Giv oss vårt dagliga regn...

I skrivandets stund faller ett lätt regn över Woodlands. Det har regnat här så gott som varje dag de senaste månaderna, vilket ju hör till när det är regnperiod dvs vinter. Det bästa med regnet är kanske inte att det oftast är en skur och resten av dagen/natten är det uppehåll, även om det är ganska bra det också. För oss har åskvädren (som så ofta kommer i samband med regnen) varit höjdpunkten. På söndagskvällen kom det hittills kraftigaste åskvädret och skakade om oss. Mäktiga åskväder har vi båda upplevt i Finland, och det här var definitivt inget litet åskväder med duggregn. Tänk dig det där kraftiga åskvädret som kommer en gång på tio år, då blixtarna står som spön i marken, då himlen öppnar sig och då åskmullret känns i hela kroppen. Ja, ett sådant väder hade vi på söndagen.

Trots att vi stod ute på balkongen i nästan 45 minuter lyckades vi inte få några jättebra bilder, men sätter nu hit ett par stillbilder av det vi fick på video. Det mest utmanande med blixtar är ju att de inte varnar före det smäller och att de sällan varar flera sekunder, och därför är de så svåra att få på bild. Vi försökte båda filma det här åskvädret, men utan en ordentlig dator och ett vettigt redigeringsprogram är det ganska så svårt att få bilder av blixtarna även om de fastnade på video. 

Så i det här skedet är det här tyvärr det bästa jag kan erbjuda er i bildväg. Vi hoppas på att få det där visumet fixat, och efter det kan vi kanske börja fundera på att skaffa en riktig dator där vi kan redigera videorna vi tagit bild för bild. och sålla ut lite bättre bilder med blixtar. Ska också försöka hitta ett sätt att få hit några av videorna - ljudet är ganska mäktigt det också! Till sist blir det ett par bilder av en och samma blixt för den 15 augusti. En fördel med video: ibland får man flera bilder på samma blixt men i olika faser av nedslaget. Synd bara att man inte får med ljudet på fotona...

Gasgubbar och garantireparation

Idag gick det äntligen framåt på gasfronten! Gasgubbarna kommer alltså att gå igenom alla lägenheter i vårt hus idag och "rensa rören", och vi har nu äntligen gasen tillbaka!!!! Bästa var att vi inte behövde vänta på att få använda den tills resten av husen är kollade - vi får använda gasspisen och varmvattnet genast. Härliga tider! Inte så undra på att det känns som lyx igen - vi har varit utan gas i 5 veckor och 6 dagar. Det är många kalla duschar, stora elräkningar och svårigheter att hänga tvätten utan en vettig torkställning kan jag berätta... Trodde inte heller att jag sku sakna ugnen så mycket som vi gjort. Slut på max två plattor i användning på en gång, och koka upp diskvattnet också för den delen. Nu blir det långa varma duschar och torktumlaren istället. Äntligen!

Kommer inte att sakna dessa två lösningar, men bättre än inget är det ju.

Det är inte bara gasgubbarna som är i farten idag, också fönstergubbarna är tillbaka. Vi har haft ett mindre läckage i gästrumsfönstret, och då de var här och rev ut balkongfönstren/dörren/ramen påpekade jag om läckaget i gästrummet. Idag ska de alltså fixa en ny packning, vilket lär ta ca 15 minuter. Allt som fönstergubbarna gjort hittills har varit på garanti, så lika bra att få det fixat innan garantitiden tar slut. Till och med vår hyresvärd har varit förvånad över hur bra det fungerat sedan vi flyttade in! Satt och spekulerade här igår om det, och vår teori lutar mot att de börjar prioritera ett problem först när lägenheten är bebodd. Typ ta hand om sådant som påverkar folk före det som endast påverkar huset/lägenheten. Om det finns någon sanning bakom vår teori är en helt annan sak, men faktum kvarstår; sedan vi flyttade in har en flera månader lång framflyttning av garantireparationen blivit till genomförda reparationer. Dessutom har det skett inom angivna tidsramar, vilket definitivt är en ovanlighet i det här landet.

Det typiska med dessa två händelser är alltså att först händer ingenting, och mitt i allt händer det massor. Massor är kanske att ta i, men här händer inte så mycket egentligen, så då det sker är det tydligen mest troligt att det sker på samma dag. Det andra som är typiskt för det panamesiska temat är att det nog finns en angiven tid för när det sker, men den vet man med säkerhet först då de står bakom dörren. Vi vet att gasgubbarna är i huset mellan 08:30 och 13:00, och fönstergubbarna har brukar anlända före lunch... Men enligt vad vi hört av andra är det inte så säkert att tiderna håller - de kan lika bra bli flyttade till nästa vecka utan att gubbarna i fråga ens meddelar om det på förhand. Hittills har alla "våra gubbar" hållit tiden ganska så bra, och det gäller såväl dagens gubbar som internetgubbarna och flyttgubbarna. Så vi har varit ganska så lyckligt lottade hittills med "våra gubbar".

