Livet direkt efter flytten

Vi har nu bott i huset i två veckor och ett par dagar, och även om det ännu är långt ifrån organiserat eller ens helt fungerande, så har det gått ganska bra. Lådorna flyter på ännu, men det är helt väntat eftersom vi har en hel del annat att syssla med mellan varven. Tobias har dragit nätverkskablar lite kors och tvärs i gamla telefonledningshålen så att vi har fungerande internet i hela huset, jag har tvättat bort flyttfläckar från väggarna, påtat lite med växterna och röjt/flyttat lådor i de rummen vi använder mest. Ute på gården händer det också lite, och palmerna som vajar längsmed rondellen närmast huset bidrar med sin charm. Helt annorlunda känsla av grönt när man bor på gatuplan, även om vyn utöver Panamakanalen var bra den med.

Nytt hem, nya utmaningar

Hälsningar från huset! Förra fredagen flyttade vi in i vårt nya hem, ett hyreshus (som är alldeles för stort för oss två egentligen) i två plan och med en egen liten ingärdad trädgård. Gäster ryms det nog nu, och planerna är att ordna en liten grillkväll när Tobias kommer hem från nästa arbetsresa (den flera gånger uppskjutna Turks and Caicos-resan) för de närmaste vännerna vi fått här i Panama. Det betyder i praktiken en del av arbetskollegerna på kontoret plus eventuella äkta hälftar. Om vi planerar in den passligt kanske det blir en annan finlandssvensk som nyligen började på kontoret och ett par-tre finnar! Exotiskt jämfört med de övriga mer internationella och lokala kollegerna. Bara menyn och grillen som saknas ännu för det, och så har vi såklart en hel del lådor som flyter på här inne i jakt på bättre ställe. Tomlådorna och packningsmaterialet kommer flyttfirman att ta hand om, så det behöver vi inte föra till någon återvinningscentral (som det ryktas om att det finns på den här sidan kanalen). Så det tar sig, sakta och osäkert.

Packlådor i varje knut

Packlådornas antal här i lägenheten har ökat lite sedan förra veckan, och mer blir det hela tiden. Ikväll får vi nycklarna till huset och själva flytten närmar sig också med stormsteg. Bara för att flyttfirman packar det vi inte hinner med, betyder inte att vi lämnar allting till dem, speciellt då det underlättar uppackningen då man själv packat sådana saker som ska till samma ställe direkt i samma lådor. Visst hittade vi allt efter flytten hit till Panama då Viktor Ek-gubbarna packade 99% av allting som sku med, men varför inte göra det enklare för oss själva när det finns både tid och ork?  Det börjar nästan se ut som då vi fick vårt flyttlass från Finland för drygt 2 år sedan, bara lite mer varierande lådstorlekar och fler mjuka paket...

Flyttfirman är bokad!

Om en vecka den här tiden kommer det att vara lite mindre lugnt här i Panama för vår del, eftersom vi har bokat flytten av våra möbler (och övrigt som vi inte får flyttat själva före det) till nästa veckas fredag. Det känns bra att äntligen ha bokat en flyttfirma för vårt stundande byte av boendeform, speciellt nu när flyttdatumet är så här nära. Vi blev rekommenderade den här firman av en av Tobias kollegor (eller hur det nu blir), och hittills har vi bara positivt att säga om den. Ägaren själv kom här via igår 13-tiden och kollade in vad som ska flyttas, funderade och antecknade, talade lite dittan och dattan om hur han kom in i branschen och gav sedan en offert på 625 dollar - inklusive skatt, packande av det vi inte hinner flytta själva och såklart själva flytten. Ett två-dagars projekt, med alla lådor och packningsmaterial inberäknade. Vi behövde inte fundera många sekunder på det, så igår på eftermiddagen hade Tobias skrivit alla behövliga dokument för att boka Wilson Mudanza att flytta vårt bohag till vårt nya hem i slutet av nästa vecka, och fått bekräftning på bokningen!

