Ute på ärenden

Hela det här inlägget började med att jag såg en gecko på den ena ananassen på balkongen, och efter det tog en kaffepaus med lite salta nötter och majskorn från en delikatessbutik som vi besökte igår. Det blev att spendera några timmar (och ca 60km) i bilen igår då vi körde till Albrook, tillbaka till Panama Pacifico och tillbaka via Albrook till Diablo 24 för att få lite ärenden uträttade. Vi fick också en hel del gjort igår, så det var inte bara mållöst fiskörande - vilket för övrigt inte är att rekommendera i Panama.  Abborren har också fått vara på sin egna plats, innan den åker med till Argentina igen på söndagen. Bra att Tobias har sällskap i hyrbilen, om än av abborren.

Så till det som satte igång det hela idag. För någon tid sedan hittade jag den första lilla gecko-ödlan jag sett på vår balkong. Den låg och tryckte i kronan av den ena ananassen, och sedan dess har jag kollat emellanåt om någon liten gecko sku ha hittat dit igen. Ett par gånger har jag kunnat se att det nog varit någon där, men inte mer än en nos eller en svanstipp. Idag blev jag därför glatt överraskad då den här typen kom fram från ananassen och snabbt kilade upp för ananasbladet och sedan hoppade upp på den rappade pelaren bredvid och kröp in i passionsfruktsplantan! Hoppas att den hittade nåt ätbart där, speciellt om det gömmer sig något som kan skada mina plantor där i bladverket.

Svårt att förklara varför, men tror att geckoödlor hör till de sötaste djuren jag vet. Vanliga ödlor där hemma i Finland är också söta, men inte alls i samma klass med geckonas feta små spretande tår och stora ögon. Den som låg i ananassen hade dessutom fina fläckar på ryggsidan, och den var inte lika skygg som de brukar vara, så kanske börjar de äntligen inse att jag inte har några planer på att äta dem. Tar hemskt mycket hellre lite salta nötter och majskorn till mitt eftermiddagskaffe än en liten söt gecko. Vi hittade nämligen jättegoda majskorn i en gourmetbutik igår när vi var ute på ärenden.

Majskornen köpte vi i en delikatessbutik (Grand Deli Gourmet) som finns i samma byggnad som BAC Credomatic (de som sköter om t.ex. American Express-kreditkorten, och dit Tobias måste och betala varje AMEX-räkning, då det inte går att betala den via ScotiaBanks internetbanktjänst). Vi var därför till BAC igår och passade på att titta in i Grand Deli Gourmet, som hade stängt då vi senast var där. Förutom majskornen hittade vi en del kryddor (hela korn av svartpeppar, vitpeppar och kryddpeppar, torkad dill, malen ancho chili), grovt havssalt och äkta arborio-risottoris samt två sorters leverpastej på konservburk. Tur nog hade vi inte en kylväska med oss, för i butiken fanns det en ordentlig ostdisk och olika charkuteriprodukter (allt från djupfrysta biffar till mortadella, panchetta och parmaskinka).

Otaliga mängder marmeladburkar, konserver och specialpastasorter lockade också i butiken, men dem lyckades vi låta bli - förutom ett paket med två små burkar av paté iberico (typ leverkorv) och en foie gras, som vi ska äta i helgen tillsammans med lite annat smått och gott. Trots lite planer på att fara ut och äta innan Tobias åker på arbetsresa igen så blir det att äta hemma, och hoppas att följande löneutbetalning från firmaW kommer snart. Konstigt hur det tömmer kontot att flytta över pengar till det finska kontot, och hur långsamt det tar när man väntar på att reseersättningarna och de extra arbetstimmarna ska bli utbetalda. Inte alltid bara positivt att vara ute på arbetsresa när nästan alla utgifter (förutom flygbiljetterna) ska förskotteras från eget konto. Tur att vi har bunkrat upp en hel del mat redan i augusti, så skåpen är långt ifrån tomma.

Gårdagen innehöll (förutom Scotia Bank, Bac Credomatic och Grand Deli Gourmet) lite fram och tillbakakörande i form av att vi var till Diablo 24-området (nästan granne med Albrook) och träffade en José som fixade besiktningen av Roxy. Idag var vi och hämtade pappren och den nya registerplåten av José från nästan samma område. Besiktningen går lite annorlunda till här än i Finland, så det har varit intressant att få reda på hur och var man ska göra det. Varje år ska man nämligen skaffa ny registerplåt för bilen, och det ska alltid göras samma månad, varje år - annars blir det böter $60, vilket vi blev att betala. För dryga $80 får man sedan bilen besiktad, och den nya registerplåten ska skruvas fast bak på bilen. Ja, det är bara en plåt per bil, i alla fall personbilar, då det gäller andra regler för bussar och andra fordon. Nej, man behöver inte visa upp bilen någonstans, det räcker att man har en massa papper på den, lite bilder som visar hur den ser ut och en knippe pengar - och så har man den nya registerplåten + ett klistermärke att klistra fram på i rutan + några kvitton (med rätt stämplar) i handen.

Del av Roxys nya registerplåt

Det kostar såklart extra att ha någon annan att göra det, men José gör det tydligen på heltid, och bilens förra ägare rekommenderade honom, så för några tior extra behövde vi inte ta oss till olika ställen och bland annat skaffa diverse intyg över att det inte finns obetalda trafik- eller parkeringsböter. Visst är det möjligt att göra det själv, men med tanke på att det varit så mycket annat de senaste månaderna sedan vi kom tillbaka till Panama, så kanske det är helt okej att låta någon (som dessutom vet vad han gör) att ta och fixa det mot en monetär ersättning. Bara att meddela José hur vi vill ha det nästa juli, dvs om han ska ta och fixa det, vilket kan vara bra om vi befinner oss utanför Panama igen största delen av månaden.

Nu är bara att ta bort det gamla klistermärket från insidan av framrutan, klistra dit det nya och byta ut registerplåten bak på Roxy. Tobias hade redan plockat fram rätt verktyg för registerplåtshållaren, så kanske det blir fixat ännu ikväll. Det roligaste är ju kanske det att vi får behålla den gamla registerplåten, och vi funderar nu om och isåfall hur vi vill hänga upp den här inne. Årets är inte alls lika fin som fjolårets, utan har Panama skrivet på en tråkig ljusgrå bakgrund, då fjolårets har samma text men på en granngul bakgrund.

En parentes ännu: den vitmålade tremastaren som nästan syns i mitten av fotot här ovan är Bap Unión, en segelbåt som hör till den peruanska flottan. Segelfartyget hade kommit från Karibiska sidan (Colon) via Panamakanalen, och låg några dygn vid en kaj genast norr om Puente de las Americas. På natten lyste "julgransbelysning" i masterna, och det syntes ganska bra från vårt vardagsrumsfönster. Ger bra perspektiv på hur nära Panamakanalen egentligen är - fågelvägen sett om inte annat.

Suddig bild men i alla fall... Tobias som tagit bilden och ritat ringen.

Mera info om var Bap Unión befinner sig finns på Marine Traffic, bara att följa den här länken.

Info om själva fartyget finns på Wikipedian/BapUnión.

P.S. Vi finns också på instagram nuförtiden!

Bloggen hittar du som ditvindenbar 
och abborren delar med sig av sina äventyr som abborin365