Fönstergubbarna var två gånger och tittade på fönstret, och bytet av packningen tog max 20 minuter, så inga större ingrepp som med balkongfönstren/dörren i varje fall. Skönt att slippa det stöket. Blev lite konfunderad här igen ett varv, eftersom alla gubbar vi haft här och gjort något varit ytterst noggranna med sina lunchpauser, och också idag försvann de utan några förklaringar. Hoppas bara att de återkommer efter lunchen och gör klart det de påbörjade. Fönstret läcker troligen inte längre, men listen under fönsterkarmen har tappat lite färg och spackel. Inte direkt något problem, men fint ser det då inte ut. Fördelen med allt pappersvändande i det här landet är att de faktiskt ser till att man har kollat allt före man skriver under. Ingen underskrift = jobbet är inte klart ännu.

Tror det blir en varm dusch ikväll. Följande fråga är ju om gasen kommer även imorgon när alla andra också varit i varma duschar och börjat beta av sina smutstvättberg. Hoppas kan vi i alla fall!

Det grönskar på balkongen

Sakta men säkert börjar det bli grönt på balkongen. Efter lördagens butiksbesök hade jag plötsligt en balkonglåda, tre säckar med jord (små säckar, inte som de 40 liters säckarna jag oftast fick hemsläpade i Smedsby), en liten påse perlite (vulkanisk jordförbättring som ofta används för att få planteringsjorden luftigare eller som täckmaterial på frösådder), två krukor (för ananassar) och 3 små örtplantor samt en gullranka! Kan hända att det blir att skaffa fler krukor och mer mylla inom en snar framtid, eftersom det blev sått lite mer frön förra veckan och några till i helgen. Hittills har det blivit frön av lokala frukter så som lime, mangostan och papaya. Limefröna ser ut att kunna gro, men hur frön av mangostan och papaya fungerar har jag ingen aning om. Ska bli spännande i varje fall och se om de paprikafröna jag sådde och som nu grott ger frukt också, eller om de bara blir långa och skrangliga. Ett av två tomatfrön har också grott, och alla små plantor som hittills dykt upp lär behöva lite mer än 2dl mylla för att trivas och kanske producera några frukter.

De som varit hos oss i Smedsby eller sett bilder därifrån kanske minns att vi hade en stor gullranka i biblioteket/datorhörnan. Hubby har kallat den för gulleranka, och kändes som ett säkert val för vår första krukväxt här i Panama. Speciellt som man kan föröka den med sticklingar, och den tål skugga relativt bra också. För tillfället huserar den på balkongen, men kan hända att den får flytta in i något skede, bara vi hittar en finare kruka än den svarta plastkrukan dem kom i.

Utöver örterna som jag sådde för ett par veckor sedan (längst till vänster + den kvadratiska krukan nästan mitt i bilden) har det alltså blivit ett par ingefärarotknölar, cirka 10 paprikafrön, mangostan (uppe längst till höger), limefrön (runda plastskålen till höger) och nu idag papayafrön (avlånga lilla plastskålen med vit perlite som täckmaterial). Vad det blir av allt det här vet jag alltså inte, men måste ju testa nu när odlingssäsongen inte är begränsad från maj/juni till september. En tomatplanta har också kommit upp bland persiljan i den kvadratiska krukan, så måste kanske flytta den i något skede för att den inte ska kvävas. Borde kanske sluta peta ner frön i närmaste kruka - allt behöver ju inte sås bara för att det går. I ingefäralådan verkar det komma upp något som eventuellt kan klassas som ogräs, men min vana trogen får de växa till sig lite innan jag river upp dem - eller planterar om dem. Allt som jag inte vet vad det är måste ju få en chans att visa sina riktiga blad innan de klassas som ogräs. Kan ju mitt i allt hända att det är något som är värt att spara. Eftersom det finns så mycket vilda växter här som odlas som prydnadsväxter på annat håll, kan man ju inte vara säker på vad det är innan man ser de riktiga bladen.

Basilikorna i pelletarna fick också komma i jorden idag, även om det nu blev en grön basilika-pellet och en pellet med rödbladig basilika i samma lilla kruka. Den rödbladiga är betydligt senare att gro, och är inte alls lika kraftig till växten. Ännu i varje fall, kanske den är tåligare i slutändan? Bara att vänta och se vad det blir av dessa småttingar. I den större örtalådan (till höger i bilden) verkar det främst vara koriandern och den gröna basilikan som grott, men kanske det ändå kommer några andra örter i den i något skede. Stod ju på paketet att det var en blandning av koriander, basilika, timjan, salvia, slätbladig persilja och oregano. 

I lördags blev det alltså köpt en lite större balkonglåda och mera mylla, samt tre små örtplantor; en rosmarin, en timjan och en lavendel. De är nu planterade med ett par små basilika-pelletar, och blandade alltså med perlite i planteringsjorden för att få lite luftigare jord. Planteringslådan har inga hål i botten (ännu?), men det finns två pluggar som man kan dra ur för att få hålen öppnade. Eftersom det inte regnat in några större mängder vatten på balkongen betvivlar jag att hålen behövs, men kan ju vara skäl att fixa till dem om situationen ändras, eller bevattningen blir lite väl generös.