Imorgon åker MJ hem

Imorgon, torsdag, åker MJ-hunden hem efter 16 nätter hos oss. På det stora hela har det gått väldigt bra, speciellt inomhus men också utomhus - i varje fall så länge vi fått promenera och snusa på träd och buskar för oss själva. Det är inte många gånger som MJ störts i sina sniffningar av andra hundar, men då det verkar finnas mer hundar här än barn (och då känns det ibland som att det finns lika mycket barn som vuxna här i Woodlands) är det lite svårt att undvika att träffa på andra som är ute och promenerar. Så länge både de andra hundarna och MJ är i koppel har det inte varit några problem, även om MJ inte verkar förstå sig på att leka med de andra hundarna. Tur nog behöver han inte träffa andra hundar hela tiden, utan får köra sitt eget lopp, med promenader i egen takt, slöa stunder ute på balkongen i skuggan/solen, och mat två gånger i dygnet med eventuella frukt- eller grönsaksbitar som eftermiddagsmellanmål eller nattamat. 

Jepp, han är fortfarande vegetarian och endast råa ägg passar hans diet. Han är den samma glada lilla beagle-vovven vi hade här i våras, och den här gången har han haft mer intresse av att leka och busa med oss båda, vilket borde vara säkra tecken på att han är nöjd med tillvaron och känner sig säker här i hushållet. Ja, och mattorna älskar han fortfarande. De är bra till mycket, så ryggkliande, ansiktstvätt efter maten och åka "skit-kälke" har han sysslat med de senaste veckorna.

De första Halloween-dekorationerna kom upp i grannskapet redan förra fredagen, trots att det är några veckor dit ännu. En av fördelarna med att vara ute och gå med MJ är ju att man ser vad som sker i området, och ibland hinner man faktiskt ta några foton också, om han hittar något trevligt att snusa på just passligt där man vill fotografera. Vilket är typ nästan aldrig... Därför är det riktigt trevligt att vara ut med honom tillsammans med Tobias, för då kan jag fotografera medan han håller i MJ. Någon effektiv promenad blir det ju sällan, men ibland har den lilla vovven enorma mängder energi och vi har alla tre blivit trötta av den snabba takten. Lite frisk luft och långsamma promenader är nog ändå betydligt bättre än att växa fast i soffan framför TVn kväll efter kväll.

MJ är inte ens måttligt intresserad av växter som ingen kissat på, men det hindrar ju inte mig från att titta på de olika växterna när vi är ute. På måndagen när Tobias kommit hem passade vi på att gå ut med honom båda två, och medan Tobias höll i kopplet fotograferade jag lite prydnadsingefära (som inte egentligen ens är släkt med ingefäran) och kanske norpade med mig några gamla blomklasar där de nya plantorna växer fram. Väldigt fascinerande för min del, och snart har vi ju rum med lite fler större krukor, och ett par blommande växter är ju inte helt fel om det sku kunna locka lite fjärilar och kolibrin till gården. Tobias lyssnade tålmodigt med kopplet i handen och MJ snusade runt innan han hittade några blad som intresserade mer än det jag sysslade med.

Det blev också en liten sittpaus under en pergola med tak, efter att en liten hund utan koppel tyckte att det var okej att nafsa MJ i bakbenen medan ägaren (eller hushållerskan?) som var ute med ett barn och hunden inte lyckades få den att sluta. Nafsandet slutade då jag ställde mig mellan hundarna och damen sa något på spanska i upprörd ton, men vi har ingen aning om vad hon sa. Ingen blev skadad i den här uppgörelsen, vilket var bättre än det som hände utanför hissarna på gatuplan kvällen före, dvs på söndagskvällen, då jag och MJ kom in efter en efter-maten-promenad och möttes av en dam med tre hundar, varav en var utan koppel (som vanligt).

Varning! Följande stycke innehåller en del starka åsikter och bitterhet över att vissa här i området inte tar sitt ansvar som hundägare. Bland annat det alltså.

