Pausmusik i Panama

Ida ligger i hårdträning som Expat-hemmafru med chefens fru (läs: shopping, ligga vid poolen, kätcha lite brunä och så vidare, imorgon väntar visst pedikyr.), därav blir det vagt med uppdateringar denna vecka för hennes del. Men ta det här som ett livstecken av oss iaf. 😉

 Bildbevis från fruns tunga vardag. 😘

/T

Vi mår bra!

Även idag skiner solen från en halvmulen himmel. Här är allting så som det brukar - lugnt och sömnigt fram tills de lokala markbyggnadsgubbarna satte igång med dagens jobb. De senaste dagarna har däremot varit ganska spännande och inte på ett direkt bra sätt. Öarna i Karibiska havet har varit utsatta för stormen Irma, och stora områden, ja hela öar, har blivit så gott som jämnade med marken. Översvämningar, raserade hus, fallna träd och allt möjligt hemskt har de blivit utsatta för, och tydligen är det fler stormar på kommande. Här i Panama Pacifico har vi inte mörkt någon större skillnad i väderleken, och  eftersom vi är på Stillahavskusten berörs vi aldrig direkt av det som händer på norra sidan av landet. Enligt den information vi hittat lär det vara 60 år sedan en storm från Karibiska Havet nått Panama, så i det skedet det händer är stormen så gott som över. De översvämningar som däremot förekommer här är helt enkelt en kombination av regn (ibland även tropiska stormar), dålig planering och igentäppta översvämningskanaler (eftersom de tyvärr oftast är fyllda av skräp).

Hubby fixade fram en bild av läget idag. Pilen pekar ut Panama Pacifico.

I natt kom det dessutom epost av utrikesministeriet att det varit en jordbävning utanför kusten i Chiapas, Mexiko, 07:49 finsk tid. Jordbävningen mätte visst 8 på Richterskalan, så inget litet skalv, och UM meddelade också att det finns risk för lokala tsunamivågor. Nedan en bild (som hubby också fixade) på jordbävningen och den röda pilen visar ungefär vår position i förhållande till epicentret. Vi är alltså på Stillahavskusten, vilket blir i den södra ändan av Panamakanalen, direkt på vänstra sidan utanför Panama City-pricken. Så ifall det kommit tsunamivågor hitåt skyddas vi ganska bra av den lilla halvön som sticker ut söderut på vår västra sida. 

Så summa summarum; vi mår bra och har inte blivit fysiskt berörda av Irma eller jordbävningen. Psykiskt/emotionellt är det en helt annan sak, eftersom i varje fall en av hubbys kollegor har släkt på en av de små holmarna som drabbats värst, och också andra bekanta har befunnit sig i Irmas väg, tur nog i utkanten av det hela. Så även om vi inte drabbats direkt har vi nog berörts av situationen, men som nämnt, vi är säkra, oskadda och så trygga man kan vara i den här delen av världen. 🙂

En promenad och ett antal växter

En av höjdpunkterna med att gå ut och se mig omkring här i Panama är definitivt växterna och de få djur man ser. Naturen här är så annorlunda jämfört med den finska, och det finns så mycket nytt att se och identifiera. Det börjar vara någon vecka nu sedan jag senast fått mig själv utsläpad på en morgonpromenad, men idag lyckades jag äntligen! Den största orsaken att det inte blivit av mer är säkert lättja, men att gå ut i +30 gradig värme lockar inte direkt, speciellt inte om man är medveten om att svetten ska spolas bort i en kall dusch efteråt. Vi har nu haft gas igen i en vecka, och eftersom hubby sku på ett infomöte till klockan 08 imorse, fann jag mig själv relativt pigg redan före det. 08-tiden var temperaturen ännu relativt låg (endast 29 grader), så då passade jag på att släpa ut mig en dryg halvtimme. Kändes skönt att vandra lite utomhus utan att svettas allt fr mycket, och är alltid intressant att se hur grannskapet förändrats. Här händer det saker hela tiden.

Redan den första promenaden såg vi att ett område i utkanten av Woodlands inte var bebyggd, och senare såg vi att de kört fyllningsjord hit och slätat ut området. Nu börjar det likna en gräsmatta, och här är det alltså planerat att det ska bli en park eller ett grönområde. Ska bli intressant att se hur det blir när de fått lite mer planterat än bara gräsmattan. Jag fortsatte min vandring och tog vägen i utkanten av bostadsområdet dvs den vägen som går längsmed en orörd djungel. En frid för ögat, men i sandaler ska man inte röra sig mycket utanför den cementerade gångvägen om man vill undvika myror och andra "pukakräk" dvs insekter och spindlar. Så mycket respekt har jag i varje fall för djuren (om än mikroskopiska) att jag gärna håller fötterna långt borta från gräs och buskar. Det måste ju finnas en vettig orsak till att det går en gubbe med en "rökblåsare" runt planteringarna här i området. Tänker inte ta reda på vad det är som inte ska trivas i buskarna - nöjer mig för tillfället att försöka identifiera växtligheten...

