Panamaturister - vecka 2

Den andra veckan med turister på besök började med snäckplockning på Pipa's Beach vid Rio Hato, Farallón (19.2), en tur till Miraflores-slussarna (20.2) och grillning nere vid poolen på onsdagsdagen innan vi endast var 3 kvar här i Woodlands. En sista dagsutflyckt lyckades vi med till Portobelo på Karibiska sidan av Panama den 22.2, och sedan ännu lite souvenirshoppande i Westlands Mall den 23.3. Sista dagen spenderades med lite solande och simmande nere vid poolen innan den oundvikliga hemfärden för vår sista besökare närmade sig. En sista måltid, det sista packandet och så sökte vi oss till Tocumen en sista gång för en tid framöver. Lördagstrafiken var ganska lugn, så ingen flera timmar lång trafikstockning att lida i. När vi kom hem kändes lägenheten väldigt tom och tyst efter att ha sjudit av liv och rörelse i två veckor. Känslan av att vi faktiskt bor här hade märkbart förstärkts under de dagar som vi hade våra vänner på besök, så kanske inte så konstigt att deras hemfärd påverkade oss.

En lite suddig karta över centrala Panama, med Farallón nere på mitten av bilden, och Portobelo uppe till höger om staden Colón. Gamboa (naturreservatet som besöktes under den första veckan) ligger överst i det gula området på östra sidan av Panamakanalen, norr om Panama City (sjärnbollen).

18.2 På söndagen tog vi sovmorgon, och de två kvarvarande gästerna var ett varv ner via poolen på dagen. Dessutom passade de på att gå lite inne på Woodlandsområdet, eftersom vår fjärde vän inte anlänt ännu då vi tog den första rundvandringen. Både på lördagskvallen och på söndagskvällen blev det god mat. Eller tja, är väl bra mat här hos oss så gott som varje dag, om man får tro "recensionen" i gästboken. 😉 En avslappnad söndag blev det i varje fall.

19.2 Farallón/Pipa's Beach vid Rio Hato

Vi startade på förmiddagen med bilen fullastad av frukter, snacks och vatten samt såklart också ett par öl och seco maracuya (passionsfrukts-romdrickan) i kylväskan. Det var också vår första längre utfärd, och vi sökte oss ut mot Rio Hato i Farallón, till en strandrestaurang som heter Pipa's Beach.  Från Panama Pacifico är det 115 km till Pipa's Beach, och med lite trafik västerut tog det oss ca 1h 45min. Det är ett turist/expat-område, så inte så mycket lokalbefolkning där, men kilometervis med sandstrand och Stilla Havet ligger ett kärringkast från restaurangen. Samma sak här gällande bilderna som med inlägget om den första veckans turistande: de med datumstämpel är lånade med lov, och även de här två gästerna önskar att inte bli nämna vid namn.

Snäckplockare på stranden

$7 Piña Colada, och god var den!

Två modiga badare fick sig en simtur i Stilla Havet! Inga varningar för maneter

eller stingrockor här inte. Efter det blev det lunch.

WC och duschar vid stranden

På väg hemåt från Rio Hato hände det en hel del i trafiken, men vi klarade oss med blotta förskräckelsen den här gången. Vi höll på att få en annan bil i sidan, och såg en och annan mindre olycka längsmed vägen. Naturen börjar bli ganska gul och knaprig här nu under torrperioden, vilket syns bra där som det inte vattnas varje dag. Stora områden har dessutom bränts ner, troligen i någon form av svedjebruksanda? Vi stannade vid PriceSmart på hemvägen (jag blev kvar i bilen med mitt knä) och då inhandlades lite mera dricka (vattnet var så gott som slut), lite kött, lite snacks och lite mera annan dricka. Dessutom hittades så kallade "skeggins" åt en liten guddotter/brorsdotter. Skeggings = skirt/kjol + leggings/tunna byxor, som är ihopsydda till ett plagg. Inte varje dag man ser sådana...

En del av min snäckskörd från stranden. Fick en del sand på köpet...

20.2 Miraflores, Panamakanalen

På tisdagen blev det äntligen av att åka till Miraflores-slussarna vid Panamakanalen. Vi valde att åka på eftermiddagen, då det tydligen hade varit massor med fartyg där mellan 15 och 18, då de andra gästerna besökt Miraflores den föregående veckan. Vi såg till och med en finskregistrerad segelbåt på väg till Stilla Havet. Tyvärr (?) lyckades inte våra privatdetektiver till båtradarsnokare ta reda på ägaren, så vi kunde inte bjuda på kaffe. 😆

Nöjda turister!

21.2 Grillmat, poolen och Tocumen

På onsdagen blev det grillmat (första gången vi grillat här i landet!) och ugnsgratinerad yuca (kokad först och sedan satt i ugnen med spadet från tisdagens räkor + lite parmesanost överst). Medan jag förberedde yucan gick Tobias och grillade, och då var det poolen som gällde för "barnen". Lunchen åt vi inne och som vanligt lämnade det en hel del mat över. Vi har fortfarande inte lärt oss att laga "just passligt" med mat.

Panama City på vägen till Tocumen. På hemvägen var vi bara 3 i bilen.

