På tisdagen blev det äntligen av att testa laga hemlagad sorbet av mangostan-frukt. Vi var ju till butiken på måndagen, och till min stora glädje hade de några förpackningar med mangostan. Den är ju en säsongsbetonad frukt, så det kommer inte av den året om, eller det är vad vi läst att den är. Vet ju inte hur sådant fungerar i ett subtropiskt klimat, men enligt diverse källor är fruktläggningen beroende av sommaren, dvs torrperioden i början av året.
Paketet vi köpte innehöll 8 stycken mangostaner, och de vägde då drygt 900g. Efter att jag skalat dem och tagit ut det vita fruktköttet (som är uppdelat i olika stora klyftor) blev det att pressa dem utan att söndra de bittra nötterna/kärnorna i klyftorna. Kärnorna är av lite olika storlekar i klyftorna, och ganska sköra, så valde att pressa för hand dvs klyftorna i vacker (eller i varje fall ordentligt rengjord) hand, och sedan försöka pressa och klämma så effektivt som möjligt för att få varje liten droppe av saften och fruktköttet till vara.
På de ca 900g mangostanfrukt fick jag taget till vara ca 200g vätska och lite fruktkött också. Pressade saften ur limefrukten (som för övrigt hade orange fruktkött) och hällde den med mangostan-juicen. Enligt det receptet jag nästan följde var det meningen att lösa upp vitt socker i vatten, men det blev det alltså inte eftersom vi köpte brunt rörsocker när vi senast var till butiken. 200g socker och 2 dl kranvatten blev det. Blandade ihop sockervattnet och mangostan-lime-juicen och lät det svalna lite. En äggvita vispades fluffig (som då man gör maräng) och det blandades med sockervatten-mangostan-lime-blandningen. Sen var det bara att sätta i frysen och röra om 1 gång per timme tills sorbeten frusit. Det brukar ta ungefär 5 - 6 timmar. Igår blev det lite annorlunda gjort eftersom jag tydligen somnade som en stock just före fjärde vispningen, och i morse var det en stelfrusen sorbetklump som väntade på mig i frysen. Tur nog fick jag en någorlunda jämn konsistens på sorbeten i samband med vispning nr 3.
Idag blev det därför kaffe med sorbet som avslutning på lunchen. Smaken var ganska så spännande, kanske på grund av den (för vår del) ganska så okända frukten, men vi hittade båda utspädd äppelsylt, eller kanske rabarber och kanel. Till och med smaken av vispgrädde från en två dagar gammal gräddtårta lyckades jag hitta, så verkligen varierande smakupplevelser med konstiga associationer blev det med mangostansorbeten. Konsistensen var riktigt bra (speciellt med tanke på att jag endast vispade om alltihopa 3 gånger), kanske lite smulig, men det kan också bero på den höga vattenhalten. Smakmässigt hade det säkert räckt bra med endast 1 dl socker, för mangostan är en söt frukt, väldigt söt. Men så är vi ju båda inte direkt vänner av väldigt söta efterrätter.
Recept på mangostan-sorbet
200 gram juice och fruktkött (900 gram frukt gav den mängden, men går säkert att blanda med annat också eller byta ut mot önskad annan frukt/juice/vätska)
1 medelstor lime, dvs saften av den. Blev ungefär 2 matskedar
200 gram socker (dvs ca 2 dl)
2 dl vatten
1 äggvita
Skala frukterna. Observera att skalet är bittert, liksom nötterna/kärnorna. Pressa saften och fruktköttet så väl du kan och orkar. Blanda mangostanjuicen och limesaften. Värm upp sockret och vattnet, låt inte koka utan bara så att sockret löser upp sig. Låt svalna lite innan du blandar ihop de olika vätskorna. Vispa äggvitan hård, och blanda ner den i vätskan. Frys in och vispa en gång i timmen tills sorbeten har frusit ordentligt. Tar vanligen 5 - 6 timmar innan den är tillräckligt hård för att ätas.
OBS: Eftersom vattenhalten är så pass hög kommer den vispade äggvitan inte att vilja blanda sig jämnt om man använder en slickepott, men vispar man med en visp av något slag så finns risken att luftbubblorna (som ska se till att sorbeten inte blir för kompakt) försvinner. Jag valde att vänta tills tredje vispningen innan jag använde en bollvisp i metall, och då hade äggvitan börjat blanda sig med vätskan och hunnit frysa, vilket gjorde att luftbubblorna inte försvann utan stannade i sorbeten. Konsistensen blev långt ifrån perfekt, men tillräckligt jämn för att kunna ätas utan isbitar och äggviteklumpar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.