Förändringar i centrumbilden

Med jämna mellanrum blir man påmind om att Fort Kobbe är ett område som håller på att utvecklas och byggas ut till något nyare, större och förhoppningsvis bättre. Redan den första veckan i Panama Pacifico såg vi män med sele och rep ta ner takplattor på en gammal flygbasbyggnad på tomten bredvid parkeringen till Riba Smith och Novey. Det finns en hel del gamla flygbasbyggnader inom Fort Kobbe till följd av USA:s intresse av Panamakanalen. Eftersom Howard Air Force Base började byggas här 1939 och var i användning ända till 1999, bär en stor del av byggnaderna samma arkitektoniska särdrag som Clayton, där vi var och hämtade bilen då för flera veckor sedan. Samma stil och tidsepok. Till skillnad från Clayton (där området byggdes om till universitet med campus) har de flesta byggnaderna här stått tomma eller i varje fall utan underhåll sedan Panama återfick de landområden som USA "lånat/hyrt". I brist på resurser har dessa byggnader därför förfallit till den grad att de inte går att renovera utan enorma investeringar. Nu har då tiden kommit för en del av dem att sakta men oundvikligt försvinna.

Det gula huset med rött tegeltak; typisk amerikansk (USA) militärarkitektur.

14 augusti såg det ut så här.

Nu på måndagen (21.8) har det första huset rivits, och följande byggnad är nu i tur att demoleras. Enligt de planer för området (de vi sett alltså) ska det bli parker och butiker och mera bostadshus i Panama Pacifico, och speciellt inom det område som förr hörde till Howard flygbasen. Infrastrukturen håller på att byggas upp, och de gamla (tyvärr fallfärdiga) flygbasbyggnaderna som inte lönar sig att rädda får helt kallt stryka med. Till skillnad från campusområdet i Clayton, så har byggnaderna här i Fort Kobbe fått förfalla alldeles för länge innan pengar kunde pumpas in i de storslagna planerna som finns för området. Å andra sidan passar flygbasarkitekturen knappast in med de moderna husen som byggs och speciellt planerar byggas på området. Läste att den gamla kyrkan på området demolerats just före vi anlände, och nu får vi bevittna hur dåtid raderas ut för att i nutid ge rum för framtid. Även om vi inte är en helt integrerad del av det här samhället och den här processen, känns det ändå lite vemodigt att de byggnaderna som fanns då vi flyttade hit nu sakta men bestämt får ge vika för utvecklingen. Men så är det och har väl alltid varit - förändringen måste ske för att skapa förutsättningar för något förhoppningsvis bättre.