Ute på ärenden

Hela det här inlägget började med att jag såg en gecko på den ena ananassen på balkongen, och efter det tog en kaffepaus med lite salta nötter och majskorn från en delikatessbutik som vi besökte igår. Det blev att spendera några timmar (och ca 60km) i bilen igår då vi körde till Albrook, tillbaka till Panama Pacifico och tillbaka via Albrook till Diablo 24 för att få lite ärenden uträttade. Vi fick också en hel del gjort igår, så det var inte bara mållöst fiskörande - vilket för övrigt inte är att rekommendera i Panama.  Abborren har också fått vara på sin egna plats, innan den åker med till Argentina igen på söndagen. Bra att Tobias har sällskap i hyrbilen, om än av abborren.

Uppdatering av läget (22.8.2017)

Solen lyser ganska rakt ner här i trakten - i alla fall om man ser på skuggorna. (21.8.2017)

Dags att göra en liten uppdatering av hur vi har det här i Panama. Tiden går fort (som vanligt), och även om inte så mycket har hänt de senaste veckorna så går visumprocessen sakta (saaaaaakta) framåt. Idag fick vi veta att vi båda ska till migrationsverket på torsdagen, och vad HR (arbetsplatsens kontaktperson) meddelat så torde det bara vara en formalitet där de sätter nya stämplar i passet (tar 48 timmar att göra den processen och att vi får tillbaka passen) och istället får vi våra först residens-id-kort. Fritt fram att resa efter att de nya stämplarna är i passet (och vi fått tillbaks dem) utan risken att inte komma in i landet igen. Hurra! När visumsaken är ur världen kommer det att bli diverse utbildnings- och arbetsresor för hubbys del, och jag får fortsätta finna mig i livet som hemmafru på heltid/gräsänka på deltid. Hittills har vi ju varit hemma båda två - förutom då hubby varit till kontoret för att lite bekanta sig med omgivningen och kollegerna. Ska bli intressant att se hur det går när gubben är borta flera dagar och framförallt nätter. Går nästan att räkna de nätterna vi varit åtskilda (sedan vi flyttade ihop) på tio fingrar...

Igår hade vi en partiell solförmörkelse, men utan vettiga skyddsglasögon ser man ju inte sådant så bra. Dessutom så var vi och utforskade Westland Mall, ett köpcentrum nära La Chorrera just då fenomenet var som bäst synligt. Blev alltså inga fina foton på solförmörkelsen, och för att vara ärlig blev det inte ens mörkt. På bilden ser man nästan tydligt att det är något "fel" med solen, typ en liten böld ovanför solen. Bättre än så blev det inte vad vi såg. Molnen kan ha gjort sitt också, eftersom himlen mer eller mindre är täckt av ett tunt eller tjockt lager med moln här nästan hela tiden. Tur det egentligen, för vi lär inte bränna oss om vi råkar gå ut och utsätta oss för solstrålarna tack vare molntäcket.

Köpcentret vi besökte, dvs Westland Mall, är alltså mindre än Albrook Mall, men helt tillräckligt för stort för vår smak. Utbudet består av ett antal mindre shoppar med random grejer, telefon/teknik-butiker, några större kedjor så som Arrocha, Conway, Do It Center och så ett tiotal (MINST) skobutiker. Vi var inte till butikerna, men passade på att äta lunch, vilket efter ett antal minuters funderande blev Burger King. En hamburgarmåltid åt hubby och en hönasallad åt mig (samt det mesta av hubbys franskisar/franare/pommes frites). Sedan gick vi förbi ett stort antal skobutiker igen på vägen till bilen för att åka tillbaks mot Panama Pacifico. Tydligen är skorna här i landet antingen billigare eller sämre eller bättre än i Finland, eftersom det finns ett klart överflöd av skobutiker i jämförelse till antalet andra butiker.

