En liten ljusglimt i mörkret

Med allt ledsamt och hemskt som hänt här i världen under de senaste månaderna, beslöt vi oss för att trots allt dela med oss av en liten ljusglimt i vår tillvaro. Våra familjer och en stor del av våra vänner vet om den här ljusglimten redan, så för dem är det "gamla nyheter", och troligen hålls det inte hemligt ändå så hemskt länge till. Så trots att vi lekt med tanken att inte avslöja något här i bloggen före början av augusti blir det alltså nu ett litet avslöjande redan nu i maj, just före Morsdag dessutom tydligen. Så ja, utan att dra ut på det nå mera: vår lilla "hemlighet" borde anlända i andra halvan av augusti och går för tillfället under projektnamnen MiniOhls och Bebidjuret. 💗

Bilden är fräckt värre lånad från internätet... Tobias hittade den. 😉

För tillfället lever vi dag till dag, och med ca 15 veckor kvar av den beräknade tiden har vi nu sakta börjat inse att det troligen blir en liten "panames" eller "panamesiska" av Bebidjuret (för tydlighetens skull uppdaterat 18.5.). Fördelen med att födas här i Panama är ju (som i flera andra länder) automatiskt medborgarskap. Annorlunda är det i alla fall, och under rådande omständigheter har vi inga större förhoppningar om att kunna komma till Finland i sommar, speciellt som flygförbudet in i och ut ur Panama nu är förlängt till 23 maj och alla tippar på att det kommer att förlängas ytterligare. Det totala utegångsförbudet är fortfarande "utan bestämt slutdatum", så vi sitter fortfarande här hemma och försöker få någon form av ordning på tillvaron, en sak och en dag i taget. Helt klart är det i alla fall att vi inte funderar allt för mycket mera på vad som händer där ute i stora världen, och speciellt mina tankar blir nog störda flera gånger om dagen av att något litet sparkar till i magen... 😆

Inga goda nyheter kan ta bort allt det sorgsna som hänt i vår, men vi måste se framåt och försöka vara tacksamma för de minnen vi har av Tobias morföräldrar. 💞 Samtidigt som vi väntar med skräckblandad glädje på augusti, tampas vi med tankar om och besvikelsen över det som aldrig blev, möten som nu aldrig kommer att hända, och vissa dagar är det svårare än andra att koncentrera sig på att det faktiskt finns glädje i vardagen - trots allt elände som håller på där ute i världen. Tankar om vad som kanske kan hända och gå snett hör också till situationen, men vi försöker att koncentrera oss på de positiva visionerna och undvika att ta ut sorger i förskott. En dag i taget bara, precis som hittills, men nu har vi i alla fall en liten ljusglimt att se fram emot. 💖

Nu har annars sockervattensbehållaren som Tobias köpte i vintras börjat locka till sig kolibrin! Vi har räknat med i alla fall 3 olika arter, alla gröna men lite olika nyanser och storlekar. De här bilderna är på de 2 (eller är de 3?) mindre, eftersom den största sällan sätter sig så att vi hinner ta några bilder på den. Om det är en av varje eller flera som besöker oss vet vi inte, men de är roliga att följa med!

Skönt säkert även för minifåglarna med lite regn mellan varven. 😉

Bloggen handlar alltså fortfarande om vår vardag här i Panama, och även så i framtiden, så det kommer inte att bli en mammablogg av det hela. Såklart ändras våra liv en hel del i och med bebidjuret, så säkert blir det mer inlägg om livet med en småtting i hushållet... Få se hur det blir, för det här är en helt ny upplevelse för oss båda, och ingendera av oss vet exakt vad vi sysslar med!