I stadgorna för husbolaget står det att hundarna måste gå i koppel, men tyvärr är det några här som anser att det inte berör dem, och framför allt inte deras "väluppfostrade" små pinsar och prinsessor. De verkar tycka att det är helt okej att ha hundarna lösa även inne i korridorerna och hissarna där det inte finns några ställen för kopplade hundar att ta vägen - annat än uppåt. Sådana möten blir oerhört stressiga för hundar som MJ som inte ens försöker försvara sig med skall och bett. Dessa hundägare sku må bra av att lära sig hur man ska handskas med hundar, och ens försöka inse att det finns en orsak till varför det finns koppel och varför det bör användas! Ett litet blått bitmärke i min högra vad påstår nämligen att koppeltvånget uttryckligen berör dessa små hundar och deras ägare. Tur att man har stelkrampsvaccinet i skick! MJ blev tur nog inte skadad i någondera av de två episoderna då ägaren inte fick pli på sina okopplade djur, och för en som inte är van med små argsinta hundar kan det hända att jag överreagerar. Som utbildad 4H-dogsitter anser jag dock att det är ägarens ansvar att se till att risken för eventuella situationer där hunden kan skada någon ska undvikas, oberoende av hur lydigt djuret är i vanliga fall. Vad de gör hemma eller på en ingärdad gård är deras egensak, men när man är ute bland andra djur och människor ska hunden vara kopplad. Alltid.

Foto: Tobias

Slutet av MJs tid här fick kanske en lite bitter nyans, men endast på grund av ett antal icke-bättre-vetande hundägare. Vi har fortsatt att gå ut som tidigare, men vi är ju på vår vakt lite extra mycket efter det som hände. Imorgon när MJs husse och matte kommer ska vi höra om hon vill skriva till administrationen om det här med lösa hundar och hur det ignoreras i området/huset med söndagens och måndagens händelser som exempel, och  om hon gör det kan det förhoppningsvis blir en liten förbättring. Knappast, men vi kan ju hoppas, eftersom våra snart före detta hyresvärdar äger lägenheten och deras ord väger aningen tyngre än våra, speciellt som vi hyr, bara är "gringos" och inte kan tillräckligt bra spanska för att kommunicera om ett för oss viktigt ämne. Att vi ska flytta från det här höghuset och husbolaget är vi däremot inte det minsta ledsamma över längre efter de senaste veckornas "hundägar-simulering". Tvärtom ser vi fram emot att kunna gå förbi grannens dörr och öppna den egna ytterdörren utan att deras hundar skäller som besatta, vilket de gjort till och från det senaste halvåret. Vi har verkligen höga förhoppningar om att bo i hus, så vi hoppas att vi inte blir alldeles förkrossade då verkligheten tränger sig på. Eller då spindlarna och andra småkräk tränger sig in i huset... Om inte annat så kan MJ se fram emot att få leka på bakgården nästa gång han kommer på besök, skyddad från ilskna småhundar och deras ägare av en två meter hög betongmur och en låst port! 

Om du vill kolla in huset så fanns det ännu idag 9.10.2019 på encuentra24. 

Annonsen är av en annan mäklare än den vi hade kontakt med.

Klicka här!

Finlandsresan 2019 - del 4

Lördagen den 3 augusti, dagen då Tobias åkte från Finland mot kurserna i Fort Lauderdale. Tidigt på morgonen förde jag och I honom till flygfältet, och vinkade av honom. Sedan körde vi mot Lovisa och två dagar på tumanhand, vilket alltid är lika roligt, trots att min egen avfärd började närma sig. Den här gången var det inplanerat en seglats från Lovisa med paketjakten Österstjernan till Fagerö, Pyttis på lördagen, och söndagen spenderades i Lovisa tills I körde hem mig igen till Sibbo.

Trots det mulna vädret såg vi fram emot dagen, och I pekade ut lite "sevärdheter" nere i hamnen. Bland annat de nya automatiserade toaletterna blev testade medan vi väntade på att resten av sällskapet sku anlända. Ute i god tid som vi var så hann vi beundra Österstjernan från bryggan medan det endast var några få ombord. Vackert fartyg, och en väldigt intressant historia om hur hon kom till. I slutet av dagen hade vi köpt oss var sin bok av kaptenen för dagen om hur och av vem hon byggdes i Lovisa, endast ett par hundra meter från där hon låg vid bryggan just denna augustimorgon.