Träden med de orangeröda blommorna är afrikanska tulpanträd (Spathodea campanulata), ett prydnadsträd som används mycket i subtropiska områden världen runt eftersom de kan blomma året om. På engelska heter det African Tulip Tree, men också Flame of the Forest; Skogens flamma. Kan tänka mig att fullvuxna träd, översållade av blommor kan bli väldigt imponerande, speciellt i en skog omgiven av hundratals nyanser av grönt.  Vi såg visserligen av dem också på Teneriffa i våras, men där hade vi så dåligt med internetanslutning och väl hemma glömde jag bort det, så det tog tydligen så här länge att identifiera trädarten.

Palmerna är imponerande då de fått växa i lugn och ro. Det i förgrunden är ett träd som jag inte ännu hittat ett namn på (trots en dryg timmes sökande på internet), men söta små blommor har det! Samma sak i bilden nedan;med busken med de lila blommorna, de vita blommorna och en hel del andra växter här i trakten har jag ingen aning om vad de är för arter. Fina att se på är de, och kanske jag inom en snar framtid kommer mig för att sätta ner mig och söka reda på vad det är jag ser. Tills dess får jag bara njuta av dem i naturen och försöka ta bilder på dem så att de går att identifiera.

Kannor (Canna) är i varje fall lite enklare att identifiera, och de finns lite här och där på området - och på andra ställen också i Panama - eftersom de helt klart blommar fint och länge. De lär inte förfrysa här heller, vilket är risken i Finland och orsaken till att de måste förvaras frostfritt för att blomma i de kalla regionerna. Här är det ingen risk för sådant, så därför behöver man inte göra så mycket annat än rensa ogräs runt dem (och se till att de inte torkar bort helt) för att få vackra gula, orange och röda blommor året om.

Lekparken mellan par/radhusen har kannor men också andra växter. Rutschkanor finns det också ett par-tre stycken. Kalliandran (Calliandra) är häckplantan med de röda blommorna (bilden nedan) är en vanlig syn i Panama, och ofta bildar den täta bestånd med knoppar, blommor och frökapslar på en och samma gren. Den verkar tåla beskärning bra (ärtväxt som den är) och de röda blommorna är nästan alltid fulla av bi och andra pollensökande insekter. 

Calliandra (en: Powder Puff)

Nära oss finns det också en del palmer, och den här med orange-färgade stjälkar verkar vara populär just som prydnadsbuske. Här och där ser man dem i långa rader, och på vissa mindre gårdar är de planterade som solitärer (ensamma). Det vitrandiga gräset (?) är också välanvänt och om man tittar noga ser man att det har små små vita och lila blommor. Formen påminner om ampelliljans blommor, men bladen är betydligt stabilare och grövre än den sorten jag hade som krukväxt där hemma. Så ja, det var väl det mesta och ändå endast en liten del av de växter som finns i de allmänna planteringarna inom ett par-tre kvarter från oss för tillfället. De privata små trädgårdarna ser man inte från gatan, och idag blev det inga försök till att ta bilder av de planteringarna som finns på gatusidan. Kanske en annan dag stannar jag och tar bilder på de mycket varierande planteringarna. Får hoppas att det inte  orsakar paranoia hos invånarna...

Snart blommar det på balkongen

Av de växter som vi har på balkongen är det för tillfället endast en planta som har blomknoppar; lavendeln! Lavendelblommorna är ju godare än bladen, men ska nog låta de första blommorna blomma innan jag börjar plocka bort dem för att torkas och användas som kryddor. De övriga örterna brukar också blomma, men det är ju främst bladen man använder av basilika, koriander, timjan och rosmarin (vilka verkar vara de enda som överlevt hittills). Det mesta i den lilla örtlådan verkar inte riktigt välmående, så få se om det alls blir nåt ätbart i den.  De övriga plantorna är ännu för små för att blomma. Dessutom är de i en så kallad vegetativ fas, dvs de håller på öka grönmassan och rotsystemet för att senare orka göra blommor och en del kommer förhoppningsvis också att sätta frukt. Speciellt paprikorna och ananassarna hoppas jag att ska ge nåt ätbart i ett senare skede.

Paprikorna är som tidigare nämnt frön från köpispaprika, så få se hur stora de blir och om de ger frukt som smakar lika bra som den paprikan de kom från. Alltid lika spännande att se hur fröförökade grönsaker blir, eftersom det genetiska materialet kan skilja sig ganska mycket från planta till planta beroende på föräldrarna. Bara krukorna och myllan som saknas innan de här småttingarna kan börja växa till sig på riktigt!

I den större örtlådan mår alltså rosmarinen, timjanen, lavendeln och basilikan riktigt bra, och idag kunde jag till min störa förvåning konstatera att tre små papayor håller på att gro! Satte ju några frön i örtlådan, bara för att testa om de sku gro, och verkar som att det fungerade bättre i örtlådan än i den lilla krukan där jag sådde resten av fröna. 