På vägen hem från Westland Mall hann vi i varje fall njuta lite av vyerna, i och med att det för en gångs skull inte regnade. Måste medge att jag inte var så motiverad av att åka så pass långt eftersom jag glömde passet hemma när hubby hämtade mig (han var ett par timmar på kontoret före det), men kändes riktigt skönt i slutändan att se lite nya vyer. För tillfället är allting grönt och frodigt, men det lär bli väldigt brunt och torrt under sommarmånaderna (från nyår till april-maj), då det inte regnar alls. De små skogbeklädda kullarna som finns spridda över landskapet gör att man på vissa ställen inte ser ett dugg för att några hundra meter senare ha fri utsikt i flera kilometer. Höjdskillnaderna är också ganska mycket större än i Österbotten. Längsmed de öppna vägrenarna växer det olika gräs, vissa över 2 meter höga och då vägen slingrar sig mellan skogspartier kan man se diverse palmer, fruktträd och klängväxter. Tydligen är det vanligt att stanna längsmed vägen om man känner för det, och vi har sett en hel del bilar på de mest konstiga ställen, helt kallt parkerade på sidan av vägen (oftast med minst två hjul på yttre sidan av det vita sträcket). Frukt- och drickastånd finns också på vissa ställen, så att bilisterna kan få sig en uppfriskande paus. Vi talar alltså nu om en väg som i Finland sku klassas som en tvåfilig riksväg eller en motorväg...

Panama Pacifico - vårt avtag från Carr. Panamericana. Abborren har flyttat in sedan första veckan då vi hade Roxy, dvs bilen. Blev namnet Roxy som till slut kändes bäst, eller som var enklast eftersom hon har ett klistermärke på "rumpan" (bagageluckan) som det står Roxy på. Tack i varje fall för alla förslag! Blev ingen namngivningsceremoni, men radbandet hänger på sin plats i backspegeln. Hubby sa här om dagen att det verkar som att diverse portkontroller (finns bemannade portar på ett antal ställen i Fort Kobbe) börjat löpa smidigare sedan radbandet kom upp, och jag är inte förvånad om det stämmer i det här väldigt katolska landet. En stor del av de bilarna jag sett har ett radband hängande i backspegeln, så tror att Roxy smälter bra in i mängden med sitt lite slitna utseende, sin Panama-registrerade registerplåt och nu då det katolska radbandet i trä. Har däremot inte sett några andra tyg-abborrar i de lokala bilarna, men det är ju att vänta sig: de har inga finska abborrar här...

Idag hade vi igen en liten söt morgonrodnad, inte lika imponerande som förra veckan, men i varje fall. Nu har himlen klarnat upp lite, och solen skiner mellan molnsjoken. Vad annat har det hänt... Ja, blev införskaffat en riskokare här förra veckan för att åtgärda en "gör-det-själv"-snussats (köpt i Haparanda hösten 2013), och hubbys första egenbyggda snus ligger nu i kylskåpet och mognar. Får se om det blir ett helt eget inlägg om det projektet i ett senare skede, eftersom bilder och steg-för-steg-beskrivningarna finns färdigt för ett sådant inlägg. Efter att snuset var klart "svettat" (som det så fint heter) i riskokaren diskade hubby ur den ordentligt, och följande sats i riskokaren blev kokosmjölksris. Vi är helt förstummade över hur det riset blev. Inte ens en smula grötigt! Helt otroligt fluffigt och nästan det bästa hemkokade riset vi ätit, någonsin! Vi har i några år konstaterat att en riskokare är helt överskattad för att koka ris i, men hädanefter kommer vi att koka riset i riskokaren - inte bara för att vi nu äger en utan för att resultatet är i en helt annan klass än det man kokar i kastrullen. I varje fall den första satsen kokosmjölksris var det, så blir nog en stor besvikelse om följande sats inte håller måttet...

Vad annat... Basilikafröna/örterna jag sådde förra måndagen har börjat komma upp, ananassarna mår bra, batatplantan har skjutit några nya blad och igår köpte vi ananasse nr 3. Gasen är fortfarande avstängd (vi hoppas på att den tidtabell husbolagsstyrelsen angivit om att den ska kopplas tillbaks den här veckan håller) och kallduscharna är fortfarande inget kul. Tvättmaskinen fungerar ju tur nog, men endast kallvattenstvätt, och ingen gas = ingen torktumlare heller. Saker och ting börjar så småningom hitta sina platser i hushållet, och skafferiet är påfyllt med diverse konserver och baslivsmedel för ett bar veckor framöver. Vi var alltså och kollade in Westland Mall, men matinköpen gjorde vi i lokala handeln i alla fall. I den här värmen vill man inte ha färska köttprodukter utan kylväska i mer än 10 minuter.. Hubbys lön rullar in trots att han varit hemma, alla räkningar verkar gå att betala via internetbanken (som fortfarande inte är logiskt uppbyggd). Så finns ett och annat som ännu är lite på hälft, men  i det stora hela har vi det riktigt bra.

