Mamma på vift...

En av mina födelsedagspresenter från Tobias var en natt ensam på Westin Playa Bonita (27-28 februari), som är det resort-hotellet som ligger närmast oss här i Panama Pacifico. Det var en natt och totalt var jag väl hemifrån knappt 18 timmar, så inte så värst länge men skönt var det med egen tid och en natt utan att behöva stiga upp för att någon liten behövde något eller var upprörd av okända orsaker. Att jag inte sov mer än vanligt (under 7 timmar) var väl lite eget fel (skyller på central-luftkonditioneringen som flåsade något enormt), och så vaknade jag ju "normal tid" dvs lite efter kl.06 och beslöt mig för att gå på frukost före värsta rusningen. Lite annorlunda var det nog att vara ensam, och corona-restriktionerna gjorde det hela lite mer absurdt om möjligt. Ett fint hotell är det, och stranden är ganska så härlig att vandra på, speciellt efter en tidig frukost då inte alla andra ännu hunnit släpa sig till solstolarna. Utsikten från 14:nde våningen var inte så dålig den heller, och yllesockorna som kom i julklapp fick komma med - kakelgolv är alltid lite kyliga här i landet om det finns AC i utrymmet!

Kvällen spenderade jag med ett kort samtal till mina föräldrar, och efter det sittandes på balkongen, skrivandes texten till ByaBladet. Timmarna flöt på och med en iskaffe (visserligen koffeinfri) så kände jag mig riktigt avslappnad - tills solen gick ner och det blev mörkt. Jag hade visst suttit lite längre än planerat, och glömt att tända belysningen på balkongen. Blev att söka sig in igen och beställa mat till rummet (ville inte gå på buffén med "alla andra" gäster, även om det var servering, inte ta-själv-buffé) och vänta på maten. Det var betalning vid dörren, och själva beställandet var riktigt utfunderat: menyn fanns på en papperslapp som jag fick vid inchekningen (en sån där pixelerad ruta som länkar en vidare när man siktar telefonkameran på den typ) och beställningen gjordes via WhatsApp! Inga extra konstigheter, och de skrev till och med på engelska!

Efter maten blev det kvällstvagning och sedan lugnande musik i de nya hörlurarna, varefter jag var redo för att slumra in till central-luftkonditioneringens "lugnande orkanvindar". Det gick måttligt bra, men somnade nog och sov lugnt till lite före halv 7 på söndagsmorgonen. Morgonrodnaden över havet sedd från balkongen var ganska trevlig, och jag bestämde mig för att gå och äta frukost ganska genast, då serveringen höll på till kl.10 och det var ganska mycket barnfamiljer efter vad jag sett (och hört från pool-området) kvällen före. Trots alla säkerhetsåtgärder med masker och social distansering är det onödigt att ta några risker, då vi verkligen inte vill ha hem något coronavirus.

Vy mot Panama Pacifico vid hissarna.

Den enda öppna restaurangen var utomhus, under halmtaket med kupolen. Poolbaren på bilden nedan var stängd - i varje fall lite före klockan 7. Poolen öppnade klockan 8, men dit for jag inte.

Frukosten gick till så att man pekade på maten bakom plexi-skyddet eller sa vad man ville ha och personalen satte det på tallriken. Ingen direkt kontakt med maten eller serveringsbesticken för oss hotellgäster. Jag hoppade över både frukterna och brödavdelningen, men kaffet var jättegott och ananasjuicen likaså!

Efter frukosten tog jag en promenad längsmed stranden.

Ebb och diverse små kryp som sprang på i sanden och gyttjan.

Krabborna (?) hade haft bråttom, för delar av stranden var helt täckt av såna här färdar.

Kollade igen souvenirshoppen, men den var stängd, så jag gick tillbaka upp på rummet och 

avnjöt en kaffe på balkongen medan ebben visade mer och mer av strandlinjen. 

Solen var ganska gassande då redan efter klockan 9, så blev inte många minuter innan jag gick in och packade klart det lilla jag hade med. Sedan var jag redo att plockas upp och åka hem redan 10-tiden. På vägen ner var souvenirshoppen öppen, så det blev köpt två träfigurer åt oss själva och en tukan-fågel åt Liam. Något måste man ju ha med sig hem då man varit borta, om än för endast en kort natt.

Tobias och Liam kom till hotellet efter mig, och de hade båda överlevt min frånvaro utan några större problem. Liam verkade inte ens ha insett att jag var borta, och Tobias hade klarat sig hur bra som helst. Vi spenderade visserligen en del av kvällen med att chatta, men det kom inga frågor om var det ena eller det andra fanns. Tobias hade fixat mat åt sig då de kom tillbaka på lördagen, och nästan hunnit äta sin portion före Liam vaknade upp ur sin eftermiddagstupplur, så det mesta var precis som vanligt. Nattandet har Tobias tagit hand om oftare än jag under en längre tid redan, så där var det inga problem heller. Liams nattvaknande var det vi (jag i alla fall) var mest spända över (eftersom Tobias är känd för att sova igenom apokalypsen), men Liam har nog tillräcklig lungkapacitet för att väcka även sin pappa!

Lite bilder från Panama Pacifico från hemvägen på söndagen.

Renoverade byggnader från tiden då det här var en av USA:s flygbaser.

Flygfältet ligger till höger om hangaren/plåthallen.

Industriområdet där Wärtsilä förr hade sitt kontor. Det nya håller på att färdigsställas inne i Panama City, så det innebär att Tobias ska in till city alltid emellanåt när läget normaliserats så pass att de börjar jobba på kontor igen istället för endast på distans/hemifrån. När det är aktuellt vet vi inte exakt, men nya kontoret lär bli nästan klart inom mars månad.

Så slutade då mitt "äventyr" hemifrån, och vi alla tre överlvde utan bestående men!