Efter många månader utan att göra någon "lokal" mat testade vi på söndagen den 14:nde mars ett på mojellas, dvs magmusklerna från hönornas magsäck. Tobias hittade dem i PriceSmart, och eftersom vi inte testat att tillreda sådana tidigare så köpte han hem ett paket. Om inte annat så fick vi testat lite lokala smaker och texturer, för det är definitivt främst texturen på magmuskelbitarna som är utmanande, smaken är mild och inte alls "inälvig" som med t.ex. lever.
En av mina födelsedagspresenter från Tobias var en natt ensam på Westin Playa Bonita (27-28 februari), som är det resort-hotellet som ligger närmast oss här i Panama Pacifico. Det var en natt och totalt var jag väl hemifrån knappt 18 timmar, så inte så värst länge men skönt var det med egen tid och en natt utan att behöva stiga upp för att någon liten behövde något eller var upprörd av okända orsaker. Att jag inte sov mer än vanligt (under 7 timmar) var väl lite eget fel (skyller på central-luftkonditioneringen som flåsade något enormt), och så vaknade jag ju "normal tid" dvs lite efter kl.06 och beslöt mig för att gå på frukost före värsta rusningen. Lite annorlunda var det nog att vara ensam, och corona-restriktionerna gjorde det hela lite mer absurdt om möjligt. Ett fint hotell är det, och stranden är ganska så härlig att vandra på, speciellt efter en tidig frukost då inte alla andra ännu hunnit släpa sig till solstolarna. Utsikten från 14:nde våningen var inte så dålig den heller, och yllesockorna som kom i julklapp fick komma med - kakelgolv är alltid lite kyliga här i landet om det finns AC i utrymmet!
Ifall det här inlägget verkar lite fragmenterat så finns det en gansla logisk förklaring: det är skrivet lite här och lite där, ett par meningar åt gången. Jag har inte riktigt gett mig tid att sitta och plita ner ett ordentligt blogginlägg de få "lediga" stunder jag haft den senaste månaden, och Liam verkar ha en övermänsklig förmåga att känna på sig när jag sitter och skriver och bestämmer sig då för att vakna på värsta möjliga humör - tills man tar upp honom och han börjar le sitt tandlösa leende.
För snart en månad var det alltså den årliga karnevalen, men alla festligheter (parader och dygnet-runt-fester) var såklart inhiberade på grund av rådande omständigheter. I varje fall de officiella, för vägarna in mot landet var ganska packade med bilar redan fredagen före karnevalen, och ställvis lär det ha stått stilla i timmar. Vi var hemma (var annars?) som vanligt, och eftersom det var 2 nationella lediga dagar passade Tobias på att ta ut några lediga dagar så att han var ledig hela veckan. Kan säga att det var ganska så trevligt med vuxet sällskap hela dagarna istället för endast Liams.... Vi lyckades ta oss ut och gå alla kvällar den veckan (förutom på veckoslutet då det fortfarande är utegångsförbud, även om vi inte är helt säkra på att det gäller om man endast rör sig inom området), och även ett par morgonpromenader blev det då Liam vägrade somna om före klockan 07. Luften är lite svalare på morgonen, och Liam verkar sova lite bättre tupplurar efter en ordentlig promenad på förmiddagen. Eller så inte. Vi verkar inte kunna hitta det rätta receptet för att få honom att sova alla gånger fast han är trött.
Sedan ungefär ett år tillbaka har vi matat kolibrina i området med sockervatten, och vi har sett en hel del med fåglar, oftast av den helgröna varianten. Tobias köpte i somras "specialfoder", dvs specifikt utvecklat socker för kolibrin, men den röda sörjan ville de definitivt inte ha och vi såg endast sporadiska besök så länge det var det vi bjöd på. När vi bytte tillbaka till vanligt sockervatten för några veckor sedan så började vi se fåglarna lite mer regelbundet igen. De är ganska så intressanta att beskåda, och argsinta är de om någon försöker sig in på deras territorium! Det händer nästan dagligen att en kolibri jagar bort en annan från matningsstationerna, och vips flyger en tredje kolibri in snabbt och smaskar i sig sockervatten. Underhållningsvärdet med att följa med vad de hittar på är ganska så högt för att vara så små fåglar.
Torrperioden som började i december har hittills varit ganska torr, och det märks speciellt bra i vår allt mer gulnande gräsmatta - plus att alla krukor på gården är kruttorra om jag glömmer att vattna dem ett par dagar på rakan. Ananassarna växer bra, och en del "hitteväxter" verkar trivas bra med lite torrare om rötterna mellan bevattningarna, så det är inte bara negativt med torrperiod för växterna. Dessutom har vi haft friska vindar nästan alla dagar nu senaste veckorna, och det har varit lite trevligare att vara ute och promenera. Svettigt är det oberoende, så allt som underlättar tillvaron är välkommet.
