Packa upp tar tid

De senaste två dagarna har varit ganska fullspäckade med program, så har inte gett mig tid att uppdatera vad som händer just nu. Igår, fredag, kom våra saker från Smedsby! Vi är glada men trötta för tillfället, så blir att återkomma med ett lite längre inlägg vid en senare tidpunkt. Vi har fortfarande en hel del lådor ouppackade, eftersom vi valde att packa upp det mesta själva. Känns lite som julafton att se vad som gömmer sig i lådorna, speciellt som vi inte packade ner sakerna själv. Var mer än nästan glädjetjut för en stund sedan när hubby hittade sina SMB-knivar. 😉

Våra saker ser lite "fel" ut på något sett mot den här utsikten... 😆

 

Gamla, kära kärl och möbler

 

Trots betydligt mindre skåputrymme i köket känns det nästan som att det här är vårt hem nu. Att få våra egna saker hit hjälper massor för att skapa känslan av ett hem, vårt hem. För det är ju vad det här är, oberoende hur overkligt det här hela äventyret känns fortfarande. Att vi har bekanta möbler och saker här borde ju vara nog med bevis för våra yrande hjärnor och trötta kroppar för att inse att det här ÄR vårt hem. 

 

Igår röjde vi lådorna i sovrummet, och idag har vi kommit igenom två tredjedelar av lådorna med köksgrejer. Hubby har packat upp och jag har diskat undan allt efter som kärlen kommit fram. De flesta Tupperware-kipporna är ännu odiskade, men största delen av tallrikarna, glasen och hälften av muggarna är nu rena och insatta i diverse skåp och lådor. Kan bara konstateras; vi saknar vårt gamla kök...

 

 

 I samband med att Canal Movers hämtade alla grejer valde vi också att själva (i ett senare skede)bygga ihop gamla sängen och alla tre bokhyllorna, och ett par andra nermonterade hyllor. Soffan och alla hela men inpackade möbler fick de däremot packa upp, så den första stora möbeln som såg den här lägenheten var självklart soffan. Skönt med ett ställe att sätta ner sig på,  speciellt nu när det blivit en hel del springande och stående. Ska bli skönt att få ordning på torpet. Även om det tar ett par veckor eller mer.

En liten parentes om balkongdörrarna

Idag hade vi igen besökare i lägenheten. Två arbetare och en skjortnisse från en balkongdörrsfirma var här och rev ut ramen till balkongdörrarna. Något var tydligen fel installerat eller tätat, men trots tappra försök fick jag inte riktigt klarhet i exakt var felet låg. Min spanska är knappt på nivå 1, och takten som orden strömmar ut är helt ofattbar. Nå, tur fick de tag på en som kunde förklara via telefonen lite mer på engelska, så jag fick veta med lite större säkerhet vad de sku göra och hur länge det borde ta. Ungefär...
 

Tydligen har den här garantireparationen varit planerad sedan i april, men nu först var alla bitar på plats och det blev alltså inte ännu en uppskjutning av besöket. Bra att det blir gjort, vad det nu är som ska göras. Av ljuden att döma verkade det som att vi hade tur som inte ännu fått hit alla våra möbler, och när jag var och tittade vad de egentligen gjorde så höll de på och skruvade isär den gamla ramen just där som soffan kommer att placeras då den kommer. Nästa vecka hade det blivit betydligt svårare att reparera och ta bort hela ramen på grund av alla möbler, dvs om vi nu verkligen får våra grejer på fredagen. Hoppas gör vi i varje fall!

Den nya skenan ser likadan ut som den gamla, i alla fall vid en första titt

 

Lite nya fogar, med varierande framgång...

 

Var tydligen en intressant reparation, för i slutskedet var de 3 som arbetade (en som arbetade, en som tog bilder och en som talade i telefon), skjortnissen och en äldre herreman troligen från APP. När klockan slog 15 packade gubbarna (eller männen, de var väl inte direkt äldre än vi egentligen) ihop sina saker och jag fick informationen på engelska av den femte herremannen: De kommer tillbaks i morgon för att göra det sista. Bra så, eftersom ramen dragit med sig en liten del av rappningen på väggen. Så nu får vi då se vad som händer med det hela. Hyresvärden är också informerad, så blir i alla fall inga problem för oss i framtiden om just denna väggskada blir olappad. 😉 Sopade och tvättade av golvet ett snabbt varv, och satte mig sedan ner och tog mig en relativt välförtjänt apelsinjuice med is och en gnutta vin. Man måste väl få ha lite förmåner med att vara hemma hela dagarna. 😆 

