En djupdykning i kryddskåpet

Bland det första vi köpte när vi kom hit var kryddor. Vi hade till och med salt och kryddor med oss i resväskorna på bekostnad av diverse kläder och andra saker som därför inte rymdes med. Berättar kanske lite om hur vi prioriterar? Hur som haver så har kryddskåpet inte varit tomt en enda dag sedan vi flyttade in, förutom en dag före jul då jag hade ut allting, organiserade om och satte i burkar sådant som annars haft en tendens att "flyta omkring" inne i skåpet. Orsaken var att Tobias hämtade hem ett tiotal påsar med kryddor från Grenada, och de rymdes inte i kryddskåpet så som det såg ut just då. Dessutom ville jag få lite koll på vad vi har och vad som saknar (för tro det eller inte, men vi saknar en hel del kryddor ännu!), så vi inte behöver köpa sådant vi har t.ex. lagerblad, kanel, olika peppar och muskotnötter. 

Kryddor och muskotnötskaffe på bilden till höger, allting från Grenada.

En liten julhälsning från oss

På måndag är det julafton, och här hos oss betyder det att veckoslutet kommer att gå i matlagandets tecken för att vi ska hinna få alla rätter klara i tid. Sillsallad/rosolli med sill, kokt nöttunga, skinka, och sådana rätter som krävt lite längre tid att bli klara så som krydd- och den gravade fisken, kommer att trängas på julbordet. I år har vi dessutom hemlagad senap, IKEA-sill och surkål, och på planeringsstadiet leverpastej, jullimpa (tyvärr den tråkiga, ljusa varianten) och en julgröt gjord på krossade majskorn i stil med den lokala chicheme-drycken. Första satsen pepparkakor blev gräddade idag, och de ser ut och smakar nästan som ljusa pepparkakor, troligen eftersom jag inte hade mörk sirap. Men det var inte menyn jag skulle skriva om, utan försöka författa ett julbrev till er där hemma! Ifjol blev det mer eller mindre ett ordentligt julbrev med lite höjdpunkter från det gångna året. I år blir det förhoppningsvis ett lite kortare inlägg med betoning på julen 2018. 

Snart är det jul igen

Vi går nu mot den andra julen här i Panama, och trots att vi har de vanliga "julgrejerna" på plats känns det stundvis väldigt ojuligt, om man nu kan skriva så. Så länge man inte ser ut genom fönstret eller behöver vistas i den allt mer stekande solen (vi närmar oss torrperioden dvs sommaren) så är det nästan möjligt att känna stämning, och grannarnas blinkande julbelysningar i alla de färger är ju klara bevis på att vi närmar oss julafton. Paketen under granen är fler i år än de varit på många år (i alla fall under vår gran), och julfiskarna ligger i sina respektive plastpåsar i kylskåpet och gravas. Alla tecken tyder på jul. Förutom då man tittar ut på balkongen eller ser palmerna vaja i vinden längsmed vägarna. Konstigt att inse att det kalla decembermörkret i Finland har en så stor del att göra med den "vanliga" julstämningen. Kanske valet att hänga musselskal - från Karibiska Havet - i granen inte direkt hjälpte att återskapa en autentisk finländsk jul.