Så här fina är ananassarna och den nyplanterade örtlådan! Känns som att vi gjorde ett bra val med att köpa terrakottakrukor, eftersom som det finns flera olika plastlådor och krukor i samma färgtema, till skillnad från de en- eller flerfärgade plast- eller keramikkrukorna som vi tittade på i Novey. Helheten kommer nog att bli lugnare med samma färgs krukor, speciellt om mina fröexperiment resulterar i en liten djungel av småplantor... Det blir kanske aktuellt att kolla med grannar och kolleger om de vill ha några små plantor om allt som jag sått gror. Eller så blir det helt kallt att slänga de svagaste plantorna, vilket andra hobbyodlare regelbundet sysslar med.

Batatplantan växer också och skjuter nya blad varje vecka, så måste nog skaffa en större kruka åt den också så småningom. I det här skedet är den exotisk mer för bladens skull än för de ätbara knölarna, men om allt går väl kan det ju hända att vi äter egenodlad sötpotatis ännu i år. Hur krukorna är placerade i framtiden är svårt att säga, eftersom jag i det här skedet lite experimenterar med var de olika växterna mår bäst och var de ser trevligast ut. Vi har ju inte direkt solsken i mer än ett par timmar på förmiddagen, men ljust är det ju nog hela dagen. Speciellt jämfört med den skyddade och inglasade balkongen vi hade i Smedsby, där björkarna skymde allt dagsljus från det att de fick löv tills de fällde löven. Det är en ganska stor omställning i odlingstekniken och växtvalet när man ställs inför subtropiska odlingsförhållanden, och man är van med de mörka och kalla finska somrarna. Tur nog verkar växterna växa i en snabbare takt än vad jag är van med, så ifall en sådd går åt skogen är det bara att starta en ny. Det har definitivt sina fördelar med att odlingssäsongen varar året om.

Nästan visumet fixat

Jahapp, så blev det då inget visum godkänt idag heller. Tydligen saknades det två små  Apostille/notariestämplar på straffregisterutdragen, och endast stämpeln från själva instansen räckte inte för de lokala pappersvändarna. Nya brottsregisterutdrag fick vi dock behändigt beställda via internettjänsten direkt till Finland (istället för att måsta skicka de gamla med post dit) men så ska de då föras till någon notarius publicus eller magistraten för att få den där andra stämplingen. Det måste göras i Finland eller i en ambassad (närmaste är i Mexico och vi får inte resa ut ur landet så länge som visumprocessen håller på). Nu blir det då att mobilisera någon av familjemedlemmarna i Österbotten för att fixa den stämpeln. Jaaa, inte är det lätt att lyckas på första försöket. Vi trodde ju naivt nog att juristen som är anställd av firmaW hade kollat igenom alla femtio papper som vi lämnade in (i början av juni), och att allt var i ordning. Mest typiskt är ju det att det bankbrevet vi beställde från banken går ut 1 september, så nu måste vi dessutom beställa ett nytt sådant. Bara $100 direkt i slasken.. Nåja, sådant händer och allt ordnar ju sig till slut, på nåt sätt. Ska definitivt bli skönt när det här papperskriget är avslutat, för det kommer nog att komma fler byråkratiska fallgropar innan allt är som det borde vara...

*censurerade svordomar av hubby*

Sorbet på mangostan

På tisdagen blev det äntligen av att testa laga hemlagad sorbet av mangostan-frukt. Vi var ju till butiken på måndagen, och till min stora glädje hade de några förpackningar med mangostan. Den är ju en säsongsbetonad frukt, så det kommer inte av den året om, eller det är vad vi läst att den är. Vet ju inte hur sådant fungerar i ett subtropiskt klimat, men enligt diverse källor är fruktläggningen beroende av sommaren, dvs torrperioden i början av året. 

Paketet vi köpte innehöll 8 stycken mangostaner, och de vägde då drygt 900g. Efter att jag skalat dem och tagit ut det vita fruktköttet (som är uppdelat i olika stora klyftor) blev det att pressa dem utan att söndra de bittra nötterna/kärnorna i klyftorna. Kärnorna är av lite olika storlekar i klyftorna, och ganska sköra, så valde att pressa för hand dvs klyftorna i vacker (eller i varje fall ordentligt rengjord) hand, och sedan försöka pressa och klämma så effektivt som möjligt för att få varje liten droppe av saften och fruktköttet till vara. 

Förändringar i centrumbilden

Med jämna mellanrum blir man påmind om att Fort Kobbe är ett område som håller på att utvecklas och byggas ut till något nyare, större och förhoppningsvis bättre. Redan den första veckan i Panama Pacifico såg vi män med sele och rep ta ner takplattor på en gammal flygbasbyggnad på tomten bredvid parkeringen till Riba Smith och Novey. Det finns en hel del gamla flygbasbyggnader inom Fort Kobbe till följd av USA:s intresse av Panamakanalen. Eftersom Howard Air Force Base började byggas här 1939 och var i användning ända till 1999, bär en stor del av byggnaderna samma arkitektoniska särdrag som Clayton, där vi var och hämtade bilen då för flera veckor sedan. Samma stil och tidsepok. Till skillnad från Clayton (där området byggdes om till universitet med campus) har de flesta byggnaderna här stått tomma eller i varje fall utan underhåll sedan Panama återfick de landområden som USA "lånat/hyrt". I brist på resurser har dessa byggnader därför förfallit till den grad att de inte går att renovera utan enorma investeringar. Nu har då tiden kommit för en del av dem att sakta men oundvikligt försvinna.

