De två senaste månaderna har vi levt lite som i en egen liten bubbla, nästan oberörda av det som händer runt oss. Inte för att vi kunnat lämna huset heller mer än för läkarbesök och en eller annan promenad på egen hand, men vi har haft lite annat i tankarna.. Tobias har fortsättningsvis skött om alla inköp och butiksbesök, och så har han varit till MBE och tagit ut alla paket som kommit från Amazon, varifrån vi beställt en hel del nu när alla butiker är antingen stängda eller för långt borta för att en av oss sku ha hunnit dit under sin 2h långa utevistelse. Restriktionerna inom provinserna Panamá och Panamá Oeste (dit vi hör) har alltså inte ändrats sedan 7 juni, men från och med måndagen den 24 augusti verkar det börja öppnas upp igen lite, om allt går som planerat alltså.
Nu ska tidsbegränsningen på 2h per dag då äntligen slopas och ersättas med ett allmänt utegångsförbud mellan kl.19 och 05. Den andra stora förändringen är att männen får tillbaka lördagen som sin tredje "utedag", som togs bort för flera veckor sedan då totalt utegångsförbud på veckoslutet infördes. Könsindelningen av dagarna fortsätter fortfarande, så blir nog inga butiksbesök tillsammans här ändå, även om vi har en del nytt på inköpslistan. Om det är rätt val att öppna upp de här två provinserna nu är en annan fråga, men den tidigare strategin har ju bevisligen inte fungerat, så kanske helt okej att testa på något nytt? I slutändan berörs våra rutiner inte enormt mycket av de nya direktiven, men visst är det skönt att slippa stressa om man faktiskt lyckas ta ut sig någon dag.
Alla kommersiella flyg är däremot framskjutna med ytterligare en månad, dvs tidigast 21 september öppnar Tocumen för andra än humanitära flyg och passagerare som byter plan i Panama. Endast medborgare och de med residens kan lämna flygfältet, och det med negativa Covid-19-testresultat innan de släpps ombord på planet i avreselandet. Få se när vi kommer oss hem till Finland nästa gång, om det inte börjar gå bättre med isoleringen och spårningen av Koronan här i Panama...
Abborren inspekterar nykomlingen... 50cm lång och 3135g. 💕
Och så tittar vi in tillbaka i vår lilla bubbla, och den beror ju såklart på vår nya, lilla familjemedlem, Liam, som anlände ungefär 1½ vecka för tidigt (med planerat kejsarsnitt) förra veckans onsdag på Hospital Paitilla, i Panamá City. 💓Vi hade ett privat rum, och kunde vara tillsammans hela familjen medan vi var där, tur nog. Största delen av personalen på sjukhuset (även känt som CMP, Centro Médico Paitilla) talar inte ett ord engelska, så eftervården gick nästan helt på spanska, vilket bidrog en del till att vi kände oss lite bortkomna. Att de dessutom fortfarande sysslar med att ha bebisarna i ett separat rum en stor del av tiden det första dygnet var lite av en överraskning, men vi lät dem göra sitt jobb, istället för att försöka börja protestera på väldigt begränsad spanska.
Det var också lite enklare att sova då man inte behövde kolla med 2 sekunders mellanrum att Liam ännu andades och låg och sov. Tur nog gick inte all info förbi, så vi förstod nog mer än det vi lyckades kommunicera till personalen. Tobias fick skaffa sin egen mat, medan jag fick serverat frukost, lunch och middag - Tobias betalade dem såklart i slutfakturan innan vi åkte hem. Privat sjukhus är privat sjukhus, oberoende av var det är.
Vi kom hem på lördag eftermiddag, efter 3 nätter på sjukhuset inne i Paitilla. Då hade vi knappt sovit något alls - antingen skrek Liam eller så var sängen/den utbäddbara soffan så obekväma att det inte gick att sova i samma ställning i mer än ett par timmar åt gången. Bådas våra bakdelar kändes - och känns ännu också stundvis - lite avdomnade efter de tre dagarnas sittande/liggande. Här hemma har vi nu fått testa på det där med att pussla in egen mat med bebimatning, matning med blöjbyte (en babymage fungerar nästan som en hunds, så lönar sig inte att byta torrt före man matar...), blöjbyte med sömn, bebins sömn med vår sömn, vår sömn med livet utanför bubblan...
Tobias fick totalt 3 dagar betald pappaledighet, vilket är de lagstadgade dagarna sedan 2017 då de infördes, så de dagarna gick åt till att vara på sjukhuset. På måndagen började han alltså jobba hemifrån igen, men det betyder ju att han är aningen mer närvarande än om han sku sitta 8 timmar på något kontor. Har konstaterat det flera gånger, men hela den här globala situationen och Liams ankomst var ganska bra sammanfallande, då Tobias kunnat vara med de två sista tredjedelarna av graviditeten samt nu när bebin är liten och växer snabbare än man hinner med. För visst växer han. 💕
Inte så konstigt kanske att Liam växer när när han sover stora delar av dagen, och äter där emellan. Själv äter vi det vi orkar bygga eller värma upp, och nu är vi väldigt tacksamma över att vi hamstrat så mycket mat i både frysen och skafferiet, för ibland tar orket slut före middagslagandet börjar. Tobias har skött den största delen av hushållsysslorna, men även lagat lite mjölkersättning åt Liam, och matat honom också. T.ex. hönsgulaschen på bilden nedan är ett bra exempel på hur vi lagar mat nuförtiden. Tobias tog ut en hel höna ur frysen på tisdagen. Följande dag var den tinad och jag satte den och koka som då vi gör hönssoppa, hel och utan att stycka upp den med lite salt, lökpulver och vitlökspulver. När den var färdig fiskade Tobias upp den och jag tog åt sidan ca 2 liter av buljongen. Sedan hällde jag i morot och yucca/tapiocarotsbitar plus skivade majskolvar i spadet och Tobias satte med en halv hackad purjo plus ca 5dl grönsaksfond på tomat som vi fryst in för ett par veckor sedan. Allting fick koka mjukt och då satte Tobias med den rensade hönan. Tobias kokade upp lite risnudlar, och voilá - middag! Av satsen fick vi dessutom 3 dagars lunch åt oss båda, så inte helt dåligt för ett hopkok utan recept. 😁
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.