En liten avokado

Vi köpte som sagt ett par avokadofrukter förra veckan, och i lördags lagade vi guacamole av den ena. Totalt vägde de båda över e1,5 kilogram, så räckte bra med en för att få en stor skål fylld med härligt fräsch och krämig avokadokräm. Följde inga givna recept, utan gjorde som vi alltid gör: smaka av, krydda, smaka av, krydda, smaka av, krydda osv. Bilderna nedan berättar lite om storleken, i alla fall om man känner till storleken på en normal snusburk eller en stor limefrukt. Vi kommer nog inte att kunna uppskatta de avokadon som kommer till de finländska matbutikerna efter att ha blivit bortskämda med de lokala. Och de håller färgen även efter att de stått i en allt annat än lufttät burk med lock (så länge de är mosade med lime) i kylskåpet ett par dagar!

Ananassarnas rötter växer

Måndag igen, och dags för en uppdatering av ananasfarmens tillstånd. Den första ananassen har ganska långa rötter redan, så blir nog att skaffa fram den där krukan och lite mylla ganska fort. Roligt med nåt som växer och ger lite grönska i alla fall. Även om den inte ger några frukter på ett par år (har inte riktigt koll ännu på hur länge det tar innan den börjar vara fruktgivande) så är det spännande att försöka odla något annat än örter, grönsaker, sommarblommor och de vanliga avokadokärnorna.

 

Igår, söndag, var det dags att skala av de nedersta bladen från ananasse nr 2, även den fortfarande onamngiven, och till vår stora förvåning verkar den ha gjort rötter redan! Kanske det har något att göra med hur den legat/stått medan den fick torka? Ananasse nr 1 stod upp-och-ner under de två veckorna den torkade, medan ananasse nr 2 låg på sidan. Troligt är alltså att det vågräta läget stimulerade rotbildningen, som om kronan legat på marken och försökt rota sig där. Spännande hur de där växterna reagerar på tyngdkraften och solens vinkel!

Definitivt nya rötter!



 

Nu är då båda två i var sitt vattenbad, och ska bli spännande att se hur snabbt ananasse nr 2 kommer igång på riktigt med rotbildningen. Med god tur har vi snart två små ananassar i var sin kruka som växer och grönskar på balkongen! Och med ännu bättre tur har vi våra möbler och allt annat från containern här om en vecka! Håller tummarna i alla fall... Är ganska så spartanskt här i lägenheten, så lite möbler, prydnadsföremål och annat behövs nog för för att det ska börja kännas som ett hem. Nå, tur vi börjar bli lite mindre stressade över mañanakulturen och bara accepterar att saker och ting går i en annan takt och efter, för oss ännu, ologiska system. 😉

Halvfabrikatsplättar med hejmlaga sylt

 

De senaste veckorna har det kommit bilder på plättar och pannkakor från en del familjemedlemmar. Inte så konstigt då om vi båda känt ett visst begär efter något så enkelt och vanligt, något som vi gjorde var och varannan vecka hemma i Finland. Idag blev det gjort, men måste medge att de inte smakade riktigt lika bra som då man steker plättarna i gjutjärnspannan. Ett bra substitut i varje fall, fastän mjölblandningen innehöll allt utom vätskan och äggen. Ibland är det bara enklare att köpa färdiga blandningar än att hitta rätt mjöl och bakpulver osv...

 

Mangostan/mangosteen-frukter

Plättarna med äpple och kanel stektes till frukost, och då serverades de med Aunt Jemimas sirap (en kemisk sirapsblandning av diverse outtalbara komponenter) och färsk mangostan/mangosteen-frukt. Till eftermiddagskaffet blev det därför kalla plättar och en "hejmlaga sylt" av passionsfrukt, mangostan-frukt, apelsinjuice och sirap. Passligt syrligt, sött och gott till kaffet. Smaken/syrligheten påminner om rabarbersylt, med inslag av frukterna som användes såklart.