Det gula huset med rött tegeltak; typisk amerikansk (USA) militärarkitektur.

14 augusti såg det ut så här.

Nu på måndagen (21.8) har det första huset rivits, och följande byggnad är nu i tur att demoleras. Enligt de planer för området (de vi sett alltså) ska det bli parker och butiker och mera bostadshus i Panama Pacifico, och speciellt inom det område som förr hörde till Howard flygbasen. Infrastrukturen håller på att byggas upp, och de gamla (tyvärr fallfärdiga) flygbasbyggnaderna som inte lönar sig att rädda får helt kallt stryka med. Till skillnad från campusområdet i Clayton, så har byggnaderna här i Fort Kobbe fått förfalla alldeles för länge innan pengar kunde pumpas in i de storslagna planerna som finns för området. Å andra sidan passar flygbasarkitekturen knappast in med de moderna husen som byggs och speciellt planerar byggas på området. Läste att den gamla kyrkan på området demolerats just före vi anlände, och nu får vi bevittna hur dåtid raderas ut för att i nutid ge rum för framtid. Även om vi inte är en helt integrerad del av det här samhället och den här processen, känns det ändå lite vemodigt att de byggnaderna som fanns då vi flyttade hit nu sakta men bestämt får ge vika för utvecklingen. Men så är det och har väl alltid varit - förändringen måste ske för att skapa förutsättningar för något förhoppningsvis bättre.

Pitaya - kaktusfrukt

Förra veckan hittade vi i lokalhandeln ännu en lokal frukt att provsmaka: pitahaya (pitaya på svenska). Eftersom det fanns hela frukter och en halva, valde vi att köpa halvan först. Vi hade visserligen en liten aning om vad vi kunde vänta oss, men är lite onödigt att köpa en hel stor frukt som man inte är helt säker på att man vill äta. Speciellt som vår lilla halva på 175g kostade $2.06. Pitaya (pitaija på finska) är alltså frukten av en tagglös kaktus, och kallas "dragonfruit" på engelska, eftersom själva kaktusen i viss mån påminner om en drake. Det finns tydligen några olika färgers frukter, beroende på från vilken kaktusart frukten är plockad från. Den pitayan vi köpte är rosa-gul-grön på skalet, medan fruktköttet är vitt och fullt av små svarta frön. När vi kollat var folk säger/tycker om frukten har de flesta nämnt att smaken är obefintlig och de svarta fröna har ofta klassats som jobbiga eller irriterande. Tipset på hur den ska ätas har oftast inneburit användandet av en blender eller stavmix och en hel del andra frukter eller sockerbaserade ingredienser. Finns en orsak varför man inte ska tro på allt som står på internet.

Smaken är mild och frisk, lite som en mild vattenmelon eller söt gurka, men konsistensen påminner inte om någondera. Hittade små, små vibbar av kiwifrukt, speciellt i samband med fröna, men vi upplevde inte fröna som störande för ätandet. Visst, de är många, men de är inte hårda, och går lätt sönder då man tuggar dem. De fastande inte ens i tänderna så som hallonfröna gör! Vi åt pitayan tillsammans med lite glass och ett par bitar färsk ananas, så då bidrog den mest med sin friskhet. Med tanke på hur mild smak den har, märktes den inte så mycket då den blandades med sötman av persikoglassen och pistageglassen, för att inte nämna ananasen. Fruktköttet är som nämnt vitt. Jag misstänker att de sätter namnet på etiketterna i butiken lite hur det passar, för enligt alla källor jag kollat borde pitahaya roja (som det står på etiketten) ha rött fruktkött. Konsistensen är jämn och halvfast, så det gick bra att skiva fruktköttet, vilket gjorde att det prickiga mönstret i frukten kom till sin fulla rätt som ätbar dekoration i glassportionen. Tyvärr blev det inga vettiga bilder av glassportionen - de fotona blev alla mörka och suddiga - men här är nu den minst dåliga bilden.

Vi har nog sett pitaya i Finland, men tyvärr minns vi inte om vi köpte den och hur den i så fall smakade. Minnet är bra men kort... Kan tänka mig att pitayan bra kan användas just som vi hade den, dvs som dekoration på efterrätter, eftersom det vita fruktköttet med de svarta fröna ger en väldigt spännande effekt. Frukten har dock en riktigt trevlig mild smak, så varför inte i fruktsallader eller som bas i sorbet. Eller kanske i en saltig sallad? Där kunde den också passa riktigt bra. Frågan är då om man verkligen vill köpa en frukt för $11,78 per kilogram för att sedan mixa ner den till oigenkännligt format. Nja, tror inte att vi gör det, men som dekoration eller i en mer synlig roll på tallriken? Gärna för mig. Det finns alltså en stor chans att vi köper pitaya en annan gång också - om inte annat så för fröna, för det glömde jag helt bort, och istället för att spara ett par-fem av dem åt vi upp hela halva frukten. Så kan det gå ibland, även för mig.

