Kaffet är drickbart!

Före vi åkte var det en och annan som var orolig för hur vi ska överleva utan finskrostat kaffe. Tanken att fylla en väska med diverse nödvändiga livsmedel slog oss, men i ärlighetens namn rymdes inte ens allt annat vi sku ha med i resväskorna. Alternativet containern fungerade inte heller, eftersom alla livsmedel (och en hel del annat) inte får placeras där. Kvar var alternativet att hitta drickbart kaffe på ort och ställe. Borde ju inte vara så svårt, resonerade vi.

Första morgonen i Panama blev det ju att besöka det närmaste caféet, och deras kaffe var helt okey. Inte direkt så starkt som det kunnat vara, men smaken var helt bra. Från den lokala butiken har vi nu testat två sorter, varav den första var Palo Alto från Panama. Ganska bra, kanske lite väl mildrostat för hubbys smak, men jag gillade det. Jakten på starkare kaffe hade börjat.

Till hubbys stora lättnad har vi nu, på andra försöket, hittat ett ganska bra surrogat. Duran, från Panama, smakar nästan som det där hemma, och svart blir det! Väldigt svart... Grundsmaken är besk/syrlig och påminner mest om lättflytande råolja/tjära. Kan tänka mig att en halv liter mjölk per kopp kunde göra det lättare för mig att verkligen njuta av det. Eftersmaken är tur nog riktigt god, så helt bortkastat är det inte med en halv kopp svart kaffe till frukosten. 😉