Idag är vår sista dag i lägenheten i P.H. Mosaic, och sedan är det Woodlands som gäller för hela slanten. Vi har lite funderingar redan för var våra egna möbler (som för tillfället guppar någonstans på Atlanten) ska stå, och soffan kunde vi placera in mentalt genast vi kom innanför dörren vid första besöket. Det mesta vi behöver köpa innan containern hittar till Panama (och framför allt lossnar från tullen) är inhandlade nu i varje fall. I värsta fall kan det ta upp till 2 veckor efter det att containern anlänt till hamnen innan den är genomröntgad och undersökt och vi får tillbaka vår älskade soffa + allt annat som blev medpackat. Så vi får se, den borde anlända 12.7 till Panama, men ingen aning om när den lokala Victor Ek-firman kommer och bär in allt.
Var ska man då hitta en vettig säng? Det finns en del butiker som har sängstommar och madrasser, och så finns det såklart en del fb-grupper och internetsidor där folk säljer nästan nya (och mindre nya) möbler av alla de slag. Största utmaningen blir alltså egentligen att få sängen/madrassen till Woodlands, inte att hitta en till ett överkomligt pris. Vi kollade lite på olika sängar i butikerna, och i genomsnitt är priserna liknande som i Finland. Vissa produkter har typ IKEA-priser, men det finns nog riktiga lyxprodukter också (ofta importerade från USA). Inte helt oväntat är designen på dessa produkter ganska långt från Skandinavisk minimalism/funktionalism. 😉
Eftersom vi har en hel del möbler från den svenska bygg-ihop-din-egen-möbel-jätten, inser vi att lokalt producerade eller importerade lackade trämöbler troligen inte passar in i helheten. Trots det så hoppas vi på att i något skede kunna införskaffa några (mindre) typiska möbler från den här delen av världen. Måste ju ha några souvenirer när vi kommer hem också, och vad sku vara bättre än något som är användbart, hela tiden står framme och påminner oss om den här episoden i våra liv? Nå, en sak i taget, och först ska vi göra oss hemmastadda och få visumen i skick innan vi börjar köpa en massa nya saker. En bil sku också vara ganska bra att ha så småningom... Och en egen dator. Jepp, finns en hel del med saker som vi börjat uppskatta mer och mer nu när vi lever utan dem.
Eftersom vi har en hel del möbler från den svenska bygg-ihop-din-egen-möbel-jätten, inser vi att lokalt producerade eller importerade lackade trämöbler troligen inte passar in i helheten. Trots det så hoppas vi på att i något skede kunna införskaffa några (mindre) typiska möbler från den här delen av världen. Måste ju ha några souvenirer när vi kommer hem också, och vad sku vara bättre än något som är användbart, hela tiden står framme och påminner oss om den här episoden i våra liv? Nå, en sak i taget, och först ska vi göra oss hemmastadda och få visumen i skick innan vi börjar köpa en massa nya saker. En bil sku också vara ganska bra att ha så småningom... Och en egen dator. Jepp, finns en hel del med saker som vi börjat uppskatta mer och mer nu när vi lever utan dem.
På tal om att sakna saker när man inte längre har dem... En sak från P.H. Mosaic som vi inte kommer att sakna är kloaklukten som kommer emot en i dörren då man kommer in lägenheten. Väl inne blir man ju van med den, men den kommer emot varje fång vi varit ut, om ens dör ett par minuter. Urk säger jag bara. Ibland märker vi också av den mitt i natten. Att vakna till den stanken är ingen fröjd. En annan sak är städerskan. Kan inte det här med att ha en främmande människa som kommer och städar undan vårt smuts. Det känns bara så fel. Men kanske det känns annorlunda sedan när man bekantat sig med städerskan i fråga. Nå, får se, kanske det är något som jag kommer att sakna (och återinföra) när jag städat nya lägenhetens alla 132 kvadratmeter några gånger. Jisses vad stor lägenhet egentligen. Hmm.. Och så sysselsätter städandet en person också ett par timmar i veckan. Måste nog fundera lite till på det där med en "maid" en gång i veckan trots allt. Den tredje saken är vyerna. Missförstå mig rätt: att se poolarna är inget fel i sig, men att inte se mycket annat än andra balkonger och poolarna är väldigt begränsande. Som jag tidigare skrivit: jag/vi behöver se mer än endast en liten strimma himmel.
Bortskämda? Privilegierade? Definitivt. Vi lever la dolce vita här jämfört med en majoritet av befolkningen, och klagar på en massa petitesser - även om vi har så mycket mer redan än vad de flesta här ens kan drömma om. Bara att inse att vi är lyckligt lottade, både för att vi får vara med om det här äventyret, men också för att vi har tillfället att se hur lyckligt lottade vi egentligen är.
Får återkomma när vi vet mera, nu frukost och sedan se hur det blir med sängmöblemanget. 😊
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.