Uppdatering av läget (22.8.2017)

Solen lyser ganska rakt ner här i trakten - i alla fall om man ser på skuggorna. (21.8.2017)

Dags att göra en liten uppdatering av hur vi har det här i Panama. Tiden går fort (som vanligt), och även om inte så mycket har hänt de senaste veckorna så går visumprocessen sakta (saaaaaakta) framåt. Idag fick vi veta att vi båda ska till migrationsverket på torsdagen, och vad HR (arbetsplatsens kontaktperson) meddelat så torde det bara vara en formalitet där de sätter nya stämplar i passet (tar 48 timmar att göra den processen och att vi får tillbaka passen) och istället får vi våra först residens-id-kort. Fritt fram att resa efter att de nya stämplarna är i passet (och vi fått tillbaks dem) utan risken att inte komma in i landet igen. Hurra! När visumsaken är ur världen kommer det att bli diverse utbildnings- och arbetsresor för hubbys del, och jag får fortsätta finna mig i livet som hemmafru på heltid/gräsänka på deltid. Hittills har vi ju varit hemma båda två - förutom då hubby varit till kontoret för att lite bekanta sig med omgivningen och kollegerna. Ska bli intressant att se hur det går när gubben är borta flera dagar och framförallt nätter. Går nästan att räkna de nätterna vi varit åtskilda (sedan vi flyttade ihop) på tio fingrar...

Igår hade vi en partiell solförmörkelse, men utan vettiga skyddsglasögon ser man ju inte sådant så bra. Dessutom så var vi och utforskade Westland Mall, ett köpcentrum nära La Chorrera just då fenomenet var som bäst synligt. Blev alltså inga fina foton på solförmörkelsen, och för att vara ärlig blev det inte ens mörkt. På bilden ser man nästan tydligt att det är något "fel" med solen, typ en liten böld ovanför solen. Bättre än så blev det inte vad vi såg. Molnen kan ha gjort sitt också, eftersom himlen mer eller mindre är täckt av ett tunt eller tjockt lager med moln här nästan hela tiden. Tur det egentligen, för vi lär inte bränna oss om vi råkar gå ut och utsätta oss för solstrålarna tack vare molntäcket.

Köpcentret vi besökte, dvs Westland Mall, är alltså mindre än Albrook Mall, men helt tillräckligt för stort för vår smak. Utbudet består av ett antal mindre shoppar med random grejer, telefon/teknik-butiker, några större kedjor så som Arrocha, Conway, Do It Center och så ett tiotal (MINST) skobutiker. Vi var inte till butikerna, men passade på att äta lunch, vilket efter ett antal minuters funderande blev Burger King. En hamburgarmåltid åt hubby och en hönasallad åt mig (samt det mesta av hubbys franskisar/franare/pommes frites). Sedan gick vi förbi ett stort antal skobutiker igen på vägen till bilen för att åka tillbaks mot Panama Pacifico. Tydligen är skorna här i landet antingen billigare eller sämre eller bättre än i Finland, eftersom det finns ett klart överflöd av skobutiker i jämförelse till antalet andra butiker.

På vägen hem från Westland Mall hann vi i varje fall njuta lite av vyerna, i och med att det för en gångs skull inte regnade. Måste medge att jag inte var så motiverad av att åka så pass långt eftersom jag glömde passet hemma när hubby hämtade mig (han var ett par timmar på kontoret före det), men kändes riktigt skönt i slutändan att se lite nya vyer. För tillfället är allting grönt och frodigt, men det lär bli väldigt brunt och torrt under sommarmånaderna (från nyår till april-maj), då det inte regnar alls. De små skogbeklädda kullarna som finns spridda över landskapet gör att man på vissa ställen inte ser ett dugg för att några hundra meter senare ha fri utsikt i flera kilometer. Höjdskillnaderna är också ganska mycket större än i Österbotten. Längsmed de öppna vägrenarna växer det olika gräs, vissa över 2 meter höga och då vägen slingrar sig mellan skogspartier kan man se diverse palmer, fruktträd och klängväxter. Tydligen är det vanligt att stanna längsmed vägen om man känner för det, och vi har sett en hel del bilar på de mest konstiga ställen, helt kallt parkerade på sidan av vägen (oftast med minst två hjul på yttre sidan av det vita sträcket). Frukt- och drickastånd finns också på vissa ställen, så att bilisterna kan få sig en uppfriskande paus. Vi talar alltså nu om en väg som i Finland sku klassas som en tvåfilig riksväg eller en motorväg...

