Julafton kom och gick i lugnt tempo. Efter lördagens fejande i köket blev det endast skinkan som stod på "saker-att-göra"-listan, och den tog Tobias hand om. Vi dukade fint med ren bordduk, tända ljus, finservisen och satte maten på serveringsfat (inga kastruller på matbordet på julafton här inte). Blev en mindre imponerande meny än de senaste årens matfrossa på julafton, men mätta och belåtna blev vi nog. Det blev till och med en liten snaps till fisken, trots att vi först tänkte att vi sku skippa den traditionen. Svenska Absolut Vodka var det närmaste vi kom finsk snaps på så kort varsel, så det fick duga.
Fiskrätterna stod i fokus i år också, och eftersom vi inte hittade någon sill blev det lite mindre vikt på den sortens fiskar. Hemgjord sillsallad med anjovisfiléer och kapris i olivolja fungerade riktigt bra, och gravad tilapia på tre olika sätt (dill, rosmarin-timjan och "kryddfisk") smakade bra i brist på sik och vild lax. Den lokalt producerade cevichen från Riba Smith påminde mest om citrusinlagd strömming, och fungerade hur bra som helst till sillsalladen. Vi gjorde ingen rödbetsvispgrädde, utan satsade istället på en senapsmajonnäs (både honungssenap och senap med hela frön) som försvann väldigt fort den med. Till sist det kanske minst väntade: några nachos istället för knäckebröd/surskorpor, vilket också fungerade hur bra som helst. Sedan var det dags för skinkan!
Senapsgriljerad skinka, kokt tunga, gröna ärter direkt ur en konservburk och några torkade plommon. Dessutom en varm sås gjord på den sista senapsgriljeringen och skinkspad. Gotta! Inga lådor eller kokta potatisar i år. Så inget desto märkligare, men det kändes faktiskt som julaftonsmiddag. Det bästa var ju att vi båda deltog i matlagningen, och att inget smakade "helt fel". Efter maten slappade vi i soffan med hemlagad glögg (Tobias kokade ihop lite socker och vatten med stjärnanis, kanelstång och kryddnejlika) och sedan blev det julklappsöppning - vilket betydde att jag fick öppna ett stort och tungt paket och hubby fick öppna ett betydligt mindre paket. Inga större julklappar under granen i år, men spelkonsolen har ju varit i användning redan flera veckor och det var ju den huvudsakliga julklappen som köptes i år.
Mellandagarna har spenderats ganska lugnt, och till vår stora förvåning har det faktiskt regnat lite nu de senaste fyra dagarna. Några droppar, ett par minuter eller så. Måste tillstå att jag tycker att det varit ganska skönt att sitta uppkrupen i soffan eller sängen och läsa Harry Potter medan Tobias har varit på jobb. Här i landet har de inget som heter Annandag jul, så tisdag - fredag är vanliga arbetsdagar för de flesta. Nyårsfunderingarna har kretsat mest kring mat igen, och de små mängder med rester vi har kvar består av de gravade tilapia-filéerna och cevichen - sillsalladen var slut redan på juldagen, tungan tog slut igår och den sista skinkan åt vi idag till frukost. Ja, lite gröt har vi kvar ännu, men inga stora restberg i år. Däremot blir det nog att laga en till sats sillsallad till söndagen för att hålla uppe traditionerna av att äta de sista sillsalladsresterna på nyårsaftonen. Dessutom var det en av de godare sillsalladerna vi har ätit, och definitivt godare än de färdigt köpta versionerna - till och med utan finsk saltgurka till.
Ute på balkongen växer det fortfarande så det knakar, och det känns fortfarande lite fel att gå ut i värmen så här i mellandagarna. Tomaterna börjar snart vara klara, eller i varje fall 10 stycken av dem, och det mesta andra växer också till sig. Kokosnöten har gjort mera rötter och nu verkar också det första riktiga bladet titta fram. Basilikastjälkarna som jag satte i vatten i mitten av december fick nya rötter redan efter en halv vecka och dem har jag nu satt i jord. Ser fram emot att kunna laga lite pesto igen här något tag. Inte direkt vad jag är van att göra med växter så i mellandagarna: hittills har det mest varit att slänga bort diverse örter och julblommor som dött av mörkret och överbevattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.