Samma som vanligt men ändå inte

Livet här i Panama Pacifico går sin stilla gång, och regnperioden är äntigen här. Vi sitter snällt hemma 24/7 och försöker hålla de flesta av de rutiner vi haft före det här hela började. Vanlig väckning och frukost, sedan jobbar Tobias eller sitter i möten medan jag växer fast i mitt hörn i soffan, lite mer för varje dag. Skämt å sido, men det är svårt att få in några längre promenader då man inte är tillåten att lämna huset. Däremot delar vi ganska bra på hushållsysslorna, och vissa lördagar har vi spenderat med att sitta och spela datorspel. Så det känns inte som att det är så stor skillnad i hur dagarna ser ut här, egentligen. Vi är båda tacksamma över att vi är så pass introverta att vi inte klättrat kring väggarna allt för mycket över att måsta sitta inne under den här tiden, och att vi båda kan ta och får ha egen tid då det behövs istället för att gå varandra på nerverna. För visst är det annorlunda att vara så här mycket tillsammans, dygnet runt, jämfört med då Tobias varit på kontoret eller på arbetsresa i ett-par-tre veckor på rakan!

Totalt utegångsförbud från och med onsdag 1.4

Jepp. Nu har vi då totalt utegångsförbud här i Panama - med vissa få undantag. Butiksbesök, bankärenden och apoteksbesök har den senaste veckan fått göras under vissa speciella tider (max totalt 2h), och de tiderna är orubbligt beroende av vad ens cedula eller pass slutar på för nummer. Från och med i morgon träder följande begränsning i kraft: måndagar, onsdagar och fredagar får endast kvinnor vara ute under sin 2h långa lucka; tisdagar, torsdagar och lördagar endast män och på söndagar får ingen vara ute under den givna 2h långa perioden. T.ex. så får Tobias göra sina ärenden kl.16:00 - 17:00, dvs han får starta tidigast en halvtimme före hans tid börjar och måste vara hemma igen senast en halvtimme efter att hans tid slutar, därav totalt max 2h. Som hemmasittande latmaskar berörs vi knappt av de här nya förordningarna - förutom då för de alltid lika viktiga butiksbesöken såklart, men visst känns det konstigt att rörligheten begränsas så pass drastiskt.

Bilden ovan har Tobias lånat från internätet, men den beskriver ganska långt känslan man har varje morgon då man kollar nyheterna från Finland och Panama, och världen över lag...

Hemkarantän även här

Ja, även här i Panama sitter vi hemma i karatän efter att Tobias kom hem från Ecuador sent på måndagskvällen med det nästsista flyget (på vad som nu är klart minst en månad) till Panama från Quito. Egentligen sku han alltså komma hem på fredagen, men eftersom situationen ändrade dramatiskt över veckoslutet och Copa meddelade att de slutade flyga Quito - Panama City från och med kl. 05 på tisdag morgon så blev det lite snabba beslut och en biljett bokad på måndagkvällens sista flyg (sista startade just före kl. 05 på tisdag morgon). Skönt att han hann hem före flygrutterna blev inhiberade, och nu sitter han då i en tvåveckors hemkatantän - och jag med honom då såklart. Tanken att isolera oss i var sin ända av huset för två veckor lockade inte direkt, så här är vi nu, ingendera med några direkta förkylningssymptom, och med allt för mycket information från omvärlden att ta till oss i en redan ganska så ordentligt upp- och nervänd tillvaro. Ananassarna växer i alla fall som vanligt, oberörda av vad som händer i världen omkring dem.