Panama Pacifico - vårt avtag från Carr. Panamericana. Abborren har flyttat in sedan första veckan då vi hade Roxy, dvs bilen. Blev namnet Roxy som till slut kändes bäst, eller som var enklast eftersom hon har ett klistermärke på "rumpan" (bagageluckan) som det står Roxy på. Tack i varje fall för alla förslag! Blev ingen namngivningsceremoni, men radbandet hänger på sin plats i backspegeln. Hubby sa här om dagen att det verkar som att diverse portkontroller (finns bemannade portar på ett antal ställen i Fort Kobbe) börjat löpa smidigare sedan radbandet kom upp, och jag är inte förvånad om det stämmer i det här väldigt katolska landet. En stor del av de bilarna jag sett har ett radband hängande i backspegeln, så tror att Roxy smälter bra in i mängden med sitt lite slitna utseende, sin Panama-registrerade registerplåt och nu då det katolska radbandet i trä. Har däremot inte sett några andra tyg-abborrar i de lokala bilarna, men det är ju att vänta sig: de har inga finska abborrar här...

Idag hade vi igen en liten söt morgonrodnad, inte lika imponerande som förra veckan, men i varje fall. Nu har himlen klarnat upp lite, och solen skiner mellan molnsjoken. Vad annat har det hänt... Ja, blev införskaffat en riskokare här förra veckan för att åtgärda en "gör-det-själv"-snussats (köpt i Haparanda hösten 2013), och hubbys första egenbyggda snus ligger nu i kylskåpet och mognar. Får se om det blir ett helt eget inlägg om det projektet i ett senare skede, eftersom bilder och steg-för-steg-beskrivningarna finns färdigt för ett sådant inlägg. Efter att snuset var klart "svettat" (som det så fint heter) i riskokaren diskade hubby ur den ordentligt, och följande sats i riskokaren blev kokosmjölksris. Vi är helt förstummade över hur det riset blev. Inte ens en smula grötigt! Helt otroligt fluffigt och nästan det bästa hemkokade riset vi ätit, någonsin! Vi har i några år konstaterat att en riskokare är helt överskattad för att koka ris i, men hädanefter kommer vi att koka riset i riskokaren - inte bara för att vi nu äger en utan för att resultatet är i en helt annan klass än det man kokar i kastrullen. I varje fall den första satsen kokosmjölksris var det, så blir nog en stor besvikelse om följande sats inte håller måttet...

Vad annat... Basilikafröna/örterna jag sådde förra måndagen har börjat komma upp, ananassarna mår bra, batatplantan har skjutit några nya blad och igår köpte vi ananasse nr 3. Gasen är fortfarande avstängd (vi hoppas på att den tidtabell husbolagsstyrelsen angivit om att den ska kopplas tillbaks den här veckan håller) och kallduscharna är fortfarande inget kul. Tvättmaskinen fungerar ju tur nog, men endast kallvattenstvätt, och ingen gas = ingen torktumlare heller. Saker och ting börjar så småningom hitta sina platser i hushållet, och skafferiet är påfyllt med diverse konserver och baslivsmedel för ett bar veckor framöver. Vi var alltså och kollade in Westland Mall, men matinköpen gjorde vi i lokala handeln i alla fall. I den här värmen vill man inte ha färska köttprodukter utan kylväska i mer än 10 minuter.. Hubbys lön rullar in trots att han varit hemma, alla räkningar verkar gå att betala via internetbanken (som fortfarande inte är logiskt uppbyggd). Så finns ett och annat som ännu är lite på hälft, men  i det stora hela har vi det riktigt bra.

En regnig dag i augusti

Idag har vädret varit så som vi förväntade oss att regnperioden (dvs "vintern") sku vara här i Panama. Förmiddagen var solig, men efter tolvslaget började åskan mullra och sedan dess har det i princip regnat utan uppehåll. Inga syndafloder tur nog, men just så mycket att det smattrar mot rutorna, och rummen känns mörkare än vanligt. Kanske det är lika så bra med en lite "höstigare" dag emellanåt, så vi blir påminda om att vi faktiskt är i andra halvan av augusti redan. Temperaturväxlingar har vi ju inte att tala om, men morgondimman ser liknande ut som där hemma en tidig augustimorgon.

 

På tal om där hemma... Hemska saker som hänt de senaste dagarna, både i Finland och resten av Europa. Vi har inte varit opåverkade eller ovetande om det även om vi är så här långt borta hemifrån. Knivdådet i Åbo kom över internationella nyhetströskeln, och till och med vår hyresvärd hade hört om det via medierna. Vi hoppas att våra vänner och bekanta inte var där det hände dessa hemskheter. Och får bara hoppas och be att det här dådet inte bidrar till ytterligare främlingsfientlighet och andra våldsdåd. Världen är helt tillräckligt splittrad och fylld med hat redan... 😩

 

Sådant sitter jag och funderar på medan regnet sakta avtar och himlen ljusnar upp i öster. Efter regn kommer solsken, heter det visst. Tror jag ska gå och laga mig en stor mugg te, för även om det är varmt där ute känns det svalt och "höstigt" här inne. Perfekt för en rykande varm mugg med te och ett par tända ljus. Kanske hubby vaknar från sin gubbvila snart också...

