Kalendern påstår att det är den första mars idag. Två veckors "semester" med goda vänner på besök hos oss avslutades på lördagen den 24.2, och på måndagen hade vi inbokat ett besök till de panamanska migrationsmyndigheterna här i Panama Pacifico. HR meddelade (för omväxlings skull) att vi båda måste vara på plats på kontoret för besöket som var bokat till kl. 11:00, och ha med våra tillfälliga id-kort samt passena såklart. Vi var i god tid, och juristen sprang iväg med passen och id-korten redan före kl. 11:00. Till vår stora häpnad startade vi från kontoret i tid, så att vi faktiskt var vid migrationsverket vid utsatt tid. Vi fick gå in genast utan att vänta i korridoren, och 12 minuter senare var vi tillbaka vid kontoret! Allt de ville ha var 1 foto och 2 underskrifter var, och sedan printade damen bakom skrivbordet ut våra nya id-kort. Vi har nu då efter mycket om och men fått permanent uppehållsrätt/arbetsvisum här i Panama! Eller Tobias har fått visumet, och jag är bara med på ett hörn. Tekniskt/byråkratiskt sett. Praktiskt sett skulle vi inte vara här om inte vi båda varit med på det här äventyret redan från början. Eller om jag inte uppmuntrat Tobias att söka tjänsten. 😏 Här är vi ännu och visumprocessen är äntligen över!
 |
| SKÅL! för "residente permanente"-id-korten... |
Lättnaden över att allt papperskrig är över börjar nu först att infinna sig, men visst känns det bra! Ett stressmoment mindre är ju aldrig fel. Fast nu kommer då stressen över att Tobias (i alla fall) borde skaffa panamanskt körkort, då 90-dagarsregeln endast gäller dem med turistvisum. Speciellt glad är jag dock över att jag också nu äntligen får lämna landet utan risk för att inte komma in tillbaka - eller att hela visumsprocessen måste startas om. Inte för att vi planerar några resor inom en snar framtid, men möjligheten finns där i varje fall. Vi funderar i alla fall på en resa hem till Finland i sommar, och så har vi ju lite tänkt tanken att jag kanske kan åka med Tobias på någon av hans arbetsresor, speciellt då om han är borta i mer än en vecka. Tanken finns alltså, men när och vart är ännu öppet.
Avslutar här med en bild av gårdagens fullmåne i aftonrodnaden. Visst är Panama ett vackert land! Ju mer vi ser av landet, desto lättare är det att bli förälskad i det. De flesta personerna är vänliga och har förståelse för att vi inte ännu behärskar det spanska språket, trots våra snart 9 månader i landet. Men vi försöker i varje fall, och det verkar vi ha kommit ganska så långt på. 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.