Den 5 juni var 2 år sedan vi steg på planet i Vasa för att påbörja vår resa hit till Panama. Tårögda (okej, Tobias grät inte) och aningen osäkra, med tre kappsäckar i check-in, och med vetskapen om att hela vårt bohag hade påbörjat sin månadslånga båtfärd över Atlanten. Värre än osäkerheten om hur våra värdsliga egendom sku klara sig (det är ju bara saker egentligen) eller insikten om att vårt nya liv inte kom med någon handbok, var vetskapen om att de kommande åren skulle innebära begränsad kontakt med nära och kära. Alla sociala medier och andra tekniska framsteg har varit till stor hjälp för att hålla kontakten, och utan dem sku hela det här äventyret vara betydligt svårare att klara av. Det är ju inte direkt möjligt att åka hem över ett veckoslut så där bara, men hem vill man ju nog alltid emellanåt. Därför är det nu dags för Finlandsresa nr2 och det betyder lite nya logistiska lösningar för vår del, eftersom det sällan går som man planerat.
Parken i Woodlands som inte var klar då vi flyttade in.