Mera odlingar på gång

 

Som så ofta när det kommer till växter, har jag svårt att behärska mig. Erbjuder någon en planta, må den vara hur halvdöd som helst, så tackar jag och tar emot och försöker göra vad jag kan för att den ska trivas/överleva. Oberoende om jag har rum eller inte för plantan. För tillfället har vi massor med utrymme, så kunde med gott samvete ta emot en liten batatplanta av vår hyresvärd. Plantan lär vara av en god sort, och härstammar från en helt vanlig köpt batatknöl som de lagat till middag. Batat heter sweet potato, dvs sötpotatis, på engelska, och vi har ätit det flera gånger i Finland, men inte ännu här i Panama. Den brukar bli godast som ugnsrostad eller som puré. De har batater i Riba Smith, men eftersom gasen nu varit bortkopplad sedan 18 juli har vi inte ens funderat på sådant som ska lagas i ugnen. Vi gillar batat, så ska bli spännande att se hur de fullvuxna bladen ser ut på riktigt och om den här lilla plantan kommer att trivas och göra knölar som vi kan äta i framtiden.

 

Batatplantan har inga rotknölar ännu att skörda, men bladverket är ganska så fint det också. Nu gäller det då att skaffa en större kruka åt den så att rötterna kan sprida ut sig ordentligt. Hemma hos vår hyresvärd hade den stått i köksfönstret, men behövde en större kruka för att inte tyna bort. Eftersom deras trädgårdsmästare inte ser skillnad på planterade växter och ogräs vågade de inte plantera ut den, och istället fick vi den. Får hoppas att jag inte har livet av den...

 

 

Igår blev det också sått lite fler paprikafrön (plockade dem ur några olika färgers köpta paprikor) och så satte jag ingefäran i jord också. Köpte ju en hel hög ingefära när vi ännu bodde på förra stället, och nu hade de gjort lite skott samt börjat skrumpna ihop, så istället för att slänga dem i soporna satte jag dem i jorden. Får se om det fungerar bättre här än mina försök att odla ingefära i Smedsby. Här är det varmare och soligare än på balkongen i Finland, så finns en chans i varje fall att den tar sig. Ja, och odlingssäsongen är ju lite längre här också. 😉 Ifall "krukan" med ingefära ser bekant ut, så beror det på att den kom med i flytten av misstag. Hittade faktiskt tre diskade köttfärslådor i flyttlådorna, så nu kom de till nytta också, även om det känns lite exotiskt med finska plastlådor här i Panama.

Ananasplantering och örtsådd

 

Äntligen lyckades vi skaffa mylla och krukor åt ananassarna! Var igår till Novey efter krukor (och lite annat icke-växtrelaterat också), och till min stora förtjusning hade de mylla där! Vi har varit in där några gånger, men nu först märkte jag myllan, men så har vi ju haft betydligt mer brådskande saker att köpa därifrån, och krukavdelningen har bara blivit snabbt förbigången. Med tanke på rötternas längd började det vara på tiden att de sku få komma i jord, och idag blev det då äntligen av.

 

 

Hubby hade tagit reda på att ananassarna behöver ca 6" (dvs kring 16cm?) med mylla, så valet av krukor påverkades lite av den informationen. Noveys utbud av krukor är ganska varierande, och tittade både på plast-, keramik- och terrakottakrukor. Är inte så lätt att köpa krukor när man måste fundera på en del andra saker än vilken kruka man gillar... Vilken sorts kruka framhäver växterna? Ska vi ha två olika krukor eller två identiska? Är det ananassarna eller krukorna som är i fokus? Materialet? Färgen? Utan eller med hål i botten? Hur stora krukor? Vilka passar in på balkongen? Hur ser det ut efter en vecka, en månad, ett år? Vilka kommer att passa in med eventuella kommande växter? Stod säkert en kvart och kände och petade på ett antal olika varianter. Kollade priser och jämförde material och visualiserade hur rötterna sku rymmas i de olika krukorna.
 

Efter att ha funderat och funderat blev det två terrakottakrukor (egentligen menade för lökväxter) med fat. De "andas" och suger fukten ur myllan i sig, så myllan torkar visserligen snabbare ut än i plastkrukor, men de kändes som ett bättre alternativ, både estetiskt och odlingsmässigt. Dessutom rinner eventuellt överlopps vatten genom hålet i botten, så risken för drunkning är obefintlig. Får se om ananassarna är av samma åsikt och överlever chocken att komma i jord och flyttas ut på balkongen i skuggan och fram för allt värmen. Balkongen är ändå betydligt ljusare än köksfönstret, så lika bra att vänja dem sakta med dagsljuset.
 

