Amador Causeway, Calzada de Amador på det lokala tungomålet - en lång, smal vägbank med en massa bänkar på båda sidorna, och vägen går alltså ut från Panama City till några små öar. Ute på öarna finns det en del mindre matställen, glasskiosker, en lekpark med olika gymnastikredskap för den som orkar röra sig lite mer i värmen och vattenstrålar som skjuter upp ur marken för att svalka lekande barn, en fiskeredskapsbutik, båtar och marinor, en tax-free, några större restauranger, en lagerlokal, någon form av utsiktstorn och ställen att hyra cyklar eller andra mindre fortskaffningsmedel. Lär annars vara stället man ska besöka för romantiska möten... 😉
 |
| Vy mot bron över Panamakanalen och Museum of Biodiversity |
Sista veckoslutet i den här lägenheten, och äntligen fick vi ut oss i stora världen, utan större ambitioner än att se lite nytt och äta lite gott. Tog en taxi (Uber alltså, de lokala gula taxina räknas som extremsport för alla utom lokalbefolkningen) till Museum of Biodiversity i Amador. Valde att åka efter kl15 dvs hamnade mitt i en av de många trafikrusningar som förekommer i Panama City med omnejd. Vi har inte ännu lärt oss vilka tiden man inte ska ut i trafiken. Resan till Amador tog ca 35minuter, men då blev det en liten omväg eftersom vår uberchaufför inte riktigt kände till Panama Pacifico, och eftersom vi inte fått våra APP-idkort ännu så kommer vi inte ut eller in på området genom porten mot Veracruz. Samma resa 6h senare på hemvägen tog en kvart, så gäller att hitta tider på dygnet då trafiken är lugnare om man inte vill sitta fast på vägen.
Väl ute vid Amador och Biodiversitymuséet gick vi ett varv genom en liten "trädgård" eller vildväxande park kanske, och fick se lite lokala växter, blommor och en traditionell hydda, rancho, och såklart begrundade vi muséets arkitektur. Sedan vandrade vi ut längsmed Amador Causeway, nu omdöpt till Amadorbanken i hommage till Alskatbanken mellan Köklotavtaget och Fjärdskär på vägen till Replot. Vad gör vi inte för att börja försöka göra oss hemmastadda i det här landet... 😉
 |
| En traditionell rancho |
Amadorbanken är ganska lång, och har gång- och cykelväg på vardera sidan. Från muséet till den första ön är det ca 2km, men det finns bänkar mellan gångvägen och de svarta stenkanterna ner mot havet med några tiotals meters avstånd. Nästa gång ska vi komma ihåg att ta med vattenflaskorna.
 |
| Museum of Biodiversity sett från stranden mot Panamakanalen |
Vid den första ön stannade vi för att dricka nåt, och bestämde oss för att testa nåt saltigt samtidigt. Vi beställde var sin ceviche; en med räkor och en med bläckfisk plus en lokal öl och en Smirnoff Ica Green Apple. Exotiskt värre. Fiskcevichen var slut redan för dagen, så trots att det var folktomt när vi var där, verkade stället lovande. När vi kom tillbakagående senare på kvällen var det faktiskt ganska mycket folk där som satt och avnjöt middag med släkt och vänner.
Vi fortsatte sedan vidare ut mot den andra ön, Isla Flamenco. Tänkte bara gå ett varv till marinan, men slutade med att vi blev indragna på restaurangen Bucaneros på var sin Margarito. En margarito är alltså en margarita serverad med en Coronita, dvs en liten Corona. Förvånande nog fungerade det! Inte alls dåligt, vilket överraskade oss båda.
Jag valde en margarita med passionsfrukt och hubby valde en med mango. Båda två var väldigt läskande, och trots att vi satt ensamma i den utsiktslösa men luftkonditionerade delen av restaurangen hade vi det riktigt trevligt. De hade ännu kvar av dagens hummer- och krabbfångst, samt färska fiskar på is. Efter att vi kollat igenom menyn valde vi att trots allt beställa in en förrätt som inte lämnade oss besvikna! Eller besvikna på det sättet att det inte lämnade rum för varken huvud- eller efterrätt blev vi kanske lite. Nä, inte ens det. Gott var det, alltihop. De mindre bläckfiskarna och kalamares var bäst, scampin och laxen kanske de minst imponerande. De var goda, definitivt, men långt ifrån det bästa på tallriken. Patacones och friterad yuca med en majonnässås (och ketchup) fungerar minst lika bra som friterad potatis!
Efter en dryg timmes middag (som landade på dryga $62 med dricksen inberäknade) började vi söka oss tillbaks mot vår startpunkt. Vägen ut till Isla Flamenco är fyrfilig, men nu hade de stängt av en fil i vardera riktningen för nåt sorts lopp, eftersom vi såg en hel del folk med nummerlappar som svettandes sprang eller joggade i skymningen. Samtidigt körde ungdomar race med fyrhjulingar, och familjer var ute och njöt av kvällsbrisen. Vägarna var fulla med bilar, så tydligen är det en lokal sed att köra ut till Isla Flamenco och sedan köra in tillbaks till Panama City. En lokal version av en "torgmunk", "pill*ralli" eller cruising är vår gissning.
Rekommenderar att kolla upp Amador Causeway på nätet, och vi ska definitivt dit igen nåt tag. Kanske på förmiddagen en klar dag, att man sku få njuta av skylinen av Panama City. Nästa gång är vi dessutom lite bättre förberedda för det som blev en 10km lång extempore promenad.
Vy in mot Pamana City, upplyst i alla världens färger nattetid med en enorm reklamtavla som blinkar discoljus över hela området. Vi fick också njuta av några imponerande blixtar medan vi vandrade tillbaka till muséet för att sedan ta en Uber hem igen. Som sagt; tog en kvart den här gången.