Sakta men säkert...

Fredag igen (vart far de här veckorna?!), och blev lite storhandlat idag vid lokala butikerna, både Novey och Riba Smith. Har egentligen blivit ganska många steg framåt idag på vår väg mot att känna oss hemma istället för att ha "semesterfiilis", men riktigt verkligt är det nog inte ännu. Blir säkert lite mer allvar och mindre lek sedan när containern med våra möbler och saker och resten av kläderna kommer. Nå, nu är det i varje fall dags att uppdatera läget här på den här sidan Atlanten, igen ett varv.
 

 

Idag fick vi äntligen bilen! Det blev alltså en lite större bil än de vi är vana med från Finland, men i den här trafiken är allt som påminner om ett militärfordon på larvfötter en fördel. Dessutom sitter man ganska mycket högre upp i den än i en vanlig personbil, så snabba stopp i trafiken, vattensamlingar (små sjöar), gropar (raviner eller sandtag) i vägen och random tölpar som kryssar fram och tillbaka mellan filerna och vägrenen syns betydligt bättre än i en bil med förarsätet 15cm från marken. Bilen har inget namn ännu, så ifall någon har bra förslag är det bara att skriva det nedanför som en kommentar eller kontakta oss den vanliga vägen. 😉 Lite annorlunda, jo. Rattväxel, automatlåda och den efterlängtade V8-motorn är alla med, och såklart har bilen AC. Inget annat alternativ för oss i det här klimatet! Modellen är en Chevrolet Sonora (typ mexikobyggd C. Tahoe) från 2001. Teknisk rappakalja får hubby skriva in senare om han vill och orkar. 😁

 

 

Hubby fick köra hem bilen från östra sidan av kanalen där förra ägaren bor, och vi passade på att stanna och ta bort de vita klistermärkena med texten "Se Vende" (till salu) med förra ägarens telefonnummer vid minnesmärket som är rest till minne av den kinesiska närvarons 150-årsjubileum i Panama. Blev några bilder, en söt katt som ville ha mat (men vi hade ingen 😭), rysningar då vi såg en gigantisk spindel i ett träd  och förundran över de mästerverk som bron och kanalen är trots alla inblandade ingenjörer.

 

Uppe i vänstra hörnet av förra bilden syns spindeln. Ganska så stor i och med att den var ett par meter från min telefon. Vi försökte inte ens mäta den, men var säkert över 10cm i diameter. Stannade inte och väntade på att se den röra på sig! Så efter att vi turistat lite och fått bort klistermärkena fortsatte vi mot P. Pacifico. Vi hamnade såklart mitt i någon form av fredagsrusning. Efter att vi stannat för att tanka kom vi tillbaka ungefär på samma ställe i trafiken som vi var då vi lämnade den Pan-Amerikanska motorvägen.

Efter vi for till butiken åkte vi ett varv via WPA för att ta kopior på de papper som kom med bilen. Också ett besök till Agencia Panamá Pacífico efter våra omtalade och efterlängtade APP-id-kort klämde vi in, och fick våra foton tagna för det. Blev nästan som ett brottsregisterfoto - igen... Efter att den lilla proceduren (som tog närmare 45 minuter eftersom betalningen skedde bakom låsta dörrar i andra ändan av huset, inga skyltar utsatta var man sku gå in osv osv). Så jo, nu har vi äntligen id-korten att komma in på området utan att uppge adress och namn och passnummer - eller bli insläppta av den äldre herremannen vid porten. Nu borde vi då kunna gå till husbolagets egna lilla kontor och registrera oss så att vi kommer in på poolområdet och grillarna. Inte för att vi känt för att simma ännu, men sku ju vara kul att kunna gå dit och se hur det hela fungerar utan att behöva hänga över staketet och skrämma småbarnsfamiljerna...

På tal om grillar... Vi är fortfarande utan gas, och ser inte ut att bli åtgärdat den här veckan. Idag var vi som sagt till Novey, och köpte en egen elektrisk "spis" med två plattor. Blev dessutom en stekyta så vi inte behöver steka i stekpannan på plattorna, och så har det varit en dröm att ha en sådan, så varför inte? Speciellt nu som vi faktiskt kan ha nytta av den. Blir troligen en gasgrill sen senare i något skede, men för tillfället borde vi klara oss med det vi har. Och mera kommer det ju bara förtullningsprocessen är över.

