Jepp. Nu har vi då totalt utegångsförbud här i Panama - med vissa få undantag. Butiksbesök, bankärenden och apoteksbesök har den senaste veckan fått göras under vissa speciella tider (max totalt 2h), och de tiderna är orubbligt beroende av vad ens cedula eller pass slutar på för nummer. Från och med i morgon träder följande begränsning i kraft: måndagar, onsdagar och fredagar får endast kvinnor vara ute under sin 2h långa lucka; tisdagar, torsdagar och lördagar endast män och på söndagar får ingen vara ute under den givna 2h långa perioden. T.ex. så får Tobias göra sina ärenden kl.16:00 - 17:00, dvs han får starta tidigast en halvtimme före hans tid börjar och måste vara hemma igen senast en halvtimme efter att hans tid slutar, därav totalt max 2h. Som hemmasittande latmaskar berörs vi knappt av de här nya förordningarna - förutom då för de alltid lika viktiga butiksbesöken såklart, men visst känns det konstigt att rörligheten begränsas så pass drastiskt.
Ja, och den senaste veckan infördes Ley Seca dvs torra lagen, vilket innebär att det är förbjudet överallt i Panama att sälja, köpa och förtära alkohol. Inga undantag. Det är inte ens tillåtet att dricka hemma längre, men polisen har såklart inte resurser eller ork att kolla sådant. Största motiveringen för alkoholförbudet lär vara att 1) minska risken för hemmafester och andra sociala sammankomster som bidrar till att sprida smittan - och såklart 2) de medföljande riskerna för demonstrationer eller skadegörelse som kan följa då många missnöjda personer dricker tillsammans. Också 3) den ekonomiska stressen alkoholförbruket sätter på redan nu skrala inkomster är en orsak, liksom 4) våldet i hemmen som kan förekomma då alkoholen missbrukas. (Uppdaterade orsakerna kl.17:50 dvs ca 3 timmar efter ursprungliga inlägget blev publicerat.)
De nya, strängare förordningarna gällande utegångsförbudet införs eftersom presidentens och myndigheternas uppmaningar om att folk ska ta sitt ansvar och hållas hemma så mycket som möjligt inte tagits på allvar. T.ex. uppdagades det att två personer som redan testat positivt för Covid-19 besökte ett shoppingcenter förra veckan (eller då förra?), väl medvetna om att de smittar andra, och trots att antalet dödsfall och insjuknade stigit sakta men säkert har stora skaror med folk fullständigt struntat i uppmaningarna. Sedan det första utegångsförbudet trädde i kraft har runt 700 personer trotsat det, och en del har bötfällts medan andra arresterats. Hur många som inte blivit fast eller som kommit undan genom att muta poliserna är omöjligt att säga.
Det finns tyvärr de som inte har några andra alternativ än att fortsätta jobba utanför hemmet för att hämta hem det dagliga brödet till familjen. Alla yrken är ju inte möjliga att göra på distans heller. Statens hjälppaket med livsmedel har redan delats ut i viss mån, men alla de produkter som skickas ut till de mest utsatta i samhället verkar inte komma fram till familjerna. Ingen vet vart de saknade livsmedlen (framförallt proteinet och mjölkprodukterna) försvinner på vägen mellan lagret och slutadressen, men de nödbehövande får tydligen inte hela hjälppaketet - i alla fall inte på alla orter... Största utmaningen här lär ju vara korruptionen, som frodas även i kristider.
Monetära hjälpåtgärder har visserligen nog införts av staten för att underlätta den nuvarande situationen ekonomiskt, men det hjälper knappast med uppskjutningar av låneamorteringar och sänkningar i elräkningarna ifall det inte kommer in några pengar alls under den här tiden som vi alla sitter instängda, och de sociala stöden är inte många eller stora här i Panama. När vi följer med diskussionerna i de sociala forumen har vi i alla fall insett att steget till våld och skadegörelse är betydligt lägre här än i flera i-länder, just för att det är så många som saknar en stabil inkomstkälla, även utanför kristider som denna.
De senaste veckorna har vi också sett bilder på att butikerna (även andra än matbutikerna) börjat bomma för skyltfönstren för att minimera risken för plundring, vilket tydligen är vanligt här i kristider, och en antal mindre butiker i oroligare områden har redan blivit utsatta för det trots att polisen och militären lär patrullera gatorna dygnet runt. Sporadiska demonstrationer, barrikader på vägarna och skottavlossningar har rapporterats från de fattigare områdena även inom Panama City, så lite oroligt är det definitivt här i landet.
Hittills har vi känt oss säkra här i Woodlands, och de lokala myndigheterna inom Panama Pacifico har skickat ut ett meddelande med information om hur säkerheten är organiserad i den här delen av Panama Oeste. En del panama-finländare som bor längre bort från Panama City har däremot uttryckt sin oro över att risken för inbrott och plundring ökar i takt med att de mest utsatta drivs till mer desperata sätt att försörja sina familjer, så läget varierar mycket från ort till ort och från dag till dag. Vi hoppas innerligen att det inte kommer till våldsamma upplopp, men ifall myndigheterna inte får ordning på stödpaketen och mathjälpen så finns det inga garantier för att läget hålls lugnt och under kontroll i längden. Allt vi kan göra är att försöka koncentrera oss på idag och inte oroa oss alltför mycket över morgondagen eller nästa vecka eller nästa månad.
