Turistandet fortsätter: Casco Viejo och Miraflores

Två veckor har nu gått sedan vi var till Casco Viejo och Miraflores, så tänkte att det är bäst att skriva ner minnena innan de bleknat och förminskats. Vi hade ingen tid att bara slappa vid poolen efter Rio Hato-utfärden, så på söndagsförmiddagen tog vi en Uber till Casco Viejo, gamla stan i Panama City. Vi har alla tre varit där en gång förut, men eftersom det renoveras och byggs hela tiden - det finns ju en heeeeel del gamla hus i Casco Viejo - finns det alltid något nytt att se - eller att äta. Dessutom säljs det massor med souvenirer och hantverk i gamla stan, så man kan alltid hitta något att köpa att ta med sig hem. Casco Viejo med sin speciella atmosfär är definitivt värt minst ett besök i året, om så bara för att se hur stadsdelen förändrats.

Vi vandrade gata upp och gata ner, tittade på byggnaderna, kollade in i de små butikerna som säljer allt mellan himmel och jord, och sökte oss in mot en av de större torgen: Plaza de la Independencia - Självständighetstorget. Juldekorationerna var uppe ännu och inga små dekorationer här heller. 

Sankta Marias Basilika (bilden nedan) var intäckt med byggställningar och skyddsnät då vi var i Casco Viejo ifjol med Tobias, likaså då Ica med resesällskap besökte Casco Viejo i februari 2018, så det var trevligt att se hur kyrkan ser ut på utsidan nu efter renoveringen. Vi misstänker att även den här kyrkan var på listan över projekt som skulle vara klara inför påvebesöket nu i januari 2019. 

(*Se längst ner i inlägget för mer info om påvebesöket.)

Vi tittade också på Panama-hattar, en del äkta dvs. gjorda i Ecuador, andra med Made-in-China-lappar i sig. Det finns en hel del att välja mellan, så bra att veta storleken på förhand eller att ha med någon med liknande storleks huvud då man shoppar hattar. I den här butiken köpte vi också hattarna som kom med till Finland förra sommaren, och det är en av de större i Casco Viejo.

Efter hattinköpet gick vi ner mot stranden och vandrade igenom de bougainvilleatäckta bågarna så att vi hade utsikt mot Cinta Costera, vägen som går runt Casco Viejo på havssidan. I skuggan under bougainvilleorna stod försäljare med smycken, mola-broderier, små träfigurer, tygkassar, solglasögon, snäckor och mycket annat, i hopp om att sälja något. Ursprungsbefolkningen lär inte vara så värst förtjusta i att bli på bild, så det blev inga foton därifrån den här gången. Efter den svalkande skuggan kom vi ut i solen, och fortsatte längsmed strandgatan med utsikt över Cinta Costera och de urholkade undervattensklipporna som är synliga då det är ebb.

Cinta Costera

Ica och lokalt hantverk, bland annat mola-broderier i alla de former.

Längst ut på strandgatan finns ett minnesmärke som hyllar hur Panama fungerat som en landsväg, en bro mellan Karibiska havet och Stilla Havet, och minnesmärket är även tillägnat de männen som gjorde så att Panamakanalen kom att bli den världshavsbindande vattenväg den är idag. All text enbart på spanska såklart, men budskapet är klart: Panamakanalen är det som gjort Panama till det land det är idag.

Ancon Hill med den panamanska flaggan, hissad 24/7, i bakgrunden

Lokal(?) konst utanför ett café

Konstigt nog blev vi törstiga efter att ha vandrat runt en bra stund, så vi sökte oss till
en servering, beställde mojitos och satt passligt under ett träd med lite skugga och njöt.

Ännu finns det hus i gamla stan som är i behov av lite omsorg och en hel del kapital.

Tydligen fastnade även vi på bild!

Aftonrodnad över Casco Viejo. Vi beställde en Uber till samma ställe som efter nyårsfirandet, och fick njuta av en sällan skådad solnedgång. Kvällsbelysningarna tändes på takterrasser och uteserveringar medan vi stod i den ljumma kvällsbrisen och väntade. En lyckad dag även den dagen!

Måndagen började som en ganska vanlig måndag, men efter frukosten packade vi oss alla tre i bilen och åkte till kontoret. Vi gick en snabb tur och Ica fick träffa en del av kollegerna, och sedan styrde hon och jag kosan mot Miraflores, Panamakanalen. Vi besökte Miraflores-slussarna i februari 2018, men den här gången hade vi hela eftermiddagen på oss. Vi träffade också en bekant då vi kom upp till utkiksvåningen: Roberta var där (medan maken var på kontoret, precis som Tobias) med sin mor och syster med familj, och vi råkades pånytt inne i museét, så vi hann utbyta mer än bara några snabba hälsningsfraser.

Den "klassiska första bilden" då man kommer upp på utkiksvåningen, förutom att den här gången syntes ett fraktfartyg i den nyaste delen av slussystemet! Den nyare delen, som öppnades för trafik 26 juni 2016, är inte en del av Miraflores, utan heter Cocolí Locks, och har inneburit att ännu större fartyg kan ta sig genom Panamakanalen. Utöver det fartyget var det inget som hände i slussarna, trots att vi var där före halv elva. Enligt vissa guideböcker är bästa tiden att se fartygen mellan 09 och 11, men vi hade helt tydligt missat morgonrusningen då vi valde att åka via kontoret, istället för direkt till Miraflores.

På den övre, nyare delen av kanalen, syns ett fartyg under bron Puente Centenario.