 

Vid R.S. köpte vi mat för ett par-fem dagar, inklusive lite lokala frukter av sorten mangostan, som är i högsäsong för tillfället. "Dyra" frukter, $5.15 per kilogram, och bara den inre delen som är ätbar. Smaken påminner lite om inlagda persikor enligt hubby, min mangostan hade också en liten nyans av citrus. Den dominerande smaken kunde ingendera av oss sätta fingret på, så definitivt en ny bekantskap smakmässigt! En riktigt god frukt, och definitivt exotisk att skala. Skalet är oätbart, bittert och doftar rödbeta... 😲 Blev också lite nachos (1kg per påse, $5.99), tetravin ($2.98 per liter), Castellos vitmögelostar (en brie och en camembert för $4.69 per styck), oregano ($1.56 för 110 gram), avokado 2st (vägde totalt 1,550kg och kostade $6.08), glutenfri pannkaksmjölmix med äpple och kanel för $5.29 (375g)lite öl för $0.96 per burk (35,5 centiliter) och Seco Herrerano-passionsfruktsdricka för $1.01 per burk (också 35,5cl). Blev såklart lite annat också, men där har ni ett litet utbud på random produkter och deras priser.

 

 

 

Krukväxter och bilar

Imorgon 12.7 borde vår container från Finland anlända till Panama. Det betyder att vi i bästa fall får våra saker och möbler i slutet på nästa vecka, men misstänker att det inte kommer att gå så snabbt, speciellt inte som byråkratin här tar en aning längre än vad vi är vana med. Nå, det tar den tid det tar, tror att vi klarar oss några veckor till med det vi har till vårt förfogande just nu. Det betyder att vi nu efter en dryg månad här i landet äntligen börjat känna oss lite mindre som semesterfirare, säkert främst tack vare den egna hyreslägenheten här i Woodlands.

 

För varje sak som är fixad finns det en del andra grejer som inte ännu är fixade, typ få elektriciteten överflyttad till oss när hyresvärden återkommer, få internet fixat till lägenheten, få de där jädrans APP-id-korten, info om hur visumprocessen går osv... Så finns en hel del kvar på den listan men ändå återkommer vi i båda i våra funderingar på det som ännu saknas för att göra det här till vårt nya hem och speciellt funderar vi då på det som ligger oss närmast hjärtat; jag funderar växter och hubby funderar bil.

 

Bilen sku vara bra att ha också för att jag ska kunna få mina växter enkelt transporterade till lägenheten. För tillfället kommer vi ju inte in så där bara på området, speciellt inte med Uber eller taxi. Så att gå från porten med några stora kottepalmer eller liknande lockar inte, och det är i bästa fall dvs om chauffören sku gå med att ta växterna i bilen. Så blir att vänta lite ännu med växterna. Förhoppningsvis inte allt för länge, eftersom hubby hittat en passande bil till ett överkomligt pris. Frågan är nu hur länge det tar för banken att skriva det där brevet som ska till visumprocessen, och hur mycket pengar det måste lämna kvar på kontot tills visumprocessen är klar. Informationsflödet är inte direkt imponerande här i landet, tyvärr...

 

MEN: Dagens blogginlägg sku ju också handla om växter! Den dagen vi äntligen har bilen är det inget större problem att hitta växterna, eftersom den lokala butiken har ett ganska imponerande urval av för oss exotiska blommor och grönväxter, likaså örter och paprikaplantor. Det finns massor med bekanta växter så som orkidéer, flitiga lisor, dracenor, palmer och gerberor, men också en del helt okända sorter. Det gäller bara att lista ut hur de tar betalt för blommorna, men det lär vi väl klara av. 😉

 

Några exempel på urvalet, fotograferade av hubby för någon vecka sedan.

 

 

Grönväxter finns det i många olika varianter i varje fall! 😍 Eftersom vi har fönster mot väster i alla större rum kommer det att finnas tillgång till ljus på ett helt annat sätt än i Smedsby, så risken är ganska stor att sovrummet, arbetsrummet, gästrummet, vardagsrummet och balkongen slutligen kommer att påminna mer om djungel än vad annat ändamål de egentligen borde ha... Lycka till att få en grill på balkongen! 😄