Några iakttagelser
 

Kronan: Den första ananaskronan torkade ca 2 veckor "på huvudet" dvs upp och ner, medan den andra låg på sidan den mesta tiden av sin 2 veckors torkperiod. Den vägrade helt enkelt att hållas upp och ner efter ett par dagar, och eftersom vi ingendera har erfarenhet av ananasodling var det ett bra tillfälle att testa två olika torkningssätt. Bra att testa om vi sku råka köpa en färsk ananas, och vilja försöka lägga den till farmen. Och bra så, för den andra kronan hade gjort rötter redan före de nedersta 2-3 cm av bladen skalades bort och basen sattes i vatten. Den andra kronan gjorde också betydligt snabbare nya rötter när den väl kom i vattenglaset, och de växte väldigt fort på längden. Så slutsatsen är väl av det experimentet att det fungerar bättre att få igång rotbildningen om kronan ligger, vilket den sku göra om frukten ätits och kronan slängts på marken. Ganska naturligt, nu när jag tänker efter...

Byte av vatten: Jag försökte komma ihåg att byta vatten i glaset/glasburken varannan dag. Ibland blev det var tredje, men inte mer än det. Viktigast var det att byta det i början, eftersom den torkade delen blev lätt slemmig då den mjuknat upp i vattenbadet. Efter ett par byten hölls vattnet ganska så klart, men rötterna mådde säkert bra av nytt syre i vattnet. Stillastående vatten kan bli ganska geggigt och illaluktande, men vi hade inga sådana problem.

Planteringsjorden: Myllan i sig var svart och verkade ok för ändamålet. Det stod att den var organisk/ekologisk, men vad det betyder i det här sammanhanget i Panama vet jag inte. Jord brukar innehålla diverse mikrober (svampar, virus och sådant som kan orsaka infektioner eller till och med stelkramp), så för säkerhets skull använde jag engångshandskar. De blev nerpackade i och med flytten från Smedsby, så varför inte? Konsistensen på jorden skiljde sig ganska ordentligt från de humusrika planteringsjordarna vi har i Finland; den här jorden är kompakt, sand- och väldigt finkornig med ganska lite klart synlig humus. Men den torde passa det mesta, och den lär inte "falla ihop" på samma sätt som random finskt jordmärke gör, där en stor del av materialet består av torv eller vitmossa.

 

 

Örterna
 

Blev som väntat också lite annat köpt igår. I Smedsby blev vi vana med färska örter, så jag måste ju testa att så lite nu när vi har bättre förhållanden för bland annat basilika. Vi köpte alltså ett miniväxthus för uppdrivning av två olika basilikasorter, där fröna kom i separata påsar och pelletarna sku blötas upp före sådden. Det blev också en "örtlåda", färdigt med mylla och en liten påse fröblandning.

 

Av att döma på fröpåsens innehåll lär det bli mest koriander, men tur nog blev det lite över av de två olika basilikasorterna som kom med pelletarna, så fick sått ett tjugotal extra basilikafrön i örtlådan. Få se då hur länge det tar innan vi har färska örter att lägga i maten och i magen. 😉

 

Morgonrodnad

Måndag igen. Vaknade idag (för omväxlings skull) före väckarklockan ringde kl.06:00, och hann se en vacker morgonrodnad medan solen steg upp bakom skogen ut mot Stillahavet/Panamakanalen. Fortfarande blir vi förvånade över att solen kommer upp över horisonten så fort som den gör. 06:11 syntes solen just och just - femton minuter senare var den helt synlig. Inte en helt dålig början på en ny vecka. 😊  Får se då om "Aftonrodnad vacker natt, morgonrodnad slaskig hatt" stämmer också här i Panama. Fast å andra sidan regnar här så gott som varje dag, troligtvis med eller utan morgonrodnad...

 

 

Här hinner man inte sitta och njuta av soluppgången eller solnedgången någon längre tid. 😉

Fotoutmaning i svart/vitt

Gjorde en fotoutmaning i en social media här för snart ett par veckor sedan, tema svart/vitt. 7 dagar, en bild per dag, inga förklaringar. Fotoutmaningen var alltså en rolig och frivillig grej, enbart för eget och andras nöje. Så i brist på mer spännande teman att blogga om för tillfället blir det här ett inlägg med de bilderna, men sätter med en kort förklaring för varje foto. Blev växter/blommor 6 av 7 dagar, och den andra dagen blev det ett litet diskberg, så bestämde mig därför att sätta med ett par extra blombilder i den här sammanställningen av de foton jag satte med i utmaningen. Bra med självbestämmanderätt vad gäller bloggen. 😉 



Mangostan-frukten i sitt skal



Disken



Frangipani-blomma (någon form av Plumeria). Släktet heter temppelipuut på finska.



"Kinaros" dvs Hibiscus

 

Mussaenda - de små stjärnornformade blommorna är gula, bladen är rödflammiga



Mandelblommor på Teneriffa i februari



Papegojhelikonia (Heliconia psittacorum)



Allamanda, troligen Allamanda cathartica, en gulblommande oleandersläkting.





Verbena av något slag

 



 Så att sådant, här var då några svartvita bilder på främst växter Panama. De flesta är naturligtvis betydligt vackrare i färg, men som svart/vita blir formerna och ytstrukturerna klarare, och även de egenskaperna har en viktig funktion för att en blomma/frukt/växt ser ut som den gör. Världen i närbild kan vara ganska så vacker... 😊