De senaste morgnarna när vi kommit ner till vardagsrummet har vi mötts av en söt doft som blivit starkare ju närmare fruktskålen på köksbordet vi gått. Imorse var det helt klart varifrån doften kom: ananasfrukten på köksbordet hade mognat. Idag var nämligen hela ananasfrukten äntligen gul!
En klar skillnad jämfört med dem helt gröna frukten då ananassen först blev panikskördad (i samband med flytten fredagen den 18 september för att underlätta flytten av själva plantan). Rotsystemet på ananasplantor är inte så stadigt, och då hela växten höll på att rivas av på grund av frukten var det ett enkelt beslut att ta loss frukten istället. Även om den inte var mogen.
Den 24 oktober hade den legat några dagar i fruktskålen på köksbordet, och grön var den fortfarande. Den 30 oktober hade en stor del redan börjat bli gult, och den doftade som en mogen ananas.
Idag, 1 november, var hela frukten gul och det blev alltså dags att öppna ananassen och åtgärda fruktköttet. Med krona och allt vägde den 2164g, dvs ca 900g mindre än den första ananassen vi fick äta i början av juni. Den hade ju däremot en ganska stor krona, så själva frukten var väl ungefär i samma storleksklass som den här.
Saftig och söt...
Själva mitten på de lokala ananassarna - även de köpta - är så mjuk att den också går att äta, men för de två små påsarna med frysta bitar valde jag endast det yttre, saftiga lagret fruktkött. Kommer att bli trevliga piña coladas i "vinter"! Eller smoothies - man behöver inte sätta sprit i alla kalla drycker bara för att man kan.
En åttondel av frukten gav vi åt Tobias kollega som hjälpte oss med att få internet fixat hit till huset och några små bitar smakade vi på direkt från skärbrädet. Sött som sagt, men eftersom våra nuvarande livsmedelsval inte stöder stora mängder socker eller kolhydrater valde jag att koka resten av frukten till en chilisås. Det blev en lite intressant koncistens efter att jag körde stavmixern i blandningen en bra stund, men smaken är bra och styrkan är inte överväldigande. I stora drag innehåller såsen ananas, vatten, salt, vitlök, citronsaft och några matskedar av en chilipastabas som vi lagade i våras (chiliflarn + frön, ingefära, vitlök, tomatpyré, ettika och salt tror jag det var i den, och den är definitivt för stark att ätas som sådan). Inget tillsatt socker, inga extra konserveringsmedel. Resultatet ser mer ut som vattnig pumppyré än chilisås, men man kan ju inte lyckas med allt när man lagar utan beprövat recept.
Det blev 2 sojasåsflaskor (modell medelstora) och lite i en glasburk dvs totalt ca 7 dl sås. Lite väl tjockflytande blev den säkert för att enkelt kunna hällas ur flaskorna, vilket jag nog gissade. Man ska ju leva i nuet, och med risken att överdosera chilisås på maten kanske det inte är så värst hemskt om man måste rikta hela sin uppmärksamhet på såsflaskan. Summan av kardemumman är i alla fall att chilisåsen blev söt och stark, helt utan tillsatt socker, och då den används sparsamt (om man inte vill ha ordentlig hetta på smaklökarna) blir det inte så mycket socker per portion. Förra satsen med liknande chilisås som jag lagade försvann på några veckor, så nu har vi kanske en månad eller två säkrade - speciellt som vi har mer än en sorts chilisås i kylskåpet. Plus ett antal oöppnade i kryddskåpet också. Går av sorten i det här hushållet, men inte lika fort som det kommer nya...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.