 

  

Receptet

2 passionsfrukter (gav ca 2,5 dl saft, fruktkött och frön)

2 mangostanfrukter (gav ca 1 dl saft och fruktkött)

1 dl apelsinjuice

0,5 dl sirap

Kokades ihop ca 15 minuter så en del av vätskan avdunstade. Blev totalt ca 3,5 dl kvar i kastrullen. Serverades ännu varm, och var riktigt god med äppel-kanel-plättarna. Var inte rinnande, så misstänker att den avsvalnade sylten kommer att vara ganska syltaktig.

 

I väntan på egna krukväxter

Vi har inte ännu köpt några krukväxter. Tyvärr. Så snart det ordnar upp sig med bilförsäkringen och diverse klåperier från banken, och en eller annan sak som måste göras, så då, kanske då ska det bli lite krukväxter och örter. Misstänker att det blir efter att containern har kommit och vi ser hur mycket ledigt utrymme det finns och för hur stora växter. Men måste tillstå att jag saknar grönskan som vi hade i Smedsby. Helt betong- och asfaltsdjungel är det tur nog inte här i området, så när de vitmålade väggarna börjar komma på är det bara att gå ut en sväng och kolla in de växter som finns i grannskapet. Förra veckoslutet gick vi båda ut ett varv runt området, och här är ett litet urval av de växter som inte redan varit här på bloggen (eller som kanske varit, men som jag ändå vill ha med en gång till). Måste tyvärr vänta med identifieringen tills mina växtböcker anlänt, men då ska det förhoppningsvis bli lite mer av den vetenskapliga delen också. 😉

 

 

Hubby kom också med på en bild. Det är så här vi oftast går när det finns mycket växter;

Hubby ett par-fem meter före och jag med näsan och kameran i någon blomma/buske.

 

Lite lokala myror! De här småttingarna bygger tunnlar under jorden,

och petar ut överlopps material i små kraterliknande högar. Har inte

testat om de bits och hur det känns isåfall. Det får någon annan göra!

Sakta men säkert...

Fredag igen (vart far de här veckorna?!), och blev lite storhandlat idag vid lokala butikerna, både Novey och Riba Smith. Har egentligen blivit ganska många steg framåt idag på vår väg mot att känna oss hemma istället för att ha "semesterfiilis", men riktigt verkligt är det nog inte ännu. Blir säkert lite mer allvar och mindre lek sedan när containern med våra möbler och saker och resten av kläderna kommer. Nå, nu är det i varje fall dags att uppdatera läget här på den här sidan Atlanten, igen ett varv.
 

 

Idag fick vi äntligen bilen! Det blev alltså en lite större bil än de vi är vana med från Finland, men i den här trafiken är allt som påminner om ett militärfordon på larvfötter en fördel. Dessutom sitter man ganska mycket högre upp i den än i en vanlig personbil, så snabba stopp i trafiken, vattensamlingar (små sjöar), gropar (raviner eller sandtag) i vägen och random tölpar som kryssar fram och tillbaka mellan filerna och vägrenen syns betydligt bättre än i en bil med förarsätet 15cm från marken. Bilen har inget namn ännu, så ifall någon har bra förslag är det bara att skriva det nedanför som en kommentar eller kontakta oss den vanliga vägen. 😉 Lite annorlunda, jo. Rattväxel, automatlåda och den efterlängtade V8-motorn är alla med, och såklart har bilen AC. Inget annat alternativ för oss i det här klimatet! Modellen är en Chevrolet Sonora (typ mexikobyggd C. Tahoe) från 2001. Teknisk rappakalja får hubby skriva in senare om han vill och orkar. 😁

 

 

Hubby fick köra hem bilen från östra sidan av kanalen där förra ägaren bor, och vi passade på att stanna och ta bort de vita klistermärkena med texten "Se Vende" (till salu) med förra ägarens telefonnummer vid minnesmärket som är rest till minne av den kinesiska närvarons 150-årsjubileum i Panama. Blev några bilder, en söt katt som ville ha mat (men vi hade ingen 😭), rysningar då vi såg en gigantisk spindel i ett träd  och förundran över de mästerverk som bron och kanalen är trots alla inblandade ingenjörer.

 

Uppe i vänstra hörnet av förra bilden syns spindeln. Ganska så stor i och med att den var ett par meter från min telefon. Vi försökte inte ens mäta den, men var säkert över 10cm i diameter. Stannade inte och väntade på att se den röra på sig! Så efter att vi turistat lite och fått bort klistermärkena fortsatte vi mot P. Pacifico. Vi hamnade såklart mitt i någon form av fredagsrusning. Efter att vi stannat för att tanka kom vi tillbaka ungefär på samma ställe i trafiken som vi var då vi lämnade den Pan-Amerikanska motorvägen.

