tisdag 21 januari 2020

Julfirande, nyårsraketer och årets första besök hemifrån

December 2019 och första halvan av januari 2020 har varit bråda tider för oss. Inte så att vi stressat, men så pass att vi inte riktigt haft många dagar utan förbestämt program eller utan program alls. Julen firades som numera vanligt här hemma på tumanhand, god mat och tidigt i säng efter ett par paket var ungefär. Någon dag senare blev det en tur via Tocumen för att plocka upp sista besökaren för 2019 och samtidigt den första för 2020 - samma person i fråga alltså, och som en del kanske räknat ut så var det ju I. Nyåret firade vi hemma i år med grillmat, äkta champagne (som I köpt på flygfältet i Paris) vid tolvslaget och grannarnas raketer vinandes runt husknutarna och palmerna. Skratt och vrål kunde höras till närmare halv 9 följande morgon, så de lär i alla fall ha haft en ordentlig fest. Vi gick däremot och lade oss redan före halv 2, utan större framgång att faktist somna medan grannarnas fest nådde nya ljudnivåer... Lugnt och skönt var det följande dag i grannskapet, men vissa sega firare fortsatte nog resten av veckoslutet. Inte vi, men vi hade ju betydligt viktigare saker för oss!


Den 3 januari var vi uppe före tuppen, och lite efter kl. 06:30 startade den dagens utfärd: en tur från Amador i söder till Colón i norr genom Lake Gatún och de 6 äldre slussarna i Panama Kanalen - på en kanalkryssare! Första gången på länge som vi såg soluppgången ut mot havet, och första gången någonsin som vi var på den här utfärden! Vi placerade oss på översta däck i aktern, på babord sida och de platserna höll vi envist fast i under hela resan!


Hamnen i Amador före soluppgång och avfärd.



Puente de las Americas-bron såg vi ur mer än en ny vinkel i alla fall!



Lastfartyg i hamn söder om Miraflores slussarna, som vi också fick se ur en ny vinkel.



Definitivt ny vinkel på Miraflores besökscentret!

Foto: Tobias

Ett kontainerfartyg på väg norrut efter de första slussarna (Cócoli Locks) i den nya delen av kanalen på Stilla Havs sidan. Puente Centenario-bron syns till höger bakom Pedro Miguel-slussarna.  

Foto: Tobias

Vi njöt av utfärden alla tre, och trots solkräm med skyddsfaktor 30 lyckades jag bränna mig lite. Betydligt mindre dock än de två andra som blankt vägrde använda solkräm tills det var alldeles för sent. De kommande veckorna fick ju i och för sig lite extra innehåll på det sättet, då tråkiga stunder kunde spenderas med att peta loss torr hud... 

Nu följer ett mycket stort antal bilder, tagna under resan norrut genom Pedro Miguel-slussarna, över Lake Gatún-sjön och genom de sista slussarna på Karibiska sidan, ända till hamnen i Colón. Blev ju över 1000 bilder taget den dagen, så det här är bara ett litet urval...






Culebra-snittet.



Puente Centenario sedd norrifrån.



De som åkte halvdagsutfärd steg av i Gamboa - vi andra fortsatte.


Ute ur Culebra-snittet (smalaste området av kanalen) och Gatún-sjön nästa!








Slutet av Gatún-sjön och genom de äldre slussarna ut mot Karibiska sidan.






Puente Atlántico - den tredje stor bron som byggts över Panamakanalen.



Hamnområdet i Colón är aningen större än vi insett.






Hamnen i Colón. Härifrån åkte vi buss tillbaka till Amador, och åt middag på Buchanero's.

Utöver kanalkryssningen blev det några andra dagsutfärder, olika långa men likväl givande på mer än ett sätt. Först gjorde vi det obligatoriska årliga besöket till Miraflores besökscentret - vi passade på med I att åka en dag som Tobias var på jobb då han redan besökt stället några gånger och inte var lika ivrig som vi att besöka det igen - enbart för att det hör till.


Vi hittade också en karta över kanalen och kunde konstatera att "där åkte vi!".


En dag lyckades jag och I dessutom besöka en av mina få vänninor här i Panama (som I träffat tidigare här i lokala butiken!), och vi fick vandra lite i det området som hon och hennes man bor på. Sedan blev det poolen för vattenmonstret till besökare, så att hon inte behövde åka hem helt osimmad. Nackdelen med att vi inte har en pool, men själv saknar vi det inte - för tillfället i alla fall.

Foto: Vår värdinna R

Sedan spenderade vi nästan en hel dag i Casco Viejo (efter ett snabbt besök till Mercado de Mariscos) och avslutade med middag på Diablicos. Jag valde fisksoppan men både Tobias och I åt mondongo dvs gryta/stuvning på komage.



Från Casco Viejo blev det köpt mest souvenirer som I tog med sig hem till Finland, men jag köpte också en ny bordduk åt oss och 2 nya lokala julgransprydnader. Eiffeltornet till höger hämtade I.

En av de sista dagarna innan I åkte hem igen, närmare bestämt den 9.1 (dvs Día de los Martires dvs en alkoholfri dag) gjorde vi en dagsutflykt till Pipa's Beach, dit vi varit minst en gång alla de gånger I varit i Panama. Vi började med att vänta över en timme på mat på just Pipa's Beach, och både jag och Tobias valde "sommarbläckfisken" med kokosris, medan I tog friterad hel fisk med patacones (2 gånger friterade och tillplattade kokbananer). Gott som vanligt! Störde inte ens att vi inte fick öl med maten, så uppfriskande var bubbelvattnet och lemonaden med kokosmjölk! Lemonad här i Panama (och i USA också för den delen) är alltså inte en kolsyrehaltig fruktdricka, utan mer som saft/juice gjord på t.ex. pressad citron eller lime och utblandad med socker och vatten. Körd i en blender/matberedare med is och kokosmjölk blev det en väldigt trevlig kall dryck, om än aningen söt.


Efter maten gick vi en stund på stranden - som hade ändrat en hel del på grund av erosion.




Ock så det viktigaste: I fick simma i Stilla Havet också i år. Tyvärr fanns det nästan inga snäckor alls, men så var vi där mitt på dagen då tidvattnet är som högst. Tur nog hittade I ett ställe med lite snäckskal runt en udde, så huvudsaken att hon fick med sig några panamesiska snäckor i alla fall!

Fredagen dvs dagen före I åkte var vi inne i stan och åt middag på Os Segredos de Carne, så nu har I fått uppleva ett brasilianskt "steak house" (biffhus låter bara fel...)! I Panama City visserligen, men i alla fall. Maten var ypperlig - precis som senast i augusti då vi var där och åt. På lördagen körde vi sedan I till flygfältet, och så var det besöket över för den här gången. Alltid lika ledsamt då hon åker hem, men tiden då hon var här var guld värd. 💖 Nu har vi tagit det lugnt och återhämtat oss från alla äventyr, så kanske det snart blir tid för nya utmaningar - om inte annat så lär det finnas planer på en 4-veckors arbetsresa till Ecuador i en inte allt för avlägsen framtid...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.