Trots att vi är medvetna om situationen här försöker vi alltså att inte ta ut några olyckor på förhand, och acceptera att det enda vi kan göra är att sitta hemma, minimera butiksbesöken och lyda myndigheterna - även med risken att poliserna ute på vägarna kan försöka tjäna sig en extra slant på vår bekostnad då Tobias åker iväg till butiken. Speciellt svårt är det att acceptera att det finns så mycket människor där ute som försöker tjäna på andras olycka och utsatthet. Likaså måste vi inse att alla inte är lika oroliga (eller kanske onödigt paranoida?) över coronaviruset som vi är, eller ens i en situation att de har hemisolering som ett möjligt alternativ. Så trots att det ibland suger att vara inomhus - förutom korta stunder då jag är i trädgården - måste vi se det som ett privilegie att vi klarar av att isolera oss från omvärlden utan större ekonomiska utmaningar. Vi lär nog se vad morgondagen har för utmaningar i sinom tid.
Bilden ovan har Tobias lånat från internätet, men den beskriver ganska långt känslan man har varje morgon då man kollar nyheterna från Finland och Panama, och världen över lag...
De nya, strängare förordningarna gällande utegångsförbudet införs eftersom presidentens och myndigheternas uppmaningar om att folk ska ta sitt ansvar och hållas hemma så mycket som möjligt inte tagits på allvar. T.ex. uppdagades det att två personer som redan testat positivt för Covid-19 besökte ett shoppingcenter förra veckan (eller då förra?), väl medvetna om att de smittar andra, och trots att antalet dödsfall och insjuknade stigit sakta men säkert har stora skaror med folk fullständigt struntat i uppmaningarna. Sedan det första utegångsförbudet trädde i kraft har runt 700 personer trotsat det, och en del har bötfällts medan andra arresterats. Hur många som inte blivit fast eller som kommit undan genom att muta poliserna är omöjligt att säga.
Det finns tyvärr de som inte har några andra alternativ än att fortsätta jobba utanför hemmet för att hämta hem det dagliga brödet till familjen. Alla yrken är ju inte möjliga att göra på distans heller. Statens hjälppaket med livsmedel har redan delats ut i viss mån, men alla de produkter som skickas ut till de mest utsatta i samhället verkar inte komma fram till familjerna. Ingen vet vart de saknade livsmedlen (framförallt proteinet och mjölkprodukterna) försvinner på vägen mellan lagret och slutadressen, men de nödbehövande får tydligen inte hela hjälppaketet - i alla fall inte på alla orter... Största utmaningen här lär ju vara korruptionen, som frodas även i kristider.
De senaste veckorna har vi också sett bilder på att butikerna (även andra än matbutikerna) börjat bomma för skyltfönstren för att minimera risken för plundring, vilket tydligen är vanligt här i kristider, och en antal mindre butiker i oroligare områden har redan blivit utsatta för det trots att polisen och militären lär patrullera gatorna dygnet runt. Sporadiska demonstrationer, barrikader på vägarna och skottavlossningar har rapporterats från de fattigare områdena även inom Panama City, så lite oroligt är det definitivt här i landet.
Hittills har vi känt oss säkra här i Woodlands, och de lokala myndigheterna inom Panama Pacifico har skickat ut ett meddelande med information om hur säkerheten är organiserad i den här delen av Panama Oeste. En del panama-finländare som bor längre bort från Panama City har däremot uttryckt sin oro över att risken för inbrott och plundring ökar i takt med att de mest utsatta drivs till mer desperata sätt att försörja sina familjer, så läget varierar mycket från ort till ort och från dag till dag. Vi hoppas innerligen att det inte kommer till våldsamma upplopp, men ifall myndigheterna inte får ordning på stödpaketen och mathjälpen så finns det inga garantier för att läget hålls lugnt och under kontroll i längden. Allt vi kan göra är att försöka koncentrera oss på idag och inte oroa oss alltför mycket över morgondagen eller nästa vecka eller nästa månad.
Trots att vi är medvetna om situationen här försöker vi alltså att inte ta ut några olyckor på förhand, och acceptera att det enda vi kan göra är att sitta hemma, minimera butiksbesöken och lyda myndigheterna - även med risken att poliserna ute på vägarna kan försöka tjäna sig en extra slant på vår bekostnad då Tobias åker iväg till butiken. Speciellt svårt är det att acceptera att det finns så mycket människor där ute som försöker tjäna på andras olycka och utsatthet. Likaså måste vi inse att alla inte är lika oroliga (eller kanske onödigt paranoida?) över coronaviruset som vi är, eller ens i en situation att de har hemisolering som ett möjligt alternativ. Så trots att det ibland suger att vara inomhus - förutom korta stunder då jag är i trädgården - måste vi se det som ett privilegie att vi klarar av att isolera oss från omvärlden utan större ekonomiska utmaningar. Vi lär nog se vad morgondagen har för utmaningar i sinom tid.
Det är nog en underdrift att säga att vi alla lever i ovanliga omständigheter för tillfället, överallt i världen, och tillgången till nyheter från världens alla hörn minskar ju inte oron eller stressen direkt. De senaste veckorna har varit ganska tunga (även för oss), och oron över hur våra nära och kära har det är hela tiden närvarande. Speciellt som vi själva suttit relativt säkra här i vår lilla bubbla... Så ni där hemma i Norden: ta hand om er själva och varandra! 💗
Det blev mycket text idag och lite bilder, så dags att avsluta med något lite mindre nedstämt.
Tobias fick ingen kaka på sin födelsedag, men det blev cassava-pannkaka med tamarillosylt och vispgrädde under det gågna veckoslutet i alla fall. Man tar vad man har osv.
En dag i taget bara - och med så mycket sisu och jä*lar anamma att vi nog ska överleva det här!
💗 Puss & kram från oss 💕
En dag i taget bara - och med så mycket sisu och jä*lar anamma att vi nog ska överleva det här!
💗 Puss & kram från oss 💕
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.