt bra, och trots att personalen endast talar spanska har vi lyckats riktigt bra med våra butiksbesök. Ja, inte det första eftersom kortbetalningar är något ovanliga, så nu är det då kontantbetalning som gäller. Enklare och fram för allt säkrare, eftersom internetuppkopplingen verkar vara ganska så jämförbar med rysk roulett; ibland funkar den, oftast inte...

Vårt närmaste café ligger i grannhuset, och dit var vi på onsdag morgon efter varsin kaffe. De har också bakverk av alla de sorter, och specialkaffe så som irländskt kaffe med Jack Daniels. Det beställs även på förmiddagen, tydligen. Tack vare den colombianska servicekulturen går det undan på det här stället! Den lilla parken mellan "vårt" hus och det här grannhuset är en fin grön oas 💚