Turister i buskaget och en del naturbilder

Två veckor med besök hemifrån avslutades på tisdag kväll med att vi körde C till flygfältet. Hon och jag hann ta det lugnt medan Tobias var i Kolombien; vi läste böcker och tidningar, slappade vid poolen (med böckerna) och simmade lite, promenerade och fotograferade växter och djur inne på området och promenerade till butiken till och med. Utöver slappandet gjorde vi nog en hel del annat också, speciellt då Tobias kommit hem igen. Det blev en helg i Río Hato då vi spenderade nästan hela lördagen på Playa Farallón, och veckan före det lyckades vi också ta oss till Muséet för Biodiversitet (betydligt mer tid spenderat ute i planteringarna än inne i själva muséet), Amador Causeway (blev i två etapper då tiden tog slut på hälft första försöket) och såklart Miraflores (kanalmuséet och slussarna). När avfärdsdagen närmade sig beslöt vi oss för att besöka Ancon Hill på måndagen, och fick på så sätt också in den andra etappen av Amador Causeway efter djungelpromenaden. Den här gången var vi båda beväpnade med ordentliga kameror, inte bara telefonkamera (vilket jag hade med förra gången jag var uppe på Ancon Hill). 

På vägen upp till Ancon Hill stannade vi ett antal gånger för att se på vilda djur och diverse olika växter. Gamarna satt i träden och vilade under förmiddagssolen och vi såg flera kända och okända växtarter. Speciellt trädet på bilden under, med sina vita blommor och de njurformade frökapslarna intresserade oss, och i efterhand kunde vi konstatera att det säkert var frågan om Enterolobium cyclocarpum, oftast nämnt som guanacaste eftersom de växer i rikliga mängder i Guanacaste-provinsen i Costa Rica. Trädet är känt som corotú och arbol de las orejas (öronträd) här i Panama. På engelska kallas det elephant-ear tree (elefantöronträd) och monkeysoap (aptvål).

Synonymer för arten är Samanea cyclocarpum och Mimosa cyclocarpa

Orange fjäril, troligen Dryas iulia

Förutom intressanta växter kunde vi titta på en mängd mindre (dvs med vingbredden under 10cm) fjärilar som kretsade kring de få växter som fortfarande blommade så här sent i slutet av torrperioden. Det är flera veckor sedan vi fått något regn, och endast ett fåtal olika örtartade växter hade ännu orket att blomma. De mest förekommande fjärilarna var de orange (bilden ovan) och de svarta med röd och ljusgul teckning (bilden nedan). Vi såg få stora fjärilar (en riddarfjäril av någon art såg vi uppe på toppen), men destu mer av just de här två sorterna.

Svart fjäril, troligen Heliconius erato

På vägen upp till toppen tog vi en kort paus på en av de utsatta bänkarna längsmed vägen. Medan vi satt och drack vårt medhavda vatten råkade vi få ögonen på en grå klump uppe i ett träd; en tretåig sengångare hängde där, helt ostört. Vilken tur att vi hade kamerorna med oss! Medan vi frenetiskt tog bilder på sengångaren undrade några tyska turister (som satt på en annan bänk några meter bort när vi kom till bänkarna) vad vi fotograferade, och på så sätt fick även de se en livslevande vild sengångare. 

Efter att ha beundrat sengångarens yoga-poséer i trädet fortsatte vi vår promenad uppåt igen, med små stopp för att beundra fjärilar, snabba små ödlor och ett antal vackra blommor.

Väl uppe på toppen tittade vi på den panamanska flaggan och beundrade vyerna ut över Panama City innan vi satte oss på en bänk och åt av vår medhavda vägkost. Den bestod av vatten, grönsakschips, vanliga potatischips och färsk papaya (färdigt skuren i munsbitar). När vi ätit klart och vilat oss en stund - trots att det var halvsoligt blev vi ordentligt varma och svetten lackade så fort vinden inte kom åt - gick vi tillbaka mot flaggan och lyckades hitta ett par spindlar som kom svävande med vinden. Den ena landade rakt på C och beslöt sig för att försöka sitta fast på hennes vattenflaska. Vackert grön var spindeln, ett par-tre centimeter i diameter, så inte allt för stor.

Den andra spindeln kom rakt på min arm, så vi hann inte riktigt se hurdan den var innan jag viftade bort den... Vi styrde kosan ganska fort mot andra ändan av Ancon Hill efter det, och kunde trots diset se Puente de las Americas och Woodlands (där vi bor) samt såklart delar av Panamakanalen.

Vy från Ancon Hill (syd)västerut mot bron Puente de las Americas och Panama Pacifico.

Nordväst-isch såg vi kanaljärnvägens sydliga ända, de två slussarna (Cocoli till vänster och Miraflores till höger i bakgrunden av bilden ovan) och en svagt synlig Puente Centenario (längst bak av bilden ovan, till höger om mittlinjen). Också Albrook flygfält kan ses nere i högra hörnet av bilden. Tyvärr hindrade diset oss från att se längre bort, men på en klar dag kan man se väldigt långt från Ancon Hill och dess utkiksplatser. Fri 360 graders utsikt har man inte, men beroende på var man står kan man se (utöver Puente de las Americas och kanalen) Casco Viejo, Amador Causeway (delar av den i alla fall) och såklart in mot de mer centrala delarna av Panama City.

Cocoli Locks, den nyaste delen av Panamakanalen på Stilla Havs sidan.

Vy mot Casco Viejo och vägen Cinta Costera, som löper runt och på utsidan av gamla stan.