Efter vi for till butiken åkte vi ett varv via WPA för att ta kopior på de papper som kom med bilen. Också ett besök till Agencia Panamá Pacífico efter våra omtalade och efterlängtade APP-id-kort klämde vi in, och fick våra foton tagna för det. Blev nästan som ett brottsregisterfoto - igen... Efter att den lilla proceduren (som tog närmare 45 minuter eftersom betalningen skedde bakom låsta dörrar i andra ändan av huset, inga skyltar utsatta var man sku gå in osv osv). Så jo, nu har vi äntligen id-korten att komma in på området utan att uppge adress och namn och passnummer - eller bli insläppta av den äldre herremannen vid porten. Nu borde vi då kunna gå till husbolagets egna lilla kontor och registrera oss så att vi kommer in på poolområdet och grillarna. Inte för att vi känt för att simma ännu, men sku ju vara kul att kunna gå dit och se hur det hela fungerar utan att behöva hänga över staketet och skrämma småbarnsfamiljerna...

På tal om grillar... Vi är fortfarande utan gas, och ser inte ut att bli åtgärdat den här veckan. Idag var vi som sagt till Novey, och köpte en egen elektrisk "spis" med två plattor. Blev dessutom en stekyta så vi inte behöver steka i stekpannan på plattorna, och så har det varit en dröm att ha en sådan, så varför inte? Speciellt nu som vi faktiskt kan ha nytta av den. Blir troligen en gasgrill sen senare i något skede, men för tillfället borde vi klara oss med det vi har. Och mera kommer det ju bara förtullningsprocessen är över.

 

Vid R.S. köpte vi mat för ett par-fem dagar, inklusive lite lokala frukter av sorten mangostan, som är i högsäsong för tillfället. "Dyra" frukter, $5.15 per kilogram, och bara den inre delen som är ätbar. Smaken påminner lite om inlagda persikor enligt hubby, min mangostan hade också en liten nyans av citrus. Den dominerande smaken kunde ingendera av oss sätta fingret på, så definitivt en ny bekantskap smakmässigt! En riktigt god frukt, och definitivt exotisk att skala. Skalet är oätbart, bittert och doftar rödbeta... 😲 Blev också lite nachos (1kg per påse, $5.99), tetravin ($2.98 per liter), Castellos vitmögelostar (en brie och en camembert för $4.69 per styck), oregano ($1.56 för 110 gram), avokado 2st (vägde totalt 1,550kg och kostade $6.08), glutenfri pannkaksmjölmix med äpple och kanel för $5.29 (375g)lite öl för $0.96 per burk (35,5 centiliter) och Seco Herrerano-passionsfruktsdricka för $1.01 per burk (också 35,5cl). Blev såklart lite annat också, men där har ni ett litet utbud på random produkter och deras priser.

 

 

 

Gasavbrottet - uppdatering av läget

Nu har vi fått lite mera info om hur det här med gassystemet fungerar och framför allt varför det inte fungerar. Hubby hade ett par telefonsamtal med våra hyresvärdar, och tur nog hade de fått information om situationen från husbolaget eller vem det nu är som vet något och förstår att skicka ut infon till oroliga ägare/invånare.

Följande scenario utspelade sig alltså natten till onsdagen:

Någon i ett av granntornen hade tvättat och torktumlat klart sitt byk sent på tisdagskvällen, och nöjd och glad gått och lagt sig. Tidigt på onsdag morgon något tag blev hela tornet evakuerat på grund av gaslukt. Det visade sig att ventilen i torktumlaren tydligen hade släppt ut gas allt sedan torktumlandet var klar, dvs ingen fungerande säkerhetsventil - om den då var trasig, saknades helt eller om maskinen var felanvänd vet vi inte. Summa summarum hade det här läckaget tömt den enda och gemensamma gastanken som förser hela komplexet med gas. Yay! Tur i oturen att det inte var en större tank, kunde ha blivit lite större katastrof isåfall. 😐

När vi vaknade 07-tiden på onsdagsmorgonen, glatt omedvetna om nattens händelser, var gastanken som sagt tom sedan länge, och fortfarande inga framsteg på den fronten nu torsdag förmiddag. Ja, några säkerhets/myndighetsrepresentanter ska komma och kontrollera läckan, och sedan blir det väl att gå från lägenhet till lägenhet i alla fem tornen för att få ut luften ur gasnätet. Kan ta en stund...