Ett museum för sjöfarten i Lovisa finns också nere i hamnen.

Seglatsen började i småbåtshamnen i Lovisa, och före kl.09 hade vi kastat loss (okej, jag och I hjälpte mest till med att inte vara i vägen). Besättningen bestod främst av medlemmar ur föreningen som bildats i samband med byggandet av själva fartyget, och nere under däck serverades kaffe och smörgåsar under seglatsen. Vi hade med glutenfritt för mig, men en kaffe tog jag nog. I fick "min" smörgås, men ingen verkade räkna hur många smörgåsar folk åt.

Svala vindar och regnskurar, men vilken utsikt på vägen ut till Fagerö (Kaunissaari), Pyttis. 

Holmen har en hel del besökare sommartid, och småbåtshamnen är väl skyddad bakom ordentliga vågbrytare. När vi kom iland gick vi direkt genom "centrum" ner till en strand på ena sidan, och där tog vi en liten matpaus och bara njöt av tillvaron. I berättade det hon visste om Fagerö, då hon varit där tidigare och kunde peka ut var hon bodde då och på vilka stenar hon slog fötterna då hon varit och simmat i samband med bastubadandet.

Små sandvägar går kors och tvärs över Fagerö, och de flesta använder antingen cykel eller små fyrhjulingar som fortskaffningsmedel. Det finns nog några bilar på holmen också, men när det är fint väder får man mer ut av att promenera längsmed vägarna för att i lugn och ro se på husen. 

Förr var Fagerö mer av en fiskeby, men idag är det sommargäster och båtfolk som är den mest synliga befolkningen. Vi var faktiskt in via den lokala handelsboden, och de har verkligen allt man kan tänkas behöva. Nostalgiska minnen för oss båda då vi funderade på Gunni och Bergarholmens butik, varifrån skäriborna köpte mjölk, öl, gul jaffa, bränsle och lite annat smått och gott då man inte ville eller orkade köra ända till fastlandet.

En liten ryssja...

Efter att ha promenerat runt lite på Fagerö i ett par timmar sökte vi oss tillbaka till Österstjernan där det serverades en underbar laxsoppa. Vi satt uppe på däck och åt, och njöt för fulla muggar.

Passligt påklädda var vi i alla fall! På hemvägen fick jag också några bilder på Svartholms fästning.

Vilken underbar seglats! Vi skyndade sedan tillbaka till Is lägenhet och nästan rusade ner till källaren då det var hennes bastutur, och i Finland ska man bada bastu! Efter bastun åkte vi in till centrum igen och beställde var sin kebabportion, och tog dem tillbaka till lägenheten. För omväxlings skull orkade vi inte sitta uppe hela natten och tala, men visst hann vi diskutera ett och annat, som vi brukar.

På söndagen vaknade vi ganska tidigt, åt ett ordentligt morgonmål och sedan tog vi en liten promenad. Vi vandrade längsmed den Södra Åsen och njöt av den finska naturen.

Finsk tallskog. Själen vilar i dessa landskap! I Lovisa finns det två gravgårdar, och vi besökte den gamla, där de äldsta gravplatserna finns. På andra sidan åsen ligger den nya, men dit gick vi inte.

På tillbakavägen gick vi via Kukkustenen och utkikstornet, varifrån man ser ut över fjärden.

Innan I körde hem mig hann vi ännu ett varv ner via stranden och strandbodarna. Den vanliga stoppen var Karamaloo, där de säljer afrikanska hantverk. Tyvärr hade jag väskorna fulla redan med annat som sku komma hem till Panama, men kanske lika så bra - det finns alltid något som verkar vilja fastna. En liten tur via sommarbutiken är däremot aldrig fel, även om man inte köper något. Efter Karamaloo sökte vi oss mot bilen och med lite omvägar kom jag tillbaka till Sibbo.