Uppe på Ancon Hill hittade vi även lite djurliv, bland annat en vacker(?) spindel, Nephila clavipes, på engelska golden orb spider eller golden silk spider på grund av de gyllene cirklarna på bakkroppen. Vi såg en och annan även på uppvägen, men som så ofta med kameror är det ibland lite svårt att få fokus på en liten (eller inte så liten) spindel som hänger i sitt nät. Tur man har manuellt fokus, även om jag inte direkt njuter av att stå nära en spindel med en diameter på närmare 8 cm - minst. De lokala gnagarna, agouti, syntes också till på toppen, i alla fall en. Vi såg ett par av dem så fort vi kom in på området, men då hade vi inte tagit fram kamerorna ännu och de blev dessutom skrämda av en bil. Den här bökade lugnt under fallna löv mellan träd och buskar en bit från en av utkiskplatserna, och verkade hitta nåt ätbart lite nu och då. De här gnagarna är inga små råttor, utan kanske mer i storlek med en kanin eller mindre hare, och de har endast en liten kort svansstump.

Vi stannade flera gånger på nervägen (också) och försökte fotografera ett antal ödlor, men de flesta var väldigt kameraskygga och ilade snabbt iväg innan vi fått dem på bild. Den här gulhövdade geckon (Gonatodes albogularis) satt snällt stilla en stund medan han vaktade sitt revir.

Sengångaren från uppvägen (i alla fall tror vi att det var den samma) hängde högt uppe i en annan gren då vi kom förbi den på nervägen. Då var det några yngre män (pojkar) som hade stannat och fotograferat den (ackompanjerat med musik ur en bärbar högtalare) och en av dem var vänliga och pekade ut den då vi stått och funderat och stirrat upp i fel träd en stund. På eftermiddagen var det mindre motljus, så det gick att få lite bättre bilder från ett kortare avstånd. Vi stannade inte så länge och tittade på den, utan nöjde oss med det vi sett och fortsatte neråt. Det prassalde i buskarna på flera ställen och vi hann se skymten av en till agouti en bit bort från den asfalterade vägen. Tappert vandrade vi vidare för att hinna gå den resterande delen av Amador Causeway ännu samma dag.

Just där vandringsleden tar slut och bostadsområdet börjar såg vi två stycken agoutin på nära håll, på andra sidan av ett staket. Den ena var kameraskygg och sprang sin väg längsmed staketet in i skogen, men den andra satt och åt något gott den hittat under de nedfallna löven. Vi stannade vid det enda stället jag vet om att har någon servering på vägen till Ancon Hill, och den här gången blev det färskpressad apelsinsaft. Vi avnjöt den inne på bakgården och såg fåglar och ett par katter som vandrade in och ut på området. Om katterna hörde till vandrarhemmet (vilket stället verkar vara) eller inte blev oklart, men den som kom in genom porten medan vi drack vår apelsinjuice betedde sig defintivt som om den ägde stället.

En av de mer exotiska fåglarna (som fastnade på bild den dagen) satt i ett träd på bakgården där vi avnjöt vår juice. Vi fortsatte sedan vägen ner till porten, och beställde en Uber till Amador Causeway, strategiskt till det stället dit vi hann till på vårt förra besök - då vi spenderade så mycket tid med planeringarna, småkrypen och kolobrifåglarna vid Muséet för Biodiversitet att vi inte ens hann ut till första ön innan det bar hemåt. Den här gången kom vi oss ut till Isla Flamenco utan att stanna allt för länge och beskåda växt- eller djurliv längsmed vägen. Det var sista kvällen för C i Panama, och dagen avslutades därför med middag på Bucaneros, restaurangen vi brukar ta våra gäster till senast kvällen innan de åker hem. Inte kanske världens bästa restaurang, men de har vänlig betjäning och på menyn finns det något ätbart för de flesta. Fisk- och skaldjursrätterna är deras bravurnummer, och tisdagens middag var minst lika bra som flera andra rätter vi testat där.

Där väntade vi alltså på Tobias som måste vänta på att få en Uber från Panama Pacifico - vilket inte alltid är så lätt kvällstid. Jag och C satt och njöt i vindbriset med en kanna sangia - servitören hade svårt att dölja sin reaktion då jag beställde den; tydligen var han lite förvånad över att vi beställde en hel kanna istället för var sitt glas. Men vi visste ju att vi sku få vänta en stund innan maten kunde beställas. 😉 Efter ungefär en timmes väntan dök Tobias upp och sedan beställde vi mat; såklart blev det en portion av de nästan obligatoriska arañitas till förrätt och skaldjurspella för tre som huvudrätt.

Mmmm... Paella 😋  Vitbalansen i bilden gick lite åt skogen, men paellan har rätt färger.

Som efterrätt blev det en frozen margarita för C och en "on the rocks" för min del. När mörkret lagt sig totalt och vi ätit klart blev C erbjuden att komma med servitören upp på restaurangens tak för att ta bilder på Panama City i nattskrud (turist som hon var), och jag följde också med till takterassen. Utan stativ (hittade ett någorlunda jämnt staket) och med lite tidspress blev det inte så fina bilder, men utsikten var väldigt annorlunda jämfört med den man har nere från själva restaurangen! Mätta och belåtna åkte vi sedan hem och korkade champagnen som Ica lämnade åt oss att avnjuta när hon åkt hem. Sent om sider kom vi oss till sängs, och följande dag blev det lite slappande och packande (och jobb för Tobias) innan vi förde C till flygfältet.

Tack till alla inblandade, och vi ses igen!!!