Nåja, våra hyresvärdar var snälla nog att komma ut hit igår kväll (med sin vovve! 😍) och låter oss låna en gammal eldriven spisplatta med två värmespiraler för att laga mat på, så vi torde klara oss ett par dagar utan gas. Värre är det med duschen, och såklart är det omöjligt att tvätta eller torka byk, eftersom både tvättmaskinen och torktumlaren använder gas för att värma upp vattnet respektive luften. Väl genomtänkt, speciellt som den enda tanken som finns på området ska förse alla fem tornen i komplexet med gas. De lär fylla på den 2 gånger i veckan, så finns en risk att vi hamnar i den här situationen också i framtiden... Nu har vi i varje fall en alternativ värmekälla för matlagningen, så behöver inte äta sallad morgon, middag och kväll.

 

Igår var det värre. Vi blev ju tvungna att improvisera lite, vilket slutade med 4 "minigrip"-påsar fyllda med bönor i tomatsås och korvbitar, 2 av vardera innehållet, satta i kaffepannan och 8 koppar vatten i kaffekokaren. Så det blev faktiskt varm mat trots allt igår! Vackert var det inte, men väldigt gott efter att endast ätit kall sallad till morgonmål och lunch. Tydligen har vi lärt oss något av alla Master Chef-avsnitt kombinerat med våra tidigare scout- och 4H-erfarenheter. 😁

 

 

Idag blir det förhoppningsvis butiken, och med riktigt god tur får hubby bilen och försäkringarna fixade. Ser fram emot att kunna åka ut lite och kolla in de närmaste supermercados dvs version Prisma/Cittarn som finns lite här och där utanför P. Pacifico. De lokala Riba Smith och Novey är endast småbutiker jämfört med den stora Pricesmart och vad det nu finns lite längre bort. 😉 

Strömavbrott och liknande bagateller

Tydligen är ett jämnt flöde av el, gas och vatten ingen självklarhet i det här landet. Under de senaste 6 veckorna har vi haft ett par-tre längre strömavbrott, och de kortare (några minuter långa) har vi slutat räkna. I varje fall ett av dessa längre strömavbrott har vi bara varit två personer av flera miljoner andra som var utan ström, och vissa av dessa andra var det flera timmar. Den gången drabbades flera länder i Centralamerika, från Costa Rica till Venezuela typ. Tur nog var vi på Albrook Mall den dagen, så vi led ingen större nöd även om flera butiker fick stänga och endast kontant betalning blev möjligt under några timmars tid. Då vi bodde i P.H. Mosaic upplevde vi varken gas- eller vattenavbrott, tur nog. I varje fall så är det här med diverse avbrott något man bör förbereda sig på, för det verkar som att det kommer ett förr eller senare.

 

Hittills har strömavbrotten varit de överlägset mest vanliga. Plötsligt är den borta och sedan är det bara att hoppas att strömmen återvänder innan allt i kylskåpet blir varmt. Vi frågade om det finns en generator i det här komplexet, och enligt mäklaren finns det. De bättre husbolagen har nämligen reservgeneratorer för att hissar och luftkonditioneringen ska fungera även under strömavbrotten, vilket är trevligt om du bor på 30:e våningen eller utetemperaturen närmar sig 35°C. I det här huset verkar det dock inte finnas någon (ännu?) fungerande generator. Husbolaget är ganska nytt, och i flera lägenheter bygger de ännu, eller finslipar ytorna i varje fall. Hissarna fungerade inte igår under strömavbrottet, som tur nog inte varade så många timmar. Eftersom det sällan behövs lampor på dagen är det ibland lite svårt att veta när det är strömavbrott, men ett klart tecken är när temperaturen inomhus stiger då AC:n stannat. Eller när wifi-sändaren stänger av sig och internetet försvinner. Ifall det är strömavbrott kommer det ändå gas och vatten, så det enda som "försvinner" är varmvattnet och tändknappen på gasspisen. Och alla elektriska apparater såklart. Försvinner gasen eller vattnet är det en helt annan femma.