En liten papayaplanta sticker upp huvudet bredvid basilikan

Örtlådan ser alltså ut att ta sig bra, speciellt lavendeln som har blomknoppar.

Också en del av limekärnorna har börjat gro! 7 småttingar på gång för tillfället. 😍 

Ska bli spännande att se vad allt som växer till sig i de olika krukorna, speciellt som det finns små ogräs i nästan alla planteringskärl för tillfället, speciellt i ingefäralådan.

Jag har ingen aning om vad de olika självsådda plantorna ska bli, men spännande blad har de! Två av dem ser (nästan) ut som björkar, men hjärtbladen påminner mer om någon baljväxt. Lite konstigt att även ogräs kan vara så här intressanta, men så är de aningen mer exotiska än de som finns överallt där hemma i Finland. I varje fall ännu, innan de tagit över hela balkongen. 😉 

Sovmorgon och lördagsfrukost

Lördagen till ära sov vi lite längre (jag vaknade "först" klockan 07:52, men fortsatte att vila ögonen eftersom hubby sov gott ännu ett par timmar). Vi steg upp först efter klockan 10 och lagade frukosten tillsammans. Idag blev det pannkakor på majs- och yucamjöl, mortadella-lök-pyttipanna och (för första gången på länge) bacon! Till pannkakorna åt vi dessutom hemlagad passionsfrukt-papaya-sylt, som jag gjorde i början på veckan. Såklart hade vi kaffe till frukosten, som det faktiskt blivit så gott som alla morgnar sedan vi kom till Panama. Gotta var det idag igen med en ordentlig frukost!

Vi har ganska ofta satt lite mer tid och energi på vad vi äter på lördags- och söndagsmorgnarna, och idag var inget undantag. Det känns trevligt att kunna laga morgonmålet tillsammans utan stress, och då fungerar faktiskt vårt en-persons-kök riktigt bra, speciellt då vi delar på uppgifterna och kan hållas i var sin ända . Här under finns recepten på passionsfrukt-papaya-sylten och pannkakorna. 

Passionsfrukt-papaya-sylt

Saften + fröna av 4 passionsfrukter (ca 3dl)

2 dl brunt socker

Fruktköttet av 1 papaya (ca3 dl puré)

Kranvatten ca 1dl (för att skölja ut det sista av purén ur matblendern)

saften av 1 lime (ca 2 msk)

Tydligen finns det även orange limefrukter här i Panama

Koka upp saften och fröna av passionsfrukterna och sockret.
Låt koka ca 5 - 10 minuter. Skumma gärna bort en del av skummet som bildas på ytan.

Under tiden; gröp ur papayan (släng skalet och fröna). Kör fruktköttet till en puré i en matblender eller med en stavmix. Pressa saften ur limen.

Häll i papayapurén och limesaften i passionsfrukts-socker-blandningen, använd max 1dl vatten för att få ut den sista purén ur blendern. Låt koka ca 10 minuter eller mer, beroende på hur mycket du vill reducera den. Smaka gärna på sylten medan den kokar, men var försiktig - kokande socker är väldigt hett! Ta bort det mesta skummet på ytan medan sylten kokar. Det är ett enkelt sätt att få en klarare sylt. Skummet bildar nämligen (precis som i soppor) ljusare klimpar som gör vätskan grumlig.

Häll sylten i steriliserade burkar (koka upp i vatten eller använd ren sprit (38% eller starkare) för att rengöra de torra burkarna). Låt svalna och förvara kallt. Kan hända att de klarar av svalt då de är oöppnade, men vi har varken svalskåp eller jordkällare, så innetemperaturen ligger ganska konstant över + 25 grader, vilket är för varmt i mitt tycke för hemlagad sylt.

Det bruna sockret gav sylten en djupare, rödare nyans än med vitt socker.

Pannkakor på majs- och yucamjöl

2 ägg

3 dl grädde

2 dl majsmjöl

0,5 dl yucamjöl

1 tsk bakpulver

0,5 tsk salt

Vispa ihop ägg och grädde. Rör ihop de torra ingredienserna separat, och vispa ner i ägg-grädd-blandningen. Låt vila en stund (ca 5-10 minuter för att tjockna till). Stek i plättpanna med smör.

Blir blandningen för lös är det bara att blanda i mera mjöl av valfri sort, 1 msk åt gången tills du har önskad konsistens. Är konsistensen för tjock är det bara att lägga i mer vätska; grädde, mjölk eller vatten fungerar bra. Stek gärna ett par pannkakor och testa slutresultatet så det inte blir en för tjock/lös smet. Jag stekte pannkakorna i mommos gamla gjutjärnspanna för 4 plättar, men använd det du har. Konsistensen på pannkakorna blir ganska så luftiga och sköra, så de kan bli lite svåra att svänga. Servera gärna pannkakorna som nygräddade med önskat tilltugg.