En stor del av de sista dagarna spenderade jag med "trädgårdsterapi", dvs jag röjde lite på mamma och pappas gård. Övre sidan av huset fick sig ett ansikstlyft, och jag hittade växter jag planterat där för säkert 10 år sedan. Ogräset fick spad-behandling, och några växter som inte riktigt trivdes där de var blev flyttade. Stenarna låg kvar också, under ett 5-centimeters lager av ogräsrötter. Spännande hur snabbt det växer igen! Fast å andra sidan är det väl närmare 10 år sedan jag rensat ordentligt i den här delen av trädgården, så egentligen är det imponerande att så mycket fanns kvar!

Av några få upprivna stenbräckor (Saxifraga urbium, nedre högra halvan av bilden) har det nu bildats en matta. Det måste vara närmare 10 år sedan de blev planterade i en liten skreva i berget, men där är de ännu, och verkar blomma fint på våren med tanke på mängden torra blomstänglar.

Idegran, mossa, funkior (Hosta) och strutbräken från svärföräldrarnas gård på Replot, planterade bakom en liten rabattkant av gamla torvblock som är färdigt överväxta med lavar och mossor. Stenarna satt kvar under lagret av ogräsrötter, och de få jag flyttade var för att göra en ordentligare kant mot husväggen, där pappa planerar att lägga markduk och fylla på med stenar eller grus. Kantstenarna visar mest var gränsen för hans projekt går, och var planteringarna börjar. 😉

Det här projektet tog några dagar, då vi såklart gjorde annat också, men jag blev riktigt nöjd med slutresultatet. Nu kan mamma också se ut på "den japanska" trädgården från köksfönstret. De rostiga metallurnorna låg under idegranen, och astilben fick ett nytt hem under körsbärsträdet. Alla stenar fanns redan gömda i vegetationen, så det var bara att gräva fram dem och placera om dem.

Också körsbärsträden fick sig en hårdhänt beskärning, vilket inte är att rekommendera egentligen. Då de inte odlas för bärens skull, utan mer som prydnad - och de har redan alla sorters sjukdomar - så beslöt vi att det var viktigare att det såg bra ut och att gården inte blir helt igenväxt. Den lilla springbrunnen (som inte var igång i sommar) flyttades närmare berget, så att det går att komma åt stigen längsmed huset. 

Bakom idegranen gömmer sig en helt annan vy, dvs en klassisk trädgårdsplaneringslösning. Mellan trädgårdssysslorna hann jag träffa en del vänner och släktingar, och god mat blev det ju såklart också!

Höst i luften, och vindruvorna hemma i Sibbo växte till sig.

Tidigt på morgonen den 14.8 startade jag och pappa mot flygfältet efter en natt utan ordentlig sömn. Pappa hade sovit ett par timmar, och jag vilade men somnade inte ordentligt. Lyckades inte somna på flyget mellan Frankfurt och Tocumen heller, så glömde att starta om telefonen, vilket ledde till att mitt lokala sim-kort vägrade starta och jag inte hade något internet, dvs ingen Uber. Tog emot ett erbjudande på 40 dollar (vilket är ett bra erbjudande!) av en turisttaxi, så jag och mina två väskor fick åka hem i en minibus. Tur nog fungerade mitt finska bankkort för typ första gången på jättelänge! Blev lite orolig redan ett tag, då jag insåg att jag inte hade tillräckligt mycket kontanter att betala taxin och det panamesiska kortet är endast debit, vilket inte fungerade i taxins kortläsare. Väl inne pustade jag ut, åt lite ost och skivad serranoskinka innan jag säkte mig i säng lite efter klockan 21. Ja, och så var jag ju förstås ett varv via balkongen för att kolla läget. Eftersom det var mörkt då redan tog jag bilden nedan dagen efter, och som det syns så hade nanassen definitivt blommat klart!

Några dagar senare kom Tobias hem, och så var det med den här sommarens semesterresa!