 

Idag har vi alltså varit utan gas hela dagen, och ett antal strömavbrott på några minuter och upp till en halvtimme har vi fått som strössel på glassen. Problemet med gas som enda energikälla för matlagning är ett faktum. Blir nog att skaffa lite alternativ inom en snar framtid, speciellt som det verkar som att hela husbolaget är utan gas, vilket tyder på lite större problem. Vi har fått svar på eposten till vår hyresvärd, eftersom det endast är hon som får den informationen av husbolaget, inte vi, och det tydde på att de inte ens vet var felet sitter, men att hela husbolaget är drabbat. Ingen vet hur länge det tar innan gasen är tillbaka. Vi har ju redan börjat fundera på en gas- eller kolgrill, och idag känns det lite bittert att vi inte köpte en när vi fick låna en bil för ett par timmar förra veckoslutet. Kanske det blir aktuellt med en elektrisk spisplatta/bordsugn/mikrovågsugn också snart. Vad som helst som inte behöver gasnätet för att fungera. Sallader i all ära, men man håller sig inte mätt så många timmar på endast grönsaker. Turligt nog idag har vi fortfarande rinnande vatten och så gott som konstant elektricitet. Vi har däremot lite börjat förbereda oss på vattenavbrott också, och har ca 8 liter dricksvatten i kylskåpet dygnet runt, men troligen borde vi skaffa en 10+ liters cistern att ha lite extra tvätt- och toalettvatten i, utifall att det blir många timmars avbrott i vattendistributionen. Väntar med ångestblandad skräck på det första vattenavbrottet...

 

Så att sådant. Är en hel del att bli van med och att förbereda sig på om vi vill ha tillgång till varm mat, internet och vatten dygnet runt, och det verkar som att vi lär oss bäst genom erfarenheter. Nästa på inköpslistan blir nog en grill, en micro/spisplatta/bordsugn, vattencistern och något form av litet kärnkraftverk för att hålla internet uppkopplat även under strömavbrott. Tror hubby talade om en UPS, Uninterrupted Power Supply, dvs en form av "akku", typ ett bilbatteri/ackumulator (eller vad det nu heter på riktigt). Hur mycket vi än förberett oss på det här genom åren av strömavbrott, frusna vattenledningar och annat roligt som drabbar Finland under höststormar, åskväder och svinkalla vinternätter, är det helt annat då vi saknar de verktyg vi antingen lämnade efter oss i samband med flytten eller som vi nu har i containern som står i en hamn någonstans i Panama. De hjälper inte så mycket när de är inpackade. Tur nog har vi slutat (eller försöker sluta) stressa över såna små bagateller som el, gas och vatten, och skrattar mest år det. Ännu. Får se hur det går om gasen inte kommer tillbaka senare idag, då kan det hända att det blir en tur till butiken efter en bollgrill, 10kg träkol, en liter tändvätska och en tändare. 😉

Ett datum och två år senare

Naissaar, Estland juli 2015

Firade en helg på Nargö (Naissaar/Nargen/Terra Feminarum) utanför Tallinn i juli nådens år 2015, och under den helgen förlovade vi oss.  Underbara stränder, vacker natur, härliga människor. Som de flesta andra som led av friskluftsförgiftning gick vi upp till det rum vi sov i, och låg och talade och funderade över livets stora frågor. Vi sku precis som de övriga i gänget på plats söka oss till den "lokala puben" när det började skymma, så bäst att passa på att vila en stund efter dagens utfärder. Där i rummet, med bara vi två, friade hubby. Ingen ring med stor diamant (precis så som jag ville), men med alla de rätta ordena. Så hemlighetsfulla gick vi med resten av kompisarna till "puben". Ja, de fick veta det senare på natten, och lite förvånade var de flesta nog. Mer förvirring lyckades vi ju skapa på de sociala kanalerna, och avsaknaden av ordentligt internet och begränsad täckning för mobiltelefonerna hjälpte knappast till. Nåja, vi var nöjda och glada, även om det tog några månader innan vi fick förlovningsringarna skaffade (med hjälp och på uppmaning av hubbys moffa 😉).

