En utfärd till Clayton och FSU

Under den dryga månaden vi nu varit här i Panama har vi inte varit utanför Panama Pacifico många gånger. Två besök till Albrook Mall, ett besök till Amador Causeway, ett besök till Balboa för att se på och betala för sovrumsmöblemanget och så ett besök till migrationsverket inne i Panama City är väl de enda nämnvärda utflyckterna. Första dagarna blev det ju lite köra runt med hubbys chefer och då var jag med också ett par dagar, och fick också se sandstränderna nere mot Veracruz. Utöver det har vi varit väldigt dåliga på att röra på oss både inom och utanför P. Pacifico. Onödigt att poängtera, men vi behöver definitivt den där bilen för att vi ska orka oss ut och undersöka det här landet.

 

 



Idag var vi faktiskt ända långt bort till stadsdelen Clayton, där FSU och City of Knowledge ligger. FSU är alltså förkortningen för Florida State University, inte en lokal rfsu-partihandel. Campusområdet hör (liksom stora delar av P. Pacifico och speciellt det som förr var flygbasen Howard) till de områden som amerikanerna byggde och höll bemannade för att säkra försvaret av Panamakanalen. Samma arkitektur här som runt flygplatsen i P. Pacifico, men aningen större område. Clayton ligger geografiskt norr om Panama City, riktigt på stranden till Panamakanalen, så strategiskt ett väldigt viktigt område, i varje fall förr i tiden. Nu är den forna militärbasen ett universitetscampus med egen "food market", dvs ett litet komplex med många små lunchställen, allt från frusen yoghurt och sushi till hamburgare, pizza och friterade hönsdelar. Byggnaderna i Clayton verkade betydligt bättre omskötta än de här i P. Pacifico, men det här området har ju ganska nyligen börjat utvecklas till bostadsområde, och de flesta av de gamla flygbasbyggnaderna har fått förfalla sedan amerikanerna gav tillbaka området till de lokala maktinnehavarna.

 

 

Vi hade faktiskt annat än turista de i tankarna när vi valde just den här stadsdelen och just idag, även om det var en riktigt intressant stadsdel att besöka. Speciellt som vi nu råkar vara lite historieintresserade båda två. Som de som känner oss vet, brukar det inte riktigt räcka med fina vyer och historiska monument, vi vill veta vad som ligger bakom monumentet och historien sedd ur mer än endast vinnarens/skrivarens synvinkel. Men vi hade alltså ett riktigt ärende för vårt besök till Clayton, och det var inget mindre än att träffa en lokal amerikan (fick vi veta så fort han började tala) som ville sälja en bil! Måste återkomma om bilen när vi fått allt pappersarbete fixat kring den, men vi beslöt oss alltså för att köpa den. Måste. Ha. Bil. Ungefär så känns det just nu, och inte bara för hubby, jag är nog lite trött på att inte kunna handla allt vi behöver på en gång och istället besöker vi butiken 3 - 4 gånger per vecka. Och så har hubby lovat att jag får köpa mina grönväxter så fort vi har bilen. Nämnde jag att vi fick parallellkort till samma konto? Betyder att oberoende vem som betalar så går det från vårt gemensamma konto. Behövdes bara en flytt till Panama för att få det ordnat...

 

Matmarknaden på universitetsområdet, där vi inte åt något, men vi köpte faktiskt var sin smoothie. Hubbys var smaksatt med mango, ananas, banan och apelsinjuice, och min hade hallon, vattenmelon och papaya. Uppfriskande med iskall fruktsmakande dricka en varm dag som denna. Medan vi satt och drack våra smoothies började himlen bli mörk, och vi fick till och med se några blixtar innan vi sökte oss till närmaste busshållplats och beställde en Uber.

 

Hubby och våra smoothies inne på ett gemensamt område för alla lunchgäster,

där man fick sitta och äta oberoende från vilket lunchställe man köpte sin lunch.

 

 

Medan vi satt vid busshållplatsen (som turligt nog hade tak) och väntade på vår Uber öppnade sig himlen, för att under tillbakaresan till P. Pacifico ösa ner ett av de vanliga, nästan dagliga regnen som bidrar till små floder och sjöar på vägarna. Kändes skönt att veta att vi inte genast behövde gå från porten till Woodlands idag - det var butiksdag! Så en tur via Riba Smith blev det, och igen inga större inköp, och definitivt inga växter i Ubern på vägen hem. Det duggregnade (tur nog inget värre) när vi startade från RS, så vi såg inte fram emot att gå frånporten. Hör och häpna när portvakten talade med Uberchauffören, och till och med vi (vår obefintliga spanska till trots) förstod att portvakten nog kände igen oss. Konstigt? Nja, vi har ju haft att göra med honom ett antal gånger nu i väntan på att få hämta våra APP-id-kort. På tal om dem; de borde vara klara att avhämtas, eller något liknande har vi lyckats tyda ur de långa email på spanska. Får försöka få det gjort imorgon, men ju fortare desto bättre. Ska bli skönt att kunna visa id-kortet för den vänliga portvakten som redan verkar känna igen oss bättre än vad våra grannar i Smedsby någonsin gjorde. 😉