Eftersom det var lugnt med fartyg i området passade vi på att gå en sväng via kanalmuseét, där man på första våningen kan bekanta sig med historiska fakta om kanalbygget, personerna och viljorna bakom genomförandet, levnadsvillkor och hälsorisker för dem som utförde själva arbetet och se på miniatyrmodeller över en del av de fartyg och andra maskiner som använts under olika faser av kanalbygget. Det finns även miniatyrer på de fartyg som används idag, och de flesta av dem hittar man på tredje våningen, där Panamakanalens betydelse för världshandeln och den globala frakten av produkter och gods är i fokus.

På andra våningen finns det mer information om ekosystemet som kanalen med omkringliggande områden utgör, med fjärilar, skaldbaggar, andra insekter och några olika spindlar uppsatta på nålar i glaslådor på väggarna.

Också några olika fiskarter har de i två akvarium, men mest är det insekter och infotavlor om hur myndigheterna och de som bestämmer om Panamakanalen försöker bevara det biologiska mångfaldet i kanalområdet. Vi kunde i alla fall konstatera att det har sina fördelar med att bo i en lägenhet i det här landet, då det minskar risken för att få in objudna gäster så som dessa.

På tredje våningen är det alltså Panamakanalens funktion och styrsystem som är i fokus, och där finns också ett rum som man kan följa med ett fartygs resa från Miraflores ända ut i Karibiska havet, genom alla slussar och Gatún-sjön. Efter museét tog vi varsin iskaffe och empanada innan vi gick och se den korta filmen som spelas (varje heltimme på engelska, varje halvtimme på spanska) i biografen och som hör till då man betalar in sig på området. Ifjol handlade den om byggandet och användandet av kanalen. I år var det en lite mer konstnärlig film, bestående av olika barn som gav röst åt sådana tankar som området som idag är Panamakanalen kunde tänkas ha frammanat, ända från de första européernas ankomst till nutid. Efter filmen tog vi hissen upp till utkiksplatsen igen, och efter klockan 14 började det äntligen synas lite mer fartyg.

En av de små "mulåsnorna" som används för att hålla fartygen i rätt läge inne i slussarna

Vi fick se ett par bilfraktfartyg, vilket inte hände ifjol. Då såg vi kryssningsfartyg, små segelbåtar och andra fraktfartyg, men inte bilfraktfartyg. Vi konstaterade att de här fartygen ser aningen konstiga ut med sina fönsterlösa förar och helt raka aktrar, som om någon satt ihop de bakre halvorna från två olika fartyg. Åskådarna var också lite intressanta, och då man gav efter en centimeter från den platsen man stod på befann man sig plötsligt bakom fem andra, trots att man just hade stått närmast staketet. Armbågar och selfie-pinnar viftades det med, men Ica stod starkt emot och lyckades hålla sin plats.

Efter närmare tre timmar med båttittande valde vi att gå ner till shoppen för att titta på utbudet, vilket var tur eftersom shoppen stängde redan före 17:30, inte 18:00 som det stod på hemsidan. Vi tog en Uber ut till Bucaneros på Amador, där Tobias väntade på oss då vi anlände. Middagen åt vi där och efter det blev det en Uber hem, och ännu en lyckad dag var till ända. Vi gick relativt tidigt och sova, eftersom Ica och jag skulle besöka Albrook Mall och vandra upp till toppen av Ancon Hill följande dag. Det äventyret kommer i följande blogginlägg, tillsammans med Taboga-utfärden, då Tobias också kunde komma med. Allt annat sku ha varit konstigt, i och med att det var hans idé och han som bokade biljetterna. 😎

Icas bild på oss tanter ute på grönbete

*Världsungdomsdagen 2019 och Påvebesöket

Listan över projekt som borde vara klara inför påvebesöket under Världsungdomsdagen (World Youth Day, som ordnas vart tredje år av den Katolska kyrkan och som ordnas i Panama City i år, 22 - 27 januari 2019) är lång, och som vanligt börjar det hända något här i landet först de sista veckorna innan det ska vara klart. Den nya terminalen vid Tocumen (flygfältet) skall vara klart - Hans Helighet, Påve Franciscus anländer den 23 januari, om två dagar - men det såg långt ifrån klart ut när vi körde Ica till flyget den 11.1. Förra veckan beställdes och placerades det ut en massa sorteringsstationer inne i P.C. (enligt radionyheterna), en massa byggnader har fått ett ansiktslyft, och massiva utomhusscener har byggts i parkerna nere vid Avenida Balboa.

Butikerna säljer "välkomstpaket" för pilgrimmer, som också blir inhysta hos vanliga familjer (även här i Woodlands tydligen), områden och vägar ska spärras av för att minska trafiken inne i stan, matpriserna har stigit lite också (om det är högre priser inför WYD eller den årliga höjningen vet jag inte), men i och med att myndigheterna har uppskattat att det kommer att anlända så mycket som en miljon(!!!) pilgrimmer till Panama City med omnejd är det ju ett bra tillfälle för butikerna att tjäna in lite extra. På Tocumen har köerna för dem som anländer till landet varit långa och långsamma, i alla fall för dem som har turistvisum. Tur att Ica anlände och hann åka tillbaka före den här cirkusen tog fart! Att stå 3 - 4 timmar i kö på Tocumen är inte direkt underhållande, men köbildningen är inget direkt oväntat för ett evenemang av den här storleken.

Ute på vägarna lär det finnas poliskontroller i förr oskådade mängder, och det redan före evenemanget startat! Imorgon, tisdagen den 22 januari börjar alltså Världsungdomsdagen och eftersom påven är här 23 - 27 januari lär vi inte ens försöka oss in till stan eller PriceSmart eller någonstans utanför Panama Pacifico under den tiden. Förhoppningsvis behöver vi inte heller...