Pitaya - kaktusfrukt

Förra veckan hittade vi i lokalhandeln ännu en lokal frukt att provsmaka: pitahaya (pitaya på svenska). Eftersom det fanns hela frukter och en halva, valde vi att köpa halvan först. Vi hade visserligen en liten aning om vad vi kunde vänta oss, men är lite onödigt att köpa en hel stor frukt som man inte är helt säker på att man vill äta. Speciellt som vår lilla halva på 175g kostade $2.06. Pitaya (pitaija på finska) är alltså frukten av en tagglös kaktus, och kallas "dragonfruit" på engelska, eftersom själva kaktusen i viss mån påminner om en drake. Det finns tydligen några olika färgers frukter, beroende på från vilken kaktusart frukten är plockad från. Den pitayan vi köpte är rosa-gul-grön på skalet, medan fruktköttet är vitt och fullt av små svarta frön. När vi kollat var folk säger/tycker om frukten har de flesta nämnt att smaken är obefintlig och de svarta fröna har ofta klassats som jobbiga eller irriterande. Tipset på hur den ska ätas har oftast inneburit användandet av en blender eller stavmix och en hel del andra frukter eller sockerbaserade ingredienser. Finns en orsak varför man inte ska tro på allt som står på internet.

Smaken är mild och frisk, lite som en mild vattenmelon eller söt gurka, men konsistensen påminner inte om någondera. Hittade små, små vibbar av kiwifrukt, speciellt i samband med fröna, men vi upplevde inte fröna som störande för ätandet. Visst, de är många, men de är inte hårda, och går lätt sönder då man tuggar dem. De fastande inte ens i tänderna så som hallonfröna gör! Vi åt pitayan tillsammans med lite glass och ett par bitar färsk ananas, så då bidrog den mest med sin friskhet. Med tanke på hur mild smak den har, märktes den inte så mycket då den blandades med sötman av persikoglassen och pistageglassen, för att inte nämna ananasen. Fruktköttet är som nämnt vitt. Jag misstänker att de sätter namnet på etiketterna i butiken lite hur det passar, för enligt alla källor jag kollat borde pitahaya roja (som det står på etiketten) ha rött fruktkött. Konsistensen är jämn och halvfast, så det gick bra att skiva fruktköttet, vilket gjorde att det prickiga mönstret i frukten kom till sin fulla rätt som ätbar dekoration i glassportionen. Tyvärr blev det inga vettiga bilder av glassportionen - de fotona blev alla mörka och suddiga - men här är nu den minst dåliga bilden.

Vi har nog sett pitaya i Finland, men tyvärr minns vi inte om vi köpte den och hur den i så fall smakade. Minnet är bra men kort... Kan tänka mig att pitayan bra kan användas just som vi hade den, dvs som dekoration på efterrätter, eftersom det vita fruktköttet med de svarta fröna ger en väldigt spännande effekt. Frukten har dock en riktigt trevlig mild smak, så varför inte i fruktsallader eller som bas i sorbet. Eller kanske i en saltig sallad? Där kunde den också passa riktigt bra. Frågan är då om man verkligen vill köpa en frukt för $11,78 per kilogram för att sedan mixa ner den till oigenkännligt format. Nja, tror inte att vi gör det, men som dekoration eller i en mer synlig roll på tallriken? Gärna för mig. Det finns alltså en stor chans att vi köper pitaya en annan gång också - om inte annat så för fröna, för det glömde jag helt bort, och istället för att spara ett par-fem av dem åt vi upp hela halva frukten. Så kan det gå ibland, även för mig.