Skrivbord av lokalt bygge

Äntligen har vi fått skrivbord! Skrivborden har varit en av de möblerna vi saknat mest under de senaste månaderna, men eftersom trävaror inte är så lätt överkomliga - speciellt då man inte vet var man ska söka - blev det inget eget bygge. Tobias beställde dem istället av en allt-i-allo-snickare, som gjorde dem enligt våra önskningar. Relativt lokalt snickrade dessutom, då han som gjorde dem jobbar hemifrån i Arraijan, vilket är ganska nära Panama Pacifico - fågelvägen i varje fall. Bilvägen ska vi inte gå ihop med på detaljnivå, annat än att vägen Arraijan - Panama Pacifico innebär en närmare 2h lång omväg via Panama City och innebär korsande av två olika vägbroar över Panamakanalen om du är på väg österut vid "fel" tidpunkt av dygnet, d.v.s. då polisen stänger alla filer som går in mot huvudstadsregionen för att underlätta trafikkaoset med bilister som vill ut ur Panama City. Näpp, trafiken fungerar ändå inte. Bara att koncentrera sig på det positiva, vilket är att borden är gjorda och levererades igår lite före kl20 (vilket visserligen betydde att vi inte fick bära upp dem, då det räknas som flytt tydligen, men vi fick i varje fall lämna dem under biltaket), och att vi fick dem uppburna idag d.v.s. på lördag förmiddag! Eftersom det kommer gäster nästa lördag, lämnade vi det ena bordet som matbord, och det andra står på sin plats i arbetsrummet/biblioteket. 

Vi låter lackeringen torka i fred ännu ett par dagar innan vi börjar placera allt för mycket saker på borden, men ytan känns redan mycket torrare än då vi bar upp dem för 3 timmar sedan.Golvtassar/gummiplöppar under skrivbordsbenen skyddar golvet från metallen, så det går att flytta borden lite i varje fall utan att förstöra golvkaklet. Riktigt bra för bord som väger en hel del mer än vad som är hälsosamt att lyfta ensam. 😀

Det är alltså frågan om två likadana bord med metallram som fötter och med två tvärslåar under bordet som stöd för plankorna, och med tjocka träplankor som limmats ihop som en inte helt plan bordsskiva. Träet är behandlat med någon form av lackering, och de är även behandlade mot diverse trä-gnagande insekter. Ingen aning om hur giftiga ämnen vi talar om, men de luktar inte mycket, så kanske det är relativt milda ämnen så här för oss människor i varje fall. Metallbenen är svartmålade, och snickaren lär ska komma hit och måla dem ännu en gång. Vi ska bara meddela när det passar, typ. Så här efter att ha haft dem inne i dryga 3 timmar är det i varje fal klart att de är allt annat än dåliga bord, och de lär hålla i ett antal år. 😉

Som sagt: inte helt platt eller jämnt, men räcker mer än väl för våra behov och riktigt bra bord till det priset snickaren tog för dem. Vet inte om det är politiskt eller moraliskt korrekt att avslöja vad borden kostade, men för den som är intresserad kan jag väl avslöja att två bord blev just under $500. Vi har ingen aning om vilket/vilka träslag snickaren använt, men vi gillar slutresultatet. Ska bli intressant att se hur träet reagerar på ljuset i längden, och om det blir gråare eller gulare. Årsringarna är i varje fall ganska fina, och kvisthålen är mina personliga favoritdetaljer. Det kan visserligen hända att de inte är så kul när det börjar samlas matrester i dem... Nå, den dagen den sorgen, och vi har dammsug så det ska väl gå att hålla även borden någorlunda rena. Så här i första hand passar borden riktigt bra ihop med vårt obehandlade björkmöblemang, och stolarna ryms nu alla under bordet. En kökspall i vardera ändan, och så har vi ett matbord där 6 personer kan äta någorlunda bekvämt. 😊 

Vår stora IKEA-lampa känns inte alls för stor nu med det betydligt massivare bordet under sig. Finns alltså en reell risk att det gamla matbordet kommer att kännas alldeles för litet i framtiden... 🙈 För tillfället står det i varje fall bredvid soffan i vardagsrummet och fungerar som avställningsyta/kaffebord/arbetsyta för Tobias medan han äter popcorn och fixar den nya bloggdatorn. Blev tydligen beställt en laptop d.v.s. en bärbar dator här för en tid sedan, en billig och inte allt för bra, men bättre än den gamla lilla datorn jag skriver på just nu. Inte för annat men börjar vara ett bra tag sedan jag kunnat editera foton, vilket kan vara helt bra då man skriver en blogg. Och trots att den här gamlingen fungerar och det går att skriva och kolla internetet med den, är risken för att den skär sig och visar blåskärmen åt mig konstant överhängande. Så kan hända att det här är det sista inlägget skrivet med den gamla trotjänaren, om den nyare blir färdig med sina installationer i något skede. Den har nu hållit på i totalt över 10 timmar, och det är lite kvar ännu att installera: den har stått och stampat på 79% nu i en halvtimme för att vara exakt. 

Blev visst lite trängre i soffhörnet... Men det är ju tillfälligt, kanske. Nå, får göra som

hittills och ta en dag i taget. Varför ändra ett fungerande koncept? 😉