Sandstränder finns det i varje fall på Nargö

Strandtrift på en sandstrand

Blåklockor vid kyrkan på Nargö/Naissaar

Finland, juli 2016

Samma datum, ett år senare, var det dags för följande hemlighetsmakeri. Det lyckades inte riktigt lika bra, men tillräckligt för att inte alla visste om det innan det blev av. Med två av våra närmaste kompisar konspirerade vi ett möte mitt på dagen en vanlig måndag på magistraten i Tammerfors. Helgen före hade vi spenderat på en sommarstuga ute i Åbolands skärgård med kompisarna, och efteråt fick vi höra att några nog hade funderingar kring att vi sku gifta oss utan pompa och ståt. Vi väntade snällt på förbindelsebåten och gratulerade oss själva att kunnat hålla hemligheten. Det är svårt att låta bli att berätta och speciellt då man umgås med nära vänner. Men planen var ju att inget säga, och att låta gänget fira en normal sommarhelg utan att våra förehavanden sku överskugga själva helgen, om än så lite.

 

Natten till vår bröllopsdag sov vi över hos mina föräldrar (som var bortresta just då) och tidigt på måndag morgon startade vi mot Tammerfors. Allt gick som väntat, snabbt och effektivt. Först när det hela var gjort fick omvärlden veta. Hemlighetsmakeriet hade lyckats till si så där visade det sig senare, men vi njöt av att inte behöva vara i rampljuset hela dagen.

Följande två bilder är lånade av världens bästa hemlighetshållerska och min brudfrämma ❤

Efter mat i Tammerfors sökte vi oss hemåt mot Smedsby, men blev en natt på ett hotell i Vasa. Inte kan man sova hemma på bröllopsnatten heller. Ingen lyxsvit, men räckte riktigt bra för oss. Äkta champagne och riktiga glas hade våra vänner ordnat dessutom. ❤ En för oss passande bröllopsfest, speciellt som vi höll två förlovningskalas. Visst hade det säkert varit helt ok med en traditionell fest i dagarna tre, men det var inget vi ville ha. Ingen stress över organiserande hit och dit, hyra lokal och catering, svensexa & möhippa och annat som brukar höra till. Vi gjorde det så som vi ville ha det. 

 

Woodlands, Panama, juli 2017

Och nu firade vi ett år som gifta! Vi har mer eller mindre glömt bort halvårsdagen och de alla andra månatliga dagarna, och definitivt inte firat dem. Nu försökte vi satsa  lite mer och verkligen fira vår 1-årsbröllopsdag, om ens med middag på en restaurang. De senaste månaderna har varit lite stressiga, och orket har ställvis varit ganska dåligt, så några större arrangemang blev det inte tal om. En god middag som ingendera behövde tillreda och att ingendera behövde diska efteråt kändes ganska så passligt. Därför tog vi en Uber till Amadorbanken och specifikt till Bucaneros-restaurangen. Vi började med skumppa (mousserande vin) och beställde lokala musslor kokta i en smakrik sås och "arañitas" dvs de friterade tentaklerna av kalamare (inte vanlig bläckfisk utan den sorten man gör bläckfiskringar av) till förrätt. Som huvudrätt blev det hummer "termidor" med champinjoner och osttäcke serverade med grönsaker och franskisar. Vi hade tänkt dela på en hummer, men någonstans i språkets förvirrande värld blev det istället var sin lite mindre på 1 pound, vilket blir på ett grovräknat ungefär ca 500g. Helt tillräckligt mycket, och gott var det!

 

Skumppan Codorniu brut

 

Varma Svalkande vindar, så vi satt utomhus den här gången

»Almejas nacionales al ajillo«



»Arañitas de Calamar«



»Langosta termidor«

 

Kreativ paus i ätandet

 

Margarota och margarita

 

Till efterrätt blev det var sin margarita, eftersom vi ingendera orkade med något mer mättande. Hubby tog en traditionell margarita med den lilla corona-flaskan dvs en margarota, och jag en mango-margarita "on the rocks", dvs endast med isbitar, inte issörjevarianten. Uppfriskande och mättheten släppte så pass att vi nöjda och belåtna tog en Uber hem igen. Vid porten var det igen den äldre herremannen som verkligen känner igen oss, så han hälsade glatt på oss och lät chauffören passera. Inte så dåligt för en vanlig vardagskväll. 😉 Glömde däremot totalt bort att ta en gullig bild på oss båda, som vanligt.

