Ett datum och två år senare

Naissaar, Estland juli 2015

Firade en helg på Nargö (Naissaar/Nargen/Terra Feminarum) utanför Tallinn i juli nådens år 2015, och under den helgen förlovade vi oss.  Underbara stränder, vacker natur, härliga människor. Som de flesta andra som led av friskluftsförgiftning gick vi upp till det rum vi sov i, och låg och talade och funderade över livets stora frågor. Vi sku precis som de övriga i gänget på plats söka oss till den "lokala puben" när det började skymma, så bäst att passa på att vila en stund efter dagens utfärder. Där i rummet, med bara vi två, friade hubby. Ingen ring med stor diamant (precis så som jag ville), men med alla de rätta ordena. Så hemlighetsfulla gick vi med resten av kompisarna till "puben". Ja, de fick veta det senare på natten, och lite förvånade var de flesta nog. Mer förvirring lyckades vi ju skapa på de sociala kanalerna, och avsaknaden av ordentligt internet och begränsad täckning för mobiltelefonerna hjälpte knappast till. Nåja, vi var nöjda och glada, även om det tog några månader innan vi fick förlovningsringarna skaffade (med hjälp och på uppmaning av hubbys moffa 😉).

Sandstränder finns det i varje fall på Nargö

Strandtrift på en sandstrand

Blåklockor vid kyrkan på Nargö/Naissaar

Finland, juli 2016

Samma datum, ett år senare, var det dags för följande hemlighetsmakeri. Det lyckades inte riktigt lika bra, men tillräckligt för att inte alla visste om det innan det blev av. Med två av våra närmaste kompisar konspirerade vi ett möte mitt på dagen en vanlig måndag på magistraten i Tammerfors. Helgen före hade vi spenderat på en sommarstuga ute i Åbolands skärgård med kompisarna, och efteråt fick vi höra att några nog hade funderingar kring att vi sku gifta oss utan pompa och ståt. Vi väntade snällt på förbindelsebåten och gratulerade oss själva att kunnat hålla hemligheten. Det är svårt att låta bli att berätta och speciellt då man umgås med nära vänner. Men planen var ju att inget säga, och att låta gänget fira en normal sommarhelg utan att våra förehavanden sku överskugga själva helgen, om än så lite.

 

Natten till vår bröllopsdag sov vi över hos mina föräldrar (som var bortresta just då) och tidigt på måndag morgon startade vi mot Tammerfors. Allt gick som väntat, snabbt och effektivt. Först när det hela var gjort fick omvärlden veta. Hemlighetsmakeriet hade lyckats till si så där visade det sig senare, men vi njöt av att inte behöva vara i rampljuset hela dagen.

Följande två bilder är lånade av världens bästa hemlighetshållerska och min brudfrämma ❤

Efter mat i Tammerfors sökte vi oss hemåt mot Smedsby, men blev en natt på ett hotell i Vasa. Inte kan man sova hemma på bröllopsnatten heller. Ingen lyxsvit, men räckte riktigt bra för oss. Äkta champagne och riktiga glas hade våra vänner ordnat dessutom. ❤ En för oss passande bröllopsfest, speciellt som vi höll två förlovningskalas. Visst hade det säkert varit helt ok med en traditionell fest i dagarna tre, men det var inget vi ville ha. Ingen stress över organiserande hit och dit, hyra lokal och catering, svensexa & möhippa och annat som brukar höra till. Vi gjorde det så som vi ville ha det. 

 

Woodlands, Panama, juli 2017

Och nu firade vi ett år som gifta! Vi har mer eller mindre glömt bort halvårsdagen och de alla andra månatliga dagarna, och definitivt inte firat dem. Nu försökte vi satsa  lite mer och verkligen fira vår 1-årsbröllopsdag, om ens med middag på en restaurang. De senaste månaderna har varit lite stressiga, och orket har ställvis varit ganska dåligt, så några större arrangemang blev det inte tal om. En god middag som ingendera behövde tillreda och att ingendera behövde diska efteråt kändes ganska så passligt. Därför tog vi en Uber till Amadorbanken och specifikt till Bucaneros-restaurangen. Vi började med skumppa (mousserande vin) och beställde lokala musslor kokta i en smakrik sås och "arañitas" dvs de friterade tentaklerna av kalamare (inte vanlig bläckfisk utan den sorten man gör bläckfiskringar av) till förrätt. Som huvudrätt blev det hummer "termidor" med champinjoner och osttäcke serverade med grönsaker och franskisar. Vi hade tänkt dela på en hummer, men någonstans i språkets förvirrande värld blev det istället var sin lite mindre på 1 pound, vilket blir på ett grovräknat ungefär ca 500g. Helt tillräckligt mycket, och gott var det!

 

Skumppan Codorniu brut

 

Varma Svalkande vindar, så vi satt utomhus den här gången

»Almejas nacionales al ajillo«



»Arañitas de Calamar«



»Langosta termidor«

 

Kreativ paus i ätandet

 

Margarota och margarita

 

Till efterrätt blev det var sin margarita, eftersom vi ingendera orkade med något mer mättande. Hubby tog en traditionell margarita med den lilla corona-flaskan dvs en margarota, och jag en mango-margarita "on the rocks", dvs endast med isbitar, inte issörjevarianten. Uppfriskande och mättheten släppte så pass att vi nöjda och belåtna tog en Uber hem igen. Vid porten var det igen den äldre herremannen som verkligen känner igen oss, så han hälsade glatt på oss och lät chauffören passera. Inte så dåligt för en vanlig vardagskväll. 😉 Glömde däremot totalt bort att ta en gullig bild på oss båda, som vanligt.

 

Så nu är vi då officiellt inne på vårt andra år som gifta. Tiden har gått fort, speciellt sedan det blev klart att vi sku flytta hit. Inte i våra vildaste fantasier hade vi tänkt att vi sku fira vår ettårs bröllopsdag i ett exotiskt land så här långt borta hemifrån. Men här är vi nu, och efter de strapatser vi varit ute på så kan vi båda intyga att vi är starkare, lyckligare och fjolligare tillsammans än vi någonsin varit tidigare. Ja, och det stämmer definitivt också in på kärleken som blir djupare och starkare hela tiden, om någon undrar. ❤