22.2 Stranden vid Isla Grande, Portobelo och Playa La Angosta

På torsdagen gjorde vi en utfärd till den Karibiska sidan av Panama, och planerade att stanna i Portobelo för att besöka resterna av de gamla färstningarna där samt den vit-lila-målade kyrkan. När vi kom fram till Portobelo gick vägen rakt igenom byn, och då beslöt sig vår chaufför för att fortsätta lite till längsmed den vägen. Det var ett väldigt lyckat beslut! Bästa vägen i landet (som vi kört på hittills) finns alltså mellan Portobelo och byn (La Guaira?) där båtvägen till Isla Grande börjar! Vägen dit tog nästan 2h 30minuter, inklusive en poliskontroll på vägen till Portobelo, och sträckan var endast 15km mer än till Rio Hato, dvs ca 130km. 

Och vi blev fyra igen! Typ..

Panama Pacifico - La Guaira

Vi fick se en helt annan sida av Panama under den färden, med böljande landskap och grönskande ängar, ofta med kossor och tjurar som betade eller låg under träd i skuggan. 

Vi fick också se "kopojkar" och deras kor på vägen mellan Portobelo och La Guaira

Det är den här sidan av Panama som i varje fall jag nu gått och blivit förälskad i. 
Den påminner lite om Irland....

Efter en halvtimmes körande kom vi fram till en parkeringplats nära stranden varifrån båtarna går ut till Isla Grande. Vi parkerade och en man med parkeringslappar kom fram till oss och undrade hur länge vi är ute på Isla Grande. Han blev lite konfunderad när vi sa att vi inte alls tänkte åka ut dit, och visste inte hur mycket han sku ta betalt för parkeringen. Det slutade med att Tobias gav en dollar för parkeringen innan vi åkte vidare en halvtimme senare.

Små båtar kör ut andra turister till Isla Grande

Vy mot Isla Grande

En gravgård på vägen tillbaka mot Portobelo

Portobelo är alltså en liten by, vilket man inte sku tro med tanke på hur stort det står skrivet på alla kartor. Orsaken är att den här lilla byn var en viktig knutpunkt för conquistadorerna och speciellt för transporten av varor och ädla metaller till Europa under 1600-talet. Även den svarta Kristusfiguren som finns inne i kyrkan bidrar till att hålla platsen på kartan, och lockar till sig turister från när och fjärran. En riktigt trevlig liten by, även om souvenirförsäljarna i princip endast hade radband av asiatiskt/massproducerat ursprung. Det finns en hel del info om stället på internet för den som vill läsa mera om stället. 😊

Turisterna besökte fästningen Fuerte San Jerónimo i Portobelo

Iglesia de San Félipe till vänster, Real Aduana de Portobelo till höger

sett in mot land från fästningen

Samma vy på längre avstånd

Det finns en båtkyrkogård ute i viken

VVS enligt lokal standard...

Kristus-altaret inne i kyrkan Iglesia de San Félipe

 Iglesia de San Félipe utifrån sett.

Nedan en del foton på väggmålningar inne i byn

Den lokala ateljén hade stängt 😟

Taxi-stationen

Efter att vi kom tillbaka till bilen (som vi parkerat bredvid fästningen Fuerte Santiago men inte besökte), styrde vi mot Playa La Angosta. Där hade vi läst/hört att de har en fin lång strand, bra lokal mat och vackra vyer. Tanken var ju att det sku bli en simtur i Karibiska Havet också.

Vågorna skvalpar ett par meter från vägen från Portobelo mot Playa La Angosta

I väntan på maten

En modig besökare fick sig en simtur också i Karibiska Havet! Jag vadade lite medan Tobias satt i skuggan högre upp på stranden. Räckte bra med att få vaderna blöta, då det inkommande tidvattnet rör upp starka strömmar. Ingen bra idé att gå i dem med halvdåligt knä, eller så resonerade jag i varje fall. Vi fick alla med oss en hel del sand i sandalerna, så nu är bilen i behov av dammsugning. Tyvärr var den maten jag och Tobias beställde en av de sämsta vi ätit här i landet, men det berodde på att vi valde en skaldjursgryta, inte friterad hel fisk eller havskräftor, vilket vi nu börjar inse att är det man ska beställa. Färsk, helstekt fisk kan de i det här landet, så bara att beställa sådant de verkligen vet hur de ska tillreda i framtiden. Varierande kost får vi syssla med här hemma. 😉


23.2 och 24.2

På fredagen tog vi en snabb tur via Westland Mall efter de sista souvenirerna, varefter det var stressfritt ända till lördagen då det sista var packat och poolbesöken/solandet var över för den här gången. Vi hann med ett poolbesök på fredagen och ett på dagen på lördagen, så nu har jag då också äntligen simmat i  "vår" pool. Tog bara drygt 8 månader....

En sista stund på balkongen hann vi också med innan vi sökte oss ner till bilen, och började köra mot Tocumen. När vi kom till flygfältet på lördagen föll det bittra tårar över att den här semestern var över redan, men största orsaken var och är nog saknaden. Oberoende hur kort tid det är tills man träffar en kär vän nästa gång, är det alltid lika svårt att släppa taget i den där sista kramen. Bra kanske att vi inte gick in i terminalen och vinkade av, då det oundvikligen slutat i att vi stått där och storgråtit alla tre. Efter en sista vinkning från bilen bar det av hemåt igen. Aldrig tidigare har stämningen i bilen varit lika mörk och dyster... 😢

Nu är det bara att torka tårarna och börja räkna ner tills vi ses nästa gång, och så blir det säkert skrivet en del under tiden. Som vi konstaterade ett antal gånger under de två veckorna: en gång om året - även då det är flera dagar på rakan - är för lite att träffa sina käraste vänner. 💓