 

Så nu är vi då officiellt inne på vårt andra år som gifta. Tiden har gått fort, speciellt sedan det blev klart att vi sku flytta hit. Inte i våra vildaste fantasier hade vi tänkt att vi sku fira vår ettårs bröllopsdag i ett exotiskt land så här långt borta hemifrån. Men här är vi nu, och efter de strapatser vi varit ute på så kan vi båda intyga att vi är starkare, lyckligare och fjolligare tillsammans än vi någonsin varit tidigare. Ja, och det stämmer definitivt också in på kärleken som blir djupare och starkare hela tiden, om någon undrar. ❤ 

 

Rötter på kommande

Så var det dags för en titt på hur ananasfarmen tar sig. Nu har den första av våra ananassar (jepp, det blev projektnamnet ananassarna på det hela) börjat skjuta ut sina rötter i vattenglaset! Snabbt går det också nu när den kommit igång. Får verkligen hoppas att vi snart får den där bilen så att vi hinner skaffa en kruka och lite mylla innan rötterna blir så långa att de slår knut på sig själva eller dör i näringsbrist. (Bilköpet har satts i gång, så bara byråkratin som ska tugga klart nu) Vi har inte ännu namngett ananassen, men senast i samband med planteringen blir det säkert en liten döpning med tillhörande kaffe och kanske till och med kaka. Får se om containern hinner hit tills dess, så att jag kan använda någon av mina många kakformar. Nå, här är nu några bilder på de senaste dagarnas utveckling av rötterna.



15 juli började man se hur de små rötterna började skjuta ut ur rotbiten

17 juli syntes rötterna redan så här bra

Idag, 18 juli, har de vuxit en hel del till!

Bladrosetten verkar må bra den också 😊

Så jo, ananassarna ser ut att gå att odla från kronan också, i varje fall för bladverkets skull. Ingen aning om vi någonsin hinner få några frukter, men en bra början har vi ju på gång! Ska bli roligt och spännande att se om den andra ananassen också bildar rötter, eller om den tyckt illa om musiken vi spelat för dem. Har flyttat högtalarna och musikspelaren till sovrummet, så de senaste dagarna har ananassarna fått lyssna på Sabaton, Raubtier, Van Canto och liknande inte-så-kramgoa-låtar... 😏 Säkert därför rötterna växer så snabbt. 😄

Sängbygget

Som redan tidigare nämnt (åtskilliga gånger, tror jag) så har vi sovit på madrassen i vardagsrummet den senaste veckan. Det blev eftersom gaveln till nygamla sängen har 12 tonade speglar och hela härligheten väger ett ton då alla speglarna är på plats. Orkade helt enkelt inte bära upp den för trapporna. Så igår gick vi ner till källaren där sänggaveln väntat sedan förra torsdagen, och med hjälp av lite verktyg fick hubby loss speglarna! Visade sig att de är limmade på var sin spånskiva, så redan en glasskiva väger närmare 2kg, definitivt mer än 1,5kg. Alla speglarna med tillhörande spånskiva kom bra loss, så inga krossade speglar igår. En spegel var sprucken redan då vi köpte sängen, men den höll ihop trots det milda våldet den blev utsatt för igår. Tur finns det små kärror nere vid ingången till huset, så vi lastade speglarna i en sådan och tog upp dem med hissen. Lat får man vara men inte dum. Det fungerade också bra att få upp spegelbyrån med en sådan kärra då vi flyttade in.



 

 

Hubby satte sig på golvet och började peta bort lite av spånskivans baksida. Speglarna var fastsatta med två skruvar och två metallpluggar, så spånskivan blev lite misshandlad där som pluggarna rostat in i träet. Det fick ganska lätt att skära bort den utbuktande spånskivan och de flesta speglarna fick bra att sätta fast igen. Efter att spånskivorna var fixade tvättade hubby av dem. Wifey torkade av delarna till sängstommen under tiden, och sedan var det bara att skruva ihop dem. Spegelbyrån med en saknad spegel på mittersta lådan hör till samma serie och kom med i köpet.



 

Den spegellösa sänggaveln. Utan speglarna gick det bra att bära upp den.

Musik hjälper alltid när man pysslar och fixar utan eldrivna verktyg. 😉

 

Wifey placerade speglarna på rätt ställe och hubby skruvade fast dem.

 

 

Den ihopskruvade sängen med spjälbotten och nattduksbord på plats.

 

Så här mysigt är det nu i sovrummet! ❤

Bara ett par sänglampor och lite av våra egna saker så är det där.

Kanske ett par växter också ryms in i sovrummet...

Jaaa, containern är i landet, så förtullningsprocessen lär ska börja

imorgon, måndag. Det närmar sig